lördag, januari 31, 2009

Brrr...

Blir jag sjuk nu så kan ni alla få veta att det beror på Bökeberg Arena.
Ca 650 pedagoger från skola och förskola i hemkommunen tillbringade 7 timmar där idag, sittandes i denna byggnad som dagen till ära var helt utan värme...
7 timmars huttrande trots vinterjacka och vantar...
Jag var alldeles nedkyld när jag väl kom hem och in i värmen igen...
Brrr.

PS. Lina, vi älskar dig med!

tisdag, januari 27, 2009

obesvarade frågor

Jag kan fortfarande inte fatta att han är borta för alltid, jag sitter här ensam om kvällarna och väntar på att han ska komma hem, men det gör han ju inte.
Jag tänker på ögonblicket då jag insåg att han inte andades, på när jag fick beskedet att han var död, på att han dog utan att det var något fel på honom, jag gråter - men väntar fortfarande på honom.

Jag satt och scrappade igår, ett foto på Emil i skogen och insåg att jag inte visste vilken plats vi åkte till den gången, just den gången var vi någonstans vi inte brukar åka och jag tänkte: Det måste jag fråga Fredrik om!
Sen gjorde det så ont, för jag kan inte fråga honom, jag kan aldrig fråga honom om något igen.

Jag saknar honom så förbannat!
Jag vill bara ha honom tillbaka.

Varför han?
Varför jag?
Vad har vi gjort för ont för att förtjäna det här?

Dagens foto - dag 24, 25, 26 och 27


Farliga killar redo för skattjakt!


Syrran och pågarna spelar det nya spelet de fick i present!


Emil måste visst göra sig till framför kameran numera...

Det blev plötsligt väldigt tyst inne i sovrummet framför filmen i dag.
När jag gick in i rummet såg jag det här:


Sötnosarna har tagit av sig tröjorna och sen bäddat ner sig under täcket tätt intill varann och somnat!
*puss*
Det var visst tröttsamt att få spruta idag...

Full rulle och hostiga barn...

... sammanfattar väl ungefär de senaste dagarna/veckan.

I lördags var det barnkalas här hemma med tillhörande skattjakt - av någon anledning så behövde man visst klä ut sig för att gå på skattjakt och hur tjusiga alla killarna var får du se på dagens bild ovanför!

Tur att pågarna har så många utklädningskläder!
De tog inte ens slut...

Kalaset blev lyckat, alla verkade nöjda.

På kvällen var det kalas med min sida av släkten.
Efter att ha haft barnkalas på dagen orkade jag inte laga mat oxå så det blev ett väldigt uppskattat beslut att beställa kinamat till alla vuxna och ge korv med bröd till barnen.
Syrran hade gjort en underbar tårta till pågarna - sååå fin och sååå god, tyckte de som får äta tårta. ;-)





Nästa dag var det bara att sätta igång och röja igen och att hinna med ett snabbt besök på IKEA, för sen kom nästa gäng, våra bästa vänner med pågarnas flickvänner.
J och M (flickvännernas pappor) gjorde sitt bästa för att äta upp den halva tårtan som var kvar - de lyckades nästan.
Sedan installerade de min nya kökskran medan jag presenterade A för mitt Wii Fit - det blev kärlek vid första ögonkastet!

Sen har jag varit hemma igen, för på söndagen började Emil hosta rejält igen och hade inte fixat en dag på förskolan.
Axel var oxå hemma eftersom de bägge fått nåt utslag som skulle kollas upp på vårdcentralen idag av distriktssköterskan.
Hon visste inte vad det kunda vara så vi ska till doktorn på torsdag morgon och visa upp det igen.

Men till dess får de gå på förskolan igen, tack o lov...

Idag var det även 5-årskontroll på bvc.
Allt såg bra ut, de kan precis vad de ska kunna och synen är bra.
Och spruta fick de!
Axel sa inte ett pip, Emil lät undslippa sig ett litet nästan förvånat: Aj!
Duktiga killar!
*stolt*

Jag blev ju tvungen att berätta vad som hänt, att deras pappa dött, och medan jag grät och berättade så ritade pågarna.
När Axel var färdig visade han sin teckning och sa till sköterskan:
Det här är min pappa, han har blivit en stjärna nu.

fredag, januari 23, 2009

Dagens foto - dag 23

Emil älskar oxå Bagheera över allt annat, och älskar att gosa med honom och krama honom så fort han kommer åt.
Jag älskar hans kärleksfulla blick på Bagheera!

torsdag, januari 22, 2009

Dagens foto - dag 22

Är det födelsedag så får man ju har varsin dagens bild, eller hur?

Först ut är Emil, som genast satte sig och började pyssla lite med den fina pysselboken han fick av underbara Nemi och hennes familj (ja, Axel fick förstås oxå en pysselbok).
Jag gillar särskilt hur tungan hjälper till att placera klistermärket rätt!



Sen kommer Axel, totalt fokuserad och helt omedveten om kameran.
Axel fick bla en detektivväska av mig i födelsedagspresent och han älskar den.
Mamma, jag är en "Eckletiv" säger han och gå runt i de tjusiga brillorna och spanar efter tjuvar!
Just här skriver han i sin "detektivdator".

GRATTIS mina älsklingar!

Idag fyller mina små älskade huliganer 5 år!
Fattar ni - FEM år?!

De har haft en toppen födelsedag - låter man dem bestämma att middagen blir på McDonalds så kan det inte bli annat än toppen!
Och så presenter som extra krydda!

Vi var även till kyrkogården med blommor till deras pappa så att han oxå fick vara med på deras födelsedag.

onsdag, januari 21, 2009

Dagens foto - dag 20 och 21

Är man nästan 5 år så är det väldigt viktigt att allt är COOLT, ja ni ser väl själva:



Och dagens foto idag, den 21:e blir inget foto alls.
Det är nämligen så att inget foto kan matcha fotona jag tog i mitt inre idag när jag och Axel tog en rundtur i och under Lunds Domkyrka...
Axel var alldeles tagen, han ville se allt i kyrkan och han drog med mig nerför en trappa ner under själva kyrkan, där jag faktiskt inte tror jag varit förut, i så fall som ointresserad tonåring...
Vi vandrade runt, tittade på allt, viskade med varandra, imponerades av miljön.
Axels favorit var dock miniatyrkyrkan de byggt och satt upp för att blinda ska kunna känna hur kyrkan ser ut, han studerade den hur länge som helst och visade var vi var just nu och var vi varit och var han ville gå i kyrkan (upp i tornen...).

Jag kommer garanterat att försöka få en sådan dag med Emil oxå, och den gången tar jag kameran med mig!

trött

Jag har börjat jobba nu, sen i måndags, det sa jag nog innan förresten.
Och idag var det redan dags för första vab-dagen...
Stackars Axel har med sina egna ord:
En förfärlig hosta och en förfärlig nys!

Det har varit mycket de senaste kvällarna oxå, i måndags var jag i nya huset för att en hantverkare skulle titta på ena badrummet som måste fixas.
Och igår var det först pågarnas gympa kl 18-19 och sen började "Leva vidare-gruppen" kl 19 till 20.30.
Svärmor skulle oxå med i gruppen så bonusfarfar lämnade av svärmor och bytte av mig på gympan och tog sen pågarna med sig hem till oss medan vi var på mötet.

Och sen hostade Axel mer eller mindre hela natten så idag har han varit hemma med mig.
Vi var en sväng på Apoteket frö lite Panodil, vi var på ICA och handlade (och glömde hälften, därav det omtalade ICA-besöket i inlägget nedan) och vi var inne på begravningsbyrån och pratade med dem om Fredriks ring.
Det har inte blivit antecknat i papprena att jag ville att han skulle bli begravd med sin ring på. så de hade tagit av den som de alltid gör och den låg i deras kassaskåp i deras huvudkontor i en annan stad.
Så jag ska få tillbaka den snarast.
Man undrar ju hur länge den skulle legat i kassaskåpet om jag inte frågat efter den?

Sen följde Axel med mig till LUnd på mitt återbesök efter operationen.
Allt var bra, de var nöjda med min viktnedgång och jag fick en del vitaminer utskrivet.
Förutom standardvitaminerna B12, Kalk och Järn så fick jag utskrivet D-vitamin vilket jag tydligen hade brist på redan innan operationen.
Se nu till att äta mycket fisk sa läkaren...
Jo, tjena, då vet jag VARFÖR jag har D-vitaminbrist nu då!

Sen hade Axel och jag en fantastisk stund i Lunds största turistattraktion, men det berättar jag mer om senare.

Säljes

2 st 5-åringar, eller åtminstone 1 av dem, snälla.
Väldigt söta, men med ett jäkla humör, slåss gärna med varandra och skriker sig igenom en hel handling på ICA.
Trotsar gärna, vill bestämma allt själva.
Kan inte klä på sig ytterkläder och skor utan att börja bråka, kalla varandra för bajskorv och slåss.

Pris diskuteras, just nu är de väldigt billiga.

;-)

måndag, januari 19, 2009

Dagens foto - dag 18 och 19

Eftersom mitt syfte med det här sk "Projekt 365" är att använda min kamera varje dag så blir mina bilder av ganska blandad kompott. Vissa dagar blir det lite mer "konst" och andra dagar blir det vardagshändelser som jag vill bevara.
Igår var den vardagshändelsen den här:



Och ja, det finns en anledning till att allt lego behöver bada...
Det är förresten i såna här lägen man önskar att de hade lite mindre lego...
Nåja, legot ligger i en stor plastback, och jag tittade in i pågarnas rum för att jag hörde katten sprätta i legot, där stod lådan kvarlämnad på golvet och katten sprätte misstänkt i lådan.
Nej, tänkte jag, han KAN INTE, och ja, stoppade ned handen bland legot för att kolla legot.
Jodå, det kunde han (och dumma jag får skylla mig själv eftersom jag slarvat med hans låda nån dag, jag har varit så fruktansvärt trött sista delen av förra veckan) och det gjorde han - första ggn han kissat utanför sin låda, och enda hoppas jag.
Så det blev legobad!

Dagens foto är det här:



Jo, de passar faktiskt nu!
Jag har ju inte provat dem på länge, utan haft dem i en halskedja som några av er föreslog i förrgår.
Men det är klart, 17 kilo ner gör liiite skillnad på fingrarna med!

Begravningsbyrån hann jag inte med att ringa idag, det var ju min första dag på jobbet sedan det hände idag.
Men jag ska försöka komma ifrån och göra det i morgon.

Ja, idag började jag alltså jobba igen.
Det kändes helt okej, det var kul att vara tillbaka och se hur glada barnen blev av att se mig igen.
Skönt att få något annat att koncentrera sig på om dagarna.
Jag började pang på med mina 75%, men vi får väl se, den här veckan får väl va en prövovecka för att se om jag klarar det eller måste gå ner lite i tid ett tag.
Men jag får ju erkänna att jag blev bra trött innan min dag var helt slut - man är ju liksom inte van nu, varken vid att jobba överhuvudtaget eller vid att ha så många barn runt sig hela tiden.

lördag, januari 17, 2009

Kämpar

Vi kämpar på, vi som är resterna av vår familj.
Som Axel säger: Det var den tusensexton bästa dagen när pappa levde och vi var alla i familjen.
Vissa dagar är ganska okej, andra är långt därifrån.
De sista dagarna har jag gråtit mycket.

Jag fick fakturan från begravningsbyrän i veckan, och med låg en liten lapp om att jag kunde komma inom när jag ville och hämta cd-romskivan med foton.
Eftersom jag inte orkade se honom igen när han kommit till begravningsbyrån efter obduktionen så kom vi överens om att de skulle ta några foton på honom, när han var klädd i sina kläder, lagd i kistan med fotona på oss fyra och med sin snus.
(Jag hade redan tagit mitt farväl av honom här hemma.)

Jag tog tjuren vid hornen i går när pojkarna fortfarande var på förskolan, satte mig vid datorn och klickade upp bilderna.
Det kändes som att om jag inte gjorde det med en gång så skulle jag aldrig titta på dem, och jag vet att det kommer en dag då pojkarna vill se fotona - jag lät dem ju aldrig se honom efter hans död.
Om det var rätt eller fel vet jag inte, men det var vad jag kände var bäst just då, jag ville ju skydda dem från allt ont.

Det var en lättnad att se att han fortfarande var fin, men jag blev så ledsen av att se hur hans kläder satt lite illa, ingen kunde vara mer noggrann med sina kläder än Fredrik.
Det var så hemskt att se hans fina ansikte, hans underbara händer, och även om han låg så fint på en mjuk kudde så såg det så trångt ut.
Fast det jag mår sämst av var att hans ring inte satt på hans finger.
Jag blev ju tillfrågad om jag ville ha den, men det ville jag ju så klart inte, vi är fortfarande gifta och självklart skulle han ha sin ring på sig även i döden.
Men den satt inte där.
Jag måste kontakta dem på måndag och fråga var den tagit vägen, om de satt på den efter fotona eller vad som hänt.
Jag mår tillräckligt dåligt av att jag själv inte kan använda mina ringar (kanske när jag gått ned några kilon till), jag vill inte behöva tänka på att han inte heller har sin på sig.

Pågarna kämpar oxå på, Axel pratar mycket om Fredrik, är ledsen och säger att han saknar honom.
Men jag blir så orolig för Emil, han pratar nästan aldrig om Fredrik, han har börjat kissa i sängen igen och hans stamning har blivit så mycket värre.
Han mår så fruktansvärt dåligt av sin stamning, han är så medveten om den nu, och blir så arg, ledsen och frustrerad när orden fastnar hela tiden.
Första besöket hos logopeden (ja, efter 1 års väntan har vi äntligen kommit dit) så visade det ju sig att logopederna delat upp uttalsfel och stamning mellan sig och Emil behöver ju jobba med både och...
Hon vi var hos var hon med uttal, så nu väntar vi på en tid hos den andra logopeden istället eftersom jag är mycket mer orolig över hans stamning än hans små uttalsproblem.
Men Axel ska gå hos henne och få träna sig på att säga R, och vi ska få hem material att jobba med så då kommer ju Emil med på ett hörn med uttalet oxå.

Avslutar med några bilder:


Söta goa Emil busar med sin mamma framför kameran.


Söta rara Axel poserar allvarligt.


Axel och Bagheera myser igen.


Bagheera har en lite udda stil...

Dagens foto - dag 17

Axel älskar verkligen Bagheera och är så kärleksfull mot honom, för det mesta...

fredag, januari 16, 2009

Dagens foto - dag 16

Idag fastnade jag för ljuet och skuggorna runt min golvlampa i vardagsrummet. Det krävs en stadig hand att fota utan blixt, men det är det värt när det ser ut så här sen:

torsdag, januari 15, 2009

Dagens foto - dag 15

Ljuset var fantastiskt på himlen när jag och pågarna gick hem från förskolan idag:

onsdag, januari 14, 2009

Dagens foto - dag 14

Dagens foto blev ett självporträtt - jag råkade slänga en blick i spegeln när jag gick förbi och insåg att jag börjar känna igen mig själv igen... (Fast ignorera gärna min lugg som lever ett eget liv och mina glasögon som visst hamnat på sniskan!)



För att ni ska få se vad jag menar så visar jag ett fotot taget i somras, där jag väger ca 16 kilo mer än idag - vem det här är vet jag inte, för när jag såg henne i spegeln så kände jag aldrig igen henne.

tisdag, januari 13, 2009

Dagens foto - dag 12 och 13


De här hjärtanen tittade Emil ut i ett skyltfönster här hemma i byn, och drog med sig mormor in i affären så att hon kunde köpa dem åt mig från honom - några dagar efter att Fredrik dog.


Och här sitter han, Emil, och tittar drömmande ut genom fönstret i vår lilla mysiga fönstervrå.

Jobbiga dagar

Det har varit jobbiga dagar på sistone.
Mycket känslor, mycket saknad, mycket gråt.
Jag var vid graven igår - ensam där för första gången.
Jag satte en bukett med vita blommor och lite grönt, bredvid hans pappas rosor och hans mammas tulpaner, där var så fint.
Satt på knä vid hans grav, tänkte på honom, pratade med honom, grät.

I morse var jag hos psykologen igen.
Vi var överens om att jag inte behöver gå dit mer, om inte något händer, om jag mår sämre eller om jag "fastnar".
I så fall är det bara att ringa så får jag komma dit igen.
Det har gett mig mycket att gå dit, att få en bekräftelse på att jag är på rätt väg, att jag är normal i min sorg, att jag tar mig framåt trots det hemska som hänt, att jag nu försöker bygga en framtid för mig och mina barn, en framtid utan Fredrik som måste fungera för oss tre.

Idag skrev jag i alla fall kontrakt på det nya huset.
Och en stund senare kom fotografen hem till vårt lilla radhus och fotograferade, jag är så spänd på att få se bilderna.

Det känns bra med det nya huset, jag tror vi kommer att trivas där.
Vi hade ALDRIG flyttat dit med Fredrik, men som sagt, nu ville livet annorlunda och jag måste göra det som är bäst för oss tre nu även om det känns jobbigt.

Axel var med idag så att han oxå fick se huset (Emil var ju med på visningen) och till skillnad från Emil som inte ens ville gå upp där uppe först så sprang han upp, kikade in i det första sovrummet och sa:
Det här blir bra, detta ska bli MITT rum!

söndag, januari 11, 2009

Söndag

Idag har vi varit ute i Bokskogen med familjen K.
Ungarna började på toppenhumör och sprang glatt hit och dit och klättrade i backarna.
Jag fångade Axel och hans "flickvän" i ett gulligt ögonblick:


Det fanns fler gulliga ögonblick, tyvärr var kameraarmen inte tillräckligt snabb när han fick en puss mitt i skogen!

Mamma o pappa var här igår, de är verkligen guld värda - de har jobbat så otroligt mycket härhemma så att huset och trädgården ser som bäst ut inför mäklarfotograferingen på tisdag.
Fast kvällen avslutades givetvis med min nya leksak:
Nintendo Wii och Wii Fit!
Så jäkla roligt det är!

Önskar bara att Fredrik fått vara med, han älskade ju tv-spel.
Saknaden blir inte mindre, snarare större ju längre tiden går.
Dagarna går lättare att ta sig igenom, men saknaden blir större.
Jag saknar honom, jag saknar honom så.
Jag saknar att smeka hans kind, känna hans värme, att titta på honom, prata med honom, höra hans röst, känna hans doft.
Det känns så tomt, i huset, i livet, i själen, i hjärtat.

Dagens foto - dag 11

Bokskogen i vintersol:

Award

Jag har fått en gullig award av Christina och Pia Plupp - TACK!



Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Kopiera in texten o bilden i din blogg och skicka sedan vidare utmärkelsen till åtta andra bloggare. Lycka till!

Kaatzi
Nemi
Nettan
Jonna
Gitte
Camilla
Lena
Emma

lördag, januari 10, 2009

Dagens foto - dag 9 och 10

Dagens foto blev aldrig utlagt till beskådan i går kväll, så idag kommer det två på en gång.
Men det första är fotat igår och det andra idag.

Finns det något ljuvligare än sovande barn?


Emil


Axel med sin Kalle - det enda gosedjur som är döpt här hemma!

fredag, januari 09, 2009

Hastigt och lustigt har jag visst vunnit budgivningen på ett radhus här i hemorten!
Det är en hel del att göra invändigt, men jag gillar det, huset har stora möjligheter och ska nog passa vår lilla familj perfekt!
Största plusset är förstås att min boendekostnad kommer att halveras - idag bor jag i ett centralt och väldigt fräscht bostadsrättsradhus, men med en svindyr hyra.

Vad tycker ni?





torsdag, januari 08, 2009

Dagens foto - dag 8

Maskinparken i scraprummet har utökats med en riktig snygging, här i sin lika snygga väska:

onsdag, januari 07, 2009

tisdag, januari 06, 2009

2 månaders saknad

Idag har det gått två månader av:
Sorg.
Saknad.
Tårar.
Frågor.
Tomhet.
Förvirring.
Kaos.
Längtan.
Rädsla.
Förtvivlan.
Smärta.

2 månader sedan Fredrik dog.
Ett ögonblick och en evighet.
Kvar finns bara vi och tomheten.

Vi var på kyrkogården idag igen, och gjorde fint, tände varsitt ljus och pratade lite med Fredrik.



Jag bröt av knopparna på de slokande gula rosorna och la på marken istället som vi gjort med de röda rosorna vi gav Fredrik vid gravsättningen, de röda rosorna är lika fina än trots att de varit där sedan den 16/12.



Sen begav vi oss hemåt igen och medan jag röjde och städade hade pågarna roligt...





Jag kan ju berätta att jag inte fått bort all färg än så jag undrar hur fina de är när de ska till förskolan i morgon?
Jag får väl gnugga lite till på dem...

Dagens foto - dag 6

måndag, januari 05, 2009

Dödsorsak

Jaha, då har pappret äntligen kommit.
Beskedet från Rättsmedicin, resultatet av obduktionen.
2 månader har vi väntat och våndats och så kommer det som ett slag i ansiktet:
dödsorsak ej påvisbar.

Fattar ni?!
Det finns ingen orsak till att Fredrik dog!
Hur fan kan en människa få lov att bara dö utan orsak, utan något fel, utan någon sjukdom?
Somna som vanligt och sen aldrig vakna igen.

Hur ska jag nånsin kunna sova lugnt igen?
Jag hoppades ju in i det sista att det skulle dyka upp någon orsak, så att pågarna kunde kollas om det var ärftligt.
Som det är nu så vaknar jag ju flera gånger varje natt och är livrädd tills jag känt att de bägge två andas där bredvid mig.

Dagens foto - dag 5

Dagens foto blev en sista-minuten-bild - för att visa mitt nytapetserade sovrum. Visst blev det fint! Färgen är ljusgrön och passar perfekt till ekmöblerna, det är lite svårt att se rätt färg på fotot dock.

söndag, januari 04, 2009

Dagens foto - dag 4

Det blev ännu en innebild, jag hoppas på fint väder i morgon så att jag kan ta en morgonpromenad med kameran i högsta hugg...
För sen kommer huliganerna hem från sin mormor o morfar...

torsdag, januari 01, 2009

Dagens foto - dag 1

I år ska jag jobba med min fotografering, så varje dag ska jag ta minst ett foto - sen om jag scrappar dem så småningom är en annan femma.

Khom Loy

Istället för att skjuta raketer på nyårsafton valde vi i år att släppa iväg Khom Loys, svävande lyktor, upp till Fredrik i himlen.
Det var så vackert, så rofyllt, så rätt.

10 Khom Loys släppte vi iväg, en för varje person som var där, som älskar och saknar Fredrik.
Tyvärr tog de sån tid att tända att vi inte kunde släppa alla samtidigt, men vacker var det ändå.