... finns det väl trots allt.
Jag mår lite bättre nu, och är tillbaka på jobb, stannade ju hemma och grät hela förra veckan.
Grät en del när kollegor och chefen kramades och hälsade mig välkommen tillbaka, men sen gick resten av dagen bra utan tårar.
Vi får väl se hur morgondagen blir, då är det 11 månader.
Jag fick förresten en underbar bukett blommor i lördags av en av "mina mammor" - tack Diana!
Jag blev jätteglad över den och den är så vacker på bordet här hemma än!
Nu är det sängdags.
Någon liten pojke fiser väldigt däruppe, undrar om man vågar gå upp?
Man somnar kanske gott i alla fall? ;-)
Undrar vem av dem det är, de fick själva välja var de ville sova och Emil ligger i min säng medan Axel valde sin egen säng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar