torsdag, oktober 29, 2009

Sorg

Sorg.
Man vet vad det är, men ändå vet man inte.
Förrän man står där.
Lamslagen.
Chockad.
Tom.

Men ändå så full.
Full av känslor.
Tankar.
Kaos.

All energi går åt till en enda sak.
Att inte gå sönder.
Att hålla ihop sin själ, sitt hjärta, sin kropp.
Varenda cell i kroppen håller på att gå sönder i tusen bitar.

Man lär sig snabbt att sätta på en mask.
"Jodå, det är väl bra."
Det är mitt sätt att överleva.

Den skyddar både andra och mig.
Vad ska jag annars säga?
Jag lever i en mardröm som vägrar ta slut.
Mitt liv har tagits ifrån mig.
Min framtid.
Mina drömmar.
Vårt liv, vår framtid, våra drömmar.
Borta.

Jag lever en dag i taget.
Jag kan inte tänka framåt.
Mot vad?
Ett liv utan Fredrik.

Ständig fruktan.
Han bara slutade andas.
Vem slutar andas nästa gång?
Emil eller Axel?
Jag?

Jag kan fortfarande inte förstå att han är död.
Jag vet att han är det.
Men jag kan inte förstå det.
Jag har vant mig vid att han är borta.
Men jag väntar fortfarande på att han ska komma hem.

Jag saknar honom så.
Jag önskar så att jag fick drömma om honom.
Få träffa honom i drömmen, prata med honom, känna honom, se honom.
Men inte ens det får jag.
Jag drömmer ingenting.
Bara tomhet.
Precis som när jag är vaken.

Just in case...

Ja, man vet ju aldrig, jag är ju ganska förvirrad i vanliga fall, och ännu mer just nu.
Och ja, pojkarna kanske glömmer vad jag heter?
Fast å andra sidan kan de inte läsa än, eller jo, våra namn kan de ju både läsa och skriva...

Men ärligt, känns det inte liiite överarbetat med namnbricka på hemma?


(Upptäckt på eftermiddagen efter att ha varit hemma från jobb hela dagen...)
Jag kanske ska låta bli att använda samma sweatshirtjacka som jag hade på jobbet dagen innan?
Eller helt enkelt komma ihåg att ta av mig namnbrickan när jag kommer hem?

Och ja, just det, den är upphittad!
Jag har ju en sån där fiffig Didrikssonjacka som är 2 jackor i 1, när det var kallt nog att behöva sätta i den varma innerjackan i ytterjackan så gissa vad jag hittade i fickan?!
Jepp, min försvunna namnbricka som legat där sedan nån kylig vårdag...

måndag, oktober 26, 2009

Skit

Ja, det summerar väl det hela nu.
Skit.
Det är ungefär så det känns.
Allting.
Skit.

Nja, inte i lördags då, för Ladies Night var ju en höjdare!
Tack A & L för en superkväll!

Men sen tog det slut.
Sen tog jag slut.

Åkte på bio med pojkarna i går eftermiddag och såg Upp.
Underbart, bra film, goda popcorn, ljuvliga barn som njöt av filmen och upplevelsen.
Sen åkte vi till ICA Maxi.
Jo, tjena.
Åk inte och handla med 2 trötta och hungriga 5-åringar...
Varav en behöver bajsa när du hunnit 3 minuter in i affären.
Och den andre vill handla varenda sak han råkar se.
Och bägge drar i och puttar på vagnen så att du snubblar omkring överallt.

Hittar inte i den jävla affären för vi brukar aldrig handla där.
Axel behöver fortfarande bajsa och blir mer och mer desperat.
Den andre drar med handen längs alla glasburkar som står staplade i hyllorna.
Jag inser att jag handlat färdigt oavsett vad jag stoppat eller inte stoppat i vagnen.
Hittar en kassa där det står Utcheckning Shop Express och ställer mig där.
Axel är riktigt desperat nu.
"Mamma, mamma, jag måste!"
"Du måste stå bakom linjen" säger kassören nu.
Vadå för jävla linje?!
Tittar bakåt och ser en målad linje på golvet 3 meter bak.
Backar tillsamman med kunder bakom mig, når linjen och kassören säger:
"Nästa!"
"Mamma, jag måste bajsa!"
Jävligt lönt att backa till linjen ju.

Försöker betala med en hysterisk Axel skrikandes bredvid mig, ber honom springa i förväg till toaletterna, men det ska han inte.
Betalar färdigt, ger Emil papperskassen som jag fått för mycket och ber honom gå de 5 meterna åt vänster för att lämna tillbaka påsen där vi tog den medan jag rusar till toa åt höger med Axel.
Får in Axel på toa och hjälper honom med byxorna som han i paniken inte får av sig.
Emil kommer inte tilbaka.
Lämnar Axel på toa med vidöppen dörr: "Mamma, gå inte!"
Ser inte Emil någonstans.
Panik.
Lämnar Axel och vagnen och rusar åt det håll Emil gått, där örlar han omkring en halv meter från där han ska lägga kassen och hittar inte var han ska lägga kassen...
Tillbaka till Axel och vagnen.
Nu är Emil jättekissig, men kan varken ta av sig byxorna eller kissa för han bara skriker åt mig att hålla för hans näsa för det luktar.
Axel är på väg ut med kalsongerna runt fotknölarna.
Vagnen står lastad och klar för vem som helst som vill ta den.
Jag håller för Emils näsa.

Jag orkar inte mer.
Eller jo, det gör jag ju bevisligen för hem kom vi ju och middag fick vi och badat fick de och upp kom vi i morse och iväg till jobb och dagis.
Men nej, jag orkar inte.
Jag tar slut.

Grät mig till sömns igår.
Vaknade genomförkyld.
Satt och bölade på jobb.
Men jag måste.
Jag kan inte bli sjuk nu, jag kan inte va hemma, jag måste till jobb.
För jag vet ju.
Jag vet ju att jag kommer att må ännu jävligare nästa vecka.
Jag vet att jag måste kunna vara hemma nästa vecka om det behövs och då kan jag inte vara hemma nu.

Jag mår sämre för varje dag.
För varje dag så närmar sig dagen.
Och jag vill inte.
Jag vill inte!
Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom den dagen.
Den 6 november.

Den värsta jävla dagen i mitt liv.
När min mardröm började.
Och aldrig slutade.

lördag, oktober 24, 2009

Partytime!


Den här pinglan ska gå på Ladies Night ikväll och ha hur kul som helst!
Bara så att ni vet!

fredag, oktober 23, 2009

Tandlös

Nu har vi en tandlös kille här hemma igen!
Länge, länge har bägge framtänder upp varit lösa på bägge killarna (bägge nere är redan tappade och nya uppvuxna).
Och idag när jag hämtade på förskolan möttes jag av ett stort leende och en stor glugg på en lycklig Emil!




Axel däremot är riktigt, riktigt avundsjuk.
Han var först med bägge de andra tänderna och har väldigt svårt att ta att Emil blev först med tredje tanden...
Stackarn, samtidigt är han ju så imponerad!

telefonförsäljare

Hur fan kan man ringa nästan ett helt år efter någons död och fråga efter dem???
Har de ingen jävla uppdatering?
Dessutom tror jag att de redan ringt en gång och fått samma svar.
Fan.

Här svarar man i telefon intet ont anandes och så säger någon: Hej, jag söker Fredrik.
"Jaaa, han är död."
Så var den dagen förstörd.
Jäkla skitförsäljare.

tisdag, oktober 20, 2009

Mulle, foton och en ambulans...

I söndags var det "den bästa Mulle-dagen av alla" enligt Axel och Emil!
De gick ju med i Skogs-Mulle nu i höst och jag är så glad att jag anmälde dem till det för de gillar det verkligen.
Vi har ju alltid varit ute i skogen mycket med Fredrik, men det har blivit väldigt sällan sista året - tills nu då, nu blir det ju skogen åtminstone varannan vecka.
I söndags var det gemensamt med de äldre och yngre barnen, de fick prova på att tälja en barkbåt som vi sen sjösatte (och håvade upp igen för att de ville ha med den hem sen), de håvade efter grodor mm, de gick ett "kåsa-tåg" med vatten - och bägge två hade pyttelite vatten kvar i slutet så de klarade det bra och de fick plantera ett bokfrö och ta med hem.
Till lunch grillades det korv på egenupphittad pinne - väldigt spännande!
Axel kontrollerade om hans korv var färdiggrillad genom att lägga den mot kinden vilket resulterade i en sotfläck och ett litet brännmärke...
Självklart skulle Emil göra likadant men som tur var hade han inte hållt sin korv lika nära elden så den var lite svalare.

Igår kom länken med söta Jennys FANTASTISKA foton på oss!
51 bilder som jag ska klara av att välja ut 8 bland.
Visst, lycka till med det, Lotta...

Idag har jag och några kollegor varit på fortbildning i brandkunskap och efter lite teori fått prova på att släcka en brand med en brandsläckare.
Mitt i teorin gick larmet och brandmästaren fick rusa ut för att se vad det gällde, men han kunde i alla fall stanna kvar så det var förhoppningsvis inte en så allvarlig trafikolycka.
När vi stod därute och skulle prova på att släcka så gick larmet igen, och han sa att det inte var ett brandlarm utan ett ambulanslarm och inom en minut så öppnades porten och ambulansen körde ut och satte på sirenen.
Och jag fick backa två steg och kämpade för allt vad jag var värd för att hålla igen panikgråten.
Där och då kände jag alla känslorna igen, känslorna från när jag ringde 112, från när jag kämpade för Fredriks liv och hörde ambulansen närma sig.
Det är snart ett år sen.
Fattar ni?
Ett helt jävla år!

Utan Fredrik.

lördag, oktober 17, 2009

17 oktober 1997

Den 17 oktober 1997 ringde klockan som alltid varannan vecka kl 04.20.
Fredrik gick upp, tog på sig sina kläder, borstade tänderna och kom tillbaka in i sovrummet till mig.

Vi var överens, vi kunde INTE vänta till kvällen som vi egentligen bestämt.
Där och då, ca 04.40, bytte vi ringar med varann.
En puss, mycket lycka, och Fredrik gav sig iväg till jobb, medan jag somnade om igen.

Det var vår 5-månadersdag.
Vi visste redan nu att vi skulle hålla ihop, att vi skulle gifta oss så småningom.
Vi pratade redan om att vi ville ha barn tillsammans i framtiden, fick vi en pojke skulle han heta Emil.
Vi var så säkra på att det skulle vara vi för alltid.

Och idag 12 år senare får jag fira min första förlovningsdag utan Fredrik.
Jag har varit vid graven med en vacker bukett blommor i höstfärger och sagt "grattis på förlovningsdagen", jag berättade att jag älskar honom och jag lovade honom att jag ska fira det på samma vis som vi gjort så många gånger.
Med vår favoritförrätt: räkor i vitlökssmör.
Huvudrätten och efterrätten varierade ofta, men förrätten var densamma varje gång.

Jag älskar dig, Fredrik, saknar dig så.



Låten är skriven till ett barn, men meningen, sorgen och tårarna är ju desamma.

torsdag, oktober 15, 2009

Syskonkärlek (ett foto till)

Gulliga Jenny bjöd på en liten förhandstitt till i sin blogg idag:



Visst är bilden helt underbar?!
Mina fina pojkar!

onsdag, oktober 14, 2009

Första fotot från fotograferingen

Idag var vi och blev fotograferade av söta Jenny Sandberg.
Hon fick det inte lätt kan jag ju säga...
*fniss*

Pågarna var sjövilda...

Men här är ett smakprov, jag är jättenyfiken på att få se de andra fotona!

Fotomodeller...

... ska vi vara idag.
Duktiga Jenny Sandberg ska fotografera pågarna och mig!
Det ska bli jätteroligt, pågarna har aldrig blivit fotograferade av en riktig fotograf och jag har inte blivit det sen Fredrik och jag gifte oss.

Tur att de mår bättre idag!
Emil är feberfri och de har energi nog att börja bråka med varandra idag...
Så i morgon blir det dagis igen.
Tack och lov...

tisdag, oktober 13, 2009

Teckning och scrap

Jag har ju glömt att visa Axels fina teckning han gjorde på dagis för nån vecka sen!


En drake.
Visst är den fin?

Sen så har jag scrappat en massa på sistone - det mesta till Magdas scrapfeber som pågår för fullt.
Min Ales stenar-LO som ni såg i ett annat inlägg längre ned är också till Scrapfebern.


En alldeles vanlig dag...


Närbild på texten


Inspireras av Per Morbergs bok.


Efter skiss, med teknik att lyfta fram foto, jag har använt dubbla fotomattor som matchar färger i fotot.


Inspirerat av van Gogh, målade med akrylfärg.


Färgutmaning rött, vitt, blått (svart okej), gjorde ett criss-crosskort som jag aldrig provat innan.


Det var en gång...


Stolt.


Grattiskort till A!


Tack.


Stämningsfull jul.


Den här vet jag inte om jag visat, den är inte till scrapfebern utan till något annat som jag inte kommer ihåg...

måndag, oktober 12, 2009

Noll, noll, noll

Redan igår kväll anade jag att jag skulle vara hemma och vabba med pågarna idag, hela kvällen hostade och snörvlade de bägge två och Emil var lite febrig.
Eftersom jag själv är hostig och snörvlig kändes det extra befogat att vara hemma med dem.

Så jag gick upp i sovrummet, ställde väckarklockan på 6.30 för att ringa till jobb och säga att jag var hemma, släckte fönsterlampan och la mig.
Somnade, sov oroligt med hostandes och sparkandes och trängandes barn i sängen...
Vaknade på morgonkvisten, tyckte det var lite konstigt och frågade Axel vad klockan var (själv är jag ju praktiskt taget blind utan glasögon och ser alltså inte vad det står på klockan):
"Noll, noll, noll" svarade Axel.
"Sluta tramsa", sa jag, "vad är klockan?"
"Men mamma, det står ju ingenting!"
"Vadå står ingenting?"
"Det är sant, mamma", la Emil sig i nu, "det är alldeles tomt på klockan!"

På med glasögonen, jodå, alldeles svart väckarklocka.
Rusa ner och kolla klockan.
08.10.
Snyggt.
Jag skulle börjat jobba 08.00.

Det blev till att ringa jobb och be tusen gånger om ursäkt och säga att jag inte bara är försenad utan att jag inte kommer alls!
Snyggt.

Gick upp igen för att undersöka vad 17 som hänt med väckarklockan.
Strömmen funkade ju på nedanvåningen så det var inget strömavbrott.
Kände på väggkontakten.
Lös.
Både kontakten till fönsterlampan och kontakten till väckarklockan var bara halvvägs in i vägguttaget!

Då är ju frågan vem som dragit ur dem?
Pågarna låg i sängen hela natten.
Jag låg mellan dem i sängen hela natten efter att jag släckt lampan och ställt klockan - som alltså bägge två fungerade då.
Då återstår katten.
Och Fredrik - för dem som tror på spöken.
Hmmm...

fredag, oktober 09, 2009

Hemlisar

Nyss sa Axel från tv-soffan: (jag sitter vid datorn vid bordet i samma rum)
"Mamma, kan du komma och ge mig en puss?"
Det gäller ju att ta vara på tillfällena så jag sa: "Javisst!" och gick bort och gav honom en puss - på munnen dessutom, han riktigt plutade med läpparna!
Sen sa han: "Mamma, jag ska viska en sak."
Jag böjde mig ner och han viskade:
"Jag ska säga nåt jag aldrig sagt: jag gillar faktiskt pussar!"

Sötnos!

På tal om sötnosar så har Emil ångrat sig vad gäller hans giftermål.
Han ska inte längre gifta sig med Gustav...
Häromdagen kom avslöjandet:
"Mamma, jag är kär i dig. Jag ska gifta mig med dig!"

Hihi, gullunge!

Och efter nästan ett års trogen kärlek till Gustav är lilla mamma ganska lättad! ;-)
Hans pappa är nog ännu mer lättad däruppe i sin himmel...

torsdag, oktober 08, 2009

Semesterscrap

Efter vår underbara resa till Gran Canaria och Arguineguín framkallade jag 110 (!) foton och insåg att jag nog fick göra ett eget album med semesterbilderna!
För att inte få ett evighetsjobb valde jag att använda mig av skisser, så alla LOs är gjorda efter skisser av Joggemia och Silwerstar.
Jag valde också att på många LOs använda flera foton, för att slippa scrappa 110 LOs! ;-)














Jag har inte ens kommit halvvägs än, men eftersom varje foto tar mig tillbaks till sommaren och ledigheten så är det kärt arbete!

tisdag, oktober 06, 2009

11 månader

Idag är det 11 månader.
11 månader utan Fredrik.

Saknaden är lika stor idag.
Smärtan med.
Tomheten är alltid närvarande.



Vi saknar dig, älskling.
Älskar dig.

måndag, oktober 05, 2009

Ljus i mörkret...

... finns det väl trots allt.
Jag mår lite bättre nu, och är tillbaka på jobb, stannade ju hemma och grät hela förra veckan.
Grät en del när kollegor och chefen kramades och hälsade mig välkommen tillbaka, men sen gick resten av dagen bra utan tårar.

Vi får väl se hur morgondagen blir, då är det 11 månader.
Jag fick förresten en underbar bukett blommor i lördags av en av "mina mammor" - tack Diana!
Jag blev jätteglad över den och den är så vacker på bordet här hemma än!

Nu är det sängdags.
Någon liten pojke fiser väldigt däruppe, undrar om man vågar gå upp?
Man somnar kanske gott i alla fall? ;-)
Undrar vem av dem det är, de fick själva välja var de ville sova och Emil ligger i min säng medan Axel valde sin egen säng!

torsdag, oktober 01, 2009

Förändring hjälper?

Det sägs ju att förändring kan hjälpa humöret?
Ja, kanske det, gud vet att jag behöver en förbättring just nu.
Känner mig väldigt snygg i mitt nya hår i alla fall!

Så här såg jag ut i morse, som vanligt fotad av en 5-åring så jag beklagar kvaliteten...





Och så här ser jag ut i håret nu!
Jag var ännu snyggare direkt efter frisörbesöket, här har jag suttit med håret bakom öronen nån timme och pajat frissen lite grann.



Nu ser man min tatuering utan att jag sätter upp håret!



Det här var riktigt skönt, jag behövde det!
Jag har mått skit hela veckan, började gråta i söndagskväll och har väl i princip nyss slutat.
Vet inte om det är så att det börjar bli verkligt nu, vad som faktiskt hänt.
Jobbigt är det i alla fall.
Men jag har gråtit och sovit och scrappat hela veckan så nu mår jag faktiskt lite bättre.