onsdag, december 21, 2005

DNA-test

Idag har vi betalt 1741 kr för att få veta det vi ju egentligen redan visste:

E o A är ENÄGGSTVILLINGAR!
De har precis samma DNA-profil!
Häftigt, va?!

söndag, december 18, 2005

Gulligt, roligt och knasigt nästan jämt

Gulligt, knasigt o roligt är det nästan jämnt - mellan varven då alltså!

Om E tycker att det tar för lång tid innan han får något/uppmärksamhet så puttar han på en o "skriker": HAALLÅÅÅÅ!
A hytter med fingret åt en o säger ilsket: NEEEJ! om man föreslår något han inte vill...
Låtsas du bli ledsen (oftast om någon av dem "råkat" slå eller riva en) så kommer A som ett skott, med rynkad panna o ynklig min o säger "min mamma" o pussas o kramas tills man blir glad igen o då skiner han upp som en sol!
De traskar runt i våra skor halva dagarna om de får - finns det ett par riktigt "flickiga" skor/stövlar med hög klack eller så är lyckan total!
De springer runt med antingen en för liten sheriffhatt eller en plastskål (Byggare Bob hjälm?) på huvudet titt som tätt.
De pratar i telefon med ALLT som finns att tillgå; telefoner, fjärrkontroller, duplo, bilar, skor, strumpor o när inget bättre hittas använder de handen.
Det är alltid Mommo de pratar med!
De pussas med varandra, med oss, med släkten, med gosedjur, o vi ska pussa deras gosedjur o de kastar slängkyssar o pussar i luften o A har börjat pussas på kinden!
De tvättar varandra i badet med badskummet så skummet antingen yr omkring dem eller ligger som en ridå framför ögonen på den stackarn som blir tvättad för ögonblicket.
De ÄLSKAR sina gosedjur - på kvällen måste de sitta i mammas knä o gosa innan de somnar o då MÅSTE alla 4-5-6-7 gosedjur va med o så tappar de ett på vägen o böjer sig ned med de andra i famnen o precis när de fått tag i det så trillar nästa o så håller det på!
De sitter PÅ soffbordet o tittar på reklam...
När reklamen är slut klättrar de ner o fortsätter leka!

Ja, listan kan säkert göras ännu längre.

måndag, december 05, 2005

Busungar

I morse vaknade jag av mystiska ljud, tänkte först att pågarna vaknat o börjat leka på sitt rum som häromkvällen.
Men nej, sen hörde jag att någon satte ner ett glas på ett bord!
For upp som en skållad råtta o hittar A uppflugen på min kontorsstol vid databordet drickandes Pepsi Max ur mitt glas!
E stod bredvid o knappade glatt på miniräknaren samtidigt som han pratade (med mormor?!) i en fjärrkontroll!

O ikväll skulle jag titta till pågarna så att allt var OK innan jag hoppade in i duschen - då hittar jag dem sovandes i samma säng!
E har krupit upp i As säng o lagt sig innanför honom o somnat som en stock!

Jag vågar knappt tänka på vad jag vaknar upp till i morgon bitti!

måndag, november 28, 2005

Växasängar!

Nu gäller det!

Nu har jag nyss lagt mina 2 små stora pågar i sina nya sängar! De var alldeles uppskruvade när vi satt ihop sängarna o satt dem på plats, de klättrade upp i dem, de hoppade i dem, de sprang i dem o skrattade o tyckte allt var toppen! Vi försökte förgäves få dem att lugna ner sig, men det gick inte förrän A tjongat hakan i kanten o slagit upp läppen så han blödde en massa… Han har sån otur, den lille killen. Sen tog de det lite lugnare o efter ett bad var de alldeles slut o fick för ovanlighetens skull flaskan i sängen. Vi ville att de skulle va så trötta o gosiga som möjligt, så det blev tandborstning o baddning av As tänder i sängen ikväll!

Efter puss o kram o gonatt så gick vi ut o på vägen satte jag på stereon med lite barnvisor, de sista dagarna utan nappen har jag märkt att de kommer snabbare till ro med lite musik på. Det har gått 15 minuter sen dess nu o jag har inte hört ett knyst på hela tiden! Det verkar som att de slocknat med en gång i nya sängarna!De är så himla duktiga med allt nytt nu, mina godingar!

Först flytten o nytt hus o sen ingen napp längre o nu nya stora sängar! Det måste ju va värt extra många julklappar! Nu ska jag gå in o kolla hur det ser ut i sängarna!

måndag, november 21, 2005

Slut med nappen – eller: Så går det med 4 lösa tänder…

Jaha, nu håller pågarna på att slumra in i sina sängar utan napp för första gången. Det var full kalabalik med vrålandes sparkandes pojkar med tårarna sprutandes ur ögonen. Men jag satte mig i fåtöljen mellan deras sängar o sjöng för dem. A lugnade sig snabbt men E illvrålade så jag fick ta honom i famnen. Där blev han genast lugn o bägge två tystnade. Efter ett tag kunde jag lämna rummet, de sover inte än, men de är lugna o skriker inte - E ligger o ropar: ”Ackelelle” (=A!) o A suttar på sin röda hund.

De har varit jätteduktiga med nappen den sista veckan, har bara använt den när de skulle sova, inget gnäll utan de har accepterat det bra. Men vi hade verkligen inte tänkt sluta helt med den än. Det såg de själva till att de fick göra. A tog en bok för E o sprang iväg, E sprang efter o innan jag var ifatt dem in i köket så har E antagligen puttat A så han for med munnen först in i väggen. Jag var där lagom till att illvrålet startade…

Blodet sprutade o A skrek o grät! Jag såg med en gång att det kom från tänderna så det var bara att ringa till folktandvården. De bad oss komma in med en gång fast de inte hade några lediga tider o vi fick komma till nästan med en gång, mellan 2 bokade patienter. De 4 tänderna mitt fram där uppe är lösa, 2 av dem intryckta en bit! De 2 yttersta är bara lite lösa men de 2 i mitten är intryckta o jättelösa! Men rötterna är hela såg tandläkaren på röntgenbilden så vi hoppas på att de ska växa fast igen.

I 2 veckor ska jag badda runt dem med nån bakteriedödande vätska morgon o kväll o bara borsta de andra tänderna, han får bara äta mjuka saker o HAN FÅR INTE HA NAPP!!!

A var jätteduktig hos tandläkaren o klarade alla undersökningar trots att han var jätteledsen o hade jätteont. Som han skrek när tandläkaren ruckade på tänderna! Stackarn! O att ta röntgenbilden var jätteläskigt, men han låg så still, så still även om han grät o försökte skrika.

Efter besöket åkte vi hem o hämtade E o F o sen tog vi en promenad ner till Apoteket o till farmor i Brio-butiken. (Det är så jäkla skönt att kunna promenera till allt numera! Aldrig mera landet för vår del!) Ska man sluta med nappen får man ju ha en ”Sluta-med-nappen-present”! Vi föreslog djur o E valde en häst o en tjur o A valde en gris o ett får. Nu har de snart alla bondgårdsdjuren, hemma hade de redan en ko, en katt o en hund!

Nu sover de nog bägge två därinne. A snarkar o E snackar inte längre en massa strunt!

fredag, november 11, 2005

Flyttlasset går

Nu tjejer - nu är det dags! I morgon flyttar vi! Vi var o skrev alla papper på radhuset idag så just nu äger vi både ett radhus i samhället o en villa i byn! Men på måndag överlämnar vi villan till nya ägaren.

Vi var dit o tittade med en gång såklart, vi har ju bara varit i huset en enda gång - när vi var på visning i september! Man kom knappt ihåg hur det såg ut! Det kändes pyttelitet o vi har världens ångest för att alla våra grejer inte kommer att få plats! Men, men, det är bara att vänja sig... Kommer man direkt från nästan 170 kvadrat så är det ju klart att 113,5 känns litet innan man vant sig! Men det är ju fullt tillräckligt för 2 vuxna o 2 barn!

Vardagsrummet o köket ska vi måla redan nästa vecka, det måste göras med en gång. Så pågarnas rum får vänta nån vecka - de får stå ut med att bo i ett rosa rum! Men mitt bad väntar inte, jag tror jag slänger mig i badkaret redan i morgon kväll! HÄRLIGT!!! Vi var inne hos farmor i BRIO-butiken oxå så pågarna utrustades med roliga badleksaker - gissa vad de kommer att göra halva söndan! :D Jag tror vi kommer att trivas jättebra när vi vant oss vid huset!

Igår var de sista dan på dagis. De fick va där 3 timmar längre än vanligt - personalen blev överlyckliga när jag frågade om de fick stanna längre! :D De mös hela dagen, kramades o gosade hela långa dagen! Det var med tårar i ögonen vi vuxna sa adjö, de små är ju för små för att förstå. För dem var det bara som att säga hejdå, vilken torsdag som helst.

Vi kommer att sakna dem jättemycket! De är så gulliga, hade gjort varsin bok till pågarna om deras tid på Jätten, med digitalfoton o teckningar o berättelser! Jättefint!
Nästa vecka ska vi gå o hälsa på på den nya förskolan! Ska bli spännande att se hur det ser ut o vad det är för barn o personal där!

Vi ska även hämta hem vårt nya hemmabiosystem med LCD-vägg-tv - F är lycklig som ett barn på julafton! Precis som vår kompis M som sålt det till oss (jobbar i hifi-butik) o ska installera allt till oss! Han är nästan lika lycklig som F!

Sen blir det seriös möbelshopping! Vi ska ha ny soffa, nytt soffbord, ny säng, nya bokhyllor, nytt köksmöblemang, tv-möbel, nya sängar till pågarna, nya matstolar till pågarna o nån matta o kanske lite till! :D Bredband ska jag oxå ordna så fort som möjligt! Tills dess får jag smita in på modem när vi väl fått upp datorn - så tyvärr kommer jag att vara ganska så tyst här ett tag! Så... SKÖT OM ER! Jag lär ha fullt upp ett tag, men ni känner mig - jag kan nog inte hålla mig borta länge!

fredag, november 04, 2005

Bortbjudna med Duracellkaniner

Förra helgen var vi hemma hos några vänner från förr...
Just att åka hem till andra tycker jag är sk*tjobbigt...
Grejer överallt o man får va på helspänn precis hela tiden!

På 4 timmar hade jag räddat en lampa 7 ggr,
sagt nej till att röra i skålen med 1000 småsaker på soffbordet 97 ggr,
beslagtagit 5 fjärrkontroller (som de kom med en efter en),
räddat värmeljusstaken 6 ggr,
sagt åt dem att inte jaga hunden 17 ggr
o att klappa den fint 34 ggr,
sagt åt dem att inte krypa efter katten under bordet 7 ggr,
sagt nej till att röra kaminen 4 ggr,
Sagt nej till att använda sofforna som hoppborg 42 ggr,
sagt till dem att låta bli alla sladdar 53 ggr,
bett dem sluta tända o släcka lamporna i fönsterkarmen 14 ggr,
tagit ifrån dem papper, kort o kataloger från hyllan under soffbordet 12 ggr,
bett dem sluta kasta mat på golvet 8 ggr
o sluta lägga över all mat i brorsans knä 22 ggr,
bett dem låta bli storkillens leksaker som han envisades med att plocka fram 46 ggr
o slutligen tittat på dem när de sprang i raketfart fram o tillbaka,
fram o tillbaka,
som värsta Duracellkaninerna genom vardagsrummet...

lördag, oktober 22, 2005

namnfunderingar - 22 okt 2005

Redan 1997 när vi bestämde oss för att vi ville ha barn visste vi att om vi fick en pojke skulle han heta E! Men fler pojknamn kunde vi inte komma på. Blev det en flicka skulle hon heta Agnes Bea eller Agnes Linnéa, o kallas Agnes.

Sen fick vi veta att det var två! Agnes o Bea blev våra val (efter min mormor o Fs mormor) om det skulle bli 2 flickor. En av varje var ju aldrig aktuellt för oss eftersom de redan från början sa att det var enäggs, de trodde ju tom att de låg i samma fostersäck först. 2 pojkar fick det inte lov att bli - för vi tyckte ju bara om E!

Men 2 pojkar var det! Vi fick panik! Vi bläddrade i böcker, i almanackor, vi funderade... De första förslagen var: Albin, Wilhelm, Carl, Edvin, Hugo, Anton. Albin o Anton var de vi tyckte passade bäst med E. Tidigt visste vi vem som var E - han var ju såklart den lille busen i magen! Han sparkades, snurrade rundor, tryckte på mina revben så jag skrek av smärta ibland, snurrade upp o ner hela tiden!

Vi kallade honom E tidigt o varje gång kändes det så hemskt eftersom vi inte hade nåt namn som kändes rätt för den andre lille bebisen den lille goe killen som låg så lugnt o stilla o krafsade mig på insidan av magen ibland. Sen en dag insåg jag att det fanns ju bara ett alternativ - han skulle ju såklart heta A! Det här var i typ v 32-33 nån gång, E hade hetat E i många långa veckor. På jobb, på den andra avdelningen med stora barn fanns en E o hans bästis som hette A! De var som ler o långhalm - du kallade aldrig på E eller A, du kallade på E o A! Var den ena inte där en dag var den andre dämpad o nästan deppig.

Jag föreslog det för F o efter lite smakande på det så kände han oxå att det var rätt! ÄNTLIGEN kunde jag klappa på magen nere till vänster o säga hej till A! Sen var vi väldigt oroliga för att de skulle ta "fel" bebis först vid ett eventuellt snitt - A skulle ju vara storebror, han låg ju som tvilling 1! Det kändes jätteviktigt för oss att E inte både skulle få namnet E o dessutom vara förstfödd. O byta namn kunde man ju inte göra i så fall! Men ut kom de - i rätt ordning - o visst var det en A o en E som kom! Inget tvivel om det! Vi hade prickat alldeles rätt!

söndag, oktober 16, 2005

Elda kök... - 16 okt 2005

Idag (igår) lyckades en av pågarna sätta fyr i brorsans kök på hans 30-årskalas!
De är makalösa med att sätta igång maskiner, pilla på allt, göra allt de inte får eller ska göra... Här hemma har vi inte längre några "knappar" på spisen eftersom de är på dem hela tiden...
Men brorsan har det...
Dessutom hade de ställt en plastskål på spisen, på just den plattan som en av dem (A?) satt på högsta värmen!
Köket var rökfyllt innan vi märkte något o hela huset stank av brinnande plast...

fredag, oktober 07, 2005

Ledsen - 7 okt 2005

Är så ledsen när jag tänker på min kollega o hennes dotter.
Jag vet inte hur många gånger idag jag fått stanna upp o tvinga tillbaka tårarna.
Min kollega ringde till jobb i morse o det var jag som tog samtalet.

Dottern hade igår blivit medvetslös o fått en hjärnblödning.
De hade opererat henne o höll nu henne sövd.
Nu är det ännu osäkrare om hon överlever.
Kunde det inte räcka med akut leukemi!
Fy fan!

Dottern har en dotter på 6 månader som hon längtat efter i 10 år o så blir det så här!
Hur jäkla orättvist får livet bli.
Den stackars flickan sen, att (troligen) mista sin mor vid 6 mån ålder...
O stackars B då!
Det är inte meningen att man ska behöva vara med om sina barns död!
Smärtan är ju lika stor även om dottern är vuxen.
Hon är ju ändå hennes lilla flicka.
Kan inte låta bli att tänka på dem alla hela tiden, stackars S, hennes lilla dotter, hennes mor o far, hennes man...
Nej, usch, jag bara gråter.
Var bara tvungen att få ur mig lite grann.

torsdag, september 08, 2005

Fått 2 jobb idag! - 8 sep 2005

Jag har fått 2 jobb idag!
Som det kan gå!
I morse var jag på en anställningsintervju kl 9 o en kl 10,30.
På eftermiddagen ringde bägge tillbaka - nu måste jag bestämma mig tills i morgon vilket jag vill ha...

Bägge är i mångkulturell barngrupp 1-5 år, bägge håller på med spännande omorganiseringsarbete o utveckling.
Ena jobbet är under mina gamla chefer som jag känner väl o vet hur de fungerar o deras tankar liknar i mycket de tankar vi har i vår omorganisering vi håller på med på mitt nuvarande jobb, andra jobbet är under 2 chefer som är nya på området sen i dec o som rör runt i grytan ordentligt där o satsar stort, har fått mycket pengar o har många spännande ideér.
Usch, va svårt...
Jag får fundera hela natten på det här...
Jag lutar kanske en aning mer åt ena hållet, jag får se hur det känns i morgon!

O nu är det full fart i budgivningen på vårt hus!
Vi begärde 975,00.
I fredags låg budet på 975,000, igår låg det på 1.035,000, idag ligger budet på 1.275,000 kr!!!
Whiiii!
Vi har lugnt råd med att jag går hemma på garantidagar från 15 nov-31 dec...

lördag, september 03, 2005

Den ultimata skräcken - 3 sep 2005

Jag har fått smaka på den ultimata skräcken - när ditt barn blir medvetslöst o slutar andas i dina armar.

Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag skakade i 20 minuter efter att han vaknade igen. Jag låg i soffan o omväxlande kelade o "flög" med E o A, F satt med ryggen mot oss på soffbordet o tittade på landskampen i fotboll. E o A bytte plats o jag låg med E på magen o kramades lite grann, A satt mellan mina fötter. Sen reste han sig upp så att ha stod i soffan o lutade sig mot armstödet som är jättelågt - de får absolut inte göra så men envisas med det eftersom det är kul när mamma/pappa säger nej o lyfter bort en...

I slowmotion ser jag honom luta sig för långt bak o falla handlöst bakåt ur soffan - jag flyger upp ur soffan med E i famnen o skriker samtidigt men varken jag eller F hinner fram - mina fingrar greppar luften 2 cm från As fötter som nu är det enda som är över soffkanten. Sen smäller det i golvet när han landar med huvudet före. Allt är tyst i flera sekunder, sen skriker han till o jag är redan där o lyfter upp honom.

Väl uppe i min famn händer sen något, han blir alldeles stel o böjer sig bakåt o ögonen försvinner o han har munnen öppen men andas inte o sen kollapsar han som en liten trasdocka i mina armar. Jag försöker få liv i honom samtidigt som jag skriker åt F att ringa efter ambulans. F klarar inte prata med dem utan försöker få mig att prata med dem samtidigt som jag försöker få tillbaka A igen, jag kallar på honom o blåser honom hårt i ansiktet o hör rösten i telefon: 112, vad är det som hänt?

Äntligen kommer han tillbaka, han drar ett djupt andetag o börjar gråta förtvivlat. Jag försöker prata med mannen i telefonen samtidigt som jag försöker trösta min son o tårarna sprutar. Eftersom han varit avsvimmad skickar de ambulans, rösten i luren är vänlig o tröstar mig: De kommer snart o hjälper er. As gråt mattas av, han är så trött så trött nu o svetten formligen forsar av honom, han är plaskblöt över hela kroppen o håret är aldeles blött det med. Han lutar sig mot min axel o blundar, vill inget annat än att sova - det enda han inte får lov att göra just nu.

Jag går fram o tillbaka med honom i famnen, hela jag skakar fortfarande o jag vill aldrig släppa honom ur min famn igen. Sen kommer ambulansen till slut, A har de sista minuterna piggnat till o verkar vara okej igen. Ambulansmännen pratar med honom, lyser i ögonen på honom, känner på hans huvud o armar. De anser oxå att han verkar ganska så pigg, men vi måste ändå in till akuten för uppföljning eftersom han blev medvetslös. Jag får välja själv om vi ska åka med dem in till Lund eller om jag vill köra själv.

Jag vill ju gärna kunna komma hem sen så jag kör själv in till barnakuten i Lund med honom, F stannar hemma med en liten E som är orolig av allt tumultet. Väl inne får vi genast prata med en sköterska som efter att ha frågat en massa lyser A i ögonen o tar blodtrycket på honom. Sen visas vi in i ett eget rum där vi ska stanna 1-2 timmar för att de ska kunna kontrollera att allt är normalt o att han inte svimmar igen.

Nu är han nästan som vanligt igen, vi läser en bok, han sitter i mitt knä o tittar ut genom fönstret o vinkar åt de få människor som går förbi så här en lördagskväll. Två gånger kommer sköterskan in o lyser i ögonen o tar hans blodtryck. Allt ser normalt ut. Efter lite mer än en timme kommer en läkare in. Han lyser i ögonen han med, känner på As huvud o jag visar bulan o blåmärket som nu börjar träda fram. Han kollar alla reflexer i knän, armbågar o fötter - allt är normalt. Sen ber han A gå lite på golvet o A går rakt fram till en leksak på golvet o börjar leka!

Han har klarat sig undan hjärnskakning är läkarens slutsats, antagligen svimmade han av själva slaget eller chocken. Nu verkar han ju pigg o helt normal så vi får åka hem igen! Hemma har E fått gå o lägga sig men kan inte somna. Han sitter tyst i sin säng, gråter lite grann när pappa kikar in för att kolla honom. När jag kommer in med A är E fortfarande vaken 50 minuter efter att F la honom.

De små tvillingbröderna får se varann o bägge börjar glatt prata o le mot varann. Jag ser hur lugnet lägger sig över E o de bägge lägger sig ner i sina sängar o kramar sina hundar.
Jag försöker låta bli att gråta o tackar min lyckliga stjärna för att min son mår bra.

Ögonblicken när han låg som en trasdocka i min famn är de värsta i mitt liv - jag visste aldrig hur rädd man kan bli, hur skräcken kan gripa ens hjärta.
Jag vill aldrig vara med om det igen o önskar att heller ingen annan skulle behöva vara med om det.

torsdag, september 01, 2005

Bordsskicksråd - 1 sep 2005

Man är bra på att ge råd, men dålig på att be om råd…
Men nu gör jag det.
Hur sjutton får jag bukt med 2 killar som kastar mat omkring sig hejvilt varenda måltid???
Oavsett var vi är, ska tilläggas - det var INTE roligt på McDonalds igår...

ALLT flyger omkring i luften, mat, frukt, kex, grönsaker, tallrikar, muggar, bestick!
De kastar rakt ut i luften, de kastar på varandra, de kastar på oss...
Ingenting hjälper - jag har provat säga ifrån snällt, jag har provat skälla på dem, jag har tagit bort dem från bordet, jag har tagit bort maten från bordet, jag har blivit skogstokig (som vissa uttrycker det) - ändå fortsätter de...
Jag får väl bli ännu envisare o helt enkelt låta dem svälta om de inte vill äta...
Till slut blir de väl hungriga nog att stoppa maten i mun istället???
Undrar var jag ska göra av maken tills dess, jag är den med tålamod i familjen o jag håller på att bli tokig redan...

HJÄÄÄÄÄÄLP!

måndag, augusti 15, 2005

Vilken äcklig spindel - 15 aug 2005

Åh, fy fan vilken äcklig spindel!
(Nerskrivet 00,15)
*burr*
Jag ryser fortfarande o hjärtat har inte hunnit lugna sig än.
Stod o borstade tänderna o råkar titta ner på golvet, bredvid min nakna fot kryper en megastor spindel, vi snackar 6-7 cm med ben o allt!
Jag hoppar baklänges ut ur badrummet i ett enda hopp!
Men vet att jag ska duscha där inne i morgon bitti o det går bara inte om den är där...
Maken jobbar, jag tror inte pågarna dödar den åt mig...

Hämtar flugsmällan, lyckas hålla inne kräkningarna o smäller till o prickar bar ett ben så den springer haltandes iväg o gömmer sig bakom toan.
Det går inte den måste dö...
Sprayar den med hårspray - va tror jag, att den ska klibba fast o svälta ihjäl på 2 minuter?
Letar efter bättre vapen, hittar en av pågarnas hockeyklubbor, den blir bra, får in den bakom toa o slår till flera gånger.
Spindeljäveln dör inte men jag har skadat några ben till...

Nu kryper den under vaskskåpet för att komma undan men jag är efter honom o han kryper ut på golvet där han stannar när jag inte slår efter honom mer.
Jag tittar på den stora spindeln, tittar på den lilla löjliga klubban i min hand o tittar på den ännu löjligare flugsmällan, det går inte.
Kommer ihåg hur jag löst liknande problem förr, Gula sidorna.
Hittar dem inte, tar Ellos sommarkatalog istället.

Tittar i förbifarten på mig själv, under jaktens gång har jag dragit upp byxorna till knäna för att spindeln inte ska kunna krypa upp i byxbenen o tagit på mig skor, jag ser inte klok ut.
Kikar in på toa, han sitter kvar.
Jag drar försiktigt mattan längre från honom, lutar mig fram o kastar katalogen: SMACK - där fick han!
För säkerhets skull trampar jag lite på katalogen oxå.
Får väl förvarna maken i morgon bitt i innan han lyfter på Elloskatalogen som han inte kan förstå varför den ligger på golvet!

För jag rör den då inte!
Jag vet att jag prickade den, jag tänker inte titta på den...
Så, nu har hjärtklappningen lagt sig.
Nu ska jag in o skanna av väggar, golv o tak i sovrummet o skaka täcken o kuddar innan jag lägger mig...

HATAR SPINDLAR!!!

tisdag, augusti 02, 2005

Det känns lite jobbigt - 2 aug 2005

Det känns lite jobbigt nu.
Vi har pratat ännu en gång o kommit fram till att vi inte kan ha det så här längre.
Vi måste flytta.
Jag vet inte hur jag ska kunna säga något om det till mamma.
Hon kommer att bli helt knäckt, både arg o ledsen.
Det innebär ju att vi flyttar ca 6 mil härifrån.
Men vi fixar det inte längre.

Vi går knappt runt ekonomiskt längre o F blir förstörd av att pendla 4 timmar om dagen.
Så nu får vi ta o fixa det som måste fixas i huset o sen får vi börja leta lägenhet eller radhus.
Vi pratar om att ev flytta till hyreslägenhet i väntan på det perfekta huset/radhuset.
Men det är ju hopplöst att få en lägenhet så jag vet inte hur vi ska lyckas med det.
Bo kvar kan vi i alla fall inte göra länge till.
Lite ledsen är jag allt - jag älskar vårt hus, jag har för fan växt upp i det.
Men jag ser ingen annan lösning nu.

lördag, juli 16, 2005

18-månaderskontroll - 16 jul 2005

Då var 18-månaderskontrollen avklarad! Som jag misstänkte skulle pågarna inte visa upp några av sina "konster" utan läkaren frågade bara om de kunde gå (ja, de kan gå - A sprang tom ifrån sin mamma ute i korridoren nyss), om de kunde stapla 2 klossar på varann (ja, o 4-5 till), om de kunde peka ut någon kroppsdel (ja, särskilt på varann - det är mycket roligare att peta i brorsans näsa eller peta i brorsans öra när man ska visa...), om de pratade något (ja, konstant babbel hela dagarna med urskiljbara ord här o där!), om de ritade (jadå, halva släkten har konstverk uppe! ) o hur många tänder de fått (16 st sen länge länge...).

Sen undrade läkaren om vi hade några frågor - "nej, inte om just det här" svarade jag o menade att jag hade frågor om sprutan sen. "Okej, nej, frågor om boende o ekonomi o annat tar vi efteråt" svarar läkaren med äkta dansk humor...

Självklart var det vägning o mätning på schemat oxå: 12 mån inom parentes A 13,300 (11,820) gram o 85 (78,5) cm o huvudomfång 50 (49,3) cm! E 13,200 (11,730) gram o 85 (78) cm o huvudomfång 49,5 (48,7) cm!

Sist av allt var det dags för den fruktade sprutan... Fruktad av mamma alltså...
A först ut eftersom han är den lille pipsillen i såna här sammanhang, onödigt att låta brorsan skrämma upp honom först... Jag tog honom i famnen o pekade på den fina mobilen med flygplan o pratade glatt med honom. A vände sig om o blängde på C som för att säga: Kom inte nära mig, jag vet nog att du ska göra nåt hemskt med mig! Han hade ju rätt, ilsket sparkandes, blängandes o skrikandes fick han ta emot en spruta i ena låret - o som han vrålade! Jag tror aldrig jag hört honom vråla så. Som tur är så lät han sig snart tröstas av mammas mjuka varma famn.

E fick ta emot sprutan i pappas famn, han kikade på mobilen o kikade på C o visste inte riktigt vad han skulle hålla mest koll på, när hon stack så skrek o sparkade han med. Inte riktigt lika ilsket o förtvivlat som sin bror o han tystnade genast igen när han fick på ett plåster som han kunde irritera sig på istället... Det finns ju inget mer irriterande än att ha ett plåster på sig enligt E o A...

Sen for vi iväg i fullpackad bil, mot Västergötland, skogen o knotten... Det var strålande fint väder när vi kom upp lagom vid middagstid, solen sken, träden viskade i brisen o vattnet glittrade i solens strålar. Lugnet sänkte sig över oss alla.

Efter god middag o massor av jordgubbar o massor av bus med farmor o L tyckte mamma o pappa att det var pyjamas-, välling-, o läggdags... Det tyckte inte pågarna! Efter många om o men o en flaska välling till så somnade dock två uttröttade killar huller om buller i resesängen. För att vakna igen klockan 6,45 morgonen därpå - pigga, glada o sugna på välling o mera bus! Mamma o pappa som sovit dåligt i värme o främmande sängar var inte riktigt lika pigga o glada...

Särskilt inte som vi alla vaknade till ett mulet, grått o ruggigt väder. Borta var solen o värmen, förstås. Men med stövlar på kan man gå ut även om det nyss regnat! Mamma var lite nervös eftersom E tidigare vägrat gå med stövlar på fötterna - men det är visst inte samma regler som gäller när farmor håller i en, då följer man gärna med på promenad i gummistövlar... På eftermiddagen packade vi ihop alla våra pinaler igen o ett antal knottbett rikare så styrde vi kosan hemåt Skåne igen.

Pågarna slocknade innan vi ens hunnit ut på stora vägen! De hade ju haft fullt sjå med att busa med farmor o L, hoppa i soffan o skrämma slag på de nämnda två, dra i blommor, plocka lecakulor ur krukor o försöka mata hunden med, äta kex o dricka saft, "läsa" Ls tidningar o förstås mata hunden på riktigt. Zeke är numera van vid att äta torrfoder ur handen o inte ur skål som han gjort innan...

onsdag, juni 08, 2005

Utvecklingssamtal - 8 jun 2005

Idag har jag varit på utvecklingssamtal för killarna! Det skulle egentligen varit förra veckan men då var de ju hemma med diarré hela veckan så det blev inget. Jag skulle egentligen ha ett samtal om E idag o ett om A i morgon men As mentor är sjuk så Es mentor tog bägge samtalen idag på dubbel tid istället.

Mina barn är trygga, lugna, glada, duktiga, snälla, nyfikna, sociala, kramiga o såååå mysiga!

Den största skillnaden de märkt på dem är att E är väldigt social, han vill vara där alla andra är, där det händer saker, blir han ensam i ett rum går han genast o letar upp var det finns andra barn o vuxna o leker där istället. Han älskar samling o sångstunder o gör rörelser o "sjunger" med i alla sånger med hyfsat rätt melodi o "ord" som faktistk låter lite som de rätta orden! Det enda är att han är en halv sång efter alla andra!

A kan tvärtom ofta gå in i mysrummet alldeles själv o sätta sig o "läsa" (oftast = äta) böcker - igår hade han fått tag i en tidning (avsedd för klipp o klistrande) som han satt o bläddrade i o såg väldigt intresserad ut! Han tycker om att va med på samling o älskar musik även han, men han trivs allra bäst när han får "lulla" runt o göra precis vad han själv vill!

Hon påpekade även att det är så roligt för att man kan prata med dem, de "pratar" med en massa ljud som låter som nästan-ord o med riktig språkrytm o sen pausar de o lyssnar på vad den vuxne säger o sen "svarar" de när hon tystnat! O de berättar massor, massor varenda dag! Kan bli farligt när de lärt sig prata på riktigt - då får personalen höra ALLT om vad mamma o pappa gör hemma!

onsdag, maj 18, 2005

VÅRT BRÖLLOP!

Det var på sommaren 2001 som vi bestämde oss för att nu skulle vi gifta oss till slut! Men vi ville både ha ett vårbröllop så vi bestämde oss för Pingstafton, den 18 maj 2002 - dagen efter vår 5-årsdag, dagen innan min mamma o pappas 29-åriga bröllopsdag!Förlovade oss gjorde vi redan den 17 oktober 1997 - o visste redan då att vi så småningom skulle gifta oss! O att när vi fick en pojke skulle han heta E - inte anade vi då att vi skulle få världens bästa bonus, en A!

Det blev många månaders planering, mest för den blivande bruden - den blivande brudgummen sa mest: Gör som du tycker! Som storvuxen brud har man inte många klänningar att välja på i affärerna så vi hittade ett mönster o mamma sydde min klänning som blev precis som jag drömt om! F hyrde en frock coat i Malmö o var så stilig, så stilig, när han provade den!2 veckor innan bröllopet flyttade vi till huset där vi bor nu, mitt föräldrahem o jag började i samma veva på mitt nya jobb i vår nya kommun. Nu bodde vi granne med kyrkan vi skulle gifta oss i - väldigt praktiskt!

En vecka innan bröllopet var det kris - whiskyn o övriga spriten vi beställt från Tyskland var inte kommen o skulle inte komma heller. Det blev en paniktur till Danmark för att köpa dyrare sprit än vi tänkt oss! Dagen innan bröllopet var allt ordnat, o vi kunde försöka koppla av litegrann... Vi planerade att gå tidigt i säng, men kunde inte somna ändå så nervösa vi var...

Sedan var det morgon o några timmars sömn hade vi faktiskt fått! Bröllopet var kl 16 o kl 14 var det fotografering i parken. Kl 13 hade jag bara klänningen kvar att ta på mig och strumpbyxorna... Klänning på, nu var kl 13,15 nu skulle bara de förhatliga strumpbyxorna på... 13,20 hör F (o våra långväga gäster från Skövde o Åsele som skulle bo hos oss) mig skrika: NEEEJ! inne från badrummet... Han kom rusande: Säg inte nej! JOOO! sa jag... Min håruppsättning som jag fått gjort hos frisören tidigare under dagen hade rasat! PAAANIK!!!!!

Som tur är så känner jag frisören lite privat o kunde ringa henne hemma, salongen hade ju stängt... Hon började nästan gråta i telefonen när hon hörde vad som hänt o sa åt mig att genast komma ner till salongen igen. Snabbt som katten fixade hon mitt hår, bad TUSEN gånger om ursäkt medan mamma ringde fotografen o sa att vi blev sena. När jag var fix färdig inser vi att vi kört iväg utan mitt pärlhalsband, jag kan inte bli fotograferad utan det... Till sist blev vi dock fotograferade, helt fantastiska bilder blev det!

Och till sist blev vi gifta oxå! När klockorna ringde i kyrkan stod vi hand i hand utanför kyrkan o skakade som asplöv bägge två! Nu var det dags! På väg uppför gången är det första jag ser min gråtande far o för att inte själv börja gråta tittar jag på min bästa väninna men hon gråter hon med! Jag går uppför gången med ett stort leende o tårarna rinnande längs kinderna... F går rak som en fura, så blek att alla tror att han ska svimma vilken sekund som helst. Ingen av oss kommer ihåg nånting från vigselceremonin, mer än att vi höll varandra hårt i handen o sa JA på rätt ställe.

Efteråt spelar de vår låt på en inlånad stereo eftersom vi inte ansåg oss ha råd att få dit Björn Skifs att sjunga den live: Hooked on a feeling! Det var faktiskt ganska så roligt att stå längst fram o titta ut över släkt o vänner o se dem studsa till i kyrkbänkarna allihop när stereon börjar vråla: Ooogachaka- ooogachacka!

Efter vigseln bjuder mina föräldrar till bröllopsfest på Folkets Hus. Vi är 52 gäster som skålar i jordgubbschampagne ute i strålande solsken innan maten. Efter maten blir det dans - istället för klassisk bröllopsvals har vi valt en annan favoritlåt - vi dansar till Peter Lundblads Ta mig till havet.

Direkt efter tolvslaget går min pappa ut på dansgolvet o ber om tystnad. Det har blivit den 19 maj o han ber min mamma komma fram till honom. De har idag varit gifta i 29 år o med gråten i halsen berättar han detta o tackar henne för åren som gått o att han hoppas på många fler år tillsammans med kvinnan han älskar mer än någon annan. Nu är han inte den enda i rummet med gråten i halsen längre. Sedan ber han mamma dansa med honom till Cecilia Wennerstens "Det vackraste" o efter första versen sluter nästan alla gäster upp på dansgolvet med dem.

Det är den bästa dagen i våra liv hittills o festen är den bästa fest vi varit på - alla vi känner o älskar är där o har roligt med oss! Bröllopsnatten tillbringar vi i tornrummet på Hotellet, det är första gången jag sovit i ett åttkantigt rum! Vi har blivit lovade frukost i matsalen när vi vaknar, men när vi kommer ner är frukosten avdukad fast vi var i tid o det fanns inte ens någon där att betala o lämna nyckeln till! Smått förvirrade o irriterade får vi köra hem med nyckeln till tornrummet o hoppas på att det inte ska hyras ut nästa natt!

På vår första bröllopsdag, den 18 maj 2003, firar vi med att tillverka pågarna!

lördag, maj 14, 2005

Tjatiga mamman - 14 maj 2005

Efter en tidig morgons shoppande på Willys kom vi hem till strålande solsken o sommarvärme i luften (så länge solen sken). Det var fortfarande fuktigt i marken så regnbyxorna åkte på små otåliga pojkar som förtvivlat försökte smita iväg o springa ut i trädgården!Sen tillbringade vi många härliga timmar ute i friska luften, där värmen kom o gick med solen. Pågarna lekte i sandlådan, tuggade på stenar, slickade på stenar som var för stora att stoppa i munnen, "klippte" gräsmattan, bar runt på vattenkannor, traskade runt, runt i trädgården o inspekterade pappas snickrande o grävande o mammas maskrosstickande...

Allt ackompanjerat av mammas ljuva stämma: NEJ, inte tugga på stenar! FY! Spotta ut den! USCH! Nej, inte gå i rabatten! Nej, dra inte upp trädgårdsbelysningen! Akta, du trillar! Oj, slog du dig, älskling? NEJ, sa jag, vi äter inte stenar! NEJ, vi äter inte grus heller! Slåss inte! AKTA! Hur gick det, gubben? NEJ, ta ut stenen! Du oxå, spotta ut stenen!

Väl inne o klädda för natten lekte pågarna tittut bakom fåtöljen o sen lekte A sin favoritlek: Låtsas gå fram till mamma eller pappa för att kramas o sen vända o springa iväg i sista sekunden under klingande skratt o fnissanden!

Vilka härliga små busar jag har! Ibland undrar jag om det verkligen är sant!

måndag, april 18, 2005

Vattkoppor - 18 apr 2005

Hade jag vetat det här hade jag aldrig med vilje låtit dem bli smittade med vattkoppor...
Natten har varit fruktansvärd. F åkte iväg redan 17,20 för att jobba o vara borta tills 8,20 på morgonen idag. Han lämnade mig med 2 febriga gnälliga pågar, eller ja, han frågade om jag ville att han skulle stanna hemma, men jag tyckte det var onödigt. E mådde ju inte bra igår o under kvällen blev det bara värre.

Efter läggningen strax innan 20 som vanligt, så vaknade han o skrek var 15:e minut ungefär. A sov vidare, eftersom jag snabbt var inne o fick tyst på E. Men ju mer klockan blev desto värre blev det... Till slut gick det inte längre. För att A skulle få sova tog jag E o gick ner i tv-soffan för att få honom att somna i min famn. Det gick inget vidare men han var inte ledsen i alla fall - 20 minuter senare gallskriker A där uppe! Med E i famnen fick jag springa upp (medan höften skrek i protest) o hade nu två hysteriskt ledsna killar.

Varsin flaska välling hjälpte lite grann o 2 små pojkar somnade strax om i sina sängar - i ca 30 minuter... Fram tills klockan var nästan 2 sprang (stapplade likt Quasimodo) jag fram o tillbaka varje kvart då någon av dem, oftast E, skrek. Klockan 2,02 insåg jag att jag måste få nån sömn o försöka ge dem lite sömn så jag började möblera om sovrummet för att kunna ha dem i sängen. Bort med byrån o sängbordet o putta in sängarna till väggen så att pågarna kunde sova längst in med mig utanför sig. Klockan 2,06 låg vi i sängen allihop. Men inte blev det mycket bättre, de snurrade hit o dit, satt sig upp, sparkade på brorsan, kastade iväg nappen...

Till slut somnade de dock. I 15 minuter sov E... Han somnade om i min famn men vaknade igen, helt hysterisk 10 minuter senare o bara skrek o skrek. Klockan 3,15 var de tillbaka i sina egna sängar eftersom det ändå inte blev bättre inne hos mig. De somnade o 3,30 fick jag springa in igen... Efter det blev det dock faktiskt tyst därinne o vi fick alla tre några timmars välbehövlig sömn tills klockan var 6, då var det dags igen.

Jag fick dem att somna om en 20 minuter till men sen var det kört. Morgontempen landade på 39,0 för E o 39,2 för A - E hade ofattbart nog fått ännu fler koppor under natten, han har till o med INNE I ÖGONEN o A har kommit upp i ca 7 koppor. Efter Panodil supp, kylbalsam för E o välling i magen mådde de lite bättre...

Men det har varit gnäll, gnäll, gnäll hela morgonen - de är ju lika trötta som jag. Klockan 7 ringde jag jobb o berättade att jag inte kommer förrän på fredag då F är hemma med dem, 7,30 ringde jag dagis för att berätta att pågarna inte kommer på hela veckan o att de har vattenkoppor. O klockan 8 ringde jag bvc o fick utskrivet Tavegyl till E, tyvärr kan jag inte hämta ut det förrän efter lunch, de hade mycket att göra... Nu sover pågarna faktiskt gott o det ska jag oxå försöka göra.

Jag vet inte hur många gånger jag gråtit inatt o på morgonen - hur FAN kunde jag göra så här mot dem?

fredag, april 08, 2005

Fillingarna Fis - 8 apr 2005

"Fillingarna Fis" är det nya smeknamnet här hemma!
Är det bara mina barn som skrattar högt när de fiser o sen sitter o försöker klämma fram en fis till för att det var så roligt?
Häromdagen höll jag på att dö av skratt när de smattrade iväg 3 var på raken o A sen förtvivlat försökte klämma ut en salva till!

Det allra roligaste A vet just nu är att jaga nån av katterna med flodhästgåvagnen!
Es favoritlek är att klättra upp på stolar, trappor, vagnen, lådor, bokhyllor - allt som går att klättra på!
Annars så är tittut jätteskoj att leka med brorsan eller nån annan som ställer upp! Brottningsmatcher har vi en del här med!
Trycka på alla knappar på tv:n är oxå jätteskoj...

söndag, januari 30, 2005

Dags att börja på förskola... - 30 jan 2005

I morgon är det dags…
Den första dagen i förskolan för mina små ettåringar!
Mina ljuvliga små bebisar som inte gjorde mycket mer än sov och åt – när blev de så stora?
Jag kan knappt tro mina ögon när jag tittar på dem: två stora, fina och alldeles fantastiska pojkar har de blivit!
Men ändå, ska mina små pluttar verkligen börja på dagis?
De är ju så små ännu…

Ett år och 9 dagar gamla blir de i morgon.
Ett år och 9 dagar som har gått förbi mig i ett rasande tempo.
Ett år och 9 dagar av kärlek och glädje.
Ett år och 9 dagar som Es och As mamma.
Ett år och 9 dagar som tvillingmamma.
Ett år och 9 dagar som världens lyckligaste människa!

Jag har fått se mina barn utvecklas från små, hjälplösa bebisar till två pojkar som vet vad de vill och ser till att de får det!
Två pojkar som säger sina första ord, som kryper o hasar snabba som vesslor, som reser sig mot allt, som springer huset runt med allt som går att använda som gåvagn.
Två pojkar som vinkar och klappar händerna, som får tag i allt de inte får lov att röra, som busar och skrattar.
Två pojkar som älskar sin mamma och sin pappa och framförallt varandra mest av allt i hela världen!

I morgon börjar ett nytt kapitel i vårt liv.
Jag eller deras pappa har inte längre 24 timmars uppsikt och ansvar över dem…
Någon annan kommer att ansvara för dem några timmar varje vardag.
Det är en hemsk tanke, min mage skriker av oro, mina händer darrar och tårarna hotar att svämma över…
Jag vet att det kommer att gå bra.
Jag vet att de tycker om att leka med andra barn.
Jag vet att de tycker om andra människor, att de aldrig varit rädda för främmande människor.
Jag vet att de kommer att bli väl omhändertagna.
Jag vet att de kommer att bli omtyckta.
Jag vet att de kommer att ha roligt!

Men de är ju MINA små älsklingar!

tisdag, januari 04, 2005

Tvillingbus - 4 jan 2005

Idag när jag dammsög hörde jag plötsligt över dammsugarens oväsen klingande barnskratt...

Jag tog mig snabbt fram till pågarnas lekrum o kikade in, o tackade högre makter att videokameran låg på sidobordet bredvid mig!
Där inne ligger de två busarna på golvet o rullar runt om varann o på varann o kiknar av skratt!
Jag blir alldeles varm i magen o fuktig i ögonen när jag tittar på dem o hör dem skratta...
De tar en liten kort paus, någon har hittat en leksak men innan jag hinner blinka är de igång igen!

Tänk så härligt - de har sin allra bästa kompis med sig dygnet runt!
Kärleken o glädjen lyser omkring dem - mina ljuvliga barn!
Sällan är man så lycklig som i dessa små ögonblick av insyn i tvillinglivet! :D