söndag, maj 31, 2009

Dröm, och samtal om döden

Jag fick träffa Fredrik inatt.
I en efterlängtad dröm.

Sen det hände har jag ju slutat drömma.
Jag har längtat efter att få drömma om honom, att få se honom, att få höra hans röst - om så bara i drömmen.
En enda gång har jag drömt innan, strax efter den där dagen, men då var jag bara arg på honom i drömmen.

Inatt fick jag se honom.
Hans ansikte strålade av glädje över att se mig, han hade saknat mig lika mycket som jag saknat honom.
Jag tittade på honom, jag rörde vid hans ansikte, sen vaknade jag.

Fylld av glädje över att ha fått träffa honom, fylld av sorg över att det blev så kort.

Nästa gång jag vaknade var av Emil som bad mig vända mig så att jag låg med ansiktet mot honom.
Jag vill lyssna på ditt hjärta, mamma, sa han.
Jag hör det, det dunkar.
Sen sa han: Jag hade velat lyssna på pappas hjärta, men det var den där dumma regeln att vi inte fick se pappa när han var död.
Jag svarade att jag gjort så för att jag var rädd, för att jag ville skydda dem, att jag trodde att de skulle bli rädda om de såg pappa död.
Hur såg pappa ut när han var död? undrade han då.
Han såg ut som vanligt, han såg ut som om han sov bara, svarade jag.
Jaha, jag trodde han såg ut som ett skelett, svarade Emil då.
Jag sa att jag hade foton på pappa när han är död, och att han ser ut som om han sover bara, och sen var Emil nöjd.

6 kommentarer:

Linda Griffin sa...

Vilken fin dröm du hade, jag hoppas du kommer få möjlighet att träffa Fredrik i många drömmar framöver!

Tina Ulvunger. www.alskadebarn.se sa...

Whooo... Jag får ståpäls..
Jag är så glad för din skull, att du äntligen fick drömma om Fredrik!!
Må det bli många fina drömmar framöver!
Kram, Tina &co

Gitte sa...

Så härligt att du äntligen fick träffa honom....i drömmen. Och jag blir rörd närjag hör dig sonen prata om döden o pappa... kram gitte

Anne sa...

Äntligen träffades ni. Underbart!


Kram

Christina / Synål / Stina sa...

vad skönt när det kommer av sig själv.
Hoppas du snart får hälsa på han igen och att det blir lite längre.
Kram

Anneli sa...

Vad härligt att drömmen om Fredrik äntligen kommit,det blir säkert fler...
Vilket fint samtal du och Emil fick, ett steg längre i er sorg och nu vet han att det finns bilder,så kan han fråga efter dem när han känner sig mogen..

Ni kämpar på och Du ska va stolt över dig själv för allt du har lyckats med och njut av alla fina stunder,samtal med dina söner.
Kram