torsdag, januari 31, 2008

Sista dagen på jobb...

Idag var det sista dagen på jobbet i storstaden.
Från och med i morgon kl 7.30 arbetar jag i hemorten, inom promenadavstånd!
Underbart!

Det kändes lite sorgligt, särskilt när man på allvar insåg att man måste säga hejdå till alla barnen - mina små godingar!
Det är ju en nackdel med det här yrket, man umgås med så härliga ungar varje dag som man fäster sig så otroligt vid.
Hade jag kunnat hade jag tagit en del av dem med mig hem idag!

Självklart sorgligt att säga hejdå till kolelgor med, vissa av dem kommer jag ju att sakna mereller mindre än andra, men vissa riktigt mycket!

Nåväl, så är livet.
I morgon börjar en ny period i mitt liv.

4.879 kronor

Det är vad vi håller på att bli bestulna på just nu...

Vi upptäckte i går att F hade för lite pengar på kontot och när vi tittade så såg vi att 4.879 kr stod som skyddat belopp på kontot, alltså pengar som handlats för och som ska dras, som inte kan röras av oss.
Vår tanke var ju att någon tryckt fel i en butik, glömt nåt komma, tryckt för många nollor, vad som helst.
Men nej, transaktionsdatum är 28/1 och då använde F inte ens sitt kort.

Idag gick vi in till banken för att fråga om de kunde hjälpa oss klura ut vad det var för något som hänt, vad som blivit fel.
Jodå, det är handlat på Elgiganten för 4.879 kr klockan 13.06 i måndags, med Fs kort (eller åtminstone med hans kortnummer, för kortet låg ju i hans plånbok).
F sov vid den tiden eftersom han jobbat på natten, dessutom har han ingen bil och det finns ingen Elgiganten inom cykelavstånd och jag var på jobbet - ingen av oss har handlat med kortet och absolut inte för nästan 5.000 på Elgiganten som är vårt hatobjekt nummer 1 bland vitvaruaffärer. (Vissa minns kanske vår tvättmaskinshistoria i nov 2005...)

Nej, vi har råkat ut för något bedrägeri.
Banken kan inte göra något förrän pengarna är dragna på kontot...
Så här sitter vi och väntar på att pengarna antingen ska komma tillbaka till kontot eller dras så att vi kan gå till banken och reklamera pengarna.
Men de sa att det inte var något problem att få tillbaka dem, affären måste kunna bevisa att VI varit där och handlat och det har vi ju inte...

Surt är det i alla fall så här i räkningsbetalardagar.
Att folk inte kan låta andras saker eller pengar vara ifred!
USCH!
Tjuvar och avskum - SKÄMS PÅ ER!

måndag, januari 28, 2008

Front cover

Hur coolt är detta på en skala?

Multiples Magazine

Inuti tidningen har vi ett uppslag, med bilder och intervju!
Coolt!

söndag, januari 27, 2008

Kalasdax!

*pustar ut en sekund*

Idag är det kalasdax - 4-årskalas!
Pågarnas första riktiga barnkalas!

Utvalda dagiskompisar är inbjudna, hoppborgen är uppsatt (tack A & J!) och allting förberett.
Nu ska bara 4-åringarna och deras mamma kläs i kalaskläder innan gästerna kommer om nästan 1 timme!

Wish me luck!

fredag, januari 25, 2008

Besök på nya jobbet!

Såja!
Då har jag varit och träffat mina nya kollegor och fått se min blivande arbetsplats.
Det är ett gammalt vrålstort hus med två våningar, vind och källare, prång och krypin överallt - men mysigt.
Jag kommer garanterat att gå vilse!

Jag ska jobba med de små barnen, på "min" avdelning går 15 st 1-2-åringar!

Hjälp!
Jag har aldrig jobbat på småbarnsavdelning!
Men det ska bli kul att prova på ett tag!

4-årskontroll

Idag har jag tagit semester - härligt!
Dagen började med 4-årskontroll kl 8 på bvc.

Jag har två superduktiga, öppna, pratsamma pojkar med stort ordförråd.
De är intensiva, men härliga, intresserade av allt och nyfikna på alla spännande grejer hon hade.
Bägge två hör bra och ser bra - inga problem där inte!
A väger 18,4 kilo och är 105,8 cm lång.
E väger 18,2 kilo och är 105 cm lång.
De följer kurvorna perfekt - trots alla matbekymmer, så nu ska jag släppa min oro för hur dåligt de äter, de får i sig vad de behöver!

Sen kom det jag väntade mig; det skickas en remiss till logoped.
Ingen av dem kan säga R, och E hakar upp sig ibland när han får brått.

De hann förresten med att göra bort mig oxå...
Dagiskompisen X (som ofta tramsar, slåss och bråkar) var oxå på kontroll idag och när han kom in med sin mamma berättade de högt och ljudligt för bvc-sköterskan att X inte får komma på deras kalas för han tramsar så mycket.
För säkerhets skull sa de det en gång till nästa gång de såg honom och mamman i korridoren...

Om en stund ska jag iväg och skriva de sista papprena till nya jobbet, och förhoppningsvis åka och hälsa på där!
Den 1 februari är det dags att börja!

torsdag, januari 24, 2008

You make my day - award

Jag har fått en award!

Tack Sandra!

"Ge denna award till 10 personer vars bloggar ger dig glädje och inspiration och som får dig att känna dig lycklig vad gäller bloggandet. Låt dem veta genom att lämna en kommentar i deras blogg så de kan skicka awarden vidare. Du kan få denna award flera gånger."

Min award går utan rangordning till följande personer som ger mig massor av inspiration:

http://smamirakel.blogg.se/ Sandra får självklart tillbaka awarden eftersom hon är en av mina stora inspirationskällor!
http://scrappa.blogg.se/ Fia får den för att hon är den hon är, alltid vänlig och hjälpsam och en skitduktig scrappare!
http://papperspyssel.blogg.se/ Nina för att hon är en sån god vän, och för att hon är en av två som fick mig fast i scrapträsket! Tack Nina!
http://www.camomill.se/ Camilla för all inspiration och stöd, en verklig förebild och den andra skyldiga till mitt scrapintresse.
http://kronbladochlantliv.blogspot.com/ Jea för att hon är så härlig, och för att hon inte vill ha den!
http://www.malenascrap.blogspot.com/ Malena för att hon är vår "gula guru" på Scrappizbloggen och för all inspiration hon bara sprutar ur sig i en rasande fart!
http://sannagregersdotter.blogg.se/ Sanna för massor av inspiration och för att hon stillar min kattlängtan med alla sina härliga katt-LOs!
http://mikaelarudhner.blogspot.com/ Mikaela för alla fototips som gett mig så mycket kul, och självklart all scrapinspiration.
http://morfen.blogg.se/ Morfen för all uppmuntran och inspiration i min tidiga "scrapkarriär"! Tack!
http://zaras.blogsome.com/ Zara för att hon varit en av mina största inspirationskällor ända sen scrapstarten, och för att hon är Zara!

Sist men inte minst vill jag nämna "Tvillingmamma funderar" som inte bloggar längre till min stora sorg. Tack för att du är en så god vän, för all scrapinspiration och för alla skrattanfall du utlöst genom din blogg!

tisdag, januari 22, 2008

Gott råd bröder emellan...

När vi nyss stigit ur sängen i morse blev A bajsnödig och skulle tvunget gå på toaletten där nere, fast att vi sa att det var bättre att han gick här upp där vi alla var. Han hoppade, studsade och åmade sig, allt för att hålla sig.
Till slut gav vi med oss och han sprang ned och satte sig.
Vi andra kom efter och självklart blev E bajsnödig även han, medan A fortfarande satt på toaletten.
Jag sa åt honom att han fick ta en potta eller gå upp på toaletten där uppe, eftersom A satt på toa nere.
Nej, han skulle absolut vänta: Man KAN INTE bajsa i en potta, förklarade han, och han ville inte gå upp.

Det var jobbigt att vänta och E frågade A om han inte var färdig snart.
A svarade:
Du får göra som jag gjorde däruppe: Stänga rumpan!

HAHAHAHA, jag dör av skratt!!!

Särskilt som han sen sa: Man gör så här! Och sen spände rumpmusklerna så hela han lyfte från toastolen!!!

Nåja, E lyckades hålla sig tills det blev ledigt i alla fall.

Grattis mina älskade pojkar!

GRATTIS PÅ 4-ÅRSDAGEN!

Jag önskar er en underbar dag!
Älskar er!

1000 kramar och pussar, mamma

måndag, januari 21, 2008

För 4 år sen...

... vid den här tiden var mina älskade pojkar på väg.
Klockan hann bli över midnatt så de firar sin fjärde födelsedag i morgon.
FYRA ÅR!!!
Var 17 tog de 4 åren vägen?!?

Så här såg i alla fall vägen till den här dagen för nästan 4 år sen ut:

Första bilden är tagen i v.25+2 och den sista i v.37+0.
Ni som känner mig IRL vet att jag är lång och kraftig och att magen därför var ännu större än den egentligen ser ut att vara här, ni andra fick veta det nu. ;-)

För er som inte var med på den tiden kommer den nu i repris, min förlossningsberättelse.
Ni som inte fått era barn än, tänk efter en gång till innan ni läser! ;-)
Jag är glad att jag skrev ner det när jag gjorde, för idag har jag så svaga minnen av det: "Gjorde det ont? Ja, det gjorde det nog..."
Jag känner mig lite "klen", lite "gnällig", när jag läser det nu, men jag vet ju oxå att jag gick in i det med en förlossningsrädsla, med en orubblig önskan om kejsarsnitt.
Nåja, var så goda:

Bf är 7 februari 2004.
Jag har planerat snitt den 30 januari…

Den 20 januari, vecka 37+2, har jag fått nog.
I en och en halv vecka har jag gått upp ett kilo om dagen i vätska, nu är det riktigt jobbigt.
Förra veckan var sf 51 cm, magen är enorm.
Vi åker in till förlossningen i Lund och berättar att:
Nu vill vi ha barn!

Jag är öppen 3 cm och har molande värk i ryggen.
Efter mycket tjat får vi stanna över dagen för att se vad som händer!
Ingenting händer…
Det beslutas att jag ska bli inlagd på avdelning 44 över natten för att eventuellt bli igångsatt dagen efter.

21 januari, vecka 37+3, kommer läkarna in på morgonronden och erbjuder mig tre alternativ:
1. Åk hem och vänta på värkar…
2. Bli snittad om 3 dagar…
3. Bli igångsatt nu och föd vaginalt…

Överläkaren undrar också vem som tagit det vansinniga beslutet att lägga planerat snitt för enäggstvillingar 8 dagar innan bf…
Vi är nu 17 dagar innan bf.


Nu rullar vi ner till förlossningen!
Här ska födas barn!
Är nu öppen 4 cm.
10,40 sprängs hinnorna – jisses vad mycket vatten som forsar ut…
Tvilling ett får en skalpelektrod, som får sättas om 4 gånger för han skruvar av den!
CTG ser bra ut och jag börjar få värkar 11,00.

Bm känner på ettan och något känns konstigt, hon känner ett öra där det inte ska vara ett öra…
Blir lite orolig, var sitter hans öron egentligen…
Annan bm tillkallas och hon känner samma sak.
Ytterligare bm tillkallas, fortfarande ett öra där!
Slutligen tillkallas doktor med ultraljud och ettans läge kollas upp.
Örat sitter på rätt plats men huvudet är väldigt snedvridet pga dålig plats!

12,00 har jag etablerade värkar som får hjälp av värkstimulerande dropp.
Nu jäklar börjar jag ana vilka smärtor som väntar mig… 13,30 är jag öppen 5 cm och har börjat gilla lustgasen!
Den blir väldigt snabbt min bästa kompis!
Bm föreslår sterila kvaddlar, jag vill inte ha dem men hon envisas och sätter igång…
Jäklar, vilken smärta.
Jag får panik och bara vrålar så hon får sluta innan hon är färdig…

14,30…
NU är jag redo för ryggbedövningen – jag måste ha tillräckligt med värkar för att få den så nu gör det helvetiskt ont…
Sitter och kutar med ryggen och äter nästan upp lustgasmasken och känner inte när epiduralen sätts!
Berättar glatt för maken att nu är jag FULL!
Men ojojoj, vilken ljuvlig känsla att bli av med smärtan!

16,15 är jag öppen 7 cm och får påfyllning 1 av epiduralen.
Känns skönt när den tar!
Men vad är detta?
Jag blir inte helt smärtfri…
Står upp och trampar fram och tillbaka så långt droppslangen och skalpelektroden når för att försöka skynda på saker och ting!

17,30 får jag påfyllning 2…
Värkarna känns trots epiduralen och jag tar topparna med hjälp av lustgasen.
Sitter på myranstolen och får ett fasansfullt tryck mot ändtarmen.
Känns som om jag ska skita ut mina barn istället för att föda dem den vanliga vägen…

18,30 är det dags för påfyllning nummer 3 och jag passar på att vila lite i sängen.
Jag hade aldrig kunnat föreställa mig smärtan jag känner.
Jag gråter lika mycket av trötthet som av smärtan och märker knappt att min man är med i rummet, jag är så uppe i mig själv och värkarna.

19,00 är jag öppen 9 cm och droppet stängs av för att tvillingarnas hjärtljud inte är bra.
Detta har jag som tur är ingen aning om, utan fick veta senare.

20,15 är jag öppen de magiska 10 cm.
Droppet sätts på igen och jag har helvetiskt ont…

20,45 får jag påfyllning nummer 4 men nu tar epiduralen knappt längre.
Jag klarar mig inte många sekunder utan min bästis lustgasen!
Nu står jag upp med hjälp av rullator, det gör alldeles för ont för att ligga ner.
Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv.

22,30 blir det påfyllning nummer 5 , men jag känner knappt av den över huvud taget…
Står fortfarande upp, det gör ONT!

00,00 tas beslut om akut kejsarsnitt.
De rycker min lustgas och stänger av droppet och lämnar oss ensamma en liten stund.
Men jäklar, jag har ju fortfarande värkar som jag får stå ut med utan bedövning ända upp på operationsbordet…

Jag börjar skaka okontrollerbart i hela kroppen…
Nu ska jag äntligen få träffa mina barn…
Ingen vet om min man får följa med och jag rullas in till operation utan att veta var han är eller om han kommer.
De underbara barnmorskorna lyckas övertala op-personalen att han får komma in så han hinner precis in innan det är dags.
Jag skakar fortfarande utan dess like, trillar nästan av den lilla smala op-britsen…
De stryker med kallt på min mage och jag känner det..
Nu då?
Ja, jag känner det..
Nu då?
Ja…
Då börjar de knipa mig istället – Aaaaaj…
Känns det?
Jaaaa, för fan!
Då kniper de mig i bröstet för att jag ska jämföra smärtan, aj som satan…

Tills slut tycker de att det räcker och sätter igång.
Jag känner allt de gör och det gör ont när de sliter och drar i min mage.
Till slut känns det som om hela magen vänds ut och in och sen säger det liksom ”plopp” och sen skriker min förstfödde son!

Tårarna sprutar, tänderna skallrar och min son skriker när de springer ut med honom.
5-10 sekunder senare kommer nästa ”plopp” och min andre son skriker han med!
Nu tar de min man med sig och springer ut även med lillebror.
Kvar ligger jag, nybliven mamma som ännu inte fått se mina barn och bara gråter lyckliga tårar…
Det är den 22 januari, 2004, klockan är 00,38.

Efter en stund kommer de in och visar upp mina söner.
Lite kladdiga och lite skrynkliga, men världens finaste!
Jag kan inte fatta att jag blivit mamma!

Efter några timmar hos oss upptäcks att lille E inte mår bra.
Bägge har fått i sig fostervatten och tömts på detta, men är lite rossliga i andningen.
Jag upptäcker att Es arm och ben är helt blåa och när jag visar det för bm så rusar de iväg med honom till neonatal.
Efter en stund tar de A med till honom och tycker att jag ska vila.
Man får ju inte mycket vila när man inte vet vad som är fel med ens barn..
Så snart jag kan så tar jag mig ur sängen för att kunna komma ner till mina barn.

E hamnar i kuvös med sladdar och trådar överallt…
A ligger i en säng bredvid och håller honom sällskap.
De har drabbats av tvillingtransfusionssyndrom, något som bara drabbar enäggstvillingar.
E har genom moderkakan fått blod av A och har alltså alldeles för mycket blod.
Detta späds ut genom dropp via navelkateter och efter ca en vecka mår E bra igen!

Efter snittet får jag infektion i såret…
Får hög feber och crp är på 324! (ska normalt ligga på 5…)
Får intravenös antibiotika och efter 13 dagar kan jag och mina underbara pojkar äntligen åka hem!
Slutsats: Mycket ont och mycket besvär – men vilka härliga barn det blev!
Tack för att ni orkat läsa!

lördag, januari 12, 2008

Ett litet ord

För första gången har jag scrappat till ett ord på bloggen "Ett litet ord"!
Ordet är "SAKNAR" och jag kom genast att tänka på fotot av mig i vecka 26 med pågarna - för jo, jag saknar verkligen magen ibland!

2 8x8 LOs till!


Jag tycker ju egentligen inte att mina pojkar är särskilt lika varandra, men okej, när jag ser foton som det här så...


Den här scrappade jag till Scraputmaningens skiss #1. Skissen var ju perfekt till de små dagiskorten!

fredag, januari 11, 2008

Bra och dåliga nyheter

De BRA nyheterna är att min höft mår mycket bättre igen!
Jag kan röra mig igen, och idag har jag klarat mig på bara Ipren och inte behövt ta någon Voltaren.
Så jäkla skööööönt!

De dåliga nyheterna är att pågarna förstås efter 4 dagar på dagis är sjuka...
Hosta, snuva, nysningar och som grädde på moset - feber...
Tack o lov ingen hög feber den här gången (som innan jul när bägge två hade över 40 grader, men ändå.
Det slår aldrig fel.
Lediga från dagis ett tag = sjuka inom några dagar efter starten igen...

Jaja, som sagt, ingen hög feber så imorgon får A åka med mig och shoppa.
Det är väl ingen som missat att PO.P:s januarirea börjar i morgon?!
Jag antar att vi får stå som packade sillar, men jag vet vad jag vill köpa och finns det inte så är vi snabbt ute ur affären igen.
Som tur är så är det A:s favoritklädesaffär eftersom de har en lekhörna!
Så han var inte allt för svårövertalad att få med.

E får följa med pappa och tippa istället, träffa farfar och de andra häst- och fotbollstokiga gubbarna.
Vi tror ju på att dela på pojkarna med jämna mellanrum, så att de inte ständigt nöter på varann dygnet runt.

Anyway, trevlig helg på er!
Och 1000 tack för alla era gulliga kommentarer i förra inläget, de har värmt mig!

Massor med kramar till er, kära vänner!

söndag, januari 06, 2008

Scrapflyt!

De sista dagarna har jag fått ur mig inte mindre än 5 stycken små 8x8 layouter!
Det är så kul att scrappa i ett format man inte gör så ofta.


Stackars Axel! :-(


Emil är sur för att jag fotograferar honom...


Gjord med spillbitar från Karin78. Tack än en gång, Karin!


Mitt bidrag til Veckans skiss #1. Ser ni glädjen och stoltheten i Emils ansikte?!


Mitt bidrag till SWEscraps första skiss 2008. Min första Lo med dagisfoton, men inte den sista antar jag... ;-)

Papp och Scrap Skissutmaning

Här är mitt bidrag till Papp och Scraps skissutmaning, jag har ändrat om lite grann, men man ser nog ändå likheterna med skissen.



Den handlar om Axels favoritskor, hans "bumpaskor" som han använde tills de bokstavligen trillade sönder!

lördag, januari 05, 2008

Så jävla OOOONT!

Fan fan fan - helvetes jävla skit vad ont jag har!
Smärtstillande hitåt, tack, det starkaste ni har.
För det här är fanimej inte roligt.

Ursäkta svordomarna, men det är det eller så gråter jag.

Min höft gör precis lika ont som den gjorde när jag först fick den här skitinflammationen för snart 4 år sen.
Då varade det i 7 månader.
Nu har jag haft ont i 2 dagar och håller på att bli tokig redan, fan, första gången hade jag nyfödda tvillingar samtidigt - va har jag blitt för en mes?

Åh du milde jävel, vafan ska jag göra?
Jag kan inte stå (jo, om jag står blickstilla i ett bra läge), jag kan inte gå, jag kan inte sitta, jag kan inte ligga - men värst av allt är minsta lilla rörelse i benet eller höften, det skär som knivar från höften och ända ner i foten och allra mest vid sittbenet som det så fint heter - det är nämligen i musklerna runt sittbenet som skiten sitter har läkarna sagt.

Så här sitter jag i ett läge som nästan är okej för höften/rumpan, men pga smärtan så spänner jag varenda känd och okänd muskel från höften och ner till tårna så snart får jag kramp.

SKIT SKIT SKIT & MÖG

torsdag, januari 03, 2008

10 favoriter 2007

Här har jag försökt välja ut mina 10 favoritlayouter 2007 - helt utan inbördes rankning.
Egentligen är det nog 2 andra jag skulle vilja ha med här, men de får jag inte visa tyvärr...





















Hahaha, det syns kanske att jag just nu är inne i en svartvit period! *fniss*