tisdag, april 29, 2008

förvirrade barn

Det verkar som att mina barn kan vara lika förvirrade som jag och lika ouppmärksamma på detaljer runt omkring...

Igår gick vi ut en stund i trädgården i det fina vädret.
Pojkarna hann ut först och F hinner lagom ut för att höra denna konversation om grannens hund:

E: Kolla, A, H & Fs hund har växt och blivit stor!
A: Oj, ja, jättestor!

F tittar in i grannens trädgård, där inne står en "stor" svart pudel istället för grannens lilla svartbruna cockerspaniel (eller vad det nu är för ras... Sorry K, jag är så dålig på hundraser!)

*asgarvar*

måndag, april 28, 2008

Dramatik på vårdcentralen

Då har helgen gått med mina svullna killar...
De är fortfarande lika svullna kan jag meddela.
Och ingenting har brutit ut, mer än att de klagat på ont i halsen och ätit dåligt.
Och A har varit täppt i näsan (men ej snuvig) och haft jättejobbigt att andas inatt så han har legat hos mig och jag har knappt sovit en blund - mest kollat så att han kunnat andas...

Nåja, vi skulle ju höra av oss igen efter helgen om de fortfarande var svullna.
Doktorns första ord var: Är de vaccinerade mot påssjuka?
Och jo, det är dom, men man kunde visst få det ändå, sa hon.
Sen nämnde hon inte påssjuka mer så jag antar att det inte var det ändå!

Ut i labbet och ta halsprov och stick i fingret.
A först eftersom han är den störste dramatikern på denna jord i labb.
Nej, det gick inte, han bara skrek: E först! E först!
Så Es prover blev tagna, snabbt och elegant - han är så duktig!
Men oj, vad han grät efter sticket, han var alldeles förnärmad nästan: Det gjorde ju ONT!

Sen A igen...
Efter 10 minuters skrik, ålande, velande, gråtande och bitande i pinnen blev ett halvbra prov tagit.
Sticket gick bättre, för det var ju lättare för mig att hålla fast bara hans hand...

E har HALSFLUSS, men normal sänka.
As halsprov gav inget utslag för halsfluss, men sänkan var hög.
Doktorn säger att vi måste göra en halsodling...

Jippi!
Precis vad A ville höra - NOT!

Efter 20 minuter av ILLVRÅL, bortförklaringar, ålande, tårar och bitande i pinnar gick undersköterskan för att fråga doktorn om det var absolut tvunget med provet.
Det var det.
Doktorn kom med, satte sig i stolen och tog A i knät (med mitt godkännande).
Han GALLSKREK och kämpade emot medan vi var FYRA vuxna personer för att ta provet på honom.
Doktorn som höll honom fast, höll för ögon och näsa så att han inte kunde andas (för att han skulla andas genom munnen = öppna munnen), jag som hjälpte hålla honom och försökte trösta samtidigt, en som höll hans käkleder och en som bände in "glasspinnen" och provstickan.
Jag mådde sååå dåligt och han var alldeles förstörd efteråt, och doktorn var jätteledsen för att hon varit tvungen att göra så och bad A om ursäkt efteråt.

Sen gick vi till farmors leksaksaffär (ja, det är HENNES affär numera!) och köpte varsin leksak åt pågarna...

Jag ska ringa och få resultatet av odlingen nästa vecka så vi får veta vad han har för något.

fredag, april 25, 2008

Svullna lymfkörtlar

Är hemma och vabbar idag med två ganska så pigga och glada, men ej ätsugna killar.

Igår eftermiddag sov de en stund efter dagis och när jag väckt dem såg jag plötsligt en stor knöl/bula på Es hals, stor som en liten kiwi, under örat.
Sedan upptäckte jag att han hade en nästan likadan på andra sidan med.



Jag kollade A för säkerhets skull.
Jodå, han hade en ännu större knöl på ena sidan, och lite mindre på den andra.



Panik!
Va fan är detta?!

Ringde sjukvårdsupplysningen som sa att det måste var svullna lymfkörtlar, att de reagerat på något och svullnat.
Om de inte blev sämre, fick feber eller svullnade mer så räckte det att vi ringde vårdcentralen morgonen efter.

Reagerar på VAD? frågade maken oroligt, det hade hon ju inte sagt.
Ringde mamma som är sjuksköterska; en infektion i kroppen sa hon.

Sökte på svullna lymfkörtlar på nätet...
GÖR INTE DET!
Det enda svar man får är CANCER.
Trots att den vanligaste orsaken till svullna lymfkörtlar är att man har en infektion i kroppen.

Andra tecken på lymfcancer är bla oförklarliga feberattacker och nattsvettningar.
Tjena.
Jäkligt roligt att läsa ju.
De har ju ofta feber "utan anledning" och svettas sjöar om nätterna.

Den vanligaste orsaken är en infektion i kroppen.
Försöker intala mig själv det.

Ringde vc i morse och de tog inte emot oss.
"Vänta och se om de blir sjuka, de har troligtvis blivit smittade av något sominte brutit ut än."
Blir de sämre får ni åka in akut i helgen.
Är knölarna kvar på måndag ska de kollas upp.

tisdag, april 22, 2008

Sorgligt besked

Några av er kommer säkert ihåg att jag pratat om min fd kollegas vuxna dotter som insjuknade i akut leukemi strax efter att hon fött sitt länge efterlängtade barn.
Hon fick en benmärgstransplantation och tillfrisknade, men det tog inte lång tid förrän leukemin kom tillbaka.

Idag fick jag veta att hon inte klarade striden mot cancern, hon dog redan innan jul.
Jag önskar att någon berättat för mig tidigare så att jag kunnat ge stöd och medkänsla i den svåra stunden.
Det kan jag ju visserligen fortfarande och det ska jag göra, redan i morgon, idag är klockan för mycket.

Jag tänker på dig, B, på din familj och inte minst din lilla dotterdotter som får växa upp utan sin mamma.

lördag, april 19, 2008

Glömt att visa ju...

Jag har ju glömt att visa reportaget i den amerikanska tvillingtidningen ju!
Eller? Nu blev jag osäker...
Nåja, här är bilderna och texten i alla fall.









måndag, april 14, 2008

Smart kille

Pågarna fick nya cyklar igår!
16 tums - jättefina!
E fick en blå (nästan lila) och A fick en blå och grön.
De var superstolta!
Men det krävs en del övning, de var lite i största laget än!

Anyway.
På eftermiddagen skulle vi ta en långpromenad med våra vänner och L som redan fått veta att vi köpt cyklar på Biltema frågade E:
"Jaså, ni har varit och köpt cyklar på Biltema?"
Han svarar rappt:
"Nej, på Cykeltema!"

*asg*

Vilken kille!
Absolut logik ju!

lördag, april 12, 2008

Trött mamma

Jag var jättetrött i morse och är van vid att få "sovmorgon" om lördagar, då F går ned med pojkarna. (Jag gör detsamma för honom på söndagar)
Efter att ha somnat om efter en stund på pojkarna sovrumsgolv kvart över fem i morse så var jag inte helt vaken när E ropade:
"Mamma, jag är färdig!"
"Mmmm..." sa jag.
En minut senare:
"Mamma!"
"Mmmmm.." sa jag lite surare.
Två minuter senare:
"Mamma, när kommer du?"
"Om en timme!" säger jag surt och somnar om, antagligen tror jag att han är på sitt rum och vill visa nåt...

Nu pallar sig F upp ur soffan därnere, dit han gått för att han hade för ont i ryggen för att ligga kvar i sängen tidigare.
Han tycker lite synd om vår son.
När han kommer in på toa sitter E där lugnt och säger:
"Mamma kommer om en timme!"

*asg*

torsdag, april 10, 2008

Usch

Usch, vad fort det kan gå!

Jag räddade livet på ett barn idag, som satte i halsen.
Det var tvärstopp, han fick ingen luft och blev rödare och rödare i ansiktet.

Jag handlade utan att tänka, vände upp och ned på honom och tryckte till hans rygg så att hans mage trycktes snabbt mot mitt ben.
Korvbiten lossnade som tur var - men jag trodde att den satt kvar och hivade över honom till en kollega för att hon oxå skulle försöka få loss den eftersom jag trodde att jag inte klarat det.
Men så fort han kommit över i hennes famn märkte vi att han andades igen!

Man blir så jäkla rädd!
Usch.

torsdag, april 03, 2008

Hjärtattack (nästan i alla fall)

Jag satt i godan ro vid datorn och pojkarna lekte på sitt rum.
Plötsligt hörs en jäkla smäll av något som trillar.
Det blir knäpptyst.
Sen: GALLSKRIK!

I rummet ligger deras stora byrå framåtvält, med As fot fastklämd i översta lådan och A platt på rygg, gallskrikandes.

Tack vare alla gosedjur de slängt på golvet ligger den inte platt mot golvet utan lite "lutad".
Jag tar tag i byrån och lyfter samtidigt som jag tar loss As fot.
Innan jag hinner tänka på att ställa upp byrån helt hör jag en till som skriker, dämpat.

Jodå, när jag rest byrån upp helt så ligger E ihoptryckt inne i nedersta byrålådan!
"Mamma, jag vill inte vara där inne!" sa han när jag tog upp honom.

Sen satt vi golvet alla tre, skakandes i kroppen alla tre...
De fick en massa kramar och pussar och förmanande ord, och åkte raka vägen i säng trots att klockan inte ens blivit 18.
Jag hoppas att deras egen chock, mina ord och sänggåendet räcker för att de inte ska göra om det...

Dags för VAB

Jaha, då var det dags igen.
Det är inte länge i taget de är friska nu känns det som.
Undrar om det beror på den dåliga vintern, att alla baciller frodas istället för att frysa ihjäl?

A somnade i soffan efter förskolan igår.
Jag väckte honom lagom för att han skulle hinna vakna till middagen.
Han gick knapt att väcka först, och när han väl vaknat gjorde han inte annat än grät.
F och E började äta utan oss och jag försökte trösta A.
Han kändes lite varm.
Till slut sa han att jag kunde gå och äta, men han ville inte ha något.

3 minuter senare stod han och grät i hallen och skakade och ville ha hjälp med byxknappen.
Jag hjälpte honom och följde med in på toa eftersom han var så ledsen.
Nu var han jättevarm!
Jepp, feber...

Igår hade jag lovat honom att vi skulle baka chokladbollar idag och det kom han förstås ihåg.
Eftersom han mådde så dåligt sa vi att F och E fick gå upp däruppe så skulle jag och A göra en överraskning åt dem.
Allt för att undvika onödiga konflikter och tårar från sjuklingen...

F hade använt stora skålen till maten så jag fick diska den först.
Först skvätte jag vatten över halva köket: "Mamma, varför häller du vatten på golvet? Det får man inte göra!"
Sen skulle jag va tidseffektiv och bara "skaka" av vattnet från skålen istället för att torka den, skålen for givetvis iväg iväg över golvet...
A skrattade högt och utropade: "Mamma, nu mår jag bra igen! Du fick mig att må bra när du gjorde så tokiga saker!"

Man gör väl allt för sina barn?!
*säger jag och låtsas att det inte var ren klumpighet*