torsdag, december 30, 2010

Dag 30 - Det här saknar jag

Ja, det finns ju egentligen bara ett enda svar på det här.

Fredrik.

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att han är borta, det är som om jag bara går och väntar på att han ska komma hem.
Jag saknar hans skratt, hans röst, hans kärlek, hans jäkla humör - allt som gjorde honom till den han var.
Min man, min älskling, pågarnas pappa - som de saknar så otroligt mycket.

onsdag, december 29, 2010

Dag 29 - Min favoritplats

Att välja bara en favoritplats är väldigt svårt!

Ales stenar är en av favoriterna.
Himlen, havet, historiens vingslag - och förstås de goda räkmackorna i hamnen!

Mossby Strand är en annan favorit.
Oavsett årstid finner jag lugn där.

Bokskogen i Torup är ytterligare en favorit.
Här känns lugnet i trädens sus, och vi njuter gärna av en medhavd picknick.

Och Hanö.
Denna underbara, vackra ö med sin speciella natur!

tisdag, december 28, 2010

Dag 28 - Mina rädslor

Det här var desto lättare att svara på.

Jag är rädd för spindlar och jag är rädd för höjder - men bägge två har jag lärt mig att hantera ganska hyfsat.

Men min allra största rädsla är att även någon av pågarna ska dö i sömnen precis som Fredrik.
Eller att jag ska göra det och de ska vakna och vara ensamma i huset med mig död.

De sista två åren har varit hemska med just detta, varenda gång de somnat kollar jag dem flera gånger varje kväll och natt.
Sekunden innan jag hör eller ser att de andas är en sekund av fasa då jag är övertygad om att den jag tittar till just då är död.
Jag har blivit lite lugnare sedan deras hjärtan undersöktes med EKG och ultraljud, men fortfarande finns dessa stunder av fasa - jag antar att det är något jag får lära mig att leva med.

måndag, december 27, 2010

Dag 27 - En första

smak av föräldraskapets stunder av skräck och oro fick vi redan några timmar efter att pågarna föddes.
De låg på mitt bröst bägge två, så små, så fullkomliga, så ljuvliga.
Plötsligt ser jag att Emil är alldeles blå-röd på de kroppsdelar som är närmast mig.
Fredrik ringer efter personal som kommer och tar Emil och springer iväg med honom.
Vi väntar i timmar utan att höra något.
Sedan kommer de och hämtar Axel med för att han ska hålla Emil sällskap, men säger egentligen ingenting mer än att Emil ligger nere på neonatal nu.
De säger åt oss att vila.
Hur lätt är det?

Efter ytterligare nån timme får vi komma ner till dem, jag kämpar mig upp på benen och går sakta, sakta - det är kanske 18 timmar sen mitt akuta kejsarsnitt.
Vi får fortfarande inga bestämda svar, mer än att Emil mår för tillfället bättre.
De delar en värmebädd, och de är så små, så små.

Fredrik måste åka hem på natten, jag måste ligga på mitt rum på BB-avdelningen och pågarna ligger i sitt rum på neonatal.
När jag vaknar på morgonen tar jag mig med hög feber ner till neonatal igen.
När jag kommer in genom dörren möts jag av en syn jag aldrig glömmer.
Mitt i rummet står en kuvös, i kuvösen ligger Emil med syrgas och med slangar och sladdar kopplade överallt och maskiner som piper överallt.
Där och då forsade tårarna, jag var säker på att vi skulle mista honom.

Jag förstår fortfarande inte att ingen väckte mig och berättade, att ingen förvarnade mig om vad som väntade i rummet.

Men äntligen fick vi svar på vad som var fel.
De hade drabbats av tvillingtransfusion i min mage, dvs att Emil hade fått blod från Axel genom gemensamma blodkärl i den gemensama moderkakan - ett tillstånd som kan leda till döden för en eller bägge tvillingar om det inte upptäcks i tid.
Vi hade undersökts via ultraljud för detta varannan/var tredje vecka genom hela graviditeten utan att det upptäcktes - dels för att det inte blev så allvarligt som det kan bli och dels för att det var Emil, som var den mindre tvillingen, som tog blod och därmed såg det bara ut som om han växte ikapp sin bror lite.

Emil hade alltså alldeles för mycket blod i sig, och var alldeles röd i flera månader.
Dessutom hade han fått en infektion i kroppen, precis som jag, vilket gjorde honom så sjuk.
Han var aldrig i livsfara, men det är ju det man tänker när man inte får några svar på vad som är fel.
Efter en vecka i kuvösen var han frisk igen, och efter två veckor på BB var även jag frisk och vi fick komma hem!

söndag, december 26, 2010

Sammandrag dag 22-26

Dag 22 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Jag har faktiskt inga särskilda låter jag lyssnar på vid särskilda tillfällen. Oftast lyssnar jag på radio och då bestämmer ju nån annan musiken!

Dag 23 - Ett annat ögonblick

Hmm...
Ett annnat ögonblick som jag alltid minns är från den där kvällen den 3 maj 1997.
Vi hade kommit in på Dubliner's efter att ha träffat Fredrik och J utanför, Fredrik och jag var snabbast med att hänga in jackorna och fick vänta nån minut i baren på de andra.
Vi bytte några ord, tittade varandra i ögonen och där och då visste jag:
Den här killen är något speciellt, den här killen är killen jag väntat på!
Och det var han ju!

Dag 24 – Ett foto på en plats du varit på


En plats jag varit på, där jag bott i 11 månader, en plats jag någon gång vill återvända till.

Dag 25 - Det här får mig att må bättre

En kram från mina barn.
Ett telefonsamtal eller sms från en kär vän eller familjemedlem.
En kommentar från någon som bryr sig.
En stund med bästa vännerna.
En stunds scrappande.
Ett glas gott vitt vin.
En god måltid.
En stund på soffan med en bra bok.

Dag 26 - Det här får mig att gråta

Tankar på Fredrik.
Tanken på att något ska hända även mina barn eller någon annan av mina nära och kära.

torsdag, december 23, 2010

Ta det lugnt...

... är något jag inte är så bra på.
Så igår blev det ett akut besök på Akademikliniken.
Troligtvis har jag smällt av några inre stygn i ena låret, men det såg fint ut ändå så de bara tejpade om det.
Och gav mig stränga order om att ta det lugnt!

Pågarna "förmanades" också, att de skulle hämta saker åt mig och inte tvärtom!
Och inga trappor.
Hur lätt är det när man bor i ett tvåvåningshus med sovrummen däruppe?

Snöskottning vågade jag inte ens nämna...
Men va 17 ska jag göra, jag är ensam - och det bara snöar och snöar!
Och snöplogen lägger ju upp en sån fin vall bakom garageuppfarten dessutom.

Bilen?
Jodå, det kom en gubbe hit och satte i det nya batteriet till mig igår!
Så nu funkar jeepen finfint igen.
Men självklart så piffades tillvaron till lite extra på vägen till Akademikliniken i går kväll.
Ett gammalt stenskott blev med ett krak en spricka över hela jävla vindrutan!
Det är roligt nästan jämt med bilar! ;-)

Och för övrigt så är pågarna överjävliga just nu.
De gör verkligen skäl för smeknamnet "huliganerna".
Idag har de till exempel bråkat med varandra sedan de vaknade i morse.
Non stop.
Känns ju jättebra att jag sagt till fritids att jag ska ha dem hemma hela nästa vecka!

Nåja, jag får försöka hitta julefriden nånstans!
I morgon packar vi in oss i bilen och kör till mamma och pappa för att fira jul med hela Egypten-gänget och mormor!
God Jul på er!

tisdag, december 21, 2010

Billös

Är det ens ett ord?
Nåja, jag är ju van vid att hitta på nya ord så varför inte.
Just det är jag nu i alla fall; billös.
Utan bil.

Så här alldeles lagom till jul.

Kom ut i måndags morse, skulle lämna pågarna på fritids och köra iväg till återbesöket på Akademikliniken.
Bilen stendöd.
Nada.
Larm och allt utslaget, alldeles stendöd.
Panik!

Ringde bonussvärfar som nyss var på väg på ett ärende med sin bil, men som lyckades trixa så att den han skulle möta kunde köra istället och jag fick låna hans bil!
Medan han körde åt vårt håll, halvsprang vi till skolan för att hinna lämna pågarna innan han hann fram.
Jättebra för mina stackars ben...

In till storstan så fort väglaget tillät, hann precis i tid och fick sen dessutom sitta och vänta i tio minuter!
Allt såg alldeles utmärkt ut, ovanligt fint för att bara vara en vecka gammalt var orden hon använde!
Hon var förstummad över min fina mage och mitt fina ärr efter bukplastiken med och kunde knappt tro mig när jag sa att det var 7 månader gammalt bara.
Nästa måndag är det dags för ännu ett återbesök och då ska stygnen tas.

Hem till byn igen och lämna tillbaka bilen, hade några ärenden att göra så jag gick hem från centrum istället för att få skjuts.
Var lite förvånad själv över hur bra det gick, i sakta mak förstås, men det gick utmärkt att vara ute och promenera redan!

Kom hem och ringde verkstan.
Inget svar.
Ringde hela dan utan svar, så jag antar att de har julstängt redan.
Fick ringa macken istället, och svärfar som kom och hämtade mitt döda batteri för att lämna det på uppladdning på macken.
Ringde i morse för att höra om uppladdningen fungerat och nej, det hade den inte, batteriet var dött.
Bad dem beställa ett nytt till mig och fick besked om att det skulle komma kl 15 idag.
Ringde svärfar som körde dit för att hämta det efter jobb.
Inget batteri hade kommit.

Så här sitter jag än, utan bil.
Eller jo, bil har jag ju iofs, men utan bilbatteri!
Har för säkerhets skull preliminärbokat en hyrbil hela julen - jag har en backupförsäkring som täcker hyrbilskostnaden vid driftstopp.
Men jag hoppas att det inte behövs, att mitt batteri anländer i morgon!

Dag 21 - Den här månaden

December har alltid varit något av en favoritmånad.
Inte kylan och slasket - för all snön vi har den här decembern hör ju verkligen inte till vanligheterna.
Utan pga mörkret som skingras med tända ljus inomhus och allt som hör julen och det nya året till.

Julen som tillbringas med nära och kära - där Fredrik saknas extra mycket.
Nyåret som tillbringas med de bästa vänner i världen - där Fredrik saknas precis lika mycket.
Men trots saknaden så finns ju värmen, kärleken och myset där.

måndag, december 20, 2010

Dag 20 – Din favoritidol och varför

Hmmm...
En stor favorit sedan många år har varit Van Morrison.
Love, love, love hans musik och hans speciella röst.
Brown Eyed Girl som gör mig lika glad varje gång jag hör den.
Moondance som får mig att tänka på en kärlek i ungdomen.
Have I told you lately (that I love you) som får mig att tänka på samma kärlek.
I can't stop loving you som spelades om och om igen på stereon i min första egna bil.

Men de sista åren är det mest P!nk som spelats här hemma.
Jag gillar hennes stil och hennes röst och ord berör mig.
Please don't leave me där man känner igen sig i både bråk och kärlek.
I don't believe you där smärtan i hennes röst får mig att gråta varje gång.
So what? som är så härligt kaxig men ändå sorglig.
Alla de här är från samma platta, och ja, det är hennes bästa platta enligt mig.

söndag, december 19, 2010

Dag 19 - Detta ångrar jag

Det är säkert många saker jag ångrar att jag gjort, och ännu fler jag ångrar att jag inte gjorde.
Men nej, jag tror ändå på att se framåt, man vinner ingenting på att titta bakåt och ångra sånt som är gammalt och över.
Så jag tänker faktiskt inte svara mer specifikt på det här.

För säkerhets skull

Jag ligger i soffan med benen högt och vilar, som rekommenderat av doktorn.
Pågarna sitter i soffan bredvid och spelar Nintendo DSi.
Jag ber Emil hämta min godisskål i köket, vilket han gärna gör.
Jag fortsätter läsa min bok efter att ha tackat honom.

Plötsligt reser Emil sig igen, går ut på toaletten men kommer tillbaka igen, och säger: Nu vill jag borsta tänderna!
Jag: Men gör det då?
Emil: Tror du jag når upp till tandborsten eller?
Jag: Jaha,har jag satt upp dem, men ta pallen då.
Emil: Att jag aldrig tänkt på det!

Han fixar och borstar sina tänder och kommer sen tilbaka.
Emil: Mamma, vill du veta varför jag ville borsta mina tänder?
Jag: Ja, det vill jag faktiskt.
Emil: När jag var i köket tog jag en godisbit utan att du visste. Sen började det svida här (visar långt bak i munen). Så jag tror det var ett tandtroll.

lördag, december 18, 2010

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Min favoritfödelsedag?
Vet faktiskt inte, men en favorit är min 30-årsdag.
För att då var jag äntligen gravid och fullständigt uppfylld av denna lycka!
Och när vi firade födelsedagen till helgen några dagar senare hade vi ju dessutom precis fått veta att det var tvillingar jag väntade!

fredag, december 17, 2010

Återhämtning...

... är vad som står på agendan här hemma nu.

Jag har världens bästa familj och vänner som hjälpt mig massor med pojkarna och annat i veckan - tack, ni är guld värda!
Idag föll jag för pågarnas övertalning och tog dem med mig hem efter skolavslutningen idag.
Det gör jag ju inte om i första taget, kan vi vara överens om.
Nästa vecka ska de vara sina timmar på fritids!

Idag var också första gången jag var uppe på benen ordentligt och ute ur huset.
Innan har jag inte gått längre än till brevlådan och hämtat posten!
Men idag gick jag och lämnade pågarna i skolan och hem igen.
Sen tillbaka igen 9.30 för skolavslutning med uppträde i idrottshallen.

Alla förskoleklasser uppträdde med ett dansnummer till "Manboy", pågarna stod i första raden och var sååå duktiga!
Särskilt Emil verkar ha ärvt Fredriks känsla för musik och dans, han var superduktig!

Annars så har jag mest legat i soffan och vilat.
Jag har varit väldigt trött och haft en del ont, inte vrålont, men sådär lagom molande ont så man blir på dåligt humör hela tiden!
Men idag kunde jag för första gången sitta ner ordentligt i alla fall, så det går framåt.

Jag är i alla fall supernöjd än så länge!
Bröstlyftets resultat är superfint redan, det bådar gott för det slutliga resultatet.
Låren är fortfarande väldigt svullna, men det kommer nog att bli bra så småningom!
Jag kommer aldrig ha perfekta ben, men jag kommer i alla fall att vara av med allt daller och det var ju det jag ville!

Dag 17 – En dålig vana jag har

Hmm...
Inte lätt.

Jag har slutat röka, så den dåliga vanan har jag inte kvar.
Snart 7 1/2 år utan cigaretter!
Nåja, den ovanan ersatte jag ju med mat och godis.
Idag kan jag inte det på samma vis.

Däremot kan jag fortfarande hoppa över måltider.
Det mår jag verkligen inte bra av.
Jag mår faktiskt skit av det och får riktigt läskiga blodsockerfall.
I vardagen fungerar mina måltider tack vare jobb, annars fungerar det inte alls så bra.
En väldigt dålig vana...

torsdag, december 16, 2010

Dag 16 - Mitt favoritminne

Mitt favoritminne har jag berättat om i bloggen flera gånger redan.
Det var den 10 september 2003.
Dagen efter min 30-årsdag.

Dagen då det var dags att få kika in på den lille krabaten i min mage.
Dagen då vi fick veta att vi inte bara skulle bli föräldrar till ett friskt barn - utan till TVÅ friska barn!
Det är mitt favoritminne: vårt första ultraljud då vi fick tvillingbeskedet.

Vill du läsa om det i sin helhet finns det här!

onsdag, december 15, 2010

Dag 15 – En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig

Det finns många människor som har en stor inverkan på mig; till exempel mina föräldrar, mina vänner.
Som är viktiga för mig, och för mitt liv.

Men den som jag väljer att skriva om här idag är Fredrik.


(Här är Fredrik på vår bröllopsresa på Zakynthos 2002.)

Fredrik och jag älskade varandra och levde ihop i 11 år, vi kände varandra utan och innan.
Idag finns han med i alla de små besluten, till exempel när jag handlar: "Vad hade Fredrik tyckt om den här?"

Under julen blir det tydligare än annars.
Hans favorittomte får stå på sängbordet på "hans" sida där han brukade ha den, granen är klädd i bara rött och guld som han ville, hans mormors gamla spira sitter fortfarande i toppen på granen.
Julen var Fredriks högtid, han älskade att klä granen, att julpynta och spela julskivor på stereon.

tisdag, december 14, 2010

Dag 14 - Den här veckan

Den här veckan, Luciaveckan, handlar om läkning.
Igår var det ju äntligen dags för mina operationer, lårlyft och bröstlyft.

Kvart i tio ungefär släppte svärfar av mig på Akademikliniken och jag anmälde mig i receptionen.
"Då ska du betala 21.300 kr då" sa hon.
"Nej, det ska jag INTE" sa jag, "Jag har betalt 45.800 redan, det får väl räcka."
Efter ett telefonsamtal blev allt rätt och jag fick betala de 250 kr som behån kostar, vilket jag var förberedd på.

Jag blev visad till mitt rum och min säng, och blev uppkopplad vid ett dropp nästan direkt så att jag skulle slippa bli så dålig som förra gången då droppet sattes allt för sent.
Doktorn kom in och ritade tjusigt på mig med grön tuschpenna.
Och nån timme senare var det dags.

Jag fick stå naken i operationsrummet medan en av tre op-sköterskor tvättade av hela min kropp med kall sprit, shit vad jag frös!
Sen fick jag lägga mig på bordet där jag blev inplastad och fastspänd innan jag fick somna.

Den här gången minns jag ingenting av uppvaket, utan mitt första minne efter op är inne i mitt rum.
Jag tittar på tv och sover om vartannat och nånstans däremellan skickar jag iväg några sms.
Jag är trött, trött, trött men har inte så ont.

Sov dåligt, fick en sömntablett vid 2 men vaknade vid 6 igen.
Klockan 7 fick jag frukost och redan inna 8 var doktorn inne och tittade till mig och sa att jag fick åka hem.
Men först en dusch.
Jag fick ringa på hjälp efter duschen eftersom jag blev alldeles svimfärdig, men efter lite vila mådde jag bra igen.

Sen kom mamma och hämtade mig och nu är jag alltså hemma igen.
Jag har ont, men jag mår bra!

Och resten av veckan, och några veckor till, handlar alltså om läkning och inget annat.

Dag 13 - Det här åt jag igår

Oj, och jag som skriver en dag efter pga operationen, ska jag komma ihåg vad jag åt i förrgår?!

Hmm...

Till frukost drack jag en kopp te och åt en bit hönökaka med ädelost på, och en dl yoghurt med äpple, kanel och vaniljsmak.
Till lunch blev det nånting - jag kan verkligen inte komma ihåg vad vi åt!
Till middag åt vi grillad kyckling med pommes, fetaost och sallad.
Apelsin till efterrätt. (skuren i klyftor och bara sugen på eftersom jag inte kan äta "apelsinskinnet")
Till middag 2 åt jag samma som middag 1.
Och sen blev det lite popcorn till filmen i tv-soffan!

Ingen bra matdag med andra ord, jag får inte skippa mellanmålen så här som jag gärna gör när jag är hemma.
Pågarna åt ju tex en frukt till mellanmål, men tror ni jag tog en?
Jag ska ju äta 6-7 mål om dagen...

söndag, december 12, 2010

Nu är det dags

I morgon alltså.
Eller ja, det är ju nästan måndag redan.
Liksom inte lönt att tvinga sig i säng i god tid när jag ändå vet hur dåligt jag kommer att sova.
Som alltid innan något särskilt händer.

Men nu är det alltså dags.
Nu försvinner allt fladder om låren och brösten flyttas upp några våningar.
Någon frågade mig hur stora de kommer att bli.
De kommer inte att bli ett dugg större än idag, för jag ska inte stoppa i något i dem.
Där drar jag min gräns, jag låter gärna plastikkirurgen ta bort allt överflödigt skinn - men jag låter inte honom stoppa in några främmande föremål i min kropp!
Jag är nöjd med mina små bröst som är proportionerliga till resten av min kropp.
Och vill jag piffa till urringningen ibland så finns det ju bra push-upbehåar att köpa!

Nervös?
Ja, det kan du tro.
Särskilt som två tjejer nyligen dött efter just bröstoperationer.
Men det går ju inte att tänka så.
Det finns ju inga garantier, det har jag lärt mig den hårda vägen.
Jag är alltid nervös innan narkos, det hör väl till.

Men ja, wish me luck.
Så hör jag av mig när jag är hemma igen!
Kram på er!

Dag 12 - Min tro

Svårt ämne det här.
Jag har nog en ganska så grundmurad tro på att det finns någon sorts högre makt att be till i svåra stunder, och tacka för de goda stunderna.
Om det sen är Gud eller något annat.

Jag tror även på ett liv efter döden.
Jag vill tro att de som är oss nära och kära i detta liv kommer att finnas nära oss i nästa liv.
Jag VET att det finns något efter döden, jag vet att Fredrik har varit hos mig efter sin död.
Vi kommer att ses igen.
Tills dess ser han efter oss, ser till att vi har det bra, att vi är säkra.

lördag, december 11, 2010

Dag 11 - Ett ögonblick

Ett ögonblick.
Livet är fullt av små ögonblick, underbara magiska ögonblick och fasansfulla ögonblick.
Och alla små vardagliga ögonblick däremellan, en kommentar som gör en glad, ett ögonblick av fullkomlig kärlek vid lässtunden för barnen, två små huvuden som slumrar sött tätt tillsammans, ja, det finns hur många såna som helst.

Det ögonblick som är starkast inom mig är också det ögonblick som jag aldrig vill tänka på.
Det som alltid finns där under ytan, som jag alltid trycker tillbaka ned när det dyker upp.
För att det gör för ont att tänka på.

Ögonblicket när jag insåg att Fredrik inte andades.

Sen kopplades autopiloten på, jag startade hjärt- och lungräddning, jag ringde 112, jag kämpade för hans liv.
Beskedet som sedan kom: "Han är död."

Där och då dog jag med, det var i alla fall så det kändes.
Jag kommer aldrig att bli densamma igen.

fredag, december 10, 2010

Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Mina barn.
Utan tvekan mina barn.

Den senaste tiden har de börjat hitta sina R och de är så stolta när de faktiskt använder dem.
De jobbar hårt hos talpedagogen med sina R, och vi jobbar hemma, med både stamning och ibland lite R.
Och nu har de hittat ett R som de kan använda!
Det kommer inte i flytande tal, vägen dit är lång, men de kan använda det på begäran.

Det är inte ett skånskt R och inte ett uppländskt R, utan ett mellanting som enligt logopeden är väldigt svårt att göra - varken hon eller jag lyckades få till ett sånt R idag!
Det roliga är att de har hittat ett R som inte bara funkar för dem att uttala, utan även ett R som passar till deras speciella dialekt!

torsdag, december 09, 2010

Dag 09 - Min bästa vän

Igår blev det inget inlägg, jag hade huset fullt med trevliga människor!
När alla gått hem och pojkarna kommit i säng var jag alldeles för trött för att blogga!

Men idag så!
Idag ska det handla om min bästa vän.
Jag har den stora lyckan att inte bara ha EN bästa vän - jag har två.
Två underbara vänner som jag älskar högt!

A lärde jag känna 1993 när vi hamnade i samma klass på folkhögskolan.
Några dagar efter att vi började skolan dog hennes bästa vän hemifrån och hon fick veta det per telefon, hon gick till lektionen ändå men bröt ihop och rusade ut ur klassrummet.
Jag följde efter henne ut för att se att hon var okej, och på den vägen är det.
Sedan dess har vi hållt ihop som ler och långhalm.

I samma klass gick S, vi blev roomies i storstan 1994 och delade en stor 3:a på Möllevången.
Hon hade en gammal kompis från hemorten som bodde i storstan och vi blev bjudna på fest dit, och med tiden umgicks vi mer och mer med L.
S flyttade till Norge och jag skaffade mig en egen liten lägenhet på Värnhem.
L och jag fortsatte vara vänner även utan S, och A flyttade till storstan hon med.

Och idag, många år senare, är de fortfarande mina allra bästa vänner - all for one, one for all!

Det är lite lustigt egentligen, för genom åren har det ofta varit just så, att jag haft två bästa vänner samtidigt.
Å och M genom gymnasiet och tiden efteråt.
A och K i USA.
A och S på folkhögskolan och året efteråt.
A och L förstås.
Och under högskolestudierna så var det L och L som jag umgicks med hela dagarna.

Fortfarande är de alla nära mig i hjärtat, även om avståndet på jorden är långt idag.

tisdag, december 07, 2010

Dag 08 - Min dag

Ja, de sista veckorna har ju inte varit vanliga dagar, men en vanlig dag brukar se ut ungefär så här:

6.00 ringer klockan.
Jag snoozar till 6.09.
Oftast har pågarna kommit in till mig under natten/tidiga morgonen så vi vaknar av klockan alla tre.
Vi myser lite, säger godmorgon, och sen går vi upp ur sängen och tar våra kläder som hänger på trappräcket med oss ner.

Väl därnere sätter pågarna på tv:n direkt, Cartoon Network.
Själv sätter jag på datorn och Facebook.
Samtidigt som de tittar på tv klär pågarna på sig, i lugn och ro.
Jag sväljer mina tabletter vid datorn och klär sen på mig.

Sen borstar vi tänderna och klär på oss ytterkläderna och lämnar huset kl 7.00.
7.10 lämnar jag pågarna på fritids och de äter frukost där 7.30.
Jag börjar jobba 7.30 enligt schema, men i verkligheten så börjar jag jobba ca 7.17 när jag och cykeln kommit fram till jobb.
7.30 lämnar jag, min kollega och barnen förskolan för att promerera till vår lilla avdelning på skolans gård.
8.00 äter jag frukost med barnen, eftersom vi själva tar med vår frukost är det alltid samma sak: 2 Ryvita-knäckebröd med Port Salut och en kopp te.

Sen är det jobb några timmar, hur många beror på vilken dag i veckan det är.

Jag hämtar pågarna och vi går hem och pratar om deras dag i skolan på vägen.
Väl hemma slänger de sig i soffan en stund och varvar ner framför teven innan de leker en stund inne eller ute.
Sedan är det middagsdags, vid fyra, halv fem brukar jag kalla på pågarna och så hjälps vi åt att laga middag.
De älskar att få hjälpa till med maten.

Efter maten brukar pågarna leka, titta lite mer på tv, eller så spelar vi något spel tillsammans.
Vid halv sju tappar jag upp ett bad åt dem och sen har jag en lång stund då jag brukar scrappa i rummet utanför badrummet.
Efter badet plockar vi fram vilka kläder vi ska ha på oss nästa dag och hänger på trappräcket.
Vid halv åtta, åtta lägger jag pågarna och jag brukar läsa ur en högläsningsbok för dem innan de somnar.
Sen är det min tid, bara min!

Nu kan jag sitta vid datorn i lugn och ro eller scrappa en stund, njuta av tystnaden!
Klockan nio tittar jag alltid på tv, det brukar oftast vara något bra på femman eller trean då.
Sen blir klockan tio och jag ska egentligen gå och lägga mig.
Men nej, oftast så "ska jag bara" och fastnar vid datorn istället till klockan elva ungefär innan jag går och lägger mig.
Men sen är det gonatt, för klockan ringer tidigt nästa dag igen!

måndag, december 06, 2010

Dag 07 - Vad är kärlek?

Kärlek är livet.

Det är de små och stora ögonblicken som berör.
De ögonblick som ger varma små bubblor i magen, som sprider sig till munnen i form av ett leende, som sprider sig i kroppen i form av energi och värme.

Kärlek är trygghet, närhet och omtanke.
Kärlek är passion och längtan.

Jag är lycklig och tacksam över all kärlek jag har och har haft i mitt liv.
Fredriks och min kärlek.
Min familj, och Fredriks familj.
Mina vänner.
Och även mina husdjur genom åren.
Men framförallt: mina barn - den största kärleken som finns.

söndag, december 05, 2010

Dag 06 - Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta om dig själv



Hahaha, inte världens bästa foto på mig, men jag ser ju glad ut i alla fall!

Och så var det 15 intressanta fakta om mig.
Ja, frågan är ju hur intressant det kan bli...
Men här är 15 fakta i alla fall:

1. Jag har pluggat astronomi på Lunds Universitet.
2. Människan har 26 ben i var fot, jag har haft 27 - det extra benet är bortopererat ur bägge fötter efter att aggressiva fotbollsmotståndare sparkat loss det först...
3. Jag har vistats olagligt i USA i 10 månader 1992/1993.
4. Jag har gått ner 29 kilo på 15 dagar en gång. (och det var inte efter min GBP)
5. Jag har spelat både fotboll och volleyboll i lag.
6. Jag har varit med i 2 trafikolyckor inom en timme.
7. Jag har dejtat en brasiliansk diplomatson - som dessutom kom till Sverige och hälsade på mig något år senare.
8. Jag har jobbat på mack i 4 år (under tiden jag pluggade) och är en hejare på att kolla olja och byta glödlampor på gamla bilar!
9. Jag är väldigt kräsen men gillar grejer som bruna bönor, vegetariska "köttbullar" och mögelost.
10. Jag har levt på PB & Jelly sandwiches och Hot Fudge Sundaes i nästan ett år och ändå gått ner i vikt.
11. Jag har en Iphone 4!
12. Jag är beroende av Pepsi Max.
13. Jag är en väldigt bra bilförare, men en väldigt dålig parkerare.
14. Jag hatar att stryka - till exempel så hänger faktiskt gardiner till sig...
15. Jag sorterar mina kläder i garderoben, och mina böcker i bokhyllan, efter färg och inget annat.

lördag, december 04, 2010

Dag 05 - Mina syskon

Jaha, då var det dags för syskonen då.

Jag är äldst i syskonskaran.

Två år yngre är brorsan.
Lång som ett ösregn.
Har en chefsposition på ett känt företag i Helsingborgstrakten och är far till två rödhåriga gullungar!
Som barn bråkade vi jämt, när vi inte hade hur kul som helst ihop.
Sånt där som heter syskonkärlek!

Och jäklades vi inte med varandra så jäklades vi med lillasyrran.
Tio är yngre än mig, 8 år yngre än brorsan - en riktig liten sladdis.
Lika bortskämd av alla i familjen när hon var liten.
Efter några tuffa år pluggar hon nu på Malmö Lärarhögskola och har en supercharmig huligan till son!

Älskar er! ♥♥♥

fredag, december 03, 2010

Mammografi

Idag har jag varit på mitt livs första mammografi.
Ja, jag vet, några år för tidigt egentligen, men det måste göras en mammografi innan bröstlyftet.

Jag trotsade snön och min mage och satte mig på bussen in till storstan istället för att ta bilen.
Magen? undrar ni kanske.
Jodå, den där envisa Egyptenbacillen har inte gett upp än...
Jag mår lite bättre, men det är inte helt bra än.
Men jodå, det gick faktiskt bra att komma fram med buss.

Mammografin gick oxå bra.
Ja, resultatet vet jag förstås inte än, men själva proceduren gick bra.
Alldeles utmärkt till ocj med.
Tydligen har jag PERFEKTA bröst.
Ja, för mammografi då alltså...

Det var lite roligt, när jag kom in så bad hon mig klä av mig på överkroppen och säga mitt personnummer.
Samtidigt kollade hon skärmen för att se att det stämde.
Sen vände hon sig om, tittade på mig, spärrade upp ögonen och tittade på skärmen igen.
Tittade med stora ögon på mig igen och sa:
Ska DU göra en bröstreduktion???

Instinktivt skyddade jag mina stackars små bröst med händerna och sa: Nej, nej, nej, bara ett lyft!
Officiellt i alla papper så heter nämligen bröstlyftet man kan få som GBP-opererad bröstreduktion eftersom det är den operation som vanligen godkänns av Landstinget!
Ja, här blir det till att byta platta, sa hon sen, jag har ju förberett för stora bröst här!

Hon var rätt rolig, nästa sak hon sa var:
HUR har dom kunnat bli så hängiga?!
Jag berättade att jag gått ner nästan 50 kilo och att de varit större förr och hon fortsatte med:
Ja, det är märkligt det där att det alltid försvinner på fel ställen, det kunde väl stannat på brösten och försvunnit på magen och rumpan?

Sen berömde hon mina bröst och sa att de var perfekta för det här.
Själv hade hon så små bröst, sa hon, att det var en plåga när hon skulle göra mammografi:
Min kollega står och drar och drar på ena sidan och jag skriker på andra sidan!

Men som sagt var, mina var ju så perfekta för det här så det kändes ingenting alls!

Dag 04 - Mina föräldrar

Mamma och pappa.
Även kallade Herr Klant och Fru Fjant.

Ja, jag erkänner, av mig - i ett julrim för många år sen.
Men ack så sant.
Så går det när man flyttar ett vitrinskåp med glasen kvar i skåpet.
Kraset när skåpet välte framåt lär ha hörts i hela byn.

Så ja, som brorsan brukar säga: Vi barn hade liksom ingen chans!
Vi är lika hopplöst klantiga alla tre...

Tillbaks till mamma och pappa.
De bästa som finns!

Jag har ganska unga föräldrar, och det har jag alltid varit glad över, men särskilt som jag själv blir äldre.
Pappa fyllde ju nyss 60 i Egypten, han var 23 när jag föddes.
Mamma fyllde 54 i våras, hon var bara 17!

Bägge två finns där alltid när man behöver dem, ställer alltid upp för oss ungar i vått och torrt.
Mamma som är den första jag ringer när något hänt, eller när jag behöver råd, som alltid har tid för mig och mina pågar.
Pappa som satte sig i bilen och körde till Halmstad på studs och hämtade mig när det krisade - även om han först körde in i samma återvändsgränd från 3 olika håll! (förlåt, pappa, du vet att jag inte kan låta bli att skoja om just det!)

Jag älskar er, ni är de bästa som finns! ♥

torsdag, december 02, 2010

Dag 03 – Meningen bakom ditt bloggnamn

Ja, det var ju lätt svarat på!

Jag är tvillingmamma - och jag skriver om vårt liv som jag ser det!
Plus lite till.
Och mer än så här blir det inte idag, det blir en tidig morgon i morgon.

onsdag, december 01, 2010

Dag 02 – Varför började du blogga?

Jag började blogga eftersom jag
1. älskar att skriva och
2. på tvillingforumet jag var aktiv på när pågarna var små så förstod jag att mina små texter om vårt liv som nybliven tvillingfamilj uppskattades.

Så på den vägen är det.
I början handlade det bara om våra två små mirakel, sen smög det sig in lite scrap oxå!

Bloggen för mig är inte bara ett sätt att berätta om vår familj utan även en sorts terapi, det har varit jätteskönt för mig att få skriva av mig i jobbiga tider.

Santa Maria India - Tandoori Chicken

Jag har fått den äran att buzza Santa Maria India och fick hem en stor låda med kryddmixen Tandoori Chicken, Raita och Naanbröd.
Genast bjöds goda vänner hem för att visa hur snabbt och smidigt det går att laga god mat med Santa Marias mixer.
Och det gör det ju - inte så snabbt kanske eftersom just den här rätten ska vara i ugnen i ca 45 minuter, men smidigt är det och gott blir det!
Alla, vuxna som barn, älskade maten!
Utom kanske ett litet envist undantag på 7 år! ;-)



Är fredagsmiddan bestämd?
Inte det?
Då rekommenderar jag Santa Maria Tandoori Chicken med Santa Marias goda naanbröd!
Servera gärna med Mango Chutney.

tisdag, november 30, 2010

Dag 01 - Presentera mig själv

Ja, vem är jag?

Jag heter Lotta och är 37 år gammal.
Kortfattat brukar jag beskriva mig själv som tvillingmamma, pedagog, scrappare och fotograf.
Fyra stora delar av mig.

Jag är en lugn och trygg person, med en positiv grundsyn på livet och allt som hör till.
Jag ser möjligheter istället för hinder, allting går att lösa på bästa sätt med kreativitet och rätt inställning.

Jag gillar ordning, och driver mig själv till vansinne för att jag är så rörig ibland.
Jag gillar även att ha kontroll på läget, jag tar gärna ledningen i projekt, i grupper och möten och jag är bra på att se helheten, att sammanfatta.
Tyvärr innebär det ofta att jag tar på mig för mycket eftersom jag hellre gör saker själv för att jag då har kontroll över det.
Tider är också något jag är noga med, jag kommer hellre en kvart för tidigt än riskerar att komma försent.

Jag har mycket av barnasinnet kvar även om det fått sina törnar i livet, och gillar till exempel att åka pulka och vattenrutschbanor.
Som mamma är jag ganska principfast, men älskar att skämma bort mina huliganer med presenter och framförallt med kärlek - de är ljuset i mitt liv!

45 inlägg på 45 dagar

Jag har stött på den här utmaningen på några bloggar och tänkte försöka mig på det jag med!

Dag 01 - Presentera mig själv

Dag 02 – Varför började du blogga?

Dag 03 – Meningen bakom ditt bloggnamn

Dag 04 - Mina föräldrar

Dag 05 - Mina syskon

Dag 06 - Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta om dig själv

Dag 07 - Vad är kärlek?

Dag 08 - Min dag

Dag 09 - Min bästa vän

Dag 10 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna

Dag 11 - Ett ögonblick

Dag 12 - Min tro

Dag 13 - Det här åt jag igår

Dag 14 - Den här veckan

Dag 15 – En bild på något eller någon som har stor inverkan på dig

Dag 16 - Mitt favoritminne

Dag 17 – En dålig vana du har

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Dag 19 - Detta ångrar jag

Dag 20 – Din favoritidol och varför

Dag 21 - Den här månaden

Dag 22 – Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, uppspelt och arg

Dag 23 - Ett annat ögonblick

Dag 24 – Ett foto på en plats du varit på

Dag 25 - Det här får mig att må bättre

Dag 26 - Det här får mig att gråta

Dag 27 - En första

Dag 28 - Mina rädslor

Dag 29 - Min favoritplats

Dag 30 - Det här saknar jag

Dag 31 - Mina ambitioner

Dag 32 – Ett foto på dig och din familj

Dag 33 – Vem skulle du vilja byta liv med för en dag och varför?

Dag 34 – Planer/drömmar/mål du har

Dag 35 – Smeknamn du har och varför

Dag 36 - Det här upprör mig

Dag 37 – Vem vill du dela ditt liv med eller ser en framtid med?

Dag 38 – Ett foto på något som gör dig lycklig

Dag 39 – Vad gör dig unik och annorlunda än alla andra?

Dag 40 – Vad har du sug efter?

Dag 41 – Ett brev till dina föräldrar

Dag 42 – Din favorittid på året?

Dag 43 – Ditt favoritplagg?

Dag 44 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?

Dag 45 - Ett sista ögonblick

söndag, november 28, 2010

Underbart med semester!

Vi har haft en underbar vecka i Egypten!
Varmt och soligt, det har nog legat runt 27-30 grader varje dag.
Vi har solat, badat, ätit och latat oss!


Ovan molnen fanns solen!


Pågarna på väg till frukostbuffén lördag morgon, solen skiner men det är fortfarande lite kyligt i luften, ca 16-17 grader bara!


3 kusiner i havet - i bakgrunden syns de roliga vattenrutschbanorna som vi förstås testade!
Första dan vi åkte skaffade jag mig ett megablåmärke mitt på skenbenet och andra dan tippade Axel och jag upp och ned när vi landade i poolen så min ena lins åkte ut!
Men kul var det!


Emil plaskar i Röda Havet!


Och Axel plaskar i Röda Havet han med förstås!


Ljuvligt med sol!


Vid en av poolerna fanns solstolar i vattnet - härligt att ligga här och klucka!


4 kusiner hoppar i vattnet medan jag ligger och latar mig i poolsolstolen!


Axel njuter av poolbadandet!


Vi gjorde en enda utflykt under veckan, med glasbottenbåtar till korallreven.
Helt fantastiskt!


Vackert, vackert!


Det var som att åka i ett akvarium!


Solen gick ner redan vid 16.30 bakom bergen.


Pågarna hittade en ny kompis på stranden.


Självklart fick de rida på den!


Det årliga julkortet togs traditionsenligt på pappas födelsedag med alla kusiner och pappa i sin randiga skjorta.
Det här var dock en av de mindre lyckade varianterna när barnen började bli trötta på att fotas!
På stranden fanns härliga "hyddor" att hyra så det gjorde vi på pappas födelsedag och tillbringade hela den här dagen på stranden istället för vid poolen.


Pappas 60-årsdag firades på hotellets asiatiska restaurang och självklart provade pågarna påatt äta med pinnar!


Efter maten fortsatte vi till den stora lobbybaren där vi njöt av mjuka soffor och goda drinkar!


Och här är han, 60-åringen!
Grattis än en gång, pappa!


Axel har nyss upptäckt att Nutella är väldigt gott!


Här syns vår uteplats, vi hade turen att få bo på nedre plan!


Axel i favoritpoolen!


På den här vackra restaurangen vid poolbaren åt vi lunch nästan varje dag.


Emil hade ett speciellt sätt att bära solglasögon och äta pommes den här dan...


Här satt jag många gånger och njöt av solen och goda drinkar medan pågarna badade intill!


Syrran gillade oxå poolbaren!


Men Emil föredrog poolen som tur var!


Dags att åka hem, vi har checkat ut och väntar nu på bussen som ska ta oss till flygplatsens kaos.


Jag fick oxå va med på bild!
Ni kan tro att det var varmt med jeans, strumpor och gympaskor...


Och här ser vi det sista av Hurghada!
Hemresan blev lite dramatisk då vi vid ankomsten till Malmö Airport fick besked om att vi inte kunde landa pga snö på landningsbanorna.
Planet fick cirkla i 20 minuter och sen ytterligare 20 minuter igen medan vi förbereddes på att vi kanske fick flyga till Kastrup och om de inte kunde ta emot oss så fick vi flyga till Göteborg!
Alla på planet blev väldigt lättade då vi slutligen fick det glada beskedet att vi fick landa, något försenade.

På det hela en toppenvecka!
Lagom varmt och superfint hotell, med många restauranger och barer.
Maten var väl inget särskilt, men helt okej för oss vuxna.
Barnen däremot har typ levt på toast med sylt och pommes med hamburgare eller grillad kyckling.
Vi klarade oss ganska bra från magsjukdomar, visst var vi lösa i magen men fortfarande pigga och krya.
Inga läskiga kryp som tex kackerlackor, men däremot massor av mygg.
Trots myggmedel blev vi alldeles sönderbitna och massor av betten kliar något fruktansvärt fortfarande.

Och min kropp gillade nog inte att gå från nästan 30 grader och sol till snöstorm och minusgrader för så fort vi kom hem började jag bli sjuk.
Så nu är jag genomförkyld och som grädde på moset har jag även fått så kallad jalla-jallamage sen hemkomsten...
Om jag gick upp nåt under veckan så har jag definitvt gått ner det igen de här två dagarna hemma, allt jag äter går rätt igenom bara... :-(

Men det kan det väl vara värt - jag har ju fått en underbar vecka i sol och värme!

torsdag, november 18, 2010

Egypten - her we come!

Nu är det äntligen dags - i morgon bitti drar vi!

Fritidsresors Exotic Aquamarine i Hurghada - lovely!

Vi längtar, längtar, längtar efter sol och värme och lata dagar!

söndag, november 14, 2010

Födelsedag och namnsdag...

... har vi firat här hemma idag.

Vi började dagen med att köpa ett fint hjärta av mossa med en röd ros på till Fredrik och sen körde vi till kyrkogården.


Idag skulle Fredrik ha blivit 37 år gammal.

Med oss hade vi pågarnas heliumfyllda ballonger med deras teckningar till pappa fastknutna i snöret.

Emil ritade ett flygplan, precis där blixten slagit sitter 4 personer, jag, Fredrik, Emil och Axel - "Om pappa hade levt hade han följt med till Egypten."


Axel ritade oss alla i Egypten, Fredrik är den stora gubben där blixten slagit och pågarna de små bredvid honom och alla tre har nåt i handen, jag tror det var glass eller läsk, jag är den halvstora i kanten som räcker upp armarna och säger WIIIIII när jag åker vattenrutschbana, den femte gubben som är överstruken är "ingen, för det blev fel" och sen så är Bagheera med på andra sidan Fredrik.

Tyvärr lyfte de inte med teckningarna i år så vi blev tvungna att ta loss teckningarna igen, vilket pågarna såklart blev jättebesvikna över.
Det har ju funkat de andra två gångerna.
Men de blev glada när de såg sina ballonger åka upp i himlen i alla fall.


Ville som bor hos oss sen i fredags (klassen har två gosedjur som lottas ut varje vecka bland barnen) fick förstås följa med.

Sen hade pågarna brått hem för att få öppna sina presenter.


Emil fick fler riddare till riddarborgen av mig.


Axel med farmors present.


Emil med farmors present.

Emil har ju namnsdag idag och jag hade köpt en present åt honom, farmor köpte oxå en och kunde inte med att bara ge en av dem så det fanns ett paket åt Axel med!
Emil hade även beställt dajmtårta till namnsdagsfirandet så det fick vi ju köpa en.

Bästa vännerna har förresten kommit hem från Egypten nu, från samma hotell som vi ska åka till på fredag!
Så i helgen har vi fått höra en massa och längtar ännu mer!
Utom efter flygplatsen, för där är det tydligen fullständigt kaos...

Och nu väntar en fullspäckad, stressig vecka med mikrovågsugnsinköp (jepp, den gamla gick sönder idag), medarbetarsamtal (som ska förberedas med svar på tusen frågor känns det som) med nya chefen på jobb, julkortskursen jag ska hålla i börjar, skolsysterbesök, packning av det sista som ska med, fackkurs 2 dagar, lämning av katt på katthotell och förstås resfeber!

onsdag, november 10, 2010

Diverse

Årets jobbigaste dag är avklarad och på söndag är det dags igen.
Inte nog med att det är Fredriks födelsedag, självklart är det Fars dag oxå...
Nåja, livet har trots allt sina goda stunder.
Söner som provar mina nya solglasögon är en sådan:


Emil


Axel


Våra blommor till Fredrik på årsdagen, tre röda rosor från mig, en röd gerbera från Axel och en gul ros från Emil.
Jag låter dem alltid välja blommor själva till Fredrik, det här var en av de bättre gångerna - det kan verkligen se ut hur som helst ibland...


Efter graven åkte vi ut till Bokskogen, där vi så ofta var förr, alla fyra.


Efter en skogstur har man så här tjusig mössfrilla! (Emil)


Även Axel fick den slickade looken av mössan!

Axel visade stolt sin mormor i lördagskväll att han hade en jättelös tand.
"Jag har tappat 8 tänder" sa Emil stolt.
"Och jag halv sju!" svarade Axel!


Och idag åkte den äntligen ut, den sjunde tanden!
Med en hel del blod, Axel drog ut den fast den fortfarande satt lite fast!

lördag, november 06, 2010

2 år utan Fredrik

2 år utan Fredrik har gått.
2 år av tomhet, saknad, sorg.
2 år utan vår hjälte, vår klippa.

Vi börjar dagen med ett besök vid graven, som vanligt får pågarna själva välja sina blommor till vår bukett.
Sen hoppas vi på uppehållsväder så att vi kan gå ut i skogen, som vi så ofta gjorde alla fyra förr.
Senare kommer mamma och pappa, vi vill inte vara ensamma denna dag.

Idag minns vi lite extra alla mysiga stunder vi fick med Fredrik, all kärlek, all trygghet.


Fredrik och Emil, vi har picknick i trädgården.


Axel myser med Fredrik.


Axel och Emil i skogen med pappa.


Min älskling ♥

Vi saknar dig, älskling.
Vi älskar dig, nu och för alltid.