måndag, maj 18, 2009

Bröllopsdag (återblick)

Det var på sommaren 2001 som vi bestämde oss för att nu skulle vi gifta oss till slut! Men vi ville både ha ett vårbröllop så vi bestämde oss för Pingstafton, den 18 maj 2002 - dagen efter vår 5-årsdag, dagen innan min mammas och pappas 29-åriga bröllopsdag!Förlovade oss gjorde vi redan den 17 oktober 1997 - och visste redan då att vi så småningom skulle gifta oss! Och att när vi fick en pojke skulle han heta Emil - inte anade vi då att vi skulle få världens bästa bonus, en Axel!

Det blev många månaders planering, mest för den blivande bruden - den blivande brudgummen sa mest: Gör som du tycker! Som storvuxen brud har man inte många klänningar att välja på i affärerna så vi hittade ett mönster och mamma sydde min klänning som blev precis som jag drömt om! Fredrik hyrde en frock coat i Malmö och var så stilig, så stilig, när han provade den! 2 veckor innan bröllopet flyttade vi till ett "nytt" hus, mitt föräldrahem och jag började i samma veva på mitt nya jobb i vår nya kommun. Nu bodde vi granne med kyrkan vi skulle gifta oss i - väldigt praktiskt!

En vecka innan bröllopet var det kris - whiskyn och övriga spriten vi beställt från Tyskland var inte kommen och skulle inte komma heller. Det blev en paniktur till Danmark för att köpa dyrare sprit än vi tänkt oss! Dagen innan bröllopet var allt ordnat, och vi kunde försöka koppla av litegrann... Vi planerade att gå tidigt i säng, men kunde inte somna ändå så nervösa vi var...

Sedan var det morgon och några timmars sömn hade vi faktiskt fått! Bröllopet var kl 16 och kl 14 var det fotografering i parken. Kl 13 hade jag bara klänningen kvar att ta på mig och strumpbyxorna... Klänning på, nu var kl 13,15 nu skulle bara de förhatliga strumpbyxorna på... 13,20 hör Fredrik (och våra långväga gäster från Skövde och Åsele som skulle bo hos oss) mig skrika: NEEEJ! inne från badrummet... Han kom rusande: Säg inte nej! JOOO! sa jag... Min håruppsättning som jag fått gjort hos frisören tidigare under dagen hade rasat! PAAANIK!!!!!

Som tur är så känner jag frisören lite privat och kunde ringa henne hemma, salongen hade ju stängt... Hon började nästan gråta i telefonen när hon hörde vad som hänt och sa åt mig att genast komma ner till salongen igen. Snabbt som katten fixade hon mitt hår, bad TUSEN gånger om ursäkt medan mamma ringde fotografen och sa att vi blev sena. När jag var fix färdig inser vi att vi kört iväg utan mitt pärlhalsband, jag kan inte bli fotograferad utan det... Till sist blev vi dock fotograferade, helt fantastiska bilder blev det!

Och till sist blev vi gifta oxå! När klockorna ringde i kyrkan stod vi hand i hand utanför kyrkan och skakade som asplöv bägge två! Nu var det dags! På väg uppför gången är det första jag ser min gråtande far och för att inte själv börja gråta tittar jag på min bästa väninna men hon gråter hon med! Jag går uppför gången med ett stort leende och tårarna rinnande längs kinderna... Fredrik går rak som en fura, så blek att alla tror att han ska svimma vilken sekund som helst. Ingen av oss kommer ihåg nånting från vigselceremonin, mer än att vi höll varandra hårt i handen och sa JA på rätt ställe!

Efteråt spelar de vår låt på en inlånad stereo eftersom vi inte ansåg oss ha råd att få dit Björn Skifs att sjunga den live: Hooked on a feeling! Det var faktiskt ganska så roligt att stå längst fram och titta ut över släkt och vänner och se dem studsa till i kyrkbänkarna allihop när stereon börjar vråla: Ooogachaka- ooogachacka!



Efter vigseln bjuder mina föräldrar till bröllopsfest på Folkets Hus. Vi är 52 gäster som skålar i jordgubbschampagne ute i strålande solsken innan maten. Efter maten blir det dans - istället för klassisk bröllopsvals har vi valt en annan favoritlåt - vi dansar till Peter Lundblads Ta mig till havet.



Direkt efter tolvslaget går min pappa ut på dansgolvet och ber om tystnad. Det har blivit den 19 maj och han ber min mamma komma fram till honom. De har idag varit gifta i 29 år och med gråten i halsen berättar han detta och tackar henne för åren som gått och att han hoppas på många fler år tillsammans med kvinnan han älskar mer än någon annan. Nu är han inte den enda i rummet med gråten i halsen längre. Sedan ber han mamma dansa med honom till Cecilia Wennerstens "Det vackraste" och efter första versen sluter nästan alla gäster upp på dansgolvet med dem.

Det är den bästa dagen i våra liv hittills o festen är den bästa fest vi varit på - alla vi känner och älskar är där och har roligt med oss! Bröllopsnatten tillbringar vi i tornrummet på Hotellet, det är första gången jag sovit i ett åttkantigt rum! Vi har blivit lovade frukost i matsalen när vi vaknar, men när vi kommer ner är frukosten avdukad fast vi var i tid och det fanns inte ens någon där att betala och lämna nyckeln till! Smått förvirrade och irriterade får vi köra hem med nyckeln till tornrummet och hoppas på att det inte ska hyras ut nästa natt!

På vår första bröllopsdag, den 18 maj 2003, firar vi med att tillverka pågarna!

7 kommentarer:

Karin sa...

Åhh, så fint du skriver och berättar, du ska veta att jag sitter här alldeles tårögd nu, så himla fint. Det gör mig så ont att du skulle mista din älskade.

Ta hand om dig och dina fina pojkar.

Kram

stinaD sa...

*kramar om*
Sitter här med tårar i ögonvrån, du skriver så fint!!

Hanna och Bemi sa...

Jag hoppas att du sparar alla dina fina inlägg om hur ni träffades, bröllop och annat. Det är en guldgruva för era pojkar i framtiden. Det är så fint skrivet.

Kram
Hanna

Anonym sa...

Åh, Lotta, du skriver så fint och berättar så vackert, att man riktigt kan se allt framför sig.
Jag får också tårar i mina ögon när jag läser det du skriver.
Vilka fina minnen!

Tänker på dig och pojkarna varje dag!
Kram, Sussi

Johanna sa...

Så fint, så mycket kärlek...

Tack för att du delar med dig!!!

Carina (62CarinaZ) sa...

Tack för din berättelse
Kram carina

Nemi sa...

Vilken underbar skribent du är. Ytterligare en talang från dig.

Kramar i massor!