onsdag, december 31, 2008

Jobbigt

Fan.
Jävla skitdag.

Idag är det jobbigt.
Riktigt jäkla jobbigt.

Det började igår kväll, med tankarna på idag, och jag grät mig till sömns.

Idag har jag varit på kyrkogården igen, med Fredriks mamma, men den här gången dumpade jag pågarna hos våra vänner innan jag körde dit.
Jag har ju inte fått vara där utan dem någon gång, och det är ändå vad det är att ha med sig två 4-åringar på kyrkogården - de tröttnar snabbt...

Jag grät redan i bilen på väg till kyrkogården, jag grät hela tiden där, vid hans grav, jag grät hela vägen tillbaka och grät färdigt över en kopp te hos min kära vän L.
Vi satte en ny fin bukett till Fredrik och de frusna men fina rosorna som stått sedan gravsättningen delade vi på (de flesta hade redan trillat av själv) så att bara själva rosknopparna var kvar och de satte vi på marken intill den nya buketten.
Det blev jättefint.

Men fan alltså.
Jag vet inte hur jag ska klara av kvällen, tolvslaget.
Jag och pågarna kommer att vara med de bästa vänner som finns, precis som vi varit om Fredrik funnits kvar hos oss, men ändå.

Jag vill inte.
Jag vill inte börja ett nytt år.
Jag vill inte börja ett nytt år utan Fredrik, ett år han inte får vara med om.

Det gör så förbannat ont.
Det är så tomt.

Varför Fredrik?

tisdag, december 30, 2008

Axels sång

Jag satt vid mitt scrapbord idag och scrappade för första ggn på ett bra tag, Axel satte sig vid databordet där vår katt Bagheera låg och plötsligt började han sjunga en "vaggvisa" för katten:

Nu ska du sova
Pappa är död
Jag vill att han ska leva
Nu ska du sova
Det hade varit det allra bästa
Om pappa levde för alltid
Nu ska du sova
Mamma är vacker
Och Bagheera är så söt
Du är så söt
Och pappa skulle leva

Mitt älskade barn - jag önskar också att er pappa fått leva.

måndag, december 29, 2008

I lördags var A & J här med lilla Tyra, pågarna hade verkligen längtat efter J eftersom jag lovat dem att han skulle hjälpa dem bygga ihop den stora riddarborgen som jag köpt åt dem från Fredrik (han pekade ut den i en leksakskatalog innan sin död och sa att han ville att vi skulle köpa den åt dem i julklapp).

De hade med sig McDonaldsmat som de och pågarna åt medan jag drack ett glas juice...
(Jag får ju fortfarande bara äta/dricka flytande efter op.)
Tidigare på dagen kom jag på att jag kunde ju faktiskt köpa min favoritsoppa på kinarestaurangen i byn, deras fantastiska Pekingsoppa på Hong Kong-vis.
Så när borgen var klar gick A & jag ner til kinarestaurangen och när jag fått min soppa och vände mig om för att gå kom ägarinnan ut ur köket och ropade tillbaka mig.
Hon vände sig om och drog fram något bakom disken med orden:
"Din man glömde den här, för länge sen, när han var här med sin pappa."
Jag bara tittade på henne och på kepsen utan att få fram ett ord.
"Visst är det väl hans?" frågade hon då.
"Jo, jo, det är hans keps" svarade jag och tog emot den.

Men jag kunde inte säga något mer.
Jag klarade inte av att berätta för henne att han är död.
Kepsen kramade jag i min hand hela vägen hem.

söndag, december 28, 2008

Vem?

Emil satt och byggde en pärlplatta och funderade i går morse.
Sen sa han:
"Mamma, vem tar hand om barnen om mamman också dör?"

Jag tog honom i famnen och förklarade att då kommer någon annan som tycker om barnen att ta hand om dem, det är alltid någon som tar hand om dem, de behöver aldrig vara ensamma - samtidigt som jag försökte säga att jag inte ska dö nu, även om jag inte vågade lova honom det.

Älskade vännen.
Jag är så ledsen att du ska behöva tänka på sånt.

Älskling, vi saknar dig så.

onsdag, december 24, 2008

God Jul

Även om vår egen jul inte kommer att bli som vanligt så önskar vi er alla en riktigt GOD JUL!



Tack för att ni bryr er om oss och tänker på oss.
Många kramar, Lotta, Axel & Emil

tisdag, december 23, 2008

måndag, december 22, 2008

Falska rykten

Varför ska folk snacka om saker de inte har en aning om?
Jag blir så jäkla förbannad.
Fick höra idag att det går falska rykten om Fredriks död på byn.

Det ena säger att han tog livet av sig.

Det andra säger att han tränade en massa och tog en överdos av typ anabola steroider.

Nej, han tog inte livet av sig - då hade de ju åtminstone hittat en orsak till hans död på obduktionen.
Och nej, han tog ingen överdos av några tabletter, han tränade inte ens - och åter igen hade de ju upptäckt detta vid obduktionen.

Faktum är att vi inte vet varför han dog.
De ringde mig från Rättsmedicin efter obduktionen och ställde tusen frågor om Fredrik, om han haft ont någonstans, om han haft någon sjukdom, om han hade förändrats i humöret etc - för de hittade ingenting, han såg helt frisk och normal ut.
Inga brustna kärl, inga förändringar på hjärtat, ingenting.
Dock så väntade de fortfarande på några sista provsvar då, och skulle göra ytterligare någon mikroskopisk undersökning av hjärtat - så jag hoppas att protokollet kan ge oss något svar när det väl kommer.

Hur fan kan man gotta sig på nåns annan död och sitta och hitta på lögner om det?
Vissa människor är fan inte kloka i huvudet.

söndag, december 21, 2008

Operationen

Klockan 10.50 skulle jag infinna mig på avd 72 på Centralsjukhuset i Kristianstad.
Fastande (varken mat eller dryck) sedan midnatt ungefär.
Vi tog min bil upp till K-stad, svärfar körde och jag satt bredvid och lilla mamma satt därbak, i min stora bil fixade hon att sitta trots den långa resan, med sin nyopererade rygg.
Det var skönt att ha mamma med...

Väl på avd fick jag en säng, valde fönsterplats även om det var så dimmigt att man inte såg nånting alls.
Sa hejdå till mamma och svärfar.
Packade upp mina saker, hängde in i garderoben och fick de tjusiga op-kläderna på; trosor/kalsonger storlek luftballong - nådde upp till brösten och hängde och slängde runt rumpan, plus den tjusiga rocken med knappar hela vägen fram.
Utan BH var man riktigt snygg...
Not.

Låg i min säng och läste en bok och väntade, svarade på några frågor från sköterskan om allergier, närmast anhörig mm och blev uppkopplad till droppställningen med ett antibiotikadropp.
Hann bli rastlös, nervös och otålig om vartannat.
Narkosläkaren kom och ställde några frågor han med på dansk-svenska.
Trodde han skämtade när han sa att jag skule köra ner min säng till op själv.

Det gjorde han inte.
Men jag hade ju hjälp av en undersköterska i alla fall.
Vi tog hissen ner till op-salen, kopplades loss från sängen och följde efter som en hund i koppel när hon gick iväg med min dropp-påse.
Blev anvisad en stol och väntade någon minut på op-personal som kom och tog över "kopplet" och ledde mig in i op-salen.
Jag fick lägga mig på britsen och lyckades förstås smälla ned lite saker på golvet samtidigt.

Inom mig bad jag Fredrik vaka över mig och se till att det gick bra.

Sen fick jag nån spruta i "plastgrejen" i armvecket av narkosläkaren och fick börja andas i en mask.
Minns att jag andades ett bra tag.
Vaknade 45 minuter senare av att någon sa "Hej Ann-Charlotte, nu ska vi bara rensa lite här" och gjorde nånting (tror att hon tog ut tuben ur halsen, men kände inget av det).
När jag först slog upp ögonen trodde jag att det var Axel, man har ju ofta vaknat av någon av pojkarna ända upp i ansiktet, och sa till henne att jag trodde det var min son.

Sen minns jag inget mer förrän jag var på uppvak.
Jag kände hur blodtrycket togs med jämna mellanrum och larmet gick för jämt om att jag inte syresatte mig ordentligt så de tjatade på mig att ta djupa andetag.
Men jag var ju så trött, jag ville bara sova ju.
Larm - 3-4 djupa andetag - sova.
Om och om igen.
Fick nån smärtstillande spruta i låret när det började göra ont.

Sen fick jag hjälp att sätta mig på sängkanten och sen ner i en fåtölj, för att så småningom få hjälp till toaletten.
Totalt hopplöst att kissa, gick inte alls.
Fick sova ett tag till och blev sen inrullad på mitt rum.
Sov, sov, sov.

Vaknade efter en 4 timmar eller nåt och gick på toa, nu gick det att klämma fram lite grann i alla fall.
Frågade om jag fick ta på mig mina egna kläder och det fick jag.
Passade på att kika på magen - jodå, även om jag inte kände nåt så satt där 5 plåsterlappar på magen.
Fick lite dricka och smärtstillande i dropp.
Tog flera promenader runt i korridoren med sällskap av personal.

Klockan 8 släckte de ner och sa gonatt efter att ha gett oss några tabletter att ta vid behov.
Både jag och min rumskamrat somnade snabbt.
Men sen sov jag väldigt lätt, jag hade ju sovit hela eftermiddagen.
Vaknade så fort hon vände sig i sängen, och det gjorde hon för jämt...
Tog mina tabletter vid halv tre på natten och försökte sova lite till.

Kvart över 7 blev vi väckta, nu är det dags att göra sig i ordning för frukost.
Gick upp, bytte om, gick på toa och borstade tänderna och väntade på frukosten.
Vi var 8 st som skulle äta frukost, varav 6 opererade dagen innan.
De 2 andra hade drabbats av komplikationer och hade varit där någon dag redan.
Vi var 5 kvinnor och 3 män som försökte få i oss 1,5 dl naturell yoghurt på 30 minuter - jag tror inte någon av oss riktigt lyckades.

Magen kändes lite öm, men det gjorde inte ont.
Personal kom och frågade om någon ville lämna ifrån sig sin säng än, till de nya patienterna.
Inte jag i alla fall, jag och min rumskamrat gick in och la oss igen och sov någon timme till.
Vaknade igen, hysat pigg och sa att de kunde ta min säng nu, sen packade jag mina grejer och gick ut i matsalen och satte mig med de andra som satt där.
Klockan 12 kom läkaren och gav oss våra brickor och papper och höll en kort redogörelse om vad han gjort och om vad vi skulle tänka på hädanefter.
Sen var vi fria att åka hem.

Jag bad om sjukresa hem och 1,5 timme senare kom en taxi och hämtade mig.
100 kr hela vägen hem från Kristianstad, det är inte illa...

Väl hemma möttes jag va glada rop från vägen (de kom precis med mamma på väg hem från dagis): "MAMMA, MAMMA!"
Jag satte mig på huk och de kom springande i full fart och slängde sig i min famn - mina ljuvliga pojkar!
Emil sa att han saknat mig jättemycket och Axel sa att han trott att mitt hjärta skulle stanna och att jag också skulle dö som deras pappa.
Vi kramades igen och när jag reste mig för att gå in med dem tittade Emil på mig och sa: "Men mamma, skulle inte doktorn göra så du blir smal?"
Jag fick förklara att det inte gick riktigt så snabbt att bli smal...

Allt har gått bra sen hemkomsten, jag kämpar med att få i mig tillräckligt med vätska och behöver inte ta mycket smärtstillande, nästan ingenting faktiskt.
Jag tar inför natten för att få sova, men över lag har jag inte ont, känns lite ömt i magen bara.
Förutom efter dammsugningen idag, det var nog inte så bra att dammsuga bara några dagar efter op - det kändes rejält och jag fick ta tabletter mot smärtan.
Två kilo till har försvunnit så enligt morgonens vägning har jag nu tappat 11 kilo.

lördag, december 20, 2008

Ensam

Jag känner mig så ensam.
Jag vet att familj och vänner finns här för mig - men Fredrik finns inte här.
Utan honom är jag ensam.

Vinden river i huset och träden utanför, jag sitter här lördag kväll, ensam, med två sjuka barn och 5 hål i magen.

Började titta på en film, men gick upp när Axel började yra.
Gick in till honom.
"Hej mamma, jag står på händer."
"Står du på händer?"
"Ja, och jag drömmer om pappa. Pappa finns ju i hjärtat, och i hjärnan och i hela kroppen."

Sen tog jag tempen på honom, 40,5 grader...
Ny Ipren.
Gick ner igen och bad Axel komma ner när han började kalla på mig.
Han satt hos mig i soffan en stund, drack lite vatten.
Sen kräktes han tills han var fullkomligt ut- och invänd - som tur var hann vi in på toaletten.
Fortfarande het som en kamin.
Gav honom Panodil istället.

"Mamma, får jag sova i din säng?"
"Klart du får, vännen."

Installerade oss i sängen, ville ligga hos honom tills han somnade.
Han var så orolig, kollade hela tiden att jag var där.
"Mamma, var är Emil?"
"Han sover i sin säng."
Två minuter senare.
"Mamma, var är Emil?"
"Han sover i sin säng."
Ytterligare en minut.
"Mamma, var är Emil?"
"Han sover i sin säng."
"Jag vill att han ska sova här hos oss."

Så jag gick in till Emil och väckte honom försiktigt.
"Kom älskling"
"Va ska jag?"
"In i mammas säng."
"Okej."
Han tog mig i handen (jag får ju inte lyfta efter op, annars hade jag burit honom) och vi gick in.
Ända framme vände han.
"Jag ska bara hämta nåt."

Sen kom han tillbaka med en hård liten gubbe som han hittade tidigare i kväll, som han innan dess varit av med i flera veckor - den skulle han ha i sängen!

Axel kollade så att Emil la sig ned, sen vände han sig om och började andas i lugn takt.
Nu sover de tryggt därinne, i vår stora säng.
Jag tror vi trivs bäst så, alla tre nu.
Förutom min natt på sjukhuset och de två nätter som gått nu så har vi sovit tillsammans sedan Fredrik dog - och jag tror vi alla tre behöver det ett tag till.

Tillsammans är vi inte riktigt lika ensamma och vilsna.

torsdag, december 18, 2008

Hemma

Jag är hemma igen.
Allt har gått bra.
Jag är lite mör, men mår bra.

Berättar mer senare när jag orkar.

onsdag, december 17, 2008

Op-dags

Jaha, idag är det dags.
Om en stund beger vi oss till sjukhuset och i eftermiddag blir jag opererad.
Jag hoppas vara hemma redan i morgon, men det kan oxå bli fredag.

Jag är lite nervös och sönderskrubbad av sex duschar med bakteriedödande tvål...

Funderar på om jag verligen behöver göra det här - men svaret är ju: JA!
Det måste jag.

På återseende.

tisdag, december 16, 2008

Den sista vilan

Nu är Fredrik lagd till sin sista vila.
Idag klockan 14 sänktes hans urna ner i marken till ljudet av tårar som faller.
Nu är han borta på riktigt, nu finns han inte kvar på jorden.

Pågarna var med och de ställde massor av frågor, det är skönt att de frågar så att de kan få svar på sina undringar.
Vi satte alla varsin ros vid hans grav, nu har vi en plats att gå till när saknaden blir för stor.

Jag saknar honom så.
Jag älskar honom så.

Jordbävning

Är det nån mer än jag och pågarna som kände hur allt skakade vid 6.20 idag?
Jag och Emil vaknade samtidigt av ett muller, det hördes hur det knakade i hela huset och hela huset och sängen skakade och jag hörde hur glasen skallrade nere i vitrinskåpet.
Axel vaknade han med och bägge två var rädda:
Mamma, varför skakar det?

Läskigt...

lördag, december 13, 2008

Vilsen som ett barn

Jag känner mig vilsen som ett barn ibland.

Idag är det Lucia.
Till idag har vi alltid köpt granen som Fredrik och jag tillsammans valt ut.
Idag klär han den med den gamla ljusslingan från hans mormor, tillsammans sätter vi dit kulor i rött och guld och sen sätter han dit sin mormors gamla vackra spira i toppen.

Sen sätter vi ut tomtarna.
Fredrik placerar ut sina favoriter, jag sätter ut de andra.
Fredrik har satt på julmusik i stereon.

Idag är det första Lucia utan Fredrik.
Vi har ingen gran.
Tomtarna och pyntet ligger på vinden för att jag inte vågar klättra upp där.
Stereon är tyst, jag vill inte ta ut skivan som han sist spelade i den.

Glädjen är borta.

fredag, december 12, 2008

Tom

Jag känner mig tom.
Alldeles fullständigt tom.
Inga tankar.
Inga känslor.
Bara tomhet.

Jag undrar hur länge hans doft finns kvar i de tröjor han använt?
Vad ska jag göra då?
När jag inte ens kan känna hans doft längre?

lördag, december 06, 2008

En månad av sorg

En månad har redan gått.
En månad sedan han rörde vid mig.
En månad sedan han pratade med mig.
En månad sedan vi skrattade ihop.
En månad sedan mitt liv kollapsade runt omkring mig.
En hel jäkla månad utan Fredrik.

Jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta utan honom.
Jag saknar honom så, hans djupa röst, hans varma kropp, hans ansikte som jag känner så väl, hans underbara skratt, hans vackra händer, hans förbannade jäkla humör.
Jag älskar honom.

Han fattas mig.

onsdag, december 03, 2008

Operation

Nu är det snart dags.
Jag "flyter" för fullt här hemma med Naturdiet och Modifast.
Det är dags för operation den 17:e december!
5,5 kilo är tappade redan.

Det känns skönt att ha detta att fokusera på i vårt känslomässiga kaos.
Det känns skönt att inte behöva vänta längre - nu när pågarna bara har mig kvar så är operationen viktigare än någonsin.
Jag måste försöka bli så sund och hälsosam som möjligt för deras skull, och för min egen förstås.
Jag måste göra allt för att de ska få behålla mig så länge som möjligt.

"Vill du ha en sån här, mamma?" frågade Emil häromdagen och höll upp en pepparkaka.
Innan jag hann säga "Nej, tack" sa han:
"Haha, det får du inte för du får inte äta för doktorn!"

Tack för den...
Älskade lille skitunge.

---

Jag var hos psykologen igår och det kändes bra, jag fick bekräftat att jag inte är knäpp i huvuder utan en helt normal sörjande människa.
Jag kommer att fortsätta gå hos honom ett tag eftersom förutom allt som redan varit så kan operationen och viktnedgång ställa till med besvär i psyket.
Hjärnan hänger inte alltid med kroppen när man går ner i vikt så snabbt som jag hoppas göra.

Stora kramar tillbaka till er underbara vänner och okända som bryr er om oss.

måndag, december 01, 2008

Saknad

Begravningen blev vacker, ljus och stilla.
Men fruktansvärd, vidrig och outhärdlig.

Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.
Jag har aldrig känt mig så ensam.

Jag saknar honom så att det gör ont.
Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan honom.
Min älskade, min bäste vän, mitt allt.

Det enda som håller mig uppe är våra barn, dessa två underverk som är så lika sin far.
Jag ser honom i dem varenda sekund.
De saknar honom så och jag kan bara säga att han älskar dem, att jag saknar honom jag med och hålla dem i min famn.

Fan.
Man ska inte bli änka vid 35.
Man ska inte förlora sin pappa när man bara är 4 år.
Hur fan kan det få lov att hända?

fredag, november 28, 2008

Vill inte

Tack alla ni underbara för era kommentarer, jag uppskattar det verkligen även om jag inte orkar höra av mig till någon ännu.

Idag är det begravning för min älskade och jag kan inte förstå det.
Jag fattar inte att det är sant.
Det får inte vara sant.
Han kan inte vara död.
Jag vill ju ha honom här.

Alla säger att jag är så stark, men det är inte sant - jag vägrar bara låta de hemska tankarna nå ända in för det gör alldeles för ont då.
Jag måste fungera för våra barns skull och då kan jag inte bryta ihop.
Men jag saknar honom så.
Jag älskar honom så.

Jag mår skit idag, redan igår kom huvudvärken och idag sitter den som ett spännband runt huvudet.
Jag gråter och har inte ens kunnat ta loss prislapparna från kläderna jag köpt än.
Jag vill inte, jag vill inte ha dem på mig, för de är till hans begravning.
Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
Det får inte vara sant.

En av solosångerna som ska sjungas idag är Sonja Aldéns Det är inte regn som faller, den berättar hur jag känner det:

Ännu en dag igen
Jag vaknar upp med tystnaden
Åh, står där lika vilsen som ett barn
Och som en våg kommer saknaden
Och den sköljer över mig
I samma stund ser jag sanningen
Jag ska leva utan dig

Det är inte regn som faller
Finns inga spår i snön som leder hit
Ett hus bebott av tomhet
Av hjärtat fattas det en bit
Det är inte regn som faller
En kylig vind som söker sig hit in
Får se hur mina tårar
Fryser till is på min kind

torsdag, november 27, 2008

Ingen RIKTIG fest

Igår när jag var och handlade så handlade jag pågarnas favoritmat till middag:
Grillad kyckling (som går under namnet VILDSVIN här hemma), sallad på kinakål, tomat och gurka, och fetaost.
(Och vitlökssås till mig)

När vi satt där och la upp mat på våra tallrikar så Axel:
Mamma, vilken fest det är idag!
Då svarar Emil:
Nej, det är ingen RIKTIG fest när inte pappa är med. Om pappa fortfarande levde skulle det vara en riktig fest varje dag.

Älskade barn!
Det gör så ont att de ska behöva växa upp utan sin pappa!
Vi saknar honom så.

måndag, november 24, 2008

Glömmer

Idag har vi varit hela dagen hos A och lilla T.
De byter värmepanna här hemma så efter 3 veckor utan varmvatten och med minimal värme så kom den stora dagen då nya pannan skulle kopplas in - vilket betyder INGET vatten alls och INGEN värme alls.
Självklart samma dag som alla förskolor på orten är stängda och barnen måste va hemma...
Så vi tog vårt pick o pack och åkte ut på landet och blev omhändertagna.

Efter lunch tog vi bilarna ut till Mossby Strand.
Vi åkte ofta dit hela familjen innan, senast under semestern, och tänkte ofta köra in till A & J på hemvägen men vi var aldrig säkra på vilken liten väg vi skulle svänga in på för att komma till dem därifrån.
Så idag la jag ju på minnet var vi svängde ut på 101:an och tänkte för mig själv:
"Nu måste jag komma ihåg och berätta för Fredrik att jag vet vilken väg vi ska in på för att komma till A & J."
Sen slog det mig som ett slag i magen att det kan jag ju inte alls berätta, han finns ju inte mer.
Sen grät jag fram till Mossby.

Fan.
Undrar hur länge man kommer att råka ut för sånt?

fredag, november 21, 2008

Hjälp

Jag ringde om hjälp idag, av kurator/psykolog.
Jag tror att jag behöver någon professionell att prata med, någon utomstående att få ur mig saker till.
Familj och vänner är ett stort stöd, jag är tacksam att de finns och tar så väl hand om oss, men det här kan de inte hjälpa mig med.

Jag lever i en bubbla än, jag tillåter mig inte att tänka vissa tankar som gör för ont, det är bara ibland det blir ett litet hål och jag gråter lite grann innan bubblan stängs igen.
Jag måste få hjälp innan den och jag brister.

måndag, november 17, 2008

Vet du varför jag gråter?

"Mamma, vet du varför jag gråter?" hördes det från baksätet på väg hem från våra bästa vänner ikväll.
"Jag gråter för att jag saknar pappa" sa Axel.

Jag svarade att jag saknar honom, jag med, jättemycket, och började gråta jag med.
Vi pratade en stund och kom överens om att kramas när vi kom hem så att vi inte skulle behöva stanna mitt på vägen.
Jag bad honom försöka sova en stund tills vi var hemma.

"Men mamma, det går inte, för jag saknar honom ännu mer när jag försöker sova" svarade han.

Älskade vän, jag önskar att du aldrig behövt känna så.

lördag, november 15, 2008

Tomt

Tack underbara ni som tänker så på oss..

Fredriks pappa kom hit vid lunch igår och pojkarna fick släppa varsin heliumballong med varsin teckning de gjort till sin pappa.
De var övertygade om att de skulle komma upp till pappa i himlen så att han kunde veckla ut teckningarna och titta på dem.

Våra närmaste vänner var här på kvällen och vi åt middag, pratade om svåra saker, pratade glada minnen vi har av Fredrik och fick skratta lite grann.
Jag är så tacksam att jag har dem, med Fredriks familj bara gråter jag, med dem kan jag skratta åt de många roliga stunder vi haft med Fredrik.

Idag kommer mina föräldrar, och ska hjälpa mig med en del praktiskt som Fredrik skulle gjort men som han inte hann med.

Jag kan inte förstå att han är borta, det är så tomt.
Jag går som i en bubbla med skygglappar på, tillåter inte mig själv att ta in att han verkligen är borta.
Det är inte sant.
Jag saknar honom så.

fredag, november 14, 2008

Födelsedag och Emildagen

Idag är det Fredriks födelsedag.
Han skulle blivit 35 idag, och vi hade planerat en stor fest i morgon.
Nu fick det bli andra planer istället, som inte heller de blir av.
Jag, pojkarna och deras farfar skulle kört till Ales stenar idag, en plats vi ofta åkte till bara vi fyra, med deras farfar, med vänner.
Men regnet öser ner och blåsten viner i träden.

Vi skulle släppa heliumballonger, med varsin teckning från pojkarna till deras pappa i himlen. (Tack, Elin)
Vi kommer att släppa dem ändå idag, men i trädgården här hemma, jag hoppas på lite uppehåll i regnet senare idag.

Grattis på födelsedagen, min älskling - vi älskar dig och saknar dig så.
Du fattas oss, det är så tomt utan dig.

-----

Det är även Emildagen idag.
Som Emil längtat, ända sen Axeldagen i juni.
Hans present har legat i min garderob och väntat på honom i flera månader, det krävdes en massa jobb att hitta en groda som inte tillverkas längre, men till slut hittade jag den!
Hans gamla groda (gosedjur)har han haft sen han var 2 och han älskar den högt.
Det syns på den...
Den nya grodan har en prickig halsduk istället för en randig, annars är de helt lika.
Han blev glad, nu återstår det bara att se om han fortfarande kommer att föredra den gamla.

Grattis på namnsdagen, allra finaste Emil!

måndag, november 10, 2008

Ont

Det gör så jäkla ont.
Det gör fysiskt ont i hela kroppen.
All energi går åt att hålla ihop, hålla ihop min kropp.
Det känns som om jag ska gå sönder.

Jag kan inte förstå att han inte öppnar dörren snart och säger: Hej älskling!

---

Tack för att ni bryr er så mycket om oss, det värmer ska ni veta.

fredag, november 07, 2008

Död

Jag vet inte hur jag ska skriva det här.

Fredrik, min man, dog igår, 8 dagar innan sin 35-årsdag.
Vi vet inte varför, han somnade i går morse efter att ha jobbat natten och vaknade aldrig igen.

Jag förstår ingenting, jag vill bara vakna och inse att allt är en hemsk dröm.

söndag, november 02, 2008

Scrapträff

Idag har jag varit på min första riktiga scrapträff!
Det var superkul att få träffa alla och förstås särskilt de man kände igen från Scrappiz!

Vi fick roliga utmaningar, hade butik på plats, det bjöds på fantastiskt god lunch och sen mumsiga kanelbullar och som grädde på moset fick vi alla 2 presenter med oss hem!
TACK gulliga Carina som fixade allt!
Och TACK alla ni andra för en supertrevlig dag!
Jag gör GÄRNA om det!

Vill ni se foton från träffen så kika in hos Anki eller Annica, de hade kameran med sig!
Har de inte kommit upp än så ha tålamod och kika in igen en annan dag!

lördag, november 01, 2008

Down Memory Lane

Jag gick igenom ett gammalt fotoalbum innan digitalkamerans inträde i vårt hus och bestämde mig för att fota av fotona i brist på skanner.
Det blev faktistk riktigt bra ändå!

Vad sägs om det här, det är nog mitt stoltaste och lyckligaste och tröttaste ögonblick i livet:

onsdag, oktober 29, 2008

Utmanad

Jag blev utmanad av nettan:

Utmanad av:
Nettan

Vilken mat äter du ofta?
Pasta, kyckling

När du är på kalas, är du personen som sitter eller hjälper du till att duka av?
Det beror på vem jag är hos.

Var sitter du helst när du bloggar?
Vid datorn...

Köper du ofta Triss?
Ytterst sällan

Vilket land eller vilken stad har varit din bästa semester?
Bröllopsresan till Zakynthos.

Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Det är nog dött lopp mellan fyran o femman.

Vilket är ditt favorit vin?
Foot of Africa (vitt)

Här är reglerna:
Välj ut 4 stycken som du vill ska svara och utmana dem sedan på deras bloggar. Be dem läsa din, och låt personen som utmanat dig veta när du svarat på utmaningen.

Jag utmanar:
Gitte
Lena
Camilla
Kaatzi

Oktoberscrap

Jag tycker jag har scrappat massor i oktober, men det verkar inte så bland mina foton...
Nåja, vissa saker får jag ju inte visa än.
Men här kommer en del:


Bröllopskort till Pysselpassions utmaning


Efter ScrapAddicteds fredagskiss i början av okt


Inlägg om tyll på Scrappizbloggen, här är min LO.


Närbild på tyllen i knapparna.


Födelsedagskort i en födelsedagsswap


Scrapliftat Mysmasken i Scrappis liftstafett


Blivit utmanad att göra svartvitt julkort i Scrappiz utmaningsstafett


Min fotoförvaring har jag nog inte visat innan.


Närbild på hur fotona är indelade i lådan.


Stjärnutmaning på Pysselpassion


Mitt bidrag till Pysselpassions veckoutmaning 1 - en stor händelse



Vecka 2 på Pysselpassion - söta pojkar

Sponsrad av Tingtura Design

Tingtura sponsrade mig med några stämplar ur serien Majas vänner - supersöta stämplar!
Inlägget finns i sin helhet på Scrappizbloggen, men här komemr korten jag gjorde i alla fall:



tisdag, oktober 28, 2008

Porträttfoton och läkning

I helgen har jag och pågarna bott hos mina föräldrar!
Pågarna tyckte att det var jätteroligt om jag skulle sova på en madrass på golvet hos mormor o morfar så så fick det bli! ;-)
Tack för en mysig helg, mamma o pappa!

Pågarnas mormor ville ha nya foton på sina söta barnbarn så jag försökte fotografera huliganerna.
Det gick sådär.
Men jodå, några bra bilder blev det!

Emils bilder är först ut:





Och sen kommer Axels bilder:





Vi passade även på att låta mamma ta Emils stygn så att vi slapp ta oss till vårdcentralen på måndagen (igår).
Det läker på fint, såhär såg det ut efter söndagens bad:

torsdag, oktober 23, 2008

Plåsterkänslig

Emil verkar vara lika plåsterkänslig som jag...
Jag tåler ju inte ens kirurgtejp upptäckte vi efter kejsarsnittet - någon som vill gissa hur min "heltejpade" mage såg ut efter någon dag?
*ryser vid minnet - ajajaj*

Själva såret verkar dock läka på bra, det har kladdat lite lite men ser fint ut annars tycker jag.

Inatt sover han utan plåster, så får det bli ett vanligt litet Spindelmannenplåster till dagis i morgon.



tisdag, oktober 21, 2008

Det läker fint

Idag var det gympa - som vanligt om tisdagarna.
Emil ville absolut gå till gympan trots såret så det fick de ju göra.
Efteråt behövde de ett bad och med lite vatten i/på plåstret så såg det så här läskigt ut:



Egentligen är det ju ett vattentätt plåster men de klippte ut lite för örat så då läcker det ju.
Jag plockade av det läskiga plåstret, som dessutom satt obekvämt, de hade ju liksom lyckats tejpa ihop veck på honom...

Jag passade på att syna såret ordentligt och det ser ju alldeles läkt ut redan!
Ena stygnändan hade läkt med lite så den drog jag loss försiktigt.
Ser jättefint ut, eller hur?



Nu har han ett nytt fint plåster, som inte sitter över veck...

Glömde igår...
Det var en pärs för Axel oxå...
Jag tog ju honom med - jag tänkte ju inte att de kanske skulle behöva skära i Emil och så.
Jag tänkte nog inte alls egentligen, mer än att pinnen måste bort och det snabbt.

Axel var jätteorolig, han fick hålla min väska och gick in för sitt jobb med liv och lust!
Jag bad honom sitta i en stol i rummet, men han hoppade hela tiden ner och gick fram och tittade vad doktorn/sköterskan gjorde med Emil - hela tiden med en bekymrad min i ansiktet.
Jag bad honom sitta igen flera gånger och varje gång svarade han:
Men mamma, jag är ju så orolig för Emil!

Det var jättejobbigt för honom med! :-(
Stackarn.
Men han blev omkramad han oxå efteråt, och berömd för att han var så duktig.

måndag, oktober 20, 2008

Stackars Emil

Min älskade lille Emil trillade på dagis idag med en pinne i handen.
Ja, den gick rätt in i halsen, strax under örat, och bröts av.

Så de ringde ju till mig och jag for iväg från jobb, cyklade hemåt med en hand och stod i kö på vårdcentralen i mobiltelefonen med den andra handen.
Jag hann cykla hem, gå in och ta bilnycklarna, ut i bilen och köra till dagis, in och hämta Emil och Axel och nästan ut till bilen igen innan det var min tur...
De kunde ta emot oss så vi åkte direkt dit.

Efter 10 min i väntrummet fick vi komma in till akutsjuksköterskan som tvättade av såret, tittade och gick efter en läkare med en gång.
Han petade lite med en pincett, men det var inte en chans att han fick loss pinnbiten.

Så det blev till att traska ned till operationsrummet.
Emil fick en bedövningsspruta, skrikandes av smärta och fasthållen med våld. :-(
Men sen kunde läkaren skära och dra ut pinnbiten som satt riktigt fast, utan att Emil hade ont.
Han var jätteduktig!
När all pinne (förhoppningsvis) var ute så behövde såret sys igen och det gjorde tydligen ont för då skrek han igen, stackarn.
Sen var det tvättning, kompress och väljande av klistermärke och när klistermärket var valt så var Emil glad igen!

Han fick Ipren när vi kom hem så att han inte skulle ha ont när bedövningen släppte, men han har inte sagt ett ord om det sen, även om man märker att han är lite försiktig med hur han rör huvudet.
När han skulle sova frågade han om han kunde ligga hur som helst, och när han tog på pyjamasen vara han rädd att plåstret skulle lossna, men han verkar inte ha ont i alla fall!

Här kommer lite bilder på min lille hjälte:


Nytt rum för pågarna!

Eller ja, samma rum men ändå väldigt nytt!

Äntligen har vi gjort oss av med de fula gula tapeterna med sin fula bård med löjliga fåglar på som satt i rummet när vi flyttade in.

Pågarna har själva fått välja färg i rummet - någon som kan gissa hur de valde?
Precis...


Axels val


Emils val


Jag valde vitt på sista väggen för att inte rummet skulle bli för mörkt. Visst är bården helcool!


Så här fint blev det till slut, de ÄLSKAR sitt "nya" rum!

"Dagisfoton" 2008

Här har ni våra ljuvliga, bedårande och alldeles otroligt söta huliganer:


Emil och Axel, tyvärr ser Emil lite ledsen ut.


Emil var väldigt blyg för fotografen, men det gick ju bra ändå!


Axel poserar som en van fotomodell, han älskar att bli fotad!

tisdag, oktober 14, 2008

Gastroskopin avklarad

Två ord.
FY.
FAN.

Jag vill aldrig nånsin göra om det.
Skulle det behövas accepterar jag det inte utan att de söver mig/drogar mig.

Jag grät hejdlöst (tack o lov lät jag bli att sminka mig), jag kräktes/ulkade hejdlöst och fick nästan panik för att jag inte kunde andas.
"Andas, andas, du måste andas" sa de hela tiden, men har ni försökt att andas och kräkas samtidigt?
Det går inte kan jag berätta...

Nåja, det gick ju över snabbt även om det kändes som en evighet.
Allt såg bra ut.
Jag har ingen cancer i magen, jag har inga magsår, jag har ingen magkatarr.
Ett svagt bråck vid nedre magmunnen hade jag dock så han frågade om jag hade mycket sura uppstötningar och halsbränna, men det har jag bara ibland om jag ätit nåt särskilt starkt eller fett.
Det ska dock inte påverka operationen.

Så nu har jag ringt och åberopat vårdgarantin och väntar på besked om datum för operation!

lördag, oktober 11, 2008

Emil klurar (stolt mamma)

Följande utspelades vid "brunchen" idag:

Emil: "Jag ska ha 3 pannkakor" och så la han upp tre små pannkakor på sin tallrik.
Sen tog jag 4 små pannkakor (plättar) och Emil räknade mina:
"Ingen har 5 pannkakor, jag ska ha 5 nästa gång."
Han åt upp och tog pannkaksfatet för att lägga upp nya pannkakor, när de tog slut sa han väldigt irriterat:
"Ååååh, det finns bara 4 kvar!"
Sen var han tyst 5 sekunder.
"Mamma, om du hade tagit 3 innan så hade det funnits 5 till mig."

*chockad*

VA?!
Hur smart är killen?!

Sen läste han på syltflaskan:
"8, O (bokstaven O), 8!
"Ja, det ser nästan så ut" sa jag, "men det står BOB, Bob. B. B som i Bea, mormor Bea."
Emil: "Precis som Thea börjar på T!"

VA?! Han både kopplar rimmet och bokstäverna!

fredag, oktober 10, 2008

Getingstucken x 2

Cyklade nyss hem från jobb, hann inte mer än 50 meter förrän jag såg nåt svart vid min ärm och sen brann det till i min underarm - i 2 sekunder trodde jag att jag inbillade mig sen började det göra ont som fan och jag insåg att det var en geting i min tröjärm innanför jackan!
Stanna cykeln, av med jackan, av med sweatshirtjackan och innan den kom av så stack det till igen, den här gången bak på skuldran.
SÅ JÄVLA ONT!
FAN!

Nu sitter jag här med en arm som är alldeles röd och svullen runt sticken och det gör fortfarande skitont.
Fan, det är oktober, borde inte dom jävlarna ha dött eller gått i ide eller va dom nu gör om vintrarna.
Det här är andra och tredje getingsticket i år, det är ju nästan mer än jag blivit på alla andra år tillsammans.
(borträknat den gången jag trampade i ett jordgetingbo...)

onsdag, oktober 08, 2008

Stresshantering

Jag har nu via jobb anmält mig till en kurs i stresshantering som börjar den 20 oktober.
Så alla ni som blev oroliga av mitt gnällinlägg ett tag sen - jag håller på att ta tag i det!

Min stundande operation är väl oxå ett stressmoment antar jag, särskilt de veckor jag gick och väntade på tiden till gastroskopi, och ja, nu med - operationsplatserna fylls snabbt och jag bara MÅSTE hinna få en av dem!
Fick höra att året var fullbokat nu och att jag troligen får operation jan/feb - men jag MÅSTE ringa GENAST efter gastroskopin så att jag hinner komma med.

Jaja, gastroskopin är på tisdag, den 14 oktober kl 9.00 - wish me luck.
Jag tar tåget in till Malmö ifall de skulle behöva ge mig lugnande.
Man får ju inte köra bil efteråt om man fått lugnande...

tisdag, oktober 07, 2008

Jaha, en ny vecka...

... i full gång igen.
Helgen har varit lugn, det mest spännande vi gjorde var en tur till Jägersro Center.

Skrivaren behövde nya patroner + papper = 450 kronor.
Pågarna behövde nya jeans + nya fingervantar = 480 kronor.
Maken behövde ny keps men hittade ingen bra = 0 kronor.
Maken gick på bolaget istället = 500 kronor.
Jag behövde nya strumpor eftersom ALLA hade hål på sig = 200 kronor.

Gissa vilka pengar jag klagade över?

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

Precis, de 200 kronorna för nya strumpor utan hål på till mig själv...
Varför är man sån?

onsdag, oktober 01, 2008

Sponsrad av Forma Hantverk

Jag har blivit sponsrad av Forma Hantverk.
För att se det i sin helhet på Scrappizbloggen klickar du här annars så kommer layouterna och kortet här:




Julefrid på Scrappizbloggen

Igår var det Julefrid på Scrappizbloggen!
Titta här för att se julkort på pågarna från 2007-2004! Eller så bläddrar du bara neråt! ;-)







Och innan dess handlade det om julbiljetter.