Nu är det dags

I morgon alltså.
Eller ja, det är ju nästan måndag redan.
Liksom inte lönt att tvinga sig i säng i god tid när jag ändå vet hur dåligt jag kommer att sova.
Som alltid innan något särskilt händer.

Men nu är det alltså dags.
Nu försvinner allt fladder om låren och brösten flyttas upp några våningar.
Någon frågade mig hur stora de kommer att bli.
De kommer inte att bli ett dugg större än idag, för jag ska inte stoppa i något i dem.
Där drar jag min gräns, jag låter gärna plastikkirurgen ta bort allt överflödigt skinn - men jag låter inte honom stoppa in några främmande föremål i min kropp!
Jag är nöjd med mina små bröst som är proportionerliga till resten av min kropp.
Och vill jag piffa till urringningen ibland så finns det ju bra push-upbehåar att köpa!

Nervös?
Ja, det kan du tro.
Särskilt som två tjejer nyligen dött efter just bröstoperationer.
Men det går ju inte att tänka så.
Det finns ju inga garantier, det har jag lärt mig den hårda vägen.
Jag är alltid nervös innan narkos, det hör väl till.

Men ja, wish me luck.
Så hör jag av mig när jag är hemma igen!
Kram på er!