måndag, maj 31, 2010

Yes, we're here...

Idag har jag varit och tagit stygnen.
Varför gick jag och var rädd för det?
Det kändes ju ingenting!
Det ser fortfarande jättefint ut, och mycket av svullnaden har lagt sig - fast jag blir fortfarande öm och svullen om kvällarna.
Om ca 2 veckor ska jag börja tejpa, jag trodde jag skulle börja tejpa idag men de vill inte att man börjar förrän sårskorporna är borta så att man inte river av dem.
Eftersom jag är sydd på insidan så håller ju de stygnen ihop såret/ärret och bredden på ärret påverkas därför inte av att man inte tejpar än, sa sköterskan.

Jag mår toppen i alla fall, om än lite trött, och nu får jag äntligen sträcka på mig igen - härligt!
Och från och med nu så slipper jag sova i Baden-Badenställning, sååå skönt att få ligga ner ordentligt i sängen!

Helgen har rusat förbi.
Pågarna var på fotbollsträning lördag förmiddag och på eftermiddagen lämnade jag dem hos en dagiskompis där de skulle sova över.
Första gången de sov över hos en kompis!
(De var helt slut när jag hämtade dem, hade kommit sent i säng och kompisen hade väckt dem hela tiden när de försökte somna, och sen väckt dem tidigt på morgonen...)

En stund senare kom L & M med sina tjejer och hämtade mig och vi for ut till A & J på lite grillat, vin och firande av J som fyllde 27 (för tionde gången) i veckan.
Lika trevligt som alltid - även om Sverige inte fick va med i Melodifestivalen, så att vi brydde oss inte om att titta på det.

På söndan fick jag upp tidigt för att hinnan duscha och göra mig i ordning innan jag hämtade pågarna hos kompisen kl 9.
Kl 10 var vi hos svärmor och gratulerade på Mors Dag.
Kl 11 var vi i storstan där pågarna var bjudna på kalas på ett lekland på ett shoppingcentrum.
Stackars jag fick 3 timmar att fördriva - på ett shoppingcentrum.
Oj, va jobbigt...
Not!

2,5 timme senare var jag nästan 2.000 kr fattigare.
Så nu kan väl alla sluta med att ha sina barnkalas här - det blir alldeles för dyrt för mig...
Men jag fick två dyra bh:ar i rätt storlek och bra kvalitet!
Och jag köpte min midsommarklänning nummer 3 (tre) - så vi kan väl skriva in fler midsommaraftnar i kalendern?
Tur att de första två var billiga, för den här tredje från Joy var det inte - men ojojoj, så snygg den var!
Tog en storlek L med mig in i provrummet, sen kom butiksbiträdet och kikade och sa: "Den är nog lite stor för dig - ska jag hämta en i storlek M istället?"
Fattar ni - storlek M!
Hittade en skjortklänning oxå på Joy, som i alla fall var på rea, som oxå var jättesnygg.

Sen hämtade jag pågarna efter att ha fått i mig lite lunch, och vi begav oss mot gamla hemorten och mamma & pappa.
Mamma fick ett jättesött halsband från Älskade Barn (alskadebarn.se), ett silverhjärta som ordet MAMMA stansats in i och så en liten rosa pärla hängandes under.
När vi väl kom hem igen var klockan ganska mycket så det fick bli hämtmat från världens bästa Kinarestaurang här i byn.
Och nu, nu ska jag gå och värma min Pekingsoppa, för jag brukar köpa med mig två så jag kan ha den andra dagen efter!

torsdag, maj 27, 2010

Spargrisen är tömd!

Jepp, ni läste rätt!
Efter att jag proppat honom full med päronpuré och katrinplommonpuré igår så lossnade det äntligen i morse och tian kom ut!
Vi är lika glada alla tre här hemma och Axel har redan ringt både mormor och farmor för att berätta nyheten!
Tian?
Ja, den får vi väl behålla som bevis för framtiden!
Den kanske kan avskräcka barnbarnen från att göra samma sak en dag?

måndag, maj 24, 2010

Måndag igen

Jaha, då var det måndag igen.
Och en vecka sen bukplastiken.
Min mage är så fin, så fin!
Jag älskar att titta på den!

Jag har inte så ont längre, och måste hela tiden tänka på att kura ihop ryggen för nu kan jag redan sträcka på mig - fast det får jag ju inte göra på en vecka till.
Var på återbesök på Akademikliniken idag och de tyckte att det såg väldigt fint ut så det var skönt att höra.
Jag känner mig väldigt rörlig igen, och jag klarar köra bil - även om det stramar lite ibland när man måste svänga på ratten.

Min vila och återhämtning går det väl sådär med däremot.
Axel måste ju vara hemma med mig tills tian kommit ut, och det har den alltså fortfarande inte gjort.
Men han mår bra, han äter bra och han har inte ont i magen eller något.

I morgon ska de på besök i skolan, så jag får ju följa med dit.
Ifall han skulle bli bajsnödig just då.
Mycket vila och soffläge för den här nyopererade mamman...

Idag tappade han sin femte tand förresten, Axel alltså.
Så nu klurar jag på om tandfén verkligen hört talas om Axels myntförbud?
Jag tömde ju hans plånbok på mynt, växlade dem till en 50-lapp istället, och sa att han inte fick ha några mynt eftersom han bara åt upp dem...

lördag, maj 22, 2010

Lång dag på sjukhuset...

Det blev en lång dag på sjukhuset idag.
Axel svalde ju en tia igår kväll.
Enligt sjukvårdsupplysningen var det inga problem om han mådde bra och den inte satt i luftstrupen, den skulle komma ut den naturliga vägen om någon dag.
Så busungarna fick gå och lägga sig som vanligt.

Det kändes inte bra, så när jag skulle lägga mig (alldeles för sent som vanligt) väckte jag Axel så han fick gå in och lägga sig i min säng istället.
Ungefär klockan 4 inatt vaknade jag av att Axel satte sig upp och började kräkas.
Han kräkte och kräkte, lilla stackaren.
Jag sanerade sängen, väggen och golvet, duschade honom och han somnade om i sin egen säng.
Men jag kunde inte riktigt släppa det så jag ringde sjukvårdsupplysnigen igen.

Jodå, vid kräkningar efter att ha svalt något olämpligt så ska man till akuten.
Så kvart i fem ringde jag min svägerska och bad att få lämna Emil lite tidigare än planerat. ;-)
Bägge pågarna skulle varit hos dem hela helgen så att jag kunde vila upp mig efter operationen.
Emil avlämnades och jag och Axel fortsatte in till Malmö.

05.37 blev han inskriven på Akuten och där satt vi sen i obekväma stolar till ca 7.30 innan vi fick träffa en läkare.
Klockan 8 var vi på Röntgen, efter att ha gått vilse i kulvertarna och fått hjälp av en vaktmästare med att hitta rätt genom låsta dörrar och hissar där det inte stod ett ord om Röntgen.
Sen fick vi vänta i Röntgens väntrum på en man som kom och visade oss vägen tillbaka till Akutkirurgen eftersom jag klagade på den dåliga vägvisningen...
Kl 9.15 ungefär fick vi besked på att han skulle bli inlagd över dagen i alla fall.
Röntgenbilden visade att tian låg i magsäcken, och de hade helst sett att den varit i tarmen istället.

Vi fick en liten handritad karta hur jag skulle köra för att komma till Barnkirurgen och gav oss iväg.
För att följa kartan fick jag trotsa ett körförbud, men jag intalade mig själv att det ju inte var mitt fel...
Såg överlycklig en Pressbyrån-skylt på huset vid vår ingång, vid det här laget var jag i stort behov av mat och dryck - efter min GBP behöver jag ju mat var tredje timme ungefär, nu var klockan nästan 10 och jag hade inte ätit ngt på 12 timmar.
Men nej, stängt på lördagar och söndagar...

Nåja, Axel blev inskriven på Barnkirurgen och fick en säng och fick välja en dvd-film att titta på.
Sen ville de prata med mig och upptäckte att jag nog inte mådde så bra heller.
Jag berättade att jag gjorde en stor bukplastik i måndags eftermiddag och de ordnade genast så att jag fick sängen bredvid Axels!
Axel hade order från läkaren om att äta för att se så han inte började kräka igen och jag berättade om min GBP oxå och de hämtade genast mat åt oss bägge två.
Hela dagen fick jag mat samtidigt som Axel, de var verkligen supergulliga!
Mot eftermiddagen fick jag tom tabletter av dem då jag började få ont, jag hade ju inte fått några smärtstillande tabletter med mig på morgonen.

Dagen gick långsamt, vi låg och tittade på "Natt på museet", fick lunch, låg och sov tillsammans i min säng nån timme, fick lite mellanmål, tittade på Alvin & gänget och fick middag.
Sent på eftermiddagen behövde Axel bajsa så då fick han bajsa i ett bäcken som sattes i toastolen och de undersökte efteråt för att se om tian kommit ut, vilket den inte hade.
Sen låg vi och mös i samma säng igen, Axel spelade Nintendo Ds och jag slumrade.

Till slut, tack vare att det inte kom fler kräkningar och inget blod i avföringen, i kombination med god aptit och gott humör så lyckades läkarna övertalas att släppa hem oss.
Vi har ätit lite mer middag och nu ligger Axel i soffan och försöker sova och tycker det är urmysigt att få ligga i soffan!
Själv tänker jag sova i den andra soffan, eftersom allt i sängen inte hunnit bli färdigtvättat - jag vill sova nära honom!

Och ja, nu är det bara att vänta.
Tian kommer troligtvis i morgon trodde de.
Så länge han inte börjar kräka igen eller får blod i avföringen så kan vi lugnt stanna hemma och vänta på utdelning...

Testpilot för Canon EOS 550D

Vill du bli testpilot för Canon EOS 550D?

Gör som jag och anmäl dig hos Smartson!

Klicka på bilden för att komma till sidan!

fredag, maj 21, 2010

Min son spargrisen

Axel låg på golvet framför teven och plötsligt hörde jag konstiga ljud från honom, som om han satte något i halsen.
"Vad händer?" sa jag.
"Inget", svarade han.
Jag känner min son, så jag sa: "Var det tian?"
"Ja"
"Var är den nu då?" undrade jag , och menade typ: Lägg den ifrån dig, genast!
Då svarar Axel: "Den är snart i magen."

29 minuters kö på sjuksvårdsupplysningen...
Nåja, vi väntar väl.
Den är ju i magen och inte i halsen.
Jäkla unge!

Konvalescens

heter det väl om man vill slänga sig med fina ord.
Ligga på soffan och lata sig framför teven kan man uttrycka det på ett lite mer vardagligt sätt.
Ligga och lata sig i solstolen och njuta av solen kan man oxå kalla det, fast inte just idag då eftersom det faktiskt regnar just nu.
Var tog sommaren som var här igår vägen?

Annars så mår jag faktiskt ganska bra, jag mår så väldigt mycket bättre än jag trodde - jag har inte alls så ont som jag trodde.
Men visst har jag ont, det enda som är helt okej är att ligga i "Baden-Badenställning" med stöd bakom ryggen och kudde under knäna.
Sitta i en stol går korta stunder, beroende på tid på dygnet och hur denna tiden samspelar med mitt tablettintag - kvällstid kan jag inte sitta alls på stol upptäckte jag i går.
Jag ser ut ungefär som Ringaren i Notre Dame när jag går - så ser ni nåt misstänkt freak på väg till eller från Netto en bit bort på gatan här så ÄR det bara jag!

Man får ju inte sträcka ut kroppen helt på två veckor, det är liksom "hunch back-stilen" som gäller nu ett tag.
Jag råkade sträcka lite väl mycket på mig häromdan när jag tog på min swettisjacka, och drog upp såret lite grann - not so nice, kan jag upplysa om.
Men det var bara en pyttebit, typ en cm som gick upp, så det var lugnt - även om det gjorde väldigt ont.

Däremot rekommenderas lugna promenader, så som sagt - det är inte nån illegal monsterflykting från Paris ute på byn, det är bara lilla jag!

Och min nya fina mage - som förvisso ser lite läskig ut ännu.
Pågarna skulle absolut titta på magen, de ville se precis vad doktorn gjort med den.
Så jag öppnade gördeln, tog bort skyddsduken och de fick titta.
Emil tittade noga, noga, och sedan kräktes han nästan...
Axel tittade och ångrade genast att han tittat och bad mig gömma magen igen.

De tittade ju på magen dagen innan op, och jag berättade exakt vad doktorn skulle göra, att han skulle ta bort allt skinn som var för mycket.
Jag låg på rygg i sängen och visade och Axel tog ett stadigt grepp med bägge händer i mitt magskinn och sen skakade han på det och sa:
Du menar allt det här slajmet?

Slajm, Jell-O, kalla det vad ni vill - för det finns i alla fall inte kvar på min mage längre!

Avslutningsvis - TACK MAMMA!
Jag vet inte vad jag gjort utan dig!
Och tack för hjälpen idag, L - tusen tack!

tisdag, maj 18, 2010

Hemma

Jag är hemma igen.
Bukplastiken har gått bra, min mage är öm - men platt.
Det är helt ofattbart att titta ner på den; är det där verkligen min mage?!

Ungefär ett kilo hud har tagits bort och jag har fått en ny navel, eller rättare sagt har min navel fått ett nytt hål att sitta i.
Mina magmuskler var mirakulöst nog inte delade mer än en centimeter så de behövde inte sys ihop, det påverkar definitivt hur jag mår, man har mycket mer ont om man fått sytt ihop musklerna.

Och ja, jag mår bra.
Visst gör det lite ont, men det är inte alls så farligt som jag trodde.
Jag är mycket rörligare än vad jag trodde jag skulle vara.
Vilket oxå lett till att jag självklart tagit ut mig för mycket idag...

Mådde så bra att jag tyckte att jag orkade till blomsteraffären och Fredriks grav ändå idag.
Det är ju vår bröllopsdag idag...
Jag köpte några vita liljor åt honom, vita liljor för att det var de blommor jag hade i min brudbukett.
De blev så fina vid graven, ihop med alla andra vackra blommor där.
Jag är glad att jag faktiskt orkade dit ändå idag, det känns skönt att ha varit där just idag, på vår dag.

Efteråt följde jag med mamma och hämtade pågarna på förskolan.
De var så glada att se mig, så försiktiga att inte röra min mage, de pussade på mig och klappade på mig.
De är verkligen "gulliganer" som L så fint kallade dem häromdan!

Men sen hade jag ont, det blev soffan nästa...
Och där har jag tillbringat större delen av eftermiddagen och kvällen.
Nu ska jag strax gå och lägga mig, och ta en stark tablett att sova på...

söndag, maj 16, 2010

Snart dags

Nu jäklar är det snart dags.

Jag har packat övernattningsväskan med nytvättade myskläder och sprutor mot blodproppar.
Jag har pimplat Blutsaft i en vecka.
Jag har bäddat rent i sängen för att kunna lägga mig i en helt ren säng efter dubbelduschen med Descutan senare ikväll.

I morgon bitti väntar ytterligare en Descutandusch och sedan är det dags att checka in på Akademikliniken.
Min svägerska är så gullig att hon kör mig dit - tack T!

Bonussvärfar som skulle ha kört mig dit blev inlagd på sjukhus i morse, så mitt i allt så oroar vi oss för honom med.
Han kände ett väldigt tryck över bröstet, men det var tydligen ingen hjärtinfarkt igen i alla fall.

Oroar mig för pågarna med gör jag oxå.
Eller rättare sagt för att något ska hända så att de förlorar mig med.
Det får inte lov att hända, de har förlorat tillräckligt.
Jag väljer att lita på mediumet - hon sa att jag skulle bli så gammal att jag blir trött på det.
Och det tror jag med, se bara på min kära mormor som redan hunnit fylla 93 - det är hennes gener jag har.

Idag var vi på kyrkogården hos Fredrik.
Pågarna satte en bukett färgglada blommor.
Jag satte en bukett röda rosor.
I förskott.
Och bad honom ta hand om mig, se till att inget händer mig under operationen.

I förskott för att i morgon är det 13 år sedan vi blev tillsammans.
Den 17 maj 1997 vandrade vi hand i hand genom Malmö, nykära och lyckliga.
5 år och 1 dag senare, pingstafton den 18 maj 2002, gifte vi oss.
Solen strålade på vår lyckliga bröllopsdag.

Bukplastiken, smärtan och all morfin kan förhoppningsvis få mig att glömma vad det är för dagar - få mig att slippa lite av den smärtan.
De dagar som tidigare var de bästa dagarna på året är nu de värsta...

Hanö

Vi är hemma igen från underbara Hanö.
Två härliga dagar trots regn och rusk.
Hanö är sällsynt vackert, jag hoppas att ni åtminstone kan ana detta på mina foton.


Spännande att åka båt!


Tyra på promenad.


Emil poserar sött medan Axel visar vägen.


Emil och Axel.


Pågarna beundrar utsikten.


Axel och Tyra i Drakgrottan - tyvärr var draken inte hemma...


Det är inte lätt att vara hund alltid, inte hundägare heller!


Hanö fyr.


Trygg i pappas hand.


Utsikt mot havet


Axel vilar lite.


Axel igen.


Galen Ally!


Emil


Galet vacker stig.


Ingen sandstrand precis...


Stigen vi följde...


I dungen vi är på väg ut i luktade det starkt av lakrits, men vi hittade inte orsaken till doften.


Ingen skärpa, men ni ser hur "stigen" ser ut!


"Vart ska vi?" undrar Axel.


Vi hittade två kanoner.


Och Emil visade att de sköt ut mot havet mot pirater.


Pågarna hittade kanske aldrig draken, men här hittade de drakens ägg! ;-)


Engelska kyrkogården, där engelska sjömän är begravda.


Emil är trött i benen.


Hanö hamn.


Tre sötnosar i väntan på båten hem.

Är ni i närheten, tveka inte att ta båten över till Hanö!

tisdag, maj 11, 2010

Dagarna går...

... alldeles för fort ibland.

Helgen susade förbi, vi var i gamla hemorten hos mamma och pappa i fredags, lämnade över en Herman och åt pizza med pågarnas kusiner.
De har verkligen roligt med sina kusiner, så kul att se.

På lördan tog pågarnas farfar med dem till deras fotbollsträning och jag höll sista kortkursen.
På kvällen kom bästaste vännerna över på grillat och snack.
J och M grillade galant mellan regndropparna och vi andra skötte markservicen inomhus.

Och i söndags körde vi in till Malmö och köpte varsitt Nintendo DSi med varsitt LEGO-spel åt pågarna.
Egentligen brände de sina chanser till spelen på lördagen då de bar sig ganska illa åt mot varandra, men de bönade och bad om en chans till på söndagen.
Så jag gav dem varsin plastpåse och bilnyckeln och bad dem gå ut och städa bilen.
Tyvärr använder både jag och pågarna bilgolvet som soptunna allt för ofta så där var en del att städa upp.
Några minuter senare kom jag ut med dammsugaren och då hade de plockat upp varenda liten pinne med mera i sina påsar!
Sen turades de om att dammsuga varsin sida av bilen medan jag torkade av framdörrar, instrumentpanel mm, och medan jag sen dammsög färdigt torkade de rent sina dörrar på insidan med tvättservetter.
Vilka duktiga killar jag har!
Och så stolta de var när vi var klara!

Och så blev de förstås världens lyckligaste killar när de fått sina spel!
Själv köpte jag mig en ny Big Popper, den gamla tackade ju för sig för nån månader sen, efter lång och trogen tjänst.
De vet inte om det, men jag beställde även två spel till åt dem på nätet som förhoppningsvis kommer med posten i morgon!

Den här veckan skulle blivit min sista vecka på jobb innan sjukskrivningen, men det blev en vab-vecka istället.
Emil började tidiga måndagsmorgonen på toa och ropade "Fääärdig!" klockan 04.32, 05.53 och 06.38 - det är sååå härligt att få sova ordentligt om nätterna...
Så det kändes säkrast att stanna hemma, ifall det var magsjuka.
Det visade sig dock att magen höll sig lugn så kl 11 ringde jag jobb och sa att jag skulle komma dagen efter.
Kl 14 åt vi lite mellanmål och jag upptäckte att Emil var väldigt hängig och rosig om kinderna, och inte ville äta alls.
Kände på honom och hämtade sen termometern, jajamen, nu hade han feber.
Så det var bara att ringa jobb igen och berätta att jag inte alls kom dagen efter...
På kvällen var tempen uppe i 40 grader, den gick ned med lite medicin men när han vaknade idag var han uppe i 40 grader igen.
Stackars liten!

Ikväll har han "bara" 39 grader, efter att med medicin varit nere runt 38 under dagen.
Men han sover väldigt oroligt, yrar och skakar som om han fryser.
Riktigt läskigt att se faktiskt.
När jag tittade till honom sa han plötsligt: "Strumpor, tack!"
Jag frågade om han sa att han ville strumpor.
"Ja, jag dansar med min *mummel* just nu." svarade han...
Och sen mumlade han en massa annat jag inte förstod.
Han lugnade sig dock efter att jag klappat honom lite en stund, och sov lugnt när jag gick därifrån igen.

Jag pratade med deras farmor innan idag och hon frågade om jag varit vid graven idag, kyrkogårdsarbetarna hade rensat bort alla saker som låg vid gravarna på Askgravplatsen.
Pågarna hade ju lagt en liten sten vid Fredriks plats, med texten "Älskade pappa", så jag och Emil åkte till blomsteraffären och köpte blommor och körde sen till kyrkogården för att sätta blommorna och prata med de som jobbar där.
De hade samlat alla stenar i en spann och han tog ut dem en efter en och jag tänkte: "Hur 17 ska jag känna igen just vår sten bland de med samma text?
Men det gjorde jag, en av de sista stenarna plockades upp och jag visste direkt att det var den.
Emil tog varsamt emot den och höll den ömt i sin hand.
"Mamma, jag vet en bra plats till den" sa han, "Den kan ligga vid pappas bok och snusdosa."
"Så kan pappa komma ner från himlen och läsa på den, så vet han att vi älskar honom." sa han sen.
Och där ligger den nu, pågarna la dit den så fort vi kom hem efter att ha hämtat Axel på förskolan.

Vid middagen frågade Emil mig varför pappa dog.
Jag svarade som det är, att vi inte vet riktigt varför, men att pappas hjärta stannade, och stannar hjärtat så dör man.
Sen frågade jag om de ville se på video, där Fredrik är med.
Det ville de hemskt gärna, de sa att de inte kan komma ihåg hur pappas röst låter längre.
Jag plockade fram ett band från när de är nyfödda, jag visste att Fredrik borde vara med där.
De älskade att titta på sig själva som bebisar, och jag med!
Vid ett tillfälle på filmen har jag filmat dem medan Fredrik pratar i telefon med sin far, det var så konstigt att lyssna på.
Det var som att han var här igen, det var så vant på något vis att höra hans röst, hur han pratade med svärfar.
Men jag kunde inte hindra mina tårar som rann, smärtan som genast slog till.

Senare i filmen är det Fredrik som filmar dem medan han upprepar:
"Hej killar!, hej Axel!, hej Emil!"
När de lyckligt svarar honom från sängen bakom mig: "Hej pappa!" "Hej pappa!" om och om igen rinner tårarna igen.
Mina älskade pojkar - vad jag önskar att de fått behålla sin pappa.

torsdag, maj 06, 2010

18 månader

18 månader.
Ett och ett halvt jävla år.

Utan Fredrik.
Utan min fina, goa, roliga, stiliga, fåfänga, temperamentsfulla älskling.
Utan pågarnas stora starka pappa - deras hjälte.



Vi saknar dig, älskling.
Varenda dag.
Det går inte en dag utan att vi önskar att du var här hos oss.
Att inget av det här hade hänt.
Att du och jag fick bli gamla ihop som vi planerat.
Att du fick se dina pojkar växa upp.
Vi saknar dig.
Att få höra din röst.
Hålla din hand.

Vi älskar dig.
Varenda dag.
Årets bästa månad, maj, har blivit årets värsta månad.
Alla årsdagar, alla minnen från viktiga dagar i maj, dessa dagar vi firade förr.
Nu är det dagar då jag gråter.
Första dagen ut var i måndags, den 3 maj, 13 år sedan första gången vi träffades.
13 år sedan vi blev förälskade.
Nu är det andra gången jag går igenom den dagen utan dig.

söndag, maj 02, 2010

Magsjuka och scraphelg...

... ja, det är väl så den här veckan sett ut?

Tisdagsmorgonen började med att Axel fyllde toastolen 2 ggr på en halvtimme, jag insåg att det nog var lika bra att ringa jobb och stanna hemma.
Han gjorde om bedriften någon gång till och sen tog det slut igen.
Någon timme senare var det min tur att bli dålig...
Och efter ytterligare nån timme så var magen okej igen på mig med.

Men det är ju 48 timmar som gäller på förskolan när det handlar om magen så vi fick ju stanna hemma både onsdag och torsdag alla tre, fast vi mådde hur bra som helst igen!
Känns ju knäppt att va hemma så och vara friska, men det är ju inget att göra åt.
Mysigt är det ju i alla fall!
Emil ritade förresten en teckning till mig en av dagarna, med ett hjärta och så skrev han mitt namn alldeles själv - sötnosen!



Valborgsmässoafton jobbade jag som vanligt igen, slutade klockan 14 och hämtade pågarna.
Jag frågade dem om de ville ta bussen ut på landet och titta på bålet, eller om de ville vara hemma.
"HEMMA!" svarade de unisont, och jag var ganska tacksam med tanke på det ruggiga vädret!
Vi körde och handlade mat att grilla, jag försökte övertala pågarna men det gick inte alls - så jag åt en god köttbit med potatisgratäng och grillad fårost och de åt korv med bröd!
Men jaja, premiärgrillning blev det ju i alla fall!



Ska man grilla behöver man något att dricka också, det har jag lärt av Fredde ;-) så en Xider öppnades raskt!
När kvällen var slut hällde jag ut nästan halva i vasken, så mycket dricker jag visst en Valborg nu för tiden.
Annat var det förr om åren... (Eller hur, Åsa?)

Halv ett på natten hade jag packat färdigt scrapväskan och sen var det snabbt i säng för att hinna sova lite innan klockan ringde lördag morgon.
Pågarna lämnades av i gamla hemorten hos mamma och pappa och jag fortsatte mot Hyllinge och scrapträff sponsrad av Mimas Scrapbooking!
Jag delade bord med 4 härliga tjejer - eller var det tanter? ;-)
Det blev två superroliga dagar fyllda av scrap och skratt!
Tack för detta, allihop!

Jag tror faktiskt att jag hann med alla utmaningar, men vissa bidrag blev jag mer nöjd med än andra...
Men som vanligt får ni se alltihop, jag censurerar inte mitt skapande i bloggen, även de fula grejerna får vara med, man kan ju inte va på topp alltid. ;-)


Efter att ha sett en demo om hur man gör fina tags med Distress Inks så var jag tvungen att shoppa lite och testa själv - det var hur kul som helst! Så här blev mina första två tags!