söndag, maj 31, 2009

Dröm, och samtal om döden

Jag fick träffa Fredrik inatt.
I en efterlängtad dröm.

Sen det hände har jag ju slutat drömma.
Jag har längtat efter att få drömma om honom, att få se honom, att få höra hans röst - om så bara i drömmen.
En enda gång har jag drömt innan, strax efter den där dagen, men då var jag bara arg på honom i drömmen.

Inatt fick jag se honom.
Hans ansikte strålade av glädje över att se mig, han hade saknat mig lika mycket som jag saknat honom.
Jag tittade på honom, jag rörde vid hans ansikte, sen vaknade jag.

Fylld av glädje över att ha fått träffa honom, fylld av sorg över att det blev så kort.

Nästa gång jag vaknade var av Emil som bad mig vända mig så att jag låg med ansiktet mot honom.
Jag vill lyssna på ditt hjärta, mamma, sa han.
Jag hör det, det dunkar.
Sen sa han: Jag hade velat lyssna på pappas hjärta, men det var den där dumma regeln att vi inte fick se pappa när han var död.
Jag svarade att jag gjort så för att jag var rädd, för att jag ville skydda dem, att jag trodde att de skulle bli rädda om de såg pappa död.
Hur såg pappa ut när han var död? undrade han då.
Han såg ut som vanligt, han såg ut som om han sov bara, svarade jag.
Jaha, jag trodde han såg ut som ett skelett, svarade Emil då.
Jag sa att jag hade foton på pappa när han är död, och att han ser ut som om han sover bara, och sen var Emil nöjd.

onsdag, maj 27, 2009

Ny liftutmaning!

Ni har väl inte missat nya utmaningsbloggen "Liftvarning"?

Veckans lift är utlagd så hoppa dit och börja scrappa!
Jag har gjort min lift - hur blir din?

tisdag, maj 26, 2009

Up to date

Det börjar väl bli dags att se till att ni är up to date om vår vardag.

I fredags kom mamma och pappa hit.
Efter mammas framfart är huset väldigt mycket mer beboeligt än innan - jag fattar inte vart hon får sin energi ifrån?!
Innan dess städade vi (läs mamma) ur det gamla huset och det var så skönt att få det avklarat!
Pappa satte upp några saknade bitar golvlist och städade ur förrådet, och fixade sen lite i nya huset.
Tack, ni är guld värda!

I lördags firade vi Js födelsedag med restaurangbesök i storstan, och tog tårtan och kaffet hemma hos oss efteråt, + lite andra vuxengottigheter.
Tårtbaket stod syrran för - en tjusig supersmarrig leopardmönstrad tårta!
Undrar ni över leopardmönstret får ni fråga J själv! ;-)
Pågarna var hemma med "världens bästa barnpassare", storkusin C - de älskar när hon är barnvakt åt dem!

Söndagen bjöd på ännu ett kalas.
Men först lite shopping, jag behövde en ny blus eller topp eftersom jag insåg i lördags att allt jag hade var alldeles för stort!
Pågarna fick varsin snygg skjorta med slips, och jag hittade till slut en söt turkos topp åt mig själv i stl 44/46!
Det är skitsvårt att handla kläder nu, jag tittar automatiskt på modeller som jag använt förr för att dölja alla kilon, jag vet knappt vilken storlek jag har, jag vet inte vad som är modernt och jag vet inte vad som är min stil nu när jag bara har 13 kilos övervikt!

Kalaset var för mormor B som fyllde 93 år, Fredriks mormor.
Det var glädje blandat med många tårar, det blir ju så uppenbart att Fredrik fattas när vi träffas allihop.

Emil var inte alls i stöten på kalaset, hostade och snorade och när vi kom hem så var febern ett faktum.
Så jag var hemma med honom igår, men han mådde redan bättre och var feberfri igen så det blev förskolan idag igen.
Med matsäck - enda anledningen till hans snabba tillfrisknande tror jag!
Idag är det nämligen utflyktsdags för förskolan och alla barnen har med egen matsäck som ska ätas på utflykten.
Pågarna beställde mackor med ost och nallekorv, Festis att dricka, vildsvin (grillad kyckling), kanelgifflar/fingermariekex och vindruvor/äpple.
Allt fint nedpackat i deras tjusiga matlådor i plåt, som sedan lagts ner i deras fina ryggsäckar med varsitt sittunderlag.
Två stolta killar som lämnades idag!

Själv ska jag iväg och träna om en liten stund, sen är det dags för jobb lite senare.

fredag, maj 22, 2009

Framsteg

Det går framåt i nya huset.
Sakta. ;-)

Men igår var underbara A & J här och hjälpte till.
A tog med sig barnen upp och satte igång att röja pojkarnas rum.
Innan såg där ut som ett bombnedslag i vardera rum, de har gått och rotat i flyttlådorna och bara tömt ut allt på golvet i sin jakt på en viss leksak...
Eftersom de ändå inte sover i sina rum än har jag inte orkat ta tag i det, men nu så är det fint där, tack vare A!

J installerade min nya diskmaskin - ja, det ÄR värt att förlora dyrbar skåpsplats!
Och sen satte han upp ännu en lampa åt mig, så nu har jag snart ordentligt med ljus här om kvällarna.
Tack A & J, jag vet inte vad jag gjort utan er!

På eftermiddagen var vi alla och fikade hos L & M, och sen åkte jag hem utan mina huliganer.
Axels flickvän Julia bjöd nämligen till pyjamasparty med övernattning!
Det var första gången de sov borta hos nån annan än mormor/farmor så det var vääääldigt spännande!
Själv hade jag en lugn kväll för mig själv, jag tänkte skriva "tyst kväll" men det var det ju INTE - oj som det åskade!

Nu sitter jag i lugn och ro och väntar på mamma och pappa - idag ska vi ta hand om det sista med gamla huset så att det är klart att lämna över nästa vecka.

måndag, maj 18, 2009

Bröllopsdag

Idag skulle Fredrik och jag varit gifta i 7 år.
Tyvärr ville inte ödet så.
Men bröllopsdagen kom ju ändå och jag var tvungen att ta mig igenom den på något vis.
Jag valde att inte göra det ensam.

Jag valde också att inte arbeta idag, vilket både arbetskollegor och min chef förstod mycket väl.

Istället tog jag barnen med mig och körde till Ales stenar, ett ställe som alltid betytt väldigt mycket för mig och Fredrik.
Vi har kört dit minst en gång varje år under de år vi varit tillsammans, förra sommaren var vi nog där tre gånger till och med.

Där finns ett sånt lugn, och man känner närvaron av naturen och historien.
Jag finner ro där.
Men inte idag.
Jag tittade mot himlen hela tiden och önskade mig ett tecken på att Fredrik var där med oss.
Han fattades mig.

Jag kan inte förstå att han är borta.
Jag kan bara inte.
Det går inte.

Jag älskar dig, Fredrik.
Nu och för alltid, det vet du.


Bagheera på premiärtur i nya trädgården.


Visst är det härligt att se sina barn samarbeta?!


Två bröder och havet.


Ales stenar.


Ett vackert svanpar i hamnen.

Bröllopsdag (återblick)

Det var på sommaren 2001 som vi bestämde oss för att nu skulle vi gifta oss till slut! Men vi ville både ha ett vårbröllop så vi bestämde oss för Pingstafton, den 18 maj 2002 - dagen efter vår 5-årsdag, dagen innan min mammas och pappas 29-åriga bröllopsdag!Förlovade oss gjorde vi redan den 17 oktober 1997 - och visste redan då att vi så småningom skulle gifta oss! Och att när vi fick en pojke skulle han heta Emil - inte anade vi då att vi skulle få världens bästa bonus, en Axel!

Det blev många månaders planering, mest för den blivande bruden - den blivande brudgummen sa mest: Gör som du tycker! Som storvuxen brud har man inte många klänningar att välja på i affärerna så vi hittade ett mönster och mamma sydde min klänning som blev precis som jag drömt om! Fredrik hyrde en frock coat i Malmö och var så stilig, så stilig, när han provade den! 2 veckor innan bröllopet flyttade vi till ett "nytt" hus, mitt föräldrahem och jag började i samma veva på mitt nya jobb i vår nya kommun. Nu bodde vi granne med kyrkan vi skulle gifta oss i - väldigt praktiskt!

En vecka innan bröllopet var det kris - whiskyn och övriga spriten vi beställt från Tyskland var inte kommen och skulle inte komma heller. Det blev en paniktur till Danmark för att köpa dyrare sprit än vi tänkt oss! Dagen innan bröllopet var allt ordnat, och vi kunde försöka koppla av litegrann... Vi planerade att gå tidigt i säng, men kunde inte somna ändå så nervösa vi var...

Sedan var det morgon och några timmars sömn hade vi faktiskt fått! Bröllopet var kl 16 och kl 14 var det fotografering i parken. Kl 13 hade jag bara klänningen kvar att ta på mig och strumpbyxorna... Klänning på, nu var kl 13,15 nu skulle bara de förhatliga strumpbyxorna på... 13,20 hör Fredrik (och våra långväga gäster från Skövde och Åsele som skulle bo hos oss) mig skrika: NEEEJ! inne från badrummet... Han kom rusande: Säg inte nej! JOOO! sa jag... Min håruppsättning som jag fått gjort hos frisören tidigare under dagen hade rasat! PAAANIK!!!!!

Som tur är så känner jag frisören lite privat och kunde ringa henne hemma, salongen hade ju stängt... Hon började nästan gråta i telefonen när hon hörde vad som hänt och sa åt mig att genast komma ner till salongen igen. Snabbt som katten fixade hon mitt hår, bad TUSEN gånger om ursäkt medan mamma ringde fotografen och sa att vi blev sena. När jag var fix färdig inser vi att vi kört iväg utan mitt pärlhalsband, jag kan inte bli fotograferad utan det... Till sist blev vi dock fotograferade, helt fantastiska bilder blev det!

Och till sist blev vi gifta oxå! När klockorna ringde i kyrkan stod vi hand i hand utanför kyrkan och skakade som asplöv bägge två! Nu var det dags! På väg uppför gången är det första jag ser min gråtande far och för att inte själv börja gråta tittar jag på min bästa väninna men hon gråter hon med! Jag går uppför gången med ett stort leende och tårarna rinnande längs kinderna... Fredrik går rak som en fura, så blek att alla tror att han ska svimma vilken sekund som helst. Ingen av oss kommer ihåg nånting från vigselceremonin, mer än att vi höll varandra hårt i handen och sa JA på rätt ställe!

Efteråt spelar de vår låt på en inlånad stereo eftersom vi inte ansåg oss ha råd att få dit Björn Skifs att sjunga den live: Hooked on a feeling! Det var faktiskt ganska så roligt att stå längst fram och titta ut över släkt och vänner och se dem studsa till i kyrkbänkarna allihop när stereon börjar vråla: Ooogachaka- ooogachacka!



Efter vigseln bjuder mina föräldrar till bröllopsfest på Folkets Hus. Vi är 52 gäster som skålar i jordgubbschampagne ute i strålande solsken innan maten. Efter maten blir det dans - istället för klassisk bröllopsvals har vi valt en annan favoritlåt - vi dansar till Peter Lundblads Ta mig till havet.



Direkt efter tolvslaget går min pappa ut på dansgolvet och ber om tystnad. Det har blivit den 19 maj och han ber min mamma komma fram till honom. De har idag varit gifta i 29 år och med gråten i halsen berättar han detta och tackar henne för åren som gått och att han hoppas på många fler år tillsammans med kvinnan han älskar mer än någon annan. Nu är han inte den enda i rummet med gråten i halsen längre. Sedan ber han mamma dansa med honom till Cecilia Wennerstens "Det vackraste" och efter första versen sluter nästan alla gäster upp på dansgolvet med dem.

Det är den bästa dagen i våra liv hittills o festen är den bästa fest vi varit på - alla vi känner och älskar är där och har roligt med oss! Bröllopsnatten tillbringar vi i tornrummet på Hotellet, det är första gången jag sovit i ett åttkantigt rum! Vi har blivit lovade frukost i matsalen när vi vaknar, men när vi kommer ner är frukosten avdukad fast vi var i tid och det fanns inte ens någon där att betala och lämna nyckeln till! Smått förvirrade och irriterade får vi köra hem med nyckeln till tornrummet och hoppas på att det inte ska hyras ut nästa natt!

På vår första bröllopsdag, den 18 maj 2003, firar vi med att tillverka pågarna!

söndag, maj 17, 2009

17 maj 1997

Den 17 maj 1997 var det dags för tredje daten.
Fortfarande dubbeldejt!

Andra daten var lördagen innan, den 10 maj, då jag och A bjöd Fredrik och J på middag hemma hos mig.
Fredriks mamma ansåg att de inte kunde gå på middag utan att ha blommor med sig så hon köpte dem varsin buket med rosor att ta med sig till oss.
Mina rosor var inslagna i bröllopsannonserna och As bukett i dödsannonserna, det hade vi ganska så roligt åt den kvällen.
Både A och J skulle köra bil så det blev Fredrik och jag som stod för vinandet.
Det gick åt många flaskor av pappas hemgjorda rosévin!
Sååå gott!

Men nu var det alltså tredje daten.
Ännu en gång hemma hos mig, men nu var det dags att presentera dem för vännerna!
Älskade L som varit så nyfiken att hon höll på att spricka fick äntligen träffa Fredrik och J!
Hennes åsikt var högt värderad och vi blev tacksamma för godkännandet!

Där, den kvällen, sittandes i mormors gamla rutiga sticksiga soffa som jag fått ärva när jag flyttade hemifrån, fick jag min första kyss av Fredrik.
Komplett med fjärilar i magen och allt!

Jag minns den än.
Dina mjuka, vackra, fylliga läppar.
Hur snygg du var i din tajta t-shirt.
Ditt välstylade hår, ja, på den tiden hade du ju hår på hela huvudet!
Din mörka röst, dina gulliga "r".
Dina vackra händer med de långa "pianofingrarna".

Jag älskade dig då.
Jag älskar dig nu.

lördag, maj 16, 2009

Sjungsellivalen

Sjungsellivalen - har ni hört talas om den?
Det är tydligen den vi ska titta på nu om några minuter enligt Axel!

tisdag, maj 12, 2009

ABF-cirkel

Jag har blivit tillfrågad om jag vill leda en ABF-cirkel!

Jag säljer ju mina handgjorda kort i svärmors affär här på hemorten, och häromdagen kom en kvinna in och frågade svärmor vem som gjorde de vackra korten.
Sen undrade hon om svärmor kunde fråga mig om jag ville leda en cirkel i korttillverkning på ABF, och lämnade en broschyr och sitt visitkort.

Så nu måste jag bestämma mig, vill jag göra detta?

Är det någon av alla ni scrappare som läser bloggen som håller i någon cirkel?
Kan ni inte berätta mer?

måndag, maj 11, 2009

Spräckt ögonbryn

Hann precis jobba klart idag och in i lokala byggbutiken (jag vet - igen!) när mobilen ringde i min ficka.
Javisst, förskolan...

Axel hade sprungit och snubblat och slagit huvudet i ett staket så att ögonbrynet spruckit!
Så det var bara att betala snabbt och sen köra och hämta honom och köra upp på vårdcentralen.
Vi kom in till en sköterska men det gick inte att bara tejpa ihop det så hon fick kalla på en doktor och sen klistrade de ihop såret.
Axel var superduktig och lät dem göra vad som helst utan protester!



Senare mot kvällen hade han blivit ganska svullen och såg ut så här:

Emil tappat tand igen!

Jepp, idag, äntligen, tappade Emil sin andra tand.
Han har konsekvent undvikit att rucka på den för att han tyckte det var läskigt när den första trillade ut...
Men idag åkte den när jag borstade tänderna på honom i morse, trots att jag bara precis nuddade vid den!

Jag hade ju lovat bilder på de andra gluggarna så här kommer alla fyra bilder!


Axels första glugg.


Axels dubbelglugg.


Emils första glugg.


Ett stort hål bredvid den nya framtanden på Emil.

Man går visst aldrig säker...

... om man en gång hamnat i tidningarnas fotoarkiv!

Inte trodde jag att jag 4 år senare skulle se det här i tidningen?

Jepp, det är jag.
Och några av mina urgoa "dagisbarn" år 2005!

söndag, maj 10, 2009

Flytt

Ja, nu är den avklarad - flytten.
Igår gick stora flyttlasset, 3 flyttkillar och en stor lastbil gjorde grovjobbet och det var så jäkla skönt att ha en firma till det!
Acta Flytt - rekommenderas varmt!
Flytten gick smidigt och bra - tack mamma, pappa och tack mina kära vänner för all er hjälp efteråt.

Pojkarna och jag sov i nya huset för första gången i går natt, och vi sov bra allihop.
Jag gick upp vid 7.30 idag, medan pojkarna snarkade vidare till 8.30!
Jag är så tacksam att de inte vaknar vid halv sex - sex varenda morgon längre som de alltid gjort!

I veckan blir det hårdträning på cykeln för grabbarna, jag ger dem denna veckan med bil - sen blir det cykel till dagis varenda dag!
(med stödhjul)
Axel cyklar bra, men Emil är lite rädd och vägrar ens sitta på sin cykel...

Nu ska jag gå och inviga min nya fina dusch i mitt nya fina lilla badrum!

fredag, maj 08, 2009

Skrämskott

Mamma kom hit i eftermiddags för att hjälpa till med det sista inför flytten som går av stapeln i morgon.
Hon berättade att mormor ringt mamma på jobbet i morse och haft problem med synen, hon såg dubbelt bland annat, och mamma blev lite rädd att hon fått en liten propp i hjärnan.
Så mamma hade bett henne larma hemtjänsten så de fick kolla henne, de ordnade en tid på vårdcentralen till henne.
Så halv ett pratade mamma med mormor igen och hon sa att hon skulle va på vårdcentralen kl ett.
Hon lovade mamma att ringa efter doktorn.
Klockan två skulle mormor dricka kaffe med en granne.

Men timmarna gick och mormor ringde inte så mamma ringde henne - och ingen svarade.
Då fanns det bara två alternativ i våra tankar, antingen låg hon död i lägenheten eller så var hon inlagd på sjukhus.
Vi ringde grannen och mormor hade inte varit där och fikat.
Pappa fick gå bort till mormor för att se om hon var hemma, ingen öppnade och till slut knackade han på hos husvärden som öppnade hennes lägenhet, men den var tom som tur var.
Och rullatorn var borta.

Mamma ringde Lund, men de hade inte henne inlagd.
Landskrona hade inte henne inlagd.
Helsingborg hade inte henne inlagd.
Då ringde mamma hem till en från vårdcentralen och fick veta att mormor skickats akut till ögonmottagningen i Lund vid tre.
Så hon ringde Lund igen och den här gången kunde de lokalisera mormor så mamma fick prata med henne.
Allt var bra, de visste inte varför hon sett dubbelt.
Och vi kunde slappna av igen...
Man blir ju så orolig nu när hon börjar bli så gammal, hon har ju fyllt 92 år.
Lilla goa mormor.

onsdag, maj 06, 2009

6 månader

Idag är det 6 månader sen.
Fattar ni?
SEX MÅNADER!
Ett halvår.
Jag kan inte fatta det, det kan inte ha gått så lång tid redan.

Det känns fortfarande så overkligt.
Även om jag vet om det så kan jag fortfarande på nåt plan inte ta in det, den biten av mig är fortfarande kvar i bubblan.
Visst gråter jag, jag gråter väldigt lätt för tillfället när jag pratar om det.
Men ändå, det är nog bubblan som på något vis är räddningen, som gör att jag kan gå vidare med allt som måste göras, allt som måste ordnas, livet som måste levas trots allt.

Jag är tacksam att jag är en flitig fotograf, jag har så många fina foton av honom.
Många av dem är nu inramade och fram till i helgen fanns han i varenda rum i huset, var vi än var så fanns han där nära och tittade på oss.
Nu finns han bara kvar här, på hyllan framför mig när jag sitter vid datorn, och på väggen i kalendern i köket.
Jag saknar att inte kunna titta på honom när jag tittar på tv, det har varit en liten tröst att åtminstone kunna se hans foto på väggen över soffan, nu när han inte ligger där i soffan bredvid längre.
Men på lördag går flyttlasset och sen kommer tavlorna fram igen, så att vi återigen kan se honom var vi än är.

Älskling, jag saknar dig så.
Pojkarna saknar dig så, de pratar om dig nästan varje dag.
Vi var till graven idag och satte nya fina blommor till dig, det finns alltid flest blommor hos dig, du är så saknad av så många.
Emil viskade saker till dig, jag undrar så vad han sa.
Axel viskade han med, men jag vet ju vad han brukar säga till dig:
"Pappa jag älskar dig och jag saknar dig. Jag önskar att du skulle leva."

Tävling hos Simplicity

Hos Simplicity kan man vinna den här underbara krukan:

måndag, maj 04, 2009

Några kilo lättare

Det har efterfrågats nya bilder på min viktminskning.
Så här har ni:


Maxvikt november 2008


Minus ca 33 kilo tidigt i april 2009


Minus 36 kilo sent i april 2009

Det känns helt underbart att ha tappat så mycket i vikt.
Jag rör mig lättare, plötsligt går jag snabbare, allting är så mycket lättare.
Fast det största av allt är nog att jag nu kan handla på den vanliga avdelningen - jag behöver inte längre vara begränsad till de affärer som har en stora-storlekaravdelning!
Mina senaste klädinköp är storlek 44 och 46 - i höstas köpte jag byxor i stl 54 och tröjor i storlek 54/56...

söndag, maj 03, 2009

12 år

12 år idag.
Sedan första gången vi träffades.
Sedan jag blev kär i Fredrik.
Jag visste redan då, den första kvällen, att den här killen var speciell.

Min allra bästaste vän i världen, A, och jag hade några veckor tidigare suttit en kväll över telefonen och halvt på skoj diktat ihop en kontaktannons.
Den handlade om dubbeldejt med massor av humor och öl.
Ja, på den tiden hade ju A lärt mig dricka öl, och jag hade inte hunnit sluta gilla det än.
Favoriten var Guinness, varför ska man lära sig gilla de lättdruckna sorterna? ;-)

Vi satte in annonsen i Sydsvenskan - ja, på den tiden använde man papperstidningar att annonsera i!
Vi fick svar från några knäppgökar och nån läskig gubbe, och så fick vi ett svar från vad som verkade vara två helt normala killar.
Där var ingen hemma när vi ringde så vi skickade dem ett vykort istället med våra telefonnummer så att de fick ringa oss istället.
Och det gjorde de!
J och jag pratades vid i telefonen med varsin bästa kompis lyssnandes i bakgrunden, och vi bestämde att vi skulle ses den 3 maj utanför Dubliners i Malmö.

A och jag blev lite tidiga så vi tog en promenad runt kvarteret och när vi har gått varvet runt ser vi dem.
Det kan inte vara någon annan än de två.
A får lite panik och säger att vi skiter i det, vi går förbi dem bara och nästan drar mig förbi dem.
Men jag vänder mig om och säger:
Det måste vara ni som är J och F?
Det var det.

Vi bytte några blyga ord och gick in för att hänga av oss.
F och jag blev färdiga först och stod vid baren och väntade på A och J.
Där, redan då, var jag säker.
Den här killen skulle jag inte ge upp.
Han hade de finaste ögon och så vacker mun.
Men jisses vilken skånska, jag förstod knappt vad han sa ibland!

Vi handlade våra öl och satte oss ned.
Redan innan första skålen spillde jag ut av min öl på bordet.
Glaset, bordet och glasunderlägget i kartong blev blött.
Varenda gång jag lyfte mitt glas för att dricka följde den jädrans kartongbiten med glaset upp...
Fredrik sa senare att han föll för min gulliga klumpighet.

Efter några timmars snackande och öldrickande fortsatte vi till Heartbreak.
Där blev det mer öl och snack, och en del dans.
Jag passade som handen i handsken i Fredriks famn.
Där skulle jag kunna stanna för alltid, och det sa jag till honom.
Senare sa han att den kommentaren kunde ju skrämt bort vilken kille som helst, men honom skrämde den inte bort!

När kvällen var slut var vi alla fyra överens om att vi skulle höras, och sen ses igen.
Jag gick och la mig med fjärilar i magen och en kudde av rosa moln.
Jag var redan kär.
Jag visste att det var Fredrik jag ville ha.
Och jag var ganska så säker på att han ville ha mig med!

Men här sitter jag nu, 12 år senare.
Ensam.
Utan honom.
Och jag älskar honom.

Hör du det, din drummel?
Jag älskar dig!
Hur fan kunde du lämna oss så här?
Utan förvarning, utan anledning.
Vi vill inte vara utan dig ju.
Det skulle ju vara vi mot världen resten av livet.
Inte så här.

Du fattas oss.
Vi älskar dig.
Vi saknar dig.

lördag, maj 02, 2009

Tokig

Alltså jag blir tokig.
På ungarna.
Ibland.
Särskilt Emil.

Han sprang upp i förväg idag medan jag borstade Axels tänder.
När jag ska dra ner rullgardinen ser jag det.
Tre stora handavtryck på den ljusgröna tapeten, gjorda i olja.
(De får massage med olja på ryggen ibland, och den står i sovrummet.)

När vi skrev papprena på huset så ingår ju punkten att huset ska överlämnas i det skick det är den dagen.
Sedan dess har killarna smällt upp sovrumsdörren och gjort ett stort hål i väggen (som jag redan berättat om och visat de blivande ägarna).
Toaletten här uppe har gått sönder, vilket måste lösas.
Och nu tre stora feta handavtryck på väggen i sovrummet...

Han har erkänt att det var han, och sagt förlåt.
Vi har diskuterat och kommit fram till att hans sparade veckopengar på ca 100 kr får betala den nya tapeten jag måste sätta upp där.
Det är nämligen inte första gången han gär sånt här, så nu måste han få känna att det blir allvarliga konsekvenser om man förstör saker.

Nåja, på tal om tråkigheter så har Axel 39 graders feber.
Han har varit kass och hängig hela dagen, inte velat äta och klagat över ont i halsen.
Hoppas det inte är halsfluss han har, stackarn.
Och fy vad ledsen han kommer att bli i morgon, när det är kalas hos en dagiskompis och bara Emil kan gå.

fredag, maj 01, 2009

Ny utmaningsblogg för scrappare!

Ni har väl inte missat att det kommit en ny blogg med utmaningear för scrappare?
Liftvarning är det scrapliftning som gäller - varje vecka liftas en ny layout!
Visst låter det kul?
Hoppa dit och häng på du med!

På väg till Danmark...

... är pågarna just nu.
Med faster, hennes man och storkusin J.
Som de har tjatat om den här dagen, pågarna!
"Mamma, NÄR ska vi till Zoo med T och N?!

Så gissa om de blev lyckliga när jag igår kunde säga:
I morgon ska ni åka till Zoo!

De har fått med sig en egen kamera så jag hoppas på att få se många fina bilder sen, de har ju ärvt kameraintresset från sin mor...

Själv ska jag släppa in golvläggaren i nya huset och sen tillbaks till gamla huset för att packa, packa och åter packa...
Om en vecka går flyttlasset och nästan ingenting är packat än...