Då var 18-månaderskontrollen avklarad! Som jag misstänkte skulle pågarna inte visa upp några av sina "konster" utan läkaren frågade bara om de kunde gå (ja, de kan gå - A sprang tom ifrån sin mamma ute i korridoren nyss), om de kunde stapla 2 klossar på varann (ja, o 4-5 till), om de kunde peka ut någon kroppsdel (ja, särskilt på varann - det är mycket roligare att peta i brorsans näsa eller peta i brorsans öra när man ska visa...), om de pratade något (ja, konstant babbel hela dagarna med urskiljbara ord här o där!), om de ritade (jadå, halva släkten har konstverk uppe! ) o hur många tänder de fått (16 st sen länge länge...).
Sen undrade läkaren om vi hade några frågor - "nej, inte om just det här" svarade jag o menade att jag hade frågor om sprutan sen. "Okej, nej, frågor om boende o ekonomi o annat tar vi efteråt" svarar läkaren med äkta dansk humor...
Självklart var det vägning o mätning på schemat oxå: 12 mån inom parentes A 13,300 (11,820) gram o 85 (78,5) cm o huvudomfång 50 (49,3) cm! E 13,200 (11,730) gram o 85 (78) cm o huvudomfång 49,5 (48,7) cm!
Sist av allt var det dags för den fruktade sprutan... Fruktad av mamma alltså...
A först ut eftersom han är den lille pipsillen i såna här sammanhang, onödigt att låta brorsan skrämma upp honom först... Jag tog honom i famnen o pekade på den fina mobilen med flygplan o pratade glatt med honom. A vände sig om o blängde på C som för att säga: Kom inte nära mig, jag vet nog att du ska göra nåt hemskt med mig! Han hade ju rätt, ilsket sparkandes, blängandes o skrikandes fick han ta emot en spruta i ena låret - o som han vrålade! Jag tror aldrig jag hört honom vråla så. Som tur är så lät han sig snart tröstas av mammas mjuka varma famn.
E fick ta emot sprutan i pappas famn, han kikade på mobilen o kikade på C o visste inte riktigt vad han skulle hålla mest koll på, när hon stack så skrek o sparkade han med. Inte riktigt lika ilsket o förtvivlat som sin bror o han tystnade genast igen när han fick på ett plåster som han kunde irritera sig på istället... Det finns ju inget mer irriterande än att ha ett plåster på sig enligt E o A...
Sen for vi iväg i fullpackad bil, mot Västergötland, skogen o knotten... Det var strålande fint väder när vi kom upp lagom vid middagstid, solen sken, träden viskade i brisen o vattnet glittrade i solens strålar. Lugnet sänkte sig över oss alla.
Efter god middag o massor av jordgubbar o massor av bus med farmor o L tyckte mamma o pappa att det var pyjamas-, välling-, o läggdags... Det tyckte inte pågarna! Efter många om o men o en flaska välling till så somnade dock två uttröttade killar huller om buller i resesängen. För att vakna igen klockan 6,45 morgonen därpå - pigga, glada o sugna på välling o mera bus! Mamma o pappa som sovit dåligt i värme o främmande sängar var inte riktigt lika pigga o glada...
Särskilt inte som vi alla vaknade till ett mulet, grått o ruggigt väder. Borta var solen o värmen, förstås. Men med stövlar på kan man gå ut även om det nyss regnat! Mamma var lite nervös eftersom E tidigare vägrat gå med stövlar på fötterna - men det är visst inte samma regler som gäller när farmor håller i en, då följer man gärna med på promenad i gummistövlar... På eftermiddagen packade vi ihop alla våra pinaler igen o ett antal knottbett rikare så styrde vi kosan hemåt Skåne igen.
Pågarna slocknade innan vi ens hunnit ut på stora vägen! De hade ju haft fullt sjå med att busa med farmor o L, hoppa i soffan o skrämma slag på de nämnda två, dra i blommor, plocka lecakulor ur krukor o försöka mata hunden med, äta kex o dricka saft, "läsa" Ls tidningar o förstås mata hunden på riktigt. Zeke är numera van vid att äta torrfoder ur handen o inte ur skål som han gjort innan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar