måndag, oktober 26, 2009

Skit

Ja, det summerar väl det hela nu.
Skit.
Det är ungefär så det känns.
Allting.
Skit.

Nja, inte i lördags då, för Ladies Night var ju en höjdare!
Tack A & L för en superkväll!

Men sen tog det slut.
Sen tog jag slut.

Åkte på bio med pojkarna i går eftermiddag och såg Upp.
Underbart, bra film, goda popcorn, ljuvliga barn som njöt av filmen och upplevelsen.
Sen åkte vi till ICA Maxi.
Jo, tjena.
Åk inte och handla med 2 trötta och hungriga 5-åringar...
Varav en behöver bajsa när du hunnit 3 minuter in i affären.
Och den andre vill handla varenda sak han råkar se.
Och bägge drar i och puttar på vagnen så att du snubblar omkring överallt.

Hittar inte i den jävla affären för vi brukar aldrig handla där.
Axel behöver fortfarande bajsa och blir mer och mer desperat.
Den andre drar med handen längs alla glasburkar som står staplade i hyllorna.
Jag inser att jag handlat färdigt oavsett vad jag stoppat eller inte stoppat i vagnen.
Hittar en kassa där det står Utcheckning Shop Express och ställer mig där.
Axel är riktigt desperat nu.
"Mamma, mamma, jag måste!"
"Du måste stå bakom linjen" säger kassören nu.
Vadå för jävla linje?!
Tittar bakåt och ser en målad linje på golvet 3 meter bak.
Backar tillsamman med kunder bakom mig, når linjen och kassören säger:
"Nästa!"
"Mamma, jag måste bajsa!"
Jävligt lönt att backa till linjen ju.

Försöker betala med en hysterisk Axel skrikandes bredvid mig, ber honom springa i förväg till toaletterna, men det ska han inte.
Betalar färdigt, ger Emil papperskassen som jag fått för mycket och ber honom gå de 5 meterna åt vänster för att lämna tillbaka påsen där vi tog den medan jag rusar till toa åt höger med Axel.
Får in Axel på toa och hjälper honom med byxorna som han i paniken inte får av sig.
Emil kommer inte tilbaka.
Lämnar Axel på toa med vidöppen dörr: "Mamma, gå inte!"
Ser inte Emil någonstans.
Panik.
Lämnar Axel och vagnen och rusar åt det håll Emil gått, där örlar han omkring en halv meter från där han ska lägga kassen och hittar inte var han ska lägga kassen...
Tillbaka till Axel och vagnen.
Nu är Emil jättekissig, men kan varken ta av sig byxorna eller kissa för han bara skriker åt mig att hålla för hans näsa för det luktar.
Axel är på väg ut med kalsongerna runt fotknölarna.
Vagnen står lastad och klar för vem som helst som vill ta den.
Jag håller för Emils näsa.

Jag orkar inte mer.
Eller jo, det gör jag ju bevisligen för hem kom vi ju och middag fick vi och badat fick de och upp kom vi i morse och iväg till jobb och dagis.
Men nej, jag orkar inte.
Jag tar slut.

Grät mig till sömns igår.
Vaknade genomförkyld.
Satt och bölade på jobb.
Men jag måste.
Jag kan inte bli sjuk nu, jag kan inte va hemma, jag måste till jobb.
För jag vet ju.
Jag vet ju att jag kommer att må ännu jävligare nästa vecka.
Jag vet att jag måste kunna vara hemma nästa vecka om det behövs och då kan jag inte vara hemma nu.

Jag mår sämre för varje dag.
För varje dag så närmar sig dagen.
Och jag vill inte.
Jag vill inte!
Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom den dagen.
Den 6 november.

Den värsta jävla dagen i mitt liv.
När min mardröm började.
Och aldrig slutade.

25 kommentarer:

Anonym sa...

Lotta jag lider med dig.
Blir så ledsen o berörd när jag läse din blogg.
Skikar massor av syrkekramar till dig. Du Klarar deta.

kram Josefins Mamma

Hanna och Bemi sa...

Vill bara skicka en stor kram till dig! Vet inte vad mer jag kan skriva men kramar kan man aldrig få för många av!

Malin sa...

Tänker på dig!!
Många kramar

Tina Ulvunger - alskadebarn.se sa...

Önskar jag kudne skriva några fina rader som kunde hjälpa - om än så lite - i din stora saknad efter Fredrik...
Jag vet inte vad jag skulle kunna skriva?...
Håren på mina armar reser sig och jag mår nästan lite illa när jag läser det du skriver här...
Kan knappt föreställa mig hur du mår...
Mina varmaste av kramar, och jag tänker på dig, Emil och Axel.

Christina / Synål / Stina sa...

Kan ju sända dig en bamse styrke kram. SÅ vet du att vi är många som lider med dig och som tänker många många gånger på dig

KRAM

Kaatzi sa...

Du vet vart vi finns, närsom..
Tänker på dej och pojkarna, vet att den där hemska hemska dagen närmar sig...
Ett år av stor sorg och saknad har snart gått.
Älskade vän... önskar att jag hade kunnat spola tillbaka tiden och ändra historian.

KRAMAR
Katarina

Millanprillan sa...

Åh Lotta, lider så fruktansvärt med dig, som tidigare "talare" har skrivit så vet inte jag heller vad jag ska skriva, men jag tänker på dig!
Många kramar till dig och dina pojkar!
/Millan

Camillas blogg sa...

Jag vet inte heller riktigt vad jag ska skriva! Jag lider med dig och tänker på dig!!

Många kramar Camilla

Karin sa...

Åhh, styrkekramar i massor till dig Lotta!!!

Lily sa...

Vet du, Lotta? Du grejar det här. I ett år, till och från, har jag följt dig här, sett vilken styrka du har inom dig - även om du själv ibland känner dig svag.
Du klarar det fint. Älskar dina pojkar och ger dem så mycket kärlek, trots att det är så slitit att vara förälder.
Så klart att energin och orken varierar, men du hanterar det bra. Gör saker du mår bra av och träffa människor du älskar - så kommer energin igen.
Kräv inte för mycket av dig, kom ihåg vad som är viktigt.

Kramar i massor!

syster A sa...

Vad kan man skriva till tröst? Inget bra finns egentligen. (Väldigt ytligt i sammanhanget men mössorna är snart klara, skickar med en bonus till DIG som tack för ditt tålamod)

KRAM Andrea

Lina sa...

Vännen...tillsammans kommer vi att ta oss igenom denna hemska dag. Vi kommer klara det men det kommer vara tungt!!
Kram Lina

Fialia sa...

Usch, Lotta. Det gör mig verkligen ont att läsa det du skriver. Önskar att det fanns nåt jag kunde göra. Många många kramar till dig vännen!!

Gitte sa...

Ja... som alla andra skriver så räcker inga ord eller hjälper din sorg. MEN du har så många starka goda sidor hos dig som du måste ge uttryck för o ett är framförallt SKRIFTEN.... mitt i all denna sorg, så skriver du helt underbart när ni var o handla på Ica maxi, måste erkänna att jag kände igen mig i mkt, o trots att det var skitjobbigt så skriver du faktiskt med en viss humor, som fick mig att skratta till. DU borde skriva böcker Lotta!!!! Både som en bearbetning, men även som en fröjd för oss andra som älskar dina ord.

Ja o sen kommer denna hemska tunga dag... jag vet o jag förstår att det är fruktansvärt tungt... o jag lider jättemkt med dig. Suck inga ord hjälper..... men jag tänker på dig... kram gitte

Nemi sa...

Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt vännen. Du finns i mina tankar dagligen.

Massor med kramar till dig!!!

Sandra sa...

För att åka och handla med två trötta 5-åringar krävs det styrka! Och det har du verkligen! Med hjälp av familj och vänner kommer du ta dig igenom den där hemska dagen också även om det inte känns så just nu.

Kan ändå inte låta bli att skratta lite när du skriver om er butiksrunda, förstår så väl att det inte var speciellt kul just då, men de flesta med barn i den åldern nickar nog lite egenkännande i det du skriver.

Stor kram till dig och pojkarna!
/Sandra

Pia Plupp sa...

Åh Lotta!

Du är en sån kämpe, och du är en hjälte bara genom att du ensam grejar vardagen med dina pojkar. Bara det är en bragd, för det vet vi alla oavsett om vi är två eller ensam om barnen att det är tufft ibland. (Storhandling med 5-åringar som dessutom är nödiga är INTE rolgt, huu... men du fixade det!!)

Du fixar det, trots att du fått vara med om det man inte önskar någon skulle behöva uppleva, trots att du har en så stor sorg att bära, varje dag.

Och du gör det så bra man bara kan. Du måste vara snäll med dig själv, kanske du visst måste få vara hemma ngn dag denna vecka? Kankse du måste det för att orka med nästa vecka? Men bara du vet vad som är bäst för dig - och du kloka, starka tjej, du kommer att greja det här!

Kramar från Pia

Johanna sa...

Önskar jag kunde trösta dig...

STOR KRAM

Anne sa...

KRAAAAAAAAAAAM

Anonym sa...

Kramar från oss, tänker på dig!

Helena,(BoS) Emil och Pontus mamma.

Emelie sa...

Jag känner ju inte dig men kollar in din blogg nästan dagligen!
Vilken fantastisk människa du är och vilka underbara och härliga barn du har.
Själv så miste jag min pappa i början av sommaren och har väl nu börjat inse att han faktiskt inte kommer tillbaka.
Det sägs att tiden läker alla sår, men det tror inte jag... de blir bara lite mindre. Saknad och tomhet kommer alltid att finnas.
Hoppas verkligen att du njuter till fullo och tar vara på varje dag du får tillsammans med dina barn, släktingar och vänner.
Tänker på dig! och vet att DU KLARAR DETTA! hur jävligt det än känns. En tuff tjej som du som orkar skriva om allt fixar detta.
Stå på dig Lotta. Du är bäst!
Kramar från Emelie

DesignAnnique sa...

Lotta, ring doktorn och se till att bli sjukskriven ett par veckor. Du behöver det just nu! Och det kan du få, den psykiska pressen av att passera årsdagen, framför allt den första, är enorm. Jag kunde knappt andas första året... sen gick det lite lättare, men efter 8 år måste jag fortfarande vara hemma någon eller några dagar i samband med dagen från helvetet...

Har du någon kontakt med någon läkare eller kurator eller något sånt? Ta i så fall kontakt med dem, berätta hur läget är och be om hjälp att få ett par veckors andrum, för dig och för pojkarnas skull. Just nu fungerar du inte till 100%, det är för ömt, för skört, för öppet sår. Pojkarna behöver dig, DU behöver dig, och för att du ska orka så kanske du inte ska jobba just just nu. Sen, efter 6 november, då kan du och orkar du ta nya tag igen.

Skickar en stor kram också!

C. Tvillingmamma sa...

Skickar dig en tanke!

Helena sa...

Imorgon ska jag iväg på min avdelnings årliga konferens. Det var när jag kom hem från förra årets som jag läste om det ofattbara som drabbat er. Därför tänker jag på dig mkt nu, det känns så nära. Jag önskar dig all styrka att ta dig förbi denna dag, ta hand om dig. Stora kramar från Helena (BoS) som tänker på dig

Anonym sa...

Lotta! Vill bara sicka massor med kramar till dig! Känner inte dig men har följt dig och dina pojkar under detta året genom din blogg...Du är så stark, envis och har en ernorm vilja! Du fixar denna dagen fast att den kommer vara jobbig för dig och för pojkarna men du fixar det....Massor med bamse kramar till dig!!!!