5 år redan.
5 år sedan vi förlorade Fredrik.
5 år av saknad som alltid finns där, under ytan.
Du finns för alltid i våra hjärtan, älskade Fredrik.
Saknaden är oändlig.
Visar inlägg med etikett sorg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sorg. Visa alla inlägg
onsdag, november 06, 2013
onsdag, november 14, 2012
Namnsdag och födelsedag
Idag börjar vi med att säga grattis på namnsdagen till sötaste Emil som blev överlycklig över sin namnsdagspresent, filmen The Amazing Spiderman! ♥
Han är även överlycklig över att det äntligen är hans tur att få sitta bredvid mig vid köksbordet i ett halvår!
Vi har ju sån tur att deras namnsdagar ligger med ett halvårs skillnad +/- 2 dagar och därmed blir perfekta brytdagar för rättvisenoga tvillingar!
Och idag dag tänker vi också på Fredrik som skulle fyllt 39 år just idag.
Han firas med blommor och Star Wars-maraton.
Grattis på födelsedagen, älskade Fredrik!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Han är även överlycklig över att det äntligen är hans tur att få sitta bredvid mig vid köksbordet i ett halvår!
Vi har ju sån tur att deras namnsdagar ligger med ett halvårs skillnad +/- 2 dagar och därmed blir perfekta brytdagar för rättvisenoga tvillingar!
Och idag dag tänker vi också på Fredrik som skulle fyllt 39 år just idag.
Han firas med blommor och Star Wars-maraton.
Grattis på födelsedagen, älskade Fredrik!
- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag, november 06, 2012
4 år
Ja, det är så.
4 år har gått.
Det är 4 år sedan den där dagen.
Dagen då våra hjärtan krossades, då hela vårt liv slogs i spillror.
Då Fredrik dog.
Jag ser det framför mig, om och om igen.
De bilderna går inte att sudda bort, och de gör lika ont varje gång.
Någon beskrev det som att kompassen slutar fungera när man mister den man älskar och det är väl så det är.
Kompassen har slutat fungera, och det är väldigt svårt att hitta rätt igen.
Utan honom gick vi vilse.
Vårt liv, våra drömmar, allt, försvann i ett enda fruktansvärt ögonblick.
Vi saknar honom fortfarande, varje dag.
Vi älskar honom fortfarande, för alltid.
I förrgår körde jag iväg för att handla lite med Emil och i bilen säger han plötsligt med darrig röst:
"Mamma, måste vi gå i skolan på pappas födelsedag?"
"Det är så jobbigt om man är ledsen i skolan."
"Det är ju bara 10 dagar kvar nu."
Sen sprutade tårarna och jag måste stanna bilen för att trösta honom.
För mig är det dödsdagen som är jobbigast, och vi har de andra åren tagit ledigt alla tre den dagen och gjort något tillsammans.
Men jag inser nu att för dem är födelsedagen (om 8 dagar) den jobbigaste, den är mer påtaglig för dem.
Älskade barn, jag önskar så att de inte behövde känna så.
4 år har gått.
Det är 4 år sedan den där dagen.
Dagen då våra hjärtan krossades, då hela vårt liv slogs i spillror.
Då Fredrik dog.
Jag ser det framför mig, om och om igen.
De bilderna går inte att sudda bort, och de gör lika ont varje gång.
Någon beskrev det som att kompassen slutar fungera när man mister den man älskar och det är väl så det är.
Kompassen har slutat fungera, och det är väldigt svårt att hitta rätt igen.
Utan honom gick vi vilse.
Vårt liv, våra drömmar, allt, försvann i ett enda fruktansvärt ögonblick.
Vi saknar honom fortfarande, varje dag.
Vi älskar honom fortfarande, för alltid.
I förrgår körde jag iväg för att handla lite med Emil och i bilen säger han plötsligt med darrig röst:
"Mamma, måste vi gå i skolan på pappas födelsedag?"
"Det är så jobbigt om man är ledsen i skolan."
"Det är ju bara 10 dagar kvar nu."
Sen sprutade tårarna och jag måste stanna bilen för att trösta honom.
För mig är det dödsdagen som är jobbigast, och vi har de andra åren tagit ledigt alla tre den dagen och gjort något tillsammans.
Men jag inser nu att för dem är födelsedagen (om 8 dagar) den jobbigaste, den är mer påtaglig för dem.
Älskade barn, jag önskar så att de inte behövde känna så.
Fredrik, du finns för alltid i våra hjärtan.
lördag, juni 02, 2012
Om jag förlorar dig
Lyssnade på Anna Hertzmans nya låt "Om jag förlorar dig", gör det du med.
Gråt, det gjorde jag med.
"Fy fan" - det sammanfattar det ganska så bra.
Cancer eller inte.
"Fuck cancer".
"Fuck döden" skulle jag vilja säga.
Gråt, det gjorde jag med.
"Fy fan" - det sammanfattar det ganska så bra.
Cancer eller inte.
"Fuck cancer".
"Fuck döden" skulle jag vilja säga.
fredag, maj 18, 2012
Stugliv
På väg ner mot sjön, idag är det ganska kallt. (torsdag)
Det här räknas väl som att doppa fötterna?!
Pågarna ser ut över "våran" sjö.
Finns det nåt bättre ställe att diska på?!
Det blir bröllopsdagslunch på Motell Ljungby.
Gott!
Jag sa att de måste va ute i fina vädret - inte att de inte fick fortsätta spela DS...
Bensinen tog slut i gräsklipparen efter halva gräsmattan - det snygga strecket i mitten är Emils verk!
Vi firar bröllopsdagen med olika sorters "skumpa".
Kärleken är evig, saknaden likaså.
Emil tog sig ett oväntat och ofrivilligt dopp i sjön - tur att det varit varmare idag!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Minnen från en underbar dag...
... ger de här låtarna från vårt bröllop.
Idag är det 10 år sedan denna underbara dag, den 18 maj 2002.
Vi chockade alla i kyrkan med att dra igång den här på högsta volym på stereoanläggningen istället för solosång under bröllopet!
Björn Skifs - Hooked on a feeling
Det var riktigt kul att stå där framme och se allas reaktion när den drog igång med sitt "uggaschacka"!
Senare på själva bröllopsfesten var det dags för vår bröllopsvals och då hade vi valt en annan av våra favoritlåtar, blunda gärna när du lyssnar så du slipper tänka gubbsjuka!
(Om jag inte minns fel gjorde han låten 1986 och då var han lite yngre än i den här videon, jag hittade faktiskt ett liveklipp från 1988 som var riktigt underhållande om inget annat!)
Peter Lundblad - Ta mig till havet
Ja, så är det.
10-årig bröllopsdag skulle vi ha firat idag.
Nu får jag fira det själv.
Jag plockade fram en "champagne"-flaska som vi fick nån gång innan Fredrik dog, som vi satte in i skåpet till en "särskild dag".
Den särskilda dagen är idag, vad kan vara mer speciellt än vår 10-åriga bröllopsdag?
Återstår väl att se om den går att dricka fortfarande.
Grattis på bröllopsdagen, älskling!
Jag älskar dig, jag saknar dig.
Idag är det 10 år sedan denna underbara dag, den 18 maj 2002.
Vi chockade alla i kyrkan med att dra igång den här på högsta volym på stereoanläggningen istället för solosång under bröllopet!
Björn Skifs - Hooked on a feeling
Det var riktigt kul att stå där framme och se allas reaktion när den drog igång med sitt "uggaschacka"!
Senare på själva bröllopsfesten var det dags för vår bröllopsvals och då hade vi valt en annan av våra favoritlåtar, blunda gärna när du lyssnar så du slipper tänka gubbsjuka!
(Om jag inte minns fel gjorde han låten 1986 och då var han lite yngre än i den här videon, jag hittade faktiskt ett liveklipp från 1988 som var riktigt underhållande om inget annat!)
Peter Lundblad - Ta mig till havet
Ja, så är det.
10-årig bröllopsdag skulle vi ha firat idag.
Nu får jag fira det själv.
Jag plockade fram en "champagne"-flaska som vi fick nån gång innan Fredrik dog, som vi satte in i skåpet till en "särskild dag".
Den särskilda dagen är idag, vad kan vara mer speciellt än vår 10-åriga bröllopsdag?
Återstår väl att se om den går att dricka fortfarande.
Grattis på bröllopsdagen, älskling!
Jag älskar dig, jag saknar dig.
söndag, maj 13, 2012
Some die young
Ja, det är ju så.
Some die young.
Jag älskar Lalehs låt, hennes fantastiska röst med sådan känsla, och orden som fyller mina ögon med tårar varje gång.
I will tell your story if you die.
I will tell them to the children if we have some.
Det är just det jag försöker göra.
Varje dag, i stort och smått, försöker jag berätta något för dem om deras pappa.
Något han tyckte om eller inte tyckte om, något han gjorde, något han brukade säga.
De har nästan inga egna minnen kvar av Fredrik, men jag kan ge dem mina minnen. Det är ett stort ansvar.
Fredrik sa alltid att han inte skulle bli gammal, men han anade nog aldrig att han skulle dö så ung.
Själv "vet" jag att jag kommer att bli så gammal att jag blir trött på det till slut.
Genom mig, genom våra barn, kommer han att leva för evigt.
Some die young.
Jag älskar Lalehs låt, hennes fantastiska röst med sådan känsla, och orden som fyller mina ögon med tårar varje gång.
I will tell your story if you die.
I will tell them to the children if we have some.
Det är just det jag försöker göra.
Varje dag, i stort och smått, försöker jag berätta något för dem om deras pappa.
Något han tyckte om eller inte tyckte om, något han gjorde, något han brukade säga.
De har nästan inga egna minnen kvar av Fredrik, men jag kan ge dem mina minnen. Det är ett stort ansvar.
Fredrik sa alltid att han inte skulle bli gammal, men han anade nog aldrig att han skulle dö så ung.
Själv "vet" jag att jag kommer att bli så gammal att jag blir trött på det till slut.
Genom mig, genom våra barn, kommer han att leva för evigt.
torsdag, maj 03, 2012
Skitmånad
Jaha, då har den börjat.
En av årets värsta skitmånader.
Förr min favoritmånad.
Full av minnen, av kärlek.
Nu full av minnen, av sorg.
Första dejten, första middan, första kyssen, vår bröllopsdag.
Alla i maj.
Med början idag.
Idag är det 15 år sedan den där första dejten på Dubliner's.
Jag visste redan där och då att jag hittat rätt.
Att det var du.
Du och jag.
För alltid.
Vi visste inte då att för alltid bara var 11,5 år.
Fredrik, du är för alltid älskad och saknad.
För alltid.
- Posted using BlogPress from my iPhone
En av årets värsta skitmånader.
Förr min favoritmånad.
Full av minnen, av kärlek.
Nu full av minnen, av sorg.
Första dejten, första middan, första kyssen, vår bröllopsdag.
Alla i maj.
Med början idag.
Idag är det 15 år sedan den där första dejten på Dubliner's.
Jag visste redan där och då att jag hittat rätt.
Att det var du.
Du och jag.
För alltid.
Vi visste inte då att för alltid bara var 11,5 år.
Fredrik, du är för alltid älskad och saknad.
För alltid.
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag, februari 06, 2012
3 år och 3 månader
Idag är det 3 år och 3 månader sen Fredrik dog.
En evighet och ett ögonblick sen.
Senare idag blir det ett besök på kyrkogården med blommor.
Innan pågarna föddes köpte vi oss en videokamera och den första tiden var vi väldigt flitiga med att filma.
Vi har förstås mest filmat pågarna, men här och där finns ju även jag och Fredrik (och andra viktiga människor i våra liv) med.
Dessa filmer är så ofantligt viktiga för oss nu.
Vi tar dem i ordning när vi vill och orkar se dem, och igår var det dags för film nummer 5 som visade sig innehålla bland annat pågarnas dop.
Tänk att de varit så små!
Och tänk vad underbart att vi har dessa filmer att plocka fram närhelst vi känner att vi vill se och höra Fredrik.
- Posted using BlogPress from my iPhone
En evighet och ett ögonblick sen.
Senare idag blir det ett besök på kyrkogården med blommor.
Innan pågarna föddes köpte vi oss en videokamera och den första tiden var vi väldigt flitiga med att filma.
Vi har förstås mest filmat pågarna, men här och där finns ju även jag och Fredrik (och andra viktiga människor i våra liv) med.
Dessa filmer är så ofantligt viktiga för oss nu.
Vi tar dem i ordning när vi vill och orkar se dem, och igår var det dags för film nummer 5 som visade sig innehålla bland annat pågarnas dop.
Tänk att de varit så små!
Och tänk vad underbart att vi har dessa filmer att plocka fram närhelst vi känner att vi vill se och höra Fredrik.
- Posted using BlogPress from my iPhone
måndag, januari 02, 2012
Gott nytt år och god fortsättning!
Tänk vad dagarna går fort när man är ledig!
Härliga lata dagar med barnen!
Julen har varit bra, först en mysig julafton med Fredriks familj och sen en mysig juldag med min familj.
Massor av julklappar till pågarna förstås, och en massa god mat och för mycket julgodis!
Julfin Emil.
Julfin Axel.
Emil försvann plötsligt! ;-)
Och Axel med! Nyår firade vi som alltid ute på landet med bästa vännerna och deras familjer. Alltid trevligt, god mat och god dricka och många skratt!
Så här festliga var barnen - lilla T gick verkligen all in med partydetaljerna! Som vanligt sköt vi inga raketer utan valde att skicka upp Khom Loy-lyktor.
Årets nyhet var tomteblossen som pågarna älskade! Haha, jag vet, stackars barn som inte fått ha tomtebloss än... Nåja, jag hoppas ni alla haft det bra under helgerna. Det har vi, även om Fredrik förstås funnits med i våra tankar och hjärtan. God fortsättning, jag önskar er ett underbart 2012! - Posted using BlogPress from my iPhone
Julfin Emil.
Julfin Axel.
Emil försvann plötsligt! ;-)
Och Axel med! Nyår firade vi som alltid ute på landet med bästa vännerna och deras familjer. Alltid trevligt, god mat och god dricka och många skratt!
Så här festliga var barnen - lilla T gick verkligen all in med partydetaljerna! Som vanligt sköt vi inga raketer utan valde att skicka upp Khom Loy-lyktor.
Årets nyhet var tomteblossen som pågarna älskade! Haha, jag vet, stackars barn som inte fått ha tomtebloss än... Nåja, jag hoppas ni alla haft det bra under helgerna. Det har vi, även om Fredrik förstås funnits med i våra tankar och hjärtan. God fortsättning, jag önskar er ett underbart 2012! - Posted using BlogPress from my iPhone
lördag, december 24, 2011
God jul pappa!
Pågarna fick såpbubblor i en liten julklapp från en affär vi var inne och handlade i innan vi gick till blomsteraffären idag.
De tyckte det var perfekt att de kunde blåsa upp lite bubblor till pappa!
Saknaden och tomheten är lite extra stor så här i juletid. Vi önskar så att du fått fira med oss. God jul älskling. <3 - Posted using BlogPress from my iPhone
Saknaden och tomheten är lite extra stor så här i juletid. Vi önskar så att du fått fira med oss. God jul älskling. <3 - Posted using BlogPress from my iPhone
måndag, november 14, 2011
Namnsdag och födelsedag
Jaha, idag har vi firat en födelsedag och en namnsdag.
Namnsdagen firades med min närvaro hos pågarna i skolan hela dagen, och som de uppskattade det!
Jag med, det var jättekul att få dela deras vardag så här!
Efter skolan sa Emil: Det här är den bästa namnsdagen nånsin!
På kvällen blev det presenter från mig och pågarnas farmor och pizza.
Vilket egentligen var en del av födelsedagsfirandet.
Efter skolan, logopeden och Axels simskola handlade vi blommor till Fredrik och hämtade Fredriks mamma på jobb.
Tillsammans körde vi ut till kyrkogården i mörkret och satte blommor trots att där redan stod en massa blommor.
Vi hade tänkt skicka upp Khom Loy-lyktor men det var alldeles för mörkt så vi bestämde oss för att göra det hemma efter pizzan.
Pågarna åt snabbt upp och fortsatte till teven medan svärmor och jag tog det lugnt, drack lite vin och pratade om Fredrik och allt möjligt.
Sen var det dags för lyktorna.
Vi lyckades elda lite på sidorna på den första men trodde att den skulle stiga ändå, men nej.
Istället sjönk den rakt ner i en buske i grannens trädgård...
Jag fick "kasta" Axel över planket, och han landade med en duns i en rabatt och fångade sen lyktan medan grannarna tittade undrande från tv-soffan!
Sen skulle jag försöka lyfta tillbaka honom, inte särskilt lätt att lyfta 36 kilo pojke från andra sidan ett plank kan jag meddela...
Men det gick!
Vi släckte den förstörda lyktan och gick ut på gröningen bakom huset istället för att försöka släppa nästa lykta.
Jo, tjena...
Den lyfte fint, och just som jag sa: "Där försvinner den upp" så satte den sig längst upp i ett träd!
Och där satt den.
Brinnandes...
Med telefonen i hand, beredd att ringa brandkåren hoppades vi att den skulle lossna eller sluta brinna!
Och till slut slocknade den, fortfarande hängande i trädet...
Så Emils namnsdag slutade i besvikelse, samtidigt som han skrattade åt eländet med de andra två lyktorna var han besviken över att vi inte skickade iväg hans lykta.
Men vi vågade inte försöka en gång till!
Men all in all har vi haft en bra dag.
Gråt och skratt i en enda blandning.
Som livet självt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Namnsdagen firades med min närvaro hos pågarna i skolan hela dagen, och som de uppskattade det!
Jag med, det var jättekul att få dela deras vardag så här!
Efter skolan sa Emil: Det här är den bästa namnsdagen nånsin!
På kvällen blev det presenter från mig och pågarnas farmor och pizza.
Vilket egentligen var en del av födelsedagsfirandet.
Efter skolan, logopeden och Axels simskola handlade vi blommor till Fredrik och hämtade Fredriks mamma på jobb.
Tillsammans körde vi ut till kyrkogården i mörkret och satte blommor trots att där redan stod en massa blommor.
Vi hade tänkt skicka upp Khom Loy-lyktor men det var alldeles för mörkt så vi bestämde oss för att göra det hemma efter pizzan.
Pågarna åt snabbt upp och fortsatte till teven medan svärmor och jag tog det lugnt, drack lite vin och pratade om Fredrik och allt möjligt.
Sen var det dags för lyktorna.
Vi lyckades elda lite på sidorna på den första men trodde att den skulle stiga ändå, men nej.
Istället sjönk den rakt ner i en buske i grannens trädgård...
Jag fick "kasta" Axel över planket, och han landade med en duns i en rabatt och fångade sen lyktan medan grannarna tittade undrande från tv-soffan!
Sen skulle jag försöka lyfta tillbaka honom, inte särskilt lätt att lyfta 36 kilo pojke från andra sidan ett plank kan jag meddela...
Men det gick!
Vi släckte den förstörda lyktan och gick ut på gröningen bakom huset istället för att försöka släppa nästa lykta.
Jo, tjena...
Den lyfte fint, och just som jag sa: "Där försvinner den upp" så satte den sig längst upp i ett träd!
Och där satt den.
Brinnandes...
Med telefonen i hand, beredd att ringa brandkåren hoppades vi att den skulle lossna eller sluta brinna!
Och till slut slocknade den, fortfarande hängande i trädet...
Så Emils namnsdag slutade i besvikelse, samtidigt som han skrattade åt eländet med de andra två lyktorna var han besviken över att vi inte skickade iväg hans lykta.
Men vi vågade inte försöka en gång till!
Men all in all har vi haft en bra dag.
Gråt och skratt i en enda blandning.
Som livet självt.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Grattis på födelsedagen!
Idag skulle Fredrik ha fyllt 38 år.
Istället är det den fjärde födelsedagen vi får gå till hans grav på kyrkogården.
Men här är han, som han mådde bäst: hos de bästa vänner, sol och värme och en kall öl i handen!
Hemma hos samma goda vänner, ett underbart foto på Fredrik och Axel!
Kärleken lyser omkring dem!
Tillsammans med Emil på en spontan picknick i vår lilla trädgård.
Omgivna av glädje.
På skogstur med familjen, se så lika sin far de är!
Det är just det här de saknar mest, samvaron med sin pappa.
Emil sa häromdagen:
"Mamma, när jag ser ett barn som busar med sin pappa så känner jag hur jag saknar pappa."
Jag önskar så att han aldrig behövt känna så!
Till slut, ett favoritfoto på Fredrik.
Grattis på födelsedagen!
Vi älskar dig, vi saknar dig.
Alltid.
söndag, november 06, 2011
Ales Stenar
Fredrik älskade några platser mer än andra, och Ales Stenar (och Kåseberga hamn) är en av dem.
Vi brukade åka hit varje år, långt innan pågarna fanns och varenda år sen de föddes, och vi fortsatte med det även efter Fredriks död.
I år hade det inte blivit av än, så därför hamnade vi där idag.
Jag älskar den här platsen, lugnet, närheten till både himmel och hav, och pågarna älskar att gå runt här och känna på stenarna och fantisera om hur de hamnade där och varför.
Kommer du nån gång, mamma?!
Det var visst lite jobbigare än vi trodde att springa uppför backen...
Pågar i solen.
Undrar varför den här stenen spruckit, mamma?
Finaste Emil.
Finaste Axel.
Emil ser vilken sten som har samma profil som stenen i hans hand.
Visst känner man historiens vingslag?
Njuter av utsikten.
Axel tittar efter fina stenar.
Uppför backen igen!
Självklart avslutade vi nere i hamnen med en räkmacka, som sig bör.
Vi önskade bara att Fredrik hade fått vara med oss.
Vi brukade åka hit varje år, långt innan pågarna fanns och varenda år sen de föddes, och vi fortsatte med det även efter Fredriks död.
I år hade det inte blivit av än, så därför hamnade vi där idag.
Jag älskar den här platsen, lugnet, närheten till både himmel och hav, och pågarna älskar att gå runt här och känna på stenarna och fantisera om hur de hamnade där och varför.
Kommer du nån gång, mamma?!
Det var visst lite jobbigare än vi trodde att springa uppför backen...
Pågar i solen.
Undrar varför den här stenen spruckit, mamma?
Finaste Emil.
Finaste Axel.
Emil ser vilken sten som har samma profil som stenen i hans hand.
Visst känner man historiens vingslag?
Njuter av utsikten.
Axel tittar efter fina stenar.
Uppför backen igen!Självklart avslutade vi nere i hamnen med en räkmacka, som sig bör.
Vi önskade bara att Fredrik hade fått vara med oss.
3 år
Idag är det 3 år sedan vår tillvaro krossades, 3 år sedan våra barn förlorade sin fina pappa, 3 år sedan jag förlorade min bästa vän och största kärlek och blev änka.
Dagar som denna är sorgen mig övermäktig, smärtan lika stor som då.
Dagar som denna är sorgen mig övermäktig, smärtan lika stor som då.
torsdag, oktober 06, 2011
När sorgen slår till med full kraft...
... är det inte mycket med en.
Jag vaknade inatt av att jag storgrät, både i drömmen och på riktigt.
Fredrik var "på besök" i mina drömmar.
Det värsta var att mina sista ord till honom i drömmen var att han inte fick komma tillbaka så här för jag klarar inte av det fler gånger.
Smärtan då han lämnar mig igen är för stor.
Mina sista ord till honom då jag vaknat var dock hur mycket jag saknar honom. :-(
Skönt att ha två små killar i sängen att krama just inatt när man vaknat på det här viset!
Jag var väldigt skör hela morgonen, och känner hur känslorna fortfarande sitter kvar, hur tårarna är nära hela tiden.
Idag är det 2 år och 11 månader sen.
Om bara en månad är det 3 år sen han dog.
Ibland känns det som en evighet sen, och ibland känns det som igår.
Särskilt idag.
Jag vaknade inatt av att jag storgrät, både i drömmen och på riktigt.
Fredrik var "på besök" i mina drömmar.
Det värsta var att mina sista ord till honom i drömmen var att han inte fick komma tillbaka så här för jag klarar inte av det fler gånger.
Smärtan då han lämnar mig igen är för stor.
Mina sista ord till honom då jag vaknat var dock hur mycket jag saknar honom. :-(
Skönt att ha två små killar i sängen att krama just inatt när man vaknat på det här viset!
Jag var väldigt skör hela morgonen, och känner hur känslorna fortfarande sitter kvar, hur tårarna är nära hela tiden.
Idag är det 2 år och 11 månader sen.
Om bara en månad är det 3 år sen han dog.
Ibland känns det som en evighet sen, och ibland känns det som igår.
Särskilt idag.
onsdag, maj 18, 2011
9 år
9 år skulle vi varit gifta i år.
Istället får jag fira bröllopsdagen så här.
Det är fan inte rättvist.
Jävla skit.
Jag ville egentligen ha bara vita liljor, men det fanns bara en enda utslagen lilja i blomsteraffären, så det fick bli två rosor med.
Här är vi, på vår lyckligaste dag hittills i livet - den 18 maj 2002.
Senare fick vi ju några dagar till som konkurrerade om titeln, tex dagen vi fick veta att det bodde tvillingar i min mage!
Så, grattis på bröllopsdagen, min älskling - och tack för den tid jag fick med dig.
Vi saknar dig.
Vi älskar dig.
Istället får jag fira bröllopsdagen så här.
Det är fan inte rättvist.
Jävla skit.
Jag ville egentligen ha bara vita liljor, men det fanns bara en enda utslagen lilja i blomsteraffären, så det fick bli två rosor med.
Här är vi, på vår lyckligaste dag hittills i livet - den 18 maj 2002.
Senare fick vi ju några dagar till som konkurrerade om titeln, tex dagen vi fick veta att det bodde tvillingar i min mage!
Så, grattis på bröllopsdagen, min älskling - och tack för den tid jag fick med dig.
Vi saknar dig.
Vi älskar dig.
tisdag, maj 17, 2011
14 år sen idag
Det var här det började, så unga vi var!
Lika unga här, midsommar 1997!
Ett till från samma midsommar, Fredrik är duktigt dragen (som jag tydligen uttryckte det i fotoalbumet samma år) men väldigt söt!
Ja, vissa dagar saknar jag dig mer än nånsin, äskling. ♥
måndag, maj 16, 2011
Vi kan väl bara säga...
... att vädret matchar min sinnesstämning igen.
Och att jag definitivt inte var på topp på jobb idag.
Förutom att jag fick gjort lite praktiska grejer som behövde göras så kunde de nog lika gärna varit utan mig idag.
Så det får de vara i två dagar nu.
Som sagt var, vissa dagar är jobbigare än andra.
Nu har jag två av de jobbigaste framför mig.
I morgon är det 14 år sen Fredrik och jag blev tillsammans, en dag vi alltid firat - inte med pompa och ståt men med den där lilla extra guldkanten på vardagen.
Och på onsdag är det dags för vår bröllopsdag, vi skulle ha varit gifta i 9 år i år.
Och jag, jag vill bara krypa ner under ett täcke och gömma mig i några dagar.
Och att jag definitivt inte var på topp på jobb idag.
Förutom att jag fick gjort lite praktiska grejer som behövde göras så kunde de nog lika gärna varit utan mig idag.
Så det får de vara i två dagar nu.
Som sagt var, vissa dagar är jobbigare än andra.
Nu har jag två av de jobbigaste framför mig.
I morgon är det 14 år sen Fredrik och jag blev tillsammans, en dag vi alltid firat - inte med pompa och ståt men med den där lilla extra guldkanten på vardagen.
Och på onsdag är det dags för vår bröllopsdag, vi skulle ha varit gifta i 9 år i år.
Och jag, jag vill bara krypa ner under ett täcke och gömma mig i några dagar.
tisdag, maj 03, 2011
Passande väder
Ja, man kan väl säga att vädret passar mitt mående idag.
Grått och deppigt väder, grått och deppigt sinne.
Två månader om året är jobbigare än andra, maj är den ena.
Jobbigare är kanske fel ord, för de andra månaderna är inte särskilt jobbiga längre, både jag och pojkarna mår ju bra och är glada i vanliga fall.
Men maj börjar med årsdagen idag - idag är det 14 år sen jag och Fredrik träffades för första gången.
14 år sen jag blev kär.
Jag visste direkt, så var det bara.
Sen fortsätter maj med många minnen, vår årsdag för första kyssen/när vi blev ihop och vår bröllopsdag.
Not my favorite month med andra ord.
Grått och deppigt väder, grått och deppigt sinne.
Två månader om året är jobbigare än andra, maj är den ena.
Jobbigare är kanske fel ord, för de andra månaderna är inte särskilt jobbiga längre, både jag och pojkarna mår ju bra och är glada i vanliga fall.
Men maj börjar med årsdagen idag - idag är det 14 år sen jag och Fredrik träffades för första gången.
14 år sen jag blev kär.
Jag visste direkt, så var det bara.
Sen fortsätter maj med många minnen, vår årsdag för första kyssen/när vi blev ihop och vår bröllopsdag.
Not my favorite month med andra ord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)