Före och efter

För några dagar sen i en fotoutmaning jag är med i var ämnet "Före o efter".
Och här är mitt foto:


Jag har svårt att förstå att det verkligen är jag på fotot från 2008, jag kan liksom inte känna igen mig själv.
Vet att jag kunde titta i en spegel och undra vem det var jag såg innan jag insåg att det var mig själv jag såg.
Idag, ca 50 kilo mindre, känner jag igen mig själv igen i spegeln och det är en härlig känsla!

- Posted using BlogPress from My iPhone

Dag 44 – Ett foto på dig från förra året och ett från nu. Hur har du förändrats?

Jaha, en liten jämförelse då.

Först ut en bild från 21 februari 2010, på väg till fest.


Inte så himla stor skillnad egentligen från hur jag ser ut nu (24 november 2010)



Men för att göra det hela lite roligare så tar jag med en bild från sommaren 2008 också!
Nu snackar vi skillnad.


Vi snackar 50 kilos skillnad!

Återhämtning...

... är vad som står på agendan här hemma nu.

Jag har världens bästa familj och vänner som hjälpt mig massor med pojkarna och annat i veckan - tack, ni är guld värda!
Idag föll jag för pågarnas övertalning och tog dem med mig hem efter skolavslutningen idag.
Det gör jag ju inte om i första taget, kan vi vara överens om.
Nästa vecka ska de vara sina timmar på fritids!

Idag var också första gången jag var uppe på benen ordentligt och ute ur huset.
Innan har jag inte gått längre än till brevlådan och hämtat posten!
Men idag gick jag och lämnade pågarna i skolan och hem igen.
Sen tillbaka igen 9.30 för skolavslutning med uppträde i idrottshallen.

Alla förskoleklasser uppträdde med ett dansnummer till "Manboy", pågarna stod i första raden och var sååå duktiga!
Särskilt Emil verkar ha ärvt Fredriks känsla för musik och dans, han var superduktig!

Annars så har jag mest legat i soffan och vilat.
Jag har varit väldigt trött och haft en del ont, inte vrålont, men sådär lagom molande ont så man blir på dåligt humör hela tiden!
Men idag kunde jag för första gången sitta ner ordentligt i alla fall, så det går framåt.

Jag är i alla fall supernöjd än så länge!
Bröstlyftets resultat är superfint redan, det bådar gott för det slutliga resultatet.
Låren är fortfarande väldigt svullna, men det kommer nog att bli bra så småningom!
Jag kommer aldrig ha perfekta ben, men jag kommer i alla fall att vara av med allt daller och det var ju det jag ville!

Dag 17 – En dålig vana jag har

Hmm...
Inte lätt.

Jag har slutat röka, så den dåliga vanan har jag inte kvar.
Snart 7 1/2 år utan cigaretter!
Nåja, den ovanan ersatte jag ju med mat och godis.
Idag kan jag inte det på samma vis.

Däremot kan jag fortfarande hoppa över måltider.
Det mår jag verkligen inte bra av.
Jag mår faktiskt skit av det och får riktigt läskiga blodsockerfall.
I vardagen fungerar mina måltider tack vare jobb, annars fungerar det inte alls så bra.
En väldigt dålig vana...

Dag 14 - Den här veckan

Den här veckan, Luciaveckan, handlar om läkning.
Igår var det ju äntligen dags för mina operationer, lårlyft och bröstlyft.

Kvart i tio ungefär släppte svärfar av mig på Akademikliniken och jag anmälde mig i receptionen.
"Då ska du betala 21.300 kr då" sa hon.
"Nej, det ska jag INTE" sa jag, "Jag har betalt 45.800 redan, det får väl räcka."
Efter ett telefonsamtal blev allt rätt och jag fick betala de 250 kr som behån kostar, vilket jag var förberedd på.

Jag blev visad till mitt rum och min säng, och blev uppkopplad vid ett dropp nästan direkt så att jag skulle slippa bli så dålig som förra gången då droppet sattes allt för sent.
Doktorn kom in och ritade tjusigt på mig med grön tuschpenna.
Och nån timme senare var det dags.

Jag fick stå naken i operationsrummet medan en av tre op-sköterskor tvättade av hela min kropp med kall sprit, shit vad jag frös!
Sen fick jag lägga mig på bordet där jag blev inplastad och fastspänd innan jag fick somna.

Den här gången minns jag ingenting av uppvaket, utan mitt första minne efter op är inne i mitt rum.
Jag tittar på tv och sover om vartannat och nånstans däremellan skickar jag iväg några sms.
Jag är trött, trött, trött men har inte så ont.

Sov dåligt, fick en sömntablett vid 2 men vaknade vid 6 igen.
Klockan 7 fick jag frukost och redan inna 8 var doktorn inne och tittade till mig och sa att jag fick åka hem.
Men först en dusch.
Jag fick ringa på hjälp efter duschen eftersom jag blev alldeles svimfärdig, men efter lite vila mådde jag bra igen.

Sen kom mamma och hämtade mig och nu är jag alltså hemma igen.
Jag har ont, men jag mår bra!

Och resten av veckan, och några veckor till, handlar alltså om läkning och inget annat.

Nu är det dags

I morgon alltså.
Eller ja, det är ju nästan måndag redan.
Liksom inte lönt att tvinga sig i säng i god tid när jag ändå vet hur dåligt jag kommer att sova.
Som alltid innan något särskilt händer.

Men nu är det alltså dags.
Nu försvinner allt fladder om låren och brösten flyttas upp några våningar.
Någon frågade mig hur stora de kommer att bli.
De kommer inte att bli ett dugg större än idag, för jag ska inte stoppa i något i dem.
Där drar jag min gräns, jag låter gärna plastikkirurgen ta bort allt överflödigt skinn - men jag låter inte honom stoppa in några främmande föremål i min kropp!
Jag är nöjd med mina små bröst som är proportionerliga till resten av min kropp.
Och vill jag piffa till urringningen ibland så finns det ju bra push-upbehåar att köpa!

Nervös?
Ja, det kan du tro.
Särskilt som två tjejer nyligen dött efter just bröstoperationer.
Men det går ju inte att tänka så.
Det finns ju inga garantier, det har jag lärt mig den hårda vägen.
Jag är alltid nervös innan narkos, det hör väl till.

Men ja, wish me luck.
Så hör jag av mig när jag är hemma igen!
Kram på er!

Mammografi

Idag har jag varit på mitt livs första mammografi.
Ja, jag vet, några år för tidigt egentligen, men det måste göras en mammografi innan bröstlyftet.

Jag trotsade snön och min mage och satte mig på bussen in till storstan istället för att ta bilen.
Magen? undrar ni kanske.
Jodå, den där envisa Egyptenbacillen har inte gett upp än...
Jag mår lite bättre, men det är inte helt bra än.
Men jodå, det gick faktiskt bra att komma fram med buss.

Mammografin gick oxå bra.
Ja, resultatet vet jag förstås inte än, men själva proceduren gick bra.
Alldeles utmärkt till ocj med.
Tydligen har jag PERFEKTA bröst.
Ja, för mammografi då alltså...

Det var lite roligt, när jag kom in så bad hon mig klä av mig på överkroppen och säga mitt personnummer.
Samtidigt kollade hon skärmen för att se att det stämde.
Sen vände hon sig om, tittade på mig, spärrade upp ögonen och tittade på skärmen igen.
Tittade med stora ögon på mig igen och sa:
Ska DU göra en bröstreduktion???

Instinktivt skyddade jag mina stackars små bröst med händerna och sa: Nej, nej, nej, bara ett lyft!
Officiellt i alla papper så heter nämligen bröstlyftet man kan få som GBP-opererad bröstreduktion eftersom det är den operation som vanligen godkänns av Landstinget!
Ja, här blir det till att byta platta, sa hon sen, jag har ju förberett för stora bröst här!

Hon var rätt rolig, nästa sak hon sa var:
HUR har dom kunnat bli så hängiga?!
Jag berättade att jag gått ner nästan 50 kilo och att de varit större förr och hon fortsatte med:
Ja, det är märkligt det där att det alltid försvinner på fel ställen, det kunde väl stannat på brösten och försvunnit på magen och rumpan?

Sen berömde hon mina bröst och sa att de var perfekta för det här.
Själv hade hon så små bröst, sa hon, att det var en plåga när hon skulle göra mammografi:
Min kollega står och drar och drar på ena sidan och jag skriker på andra sidan!

Men som sagt var, mina var ju så perfekta för det här så det kändes ingenting alls!

TGIF

Thank God It's Friday!
(Jisses vad jag kan sakna det stället och framförallt den tiden ibland - på tal om ingenting då alltså! TGI Friday's är en restaurang i USA för er som inte känner till den.)

"Trött, tröttare, Lotta" skrev jag för nån vecka sen, och ja, det skulle kunnat vara samma rubrik idag.
Jag är fortfarande jätteförkyld och är trött så in i helsicke, och detta har kombinerats med totalt 4,5 timmes övertid i veckan...
Missförstå mig inte, jag klagar inte på jobbet - jag älskar mitt jobb och jag trivs superbra i de nya lokalerna och med det nya arbetslaget!
Jag klagar på min förkylning och övertiden!
Och ja, jag vet, jag kan tacka nej - men då sätter jag mina kollegor i skiten och det vill jag inte, och en annan gång är det ju jag som vill/måste vara ledig...

Jag börjar fundera på när det är dags för nya blodprover oxå, jag börjar misstänka att mina järnvärden är på väg neråt igen eftersom jag är så himla trött.
I januari/februari fick jag ju järndropp eftersom jag hade grav järnbrist, och blev pigg igen, men nja, det behöver nog kollas upp igen snart.

På tal om att kollas upp så har jag fått remissvar från Barnkardiologen i Lund, om 4 månader ungefär kommer pågarna att få en tid.
Jag kan åberopa vårdgarantin, men då vet jag inte på vilket sjukhus vi hamnar - det känns ändå rätt så tryggt med Lund som ligger så nära, och som är ett så bra sjukhus.
Så vi väntar.
Vad är 4 månader när vi snart tagit oss igenom 2 år?

Och när vi ändå håller på med "på tal om ingenting" så har jag börjat med GI-kost nu.
Jag har sugit på karamellen länge, redan vid 1-årskontrollen efter min GBP sa läkaren att GI-kost är att rekommendera efter op för att må så bra som möjligt och undvika att gå upp i vikt igen.
Jag har stått emot länge, det är ju så gott med pasta till exempel (även om jag bara brukar äta typ max en halv dl pasta per portion) och bröd är ju oxå gott, för att inte tala om potatis.
Och lösgodis...
Där har ni orsaken.
Jag som aldrig ätit lösgodis förr blev plötsligt så totalt sugen på det för jämt - och mitt sockerberoende (som varit den stora boven i mitt viktproblem) bara värre och värre.
Och det gick ju bra att äta lösgodis ofta det första året, jag gick ju ner i vikt ändå av bara farten - men sen tog det stopp.
Under semestern gick jag istället upp två kilo...
Lösgodis, vin och god mat...
Men nu har jag gjort slut med socker - och det känns jäkligt bra!
Jag mår så himla mycket bättre utan socker och snabba kolhydrater!
Jag äter gott och jag blir mätt länge.

Dessutom så har jag ställt bilen!
Äntligen så behöver jag inte köra pågarna till förskolan varje dag för att de vägrar cykla - istället går vi de 4 kvarteren till skolan och sen cyklar jag till jobb därifrån, varenda dag!
Och igår (trotsade jag förkylningen) provade jag på en för mig ny träningsform: Linedance!
Det var riktigt skoj, men ojojoj, så svårt!

Blandade foton

Jag har varit väldigt dålig på att lägga upp foton på sistone.
Här kommer i alla fall några från sista veckorna.

Pågarna var på en massa kalas i början av månaden och så här fina var de efter ett kalas på Funhouse i Malmö:


Axel är Spindelmannen!


Emil är Batman.

Och så här såg det ut när jag hittade mina gamla jeans som jag sparat:


Jepp, jag får plats i ena benet nu...

Och Emil har fått ett nytt sovrum som blivit så här fint:


Emil har själv valt färg på väggen. (och kläder..)


Andra sidan rummet, det är litet men mysigt och han trivs jättebra i sitt nya rum!


Min klematis blommar med stora vackra blålila blommor!

Avslutar med att önska er alla en riktigt GLAD MIDSOMMAR!
Själv ska jag fira den med mina barn och världens bästa vänner!

Magen 5 veckor

Jaha, här är min nya mage då:


5 veckor gammal, ärret är nu tejpat och ska vara det i minst 6 månader.


Det är svårt att få en bra bild från sidan när man fotar själv, jag putar nog fram magen lite på fotot.
Man ska även komma ihåg att jag fortfarande är svullen, särskilt under naveln ovanför ärret.

Jag är så nöjd, jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle kunna få en såpass fin mage så som jag såg ut innan.
Och ärret stör mig inte ett dugg, jag tänker inte gå i låga jeans och korta tröjor ändå! ;-)
Det är en liten konstig känsla dock att kejsarsnittsärret är borta.
Det var ju liksom på något vis beviset, här kom de ut, mina guldgossar - och nu finns det inte där längre.

Bukplastik

Jag har fått en del frågor om bukplastik i allmänhet och min bukplastik i synnerhet.
Flera har frågat om jag inte kan visa resultatet och jag är väldigt kluven till detta då bilderna kan vara väldigt obehagliga för känsliga läsare.

Men åter till bukplastik i allmänhet.

För att få en bukplastik betald av landstinget i Skåne krävs att man har minst 3 cm häng.
Det vill säga att om man sticker upp en linjal under det hängande skinnet så ska det bli minst 3 cm från vecket till kanten på hänget.
3 cm låter lite, men jag lovar, det är väldigt mycket när det hänger där på din mage.
Själv hade jag 4 cm häng, till största delen skyller jag det faktiskt på min enorma tvillingmage, men självklart har min fetma gjort sitt till.

Man ska även ha medicinska besvär av hänget såsom svamp eller eksem.
För att få en remiss till bukplastik ringer man antingen sin vårdcentral eller direkt till Akademikliniken i Malmö som har hand om landstingsoperationerna i Skåne.

När man gör en stor bukplastik som jag fått gjort så tar man bort all hud från naveln och ned till låren/venusberget.
Så från höft till höft i en båge ovanför låren/venusberget och en linje rakt över i höjd med naveln tas allt bort.
På mig motsvarade detta ca 1 kilo hud.
Kirurgen skär runt naveln för att lossa den från sin gamla plats.
Sedan lossas huden ända upp till precis under brösten och magmusklerna sys ihop om de är delade vilket är vanligt efter graviditet.
Huden dras ned och sys ihop med huden nertill, och ett nytt hål för naveln görs där den sys fast igen.
Färdigt!

Kvar blir alltså ett litet tunt är runt hela naveln, och ett långt ärr från höft till höft som dock enkelt döljs av trosor/bikinitrosor så länge man inte väljer den allra minsta modellen.
Har man bristningar från graviditet så blir man alltså av med alla bristningar under naveln, medan de man ev har över naveln sedan sitter under naveln.

Efter en bukplastik blir man sjukskriven 3-6 veckor, man får inte lyfta, man får inte överanstränga sig och man får inte träna på 6-8 veckor, däremot rekommenderas lugna aktiviteter som tex lugna promenader.
De första två veckorna får man inte gå helt upprätt och man ska sova i "Baden-Badenställning" för att inte sträcka för mycket i hud/snitt och för att inte riskera muskelbristningar.
Man måste dessutom gå med en gördel i minst 8 veckor.

Jag hoppas att jag lyckats räta ut några frågetecken, undrar ni något mer så bara fråga!

Full rulle

Det känns som att tiden bara springer iväg för mig.
Jag trodde att min sjukskrivning skulle bli lång och vilosam, men det känns banne mig som att det är nånting varenda dag...
Fast visst, vissa saker är ju sånt jag själv tagit på mig, som jag inte alls hade behövt göra egentligen.


Tex att städa byrålådor, men det visade ju sig vara lönsamt!

Så jag får ju skylla mig själv.
Men jag har faktiskt fått mycket vila också, jag är ganska så noga med att få i alla fall en timme på soffan/solstolen varje dag.



Och nu har jag bara en vecka kvar av min sjukskrivning innan det är dags för jobb igen.
Man börjar allt sakna de små!
Jag körde förbi en av dem som kom i vagn med sin mormor häromdagen och då var det bara: "Ååh, lille gubben!" och så kände jag verkligen hur jag saknade dem!

Det går framåt med magen, jag är mindre svullen för var dag som går, och det är bara vid stora rörelser som jag känner av att jag faktiskt är opererad.
Såret har läkt jättefint, nu väntar jag bara på att de sista sårskorporna ska trilla av och så är det dags att börja tejpa ärret nästa vecka.
Sen ska det vara tejpat i minst 6 månader!
Från och med nästa vecka kan jag även ta av gördeln på natten, om jag vill.
Dagtid ska jag ha den minst 4 veckor till.

Jag kom på att jag hade tagit lite foton med mobilen när Axel var inlagd på Barnkirurgen.


Här sitter vi 5 på morgonen och fördriver tiden i väntan på en läkare.


Väl inne hos läkaren somnade Axel på britsen!


Tryggt att hålla mamma i handen!


Efterrätten var godare än lunchen...


Trött liten kille somnade i lika trött mammas famn!



Och så är pojkarna nyfriserade!
Och det vore väl själve den om folk inte ska se skillnad på dem nu, nu har de ju inte ens samma frisyr längre!


Och här är mina fotbollskillar!

Trevlig helg på er!

Yes, we're here...

Idag har jag varit och tagit stygnen.
Varför gick jag och var rädd för det?
Det kändes ju ingenting!
Det ser fortfarande jättefint ut, och mycket av svullnaden har lagt sig - fast jag blir fortfarande öm och svullen om kvällarna.
Om ca 2 veckor ska jag börja tejpa, jag trodde jag skulle börja tejpa idag men de vill inte att man börjar förrän sårskorporna är borta så att man inte river av dem.
Eftersom jag är sydd på insidan så håller ju de stygnen ihop såret/ärret och bredden på ärret påverkas därför inte av att man inte tejpar än, sa sköterskan.

Jag mår toppen i alla fall, om än lite trött, och nu får jag äntligen sträcka på mig igen - härligt!
Och från och med nu så slipper jag sova i Baden-Badenställning, sååå skönt att få ligga ner ordentligt i sängen!

Helgen har rusat förbi.
Pågarna var på fotbollsträning lördag förmiddag och på eftermiddagen lämnade jag dem hos en dagiskompis där de skulle sova över.
Första gången de sov över hos en kompis!
(De var helt slut när jag hämtade dem, hade kommit sent i säng och kompisen hade väckt dem hela tiden när de försökte somna, och sen väckt dem tidigt på morgonen...)

En stund senare kom L & M med sina tjejer och hämtade mig och vi for ut till A & J på lite grillat, vin och firande av J som fyllde 27 (för tionde gången) i veckan.
Lika trevligt som alltid - även om Sverige inte fick va med i Melodifestivalen, så att vi brydde oss inte om att titta på det.

På söndan fick jag upp tidigt för att hinnan duscha och göra mig i ordning innan jag hämtade pågarna hos kompisen kl 9.
Kl 10 var vi hos svärmor och gratulerade på Mors Dag.
Kl 11 var vi i storstan där pågarna var bjudna på kalas på ett lekland på ett shoppingcentrum.
Stackars jag fick 3 timmar att fördriva - på ett shoppingcentrum.
Oj, va jobbigt...
Not!

2,5 timme senare var jag nästan 2.000 kr fattigare.
Så nu kan väl alla sluta med att ha sina barnkalas här - det blir alldeles för dyrt för mig...
Men jag fick två dyra bh:ar i rätt storlek och bra kvalitet!
Och jag köpte min midsommarklänning nummer 3 (tre) - så vi kan väl skriva in fler midsommaraftnar i kalendern?
Tur att de första två var billiga, för den här tredje från Joy var det inte - men ojojoj, så snygg den var!
Tog en storlek L med mig in i provrummet, sen kom butiksbiträdet och kikade och sa: "Den är nog lite stor för dig - ska jag hämta en i storlek M istället?"
Fattar ni - storlek M!
Hittade en skjortklänning oxå på Joy, som i alla fall var på rea, som oxå var jättesnygg.

Sen hämtade jag pågarna efter att ha fått i mig lite lunch, och vi begav oss mot gamla hemorten och mamma & pappa.
Mamma fick ett jättesött halsband från Älskade Barn (alskadebarn.se), ett silverhjärta som ordet MAMMA stansats in i och så en liten rosa pärla hängandes under.
När vi väl kom hem igen var klockan ganska mycket så det fick bli hämtmat från världens bästa Kinarestaurang här i byn.
Och nu, nu ska jag gå och värma min Pekingsoppa, för jag brukar köpa med mig två så jag kan ha den andra dagen efter!

Måndag igen

Jaha, då var det måndag igen.
Och en vecka sen bukplastiken.
Min mage är så fin, så fin!
Jag älskar att titta på den!

Jag har inte så ont längre, och måste hela tiden tänka på att kura ihop ryggen för nu kan jag redan sträcka på mig - fast det får jag ju inte göra på en vecka till.
Var på återbesök på Akademikliniken idag och de tyckte att det såg väldigt fint ut så det var skönt att höra.
Jag känner mig väldigt rörlig igen, och jag klarar köra bil - även om det stramar lite ibland när man måste svänga på ratten.

Min vila och återhämtning går det väl sådär med däremot.
Axel måste ju vara hemma med mig tills tian kommit ut, och det har den alltså fortfarande inte gjort.
Men han mår bra, han äter bra och han har inte ont i magen eller något.

I morgon ska de på besök i skolan, så jag får ju följa med dit.
Ifall han skulle bli bajsnödig just då.
Mycket vila och soffläge för den här nyopererade mamman...

Idag tappade han sin femte tand förresten, Axel alltså.
Så nu klurar jag på om tandfén verkligen hört talas om Axels myntförbud?
Jag tömde ju hans plånbok på mynt, växlade dem till en 50-lapp istället, och sa att han inte fick ha några mynt eftersom han bara åt upp dem...

Konvalescens

heter det väl om man vill slänga sig med fina ord.
Ligga på soffan och lata sig framför teven kan man uttrycka det på ett lite mer vardagligt sätt.
Ligga och lata sig i solstolen och njuta av solen kan man oxå kalla det, fast inte just idag då eftersom det faktiskt regnar just nu.
Var tog sommaren som var här igår vägen?

Annars så mår jag faktiskt ganska bra, jag mår så väldigt mycket bättre än jag trodde - jag har inte alls så ont som jag trodde.
Men visst har jag ont, det enda som är helt okej är att ligga i "Baden-Badenställning" med stöd bakom ryggen och kudde under knäna.
Sitta i en stol går korta stunder, beroende på tid på dygnet och hur denna tiden samspelar med mitt tablettintag - kvällstid kan jag inte sitta alls på stol upptäckte jag i går.
Jag ser ut ungefär som Ringaren i Notre Dame när jag går - så ser ni nåt misstänkt freak på väg till eller från Netto en bit bort på gatan här så ÄR det bara jag!

Man får ju inte sträcka ut kroppen helt på två veckor, det är liksom "hunch back-stilen" som gäller nu ett tag.
Jag råkade sträcka lite väl mycket på mig häromdan när jag tog på min swettisjacka, och drog upp såret lite grann - not so nice, kan jag upplysa om.
Men det var bara en pyttebit, typ en cm som gick upp, så det var lugnt - även om det gjorde väldigt ont.

Däremot rekommenderas lugna promenader, så som sagt - det är inte nån illegal monsterflykting från Paris ute på byn, det är bara lilla jag!

Och min nya fina mage - som förvisso ser lite läskig ut ännu.
Pågarna skulle absolut titta på magen, de ville se precis vad doktorn gjort med den.
Så jag öppnade gördeln, tog bort skyddsduken och de fick titta.
Emil tittade noga, noga, och sedan kräktes han nästan...
Axel tittade och ångrade genast att han tittat och bad mig gömma magen igen.

De tittade ju på magen dagen innan op, och jag berättade exakt vad doktorn skulle göra, att han skulle ta bort allt skinn som var för mycket.
Jag låg på rygg i sängen och visade och Axel tog ett stadigt grepp med bägge händer i mitt magskinn och sen skakade han på det och sa:
Du menar allt det här slajmet?

Slajm, Jell-O, kalla det vad ni vill - för det finns i alla fall inte kvar på min mage längre!

Avslutningsvis - TACK MAMMA!
Jag vet inte vad jag gjort utan dig!
Och tack för hjälpen idag, L - tusen tack!

Hemma

Jag är hemma igen.
Bukplastiken har gått bra, min mage är öm - men platt.
Det är helt ofattbart att titta ner på den; är det där verkligen min mage?!

Ungefär ett kilo hud har tagits bort och jag har fått en ny navel, eller rättare sagt har min navel fått ett nytt hål att sitta i.
Mina magmuskler var mirakulöst nog inte delade mer än en centimeter så de behövde inte sys ihop, det påverkar definitivt hur jag mår, man har mycket mer ont om man fått sytt ihop musklerna.

Och ja, jag mår bra.
Visst gör det lite ont, men det är inte alls så farligt som jag trodde.
Jag är mycket rörligare än vad jag trodde jag skulle vara.
Vilket oxå lett till att jag självklart tagit ut mig för mycket idag...

Mådde så bra att jag tyckte att jag orkade till blomsteraffären och Fredriks grav ändå idag.
Det är ju vår bröllopsdag idag...
Jag köpte några vita liljor åt honom, vita liljor för att det var de blommor jag hade i min brudbukett.
De blev så fina vid graven, ihop med alla andra vackra blommor där.
Jag är glad att jag faktiskt orkade dit ändå idag, det känns skönt att ha varit där just idag, på vår dag.

Efteråt följde jag med mamma och hämtade pågarna på förskolan.
De var så glada att se mig, så försiktiga att inte röra min mage, de pussade på mig och klappade på mig.
De är verkligen "gulliganer" som L så fint kallade dem häromdan!

Men sen hade jag ont, det blev soffan nästa...
Och där har jag tillbringat större delen av eftermiddagen och kvällen.
Nu ska jag strax gå och lägga mig, och ta en stark tablett att sova på...

Snart dags

Nu jäklar är det snart dags.

Jag har packat övernattningsväskan med nytvättade myskläder och sprutor mot blodproppar.
Jag har pimplat Blutsaft i en vecka.
Jag har bäddat rent i sängen för att kunna lägga mig i en helt ren säng efter dubbelduschen med Descutan senare ikväll.

I morgon bitti väntar ytterligare en Descutandusch och sedan är det dags att checka in på Akademikliniken.
Min svägerska är så gullig att hon kör mig dit - tack T!

Bonussvärfar som skulle ha kört mig dit blev inlagd på sjukhus i morse, så mitt i allt så oroar vi oss för honom med.
Han kände ett väldigt tryck över bröstet, men det var tydligen ingen hjärtinfarkt igen i alla fall.

Oroar mig för pågarna med gör jag oxå.
Eller rättare sagt för att något ska hända så att de förlorar mig med.
Det får inte lov att hända, de har förlorat tillräckligt.
Jag väljer att lita på mediumet - hon sa att jag skulle bli så gammal att jag blir trött på det.
Och det tror jag med, se bara på min kära mormor som redan hunnit fylla 93 - det är hennes gener jag har.

Idag var vi på kyrkogården hos Fredrik.
Pågarna satte en bukett färgglada blommor.
Jag satte en bukett röda rosor.
I förskott.
Och bad honom ta hand om mig, se till att inget händer mig under operationen.

I förskott för att i morgon är det 13 år sedan vi blev tillsammans.
Den 17 maj 1997 vandrade vi hand i hand genom Malmö, nykära och lyckliga.
5 år och 1 dag senare, pingstafton den 18 maj 2002, gifte vi oss.
Solen strålade på vår lyckliga bröllopsdag.

Bukplastiken, smärtan och all morfin kan förhoppningsvis få mig att glömma vad det är för dagar - få mig att slippa lite av den smärtan.
De dagar som tidigare var de bästa dagarna på året är nu de värsta...

Bukplastik

Idag har jag varit på en första bedömning inför bukplastik, på Akademikliniken i Malmö.
Jag träffade en jättetrevlig sköterska som mätte hänget på magen och konstaterade att det är tillräckligt för att få en stor bukplastik betald av landstinget!

Sedan berättade hon allt om operationen.
Hur de lägger ett snitt i "bikinilinjen" från höft till höft, skär loss naveln från skinnet runt omkring den och lossar all hud från det underliggande ända upp till brösten.
Sedan syr de ihop de delade magmusklerna och skär loss i princip all hud nedanför naveln.
Sedan drar de ner det kvarvarande skinnet, dvs allt ovanför naveln, till bikinilinjen och syr ihop det.
Och naveln får ju ett nytt hål att sitta i, i den neddragna huden.

Tack vare ett återbud så fick jag en tid hos kirurgen redan på måndag!
Det är klinikens överläkare som ska göra min bukplastik, och han är specialist på just magar så det känns tryggt.
Och inom 3 månader efter kirurgbesöket är det operation!
Det innebär att jag troligtvis kommer att opereras i slutet av juni i år!

Dags igen

Det är kanske dags igen med nya bilder?
Jag har gått ner 47 kilo nu, har ett BMI på 26,1.
Känner mig jäkligt nöjd, men tänker gå ner några kilon till bara för att.

I fredags ringde jag Akademikliniken.
Jepp, nu är första steget mot plastik taget!
Så nu väntar jag ivrigt på att det ska dimpa ner ett brev med en tid för en första konsultation.
Enligt kriterierna ska man ha ett BMI på max 27-28, jag berättade att mitt BMI är 26 och då sa hon att de helst ser att det är 25 eller mindre.
Så det tänker jag se till att det också är när det är dags.

Anyway, bilder var det.
Här är jag.
På väg till pågarnas favviskusins 20-årsfest.
Jag tänkte egentligen ha strumpbyxor till klänningen, men jag fegade ur och tog byxor under istället!
Visst är min nya klänning snygg?
Och skinnjackan, I love it!
Och svarta stövlar till, thanks to Lina! ;-)

Uppdatering

Ojojoj, vad tiden går!
Redan den 7:e februari och jag har inte bloggat en enda gång i februari än...
Varför?
Ja, säg det.
Tidsbrist kanske?

För första gången det här året har jag till exempel jobbat en hel vecka utan att vabba!
Fått jobba över dessutom för att en del kollegor var insnöade i sina gudsförgätna hålor där de valt att bosätta sig.
Det var ju iofs lägligt att jobba över onsdag eftermiddag eftersom jag inledde torsdagen med att komma 30 minuter försent till jobb...

Kom ut på morgonen och tryckte på larmdosan i min hand, den blinkade för fullt - men tro inte att bilen larmades av och öppnades.
Nejdå, ingenting alls hände.
Provade att låsa upp dörren med nyckel och väntade mig ett tjutande när jag öppnade dörren.
Nada.
Satte mig i förarstolen och vred om nyckeln.
Nada, noll, nothing.
Inte ett jäkla skit hände.

In och ringde till verkstan som bad mig leta upp den andra larmdosan och prova den.
20 minuter senare hade jag inte hittat nån larmdosa utan ringde bonussvärfar istället och bad om skjuts.
Guldgubben inte bara skjutsade oss till dagis/jobb utan kom även och hämtade oss när jag slutat jobba för dagen.
Jag hoppades på att bilen bara hade behövt tina upp lite efter sin natt utanför garaget (jag råkade köra fast i den höga snön på uppfarten för att jag varit för lat för att skotta - jag kör ju för bövelen Jeep! - och garageporten hade frusit fast igen så jag hade lämnat bilen ute.) men så var inte fallet.
Fortfarande ingenting.
Bonussvärfar insåg att larmdosan i bilfönstret inte blinkade, och det brukar den ju göra.
Alltså dags att ringa verkstan igen.

Nu var klockan 16.20 och de stänger 16.30.
Men två toppenkillar kom körandes och hämtade min bil som startade med hjälp av en startmotor.
Troligtvis batteriet var deras dom, ring oss i morgon bitti.
Så 08.00 fredag morgon ringde jag och fick höra att batteriet var utbytt, min trasiga glödlampa likaså!
Pågarna och jag tog en rejäl morgonpromenad upp till verkstan och hämtade min älskade bil!

Nu har jag väl tappat bort majoriteten av er på vägen, men helgen har också varit fullbokad.
I fredagskväll var jag och såg Avatar 3d i trevligt sällskap.
Filmen var jättebra, mäktigt att se de fantastiska miljöerna i filmen i 3d.
Och så var man ju sååå snygg i 3d-brillorna...

Lördag förmiddag hämtade jag pågarna som sovit hos faster och storkusinerna, och vi åkte och handlade blommor till Fredrik och la i snön på hans grav.
1 år och 3 månader redan.
Unbelievable...

På kvällen tog vi en promenad till L&M med en flaska Southern Comfort i bagaget.
A&J var också där förstås och det var lika trevligt som alltid.
Fast påminn mig gärna om att inte låta M blanda rom & cola åt mig samma kväll som jag även dricker vin och Southern Comfort...
Jaja, lite får man väl bjuda på sig själv?
Eller, kanske lite mindre?
;-)

Och idag då, då fyllde svärfar år så vi var på litet kalas i eftermiddag.
Jag köpte en flaska Old Pulteney (single malt Scotch whisky) åt honom, och Emil köpte en hjärtformad ask med röda gelehjärtan åt honom.
Och bägge pågar ritade varsin fin teckning till farfar.

Sedan åkte vi direkt till Malmö och jag fick nya naglar igen.
Tjusigt så det förslår.

Och då var den veckan, och helgen slut.
Och varenda ledig stund jag haft har jag fyllt med scrapp.
Magdas har haft invigningsfest på sitt nya forum med massor av roliga tävlingar och utmaningar!
Det här är vad jag lyckats klämma ur mig:

















Någon som fortfarande är kvar?
För dig vill jag i så fall berätta att jag efter att ha skärpt till mig nu gått ner 47 kilo!
Jag har ynka 5 kilo kvar till målvikt!
Och om 1 eller 2 kilo till så är det jag som ringer till Akademikliniken och ber om plastik asap!