Ett ögonblick.
Livet är fullt av små ögonblick, underbara magiska ögonblick och fasansfulla ögonblick.
Och alla små vardagliga ögonblick däremellan, en kommentar som gör en glad, ett ögonblick av fullkomlig kärlek vid lässtunden för barnen, två små huvuden som slumrar sött tätt tillsammans, ja, det finns hur många såna som helst.
Det ögonblick som är starkast inom mig är också det ögonblick som jag aldrig vill tänka på.
Det som alltid finns där under ytan, som jag alltid trycker tillbaka ned när det dyker upp.
För att det gör för ont att tänka på.
Ögonblicket när jag insåg att Fredrik inte andades.
Sen kopplades autopiloten på, jag startade hjärt- och lungräddning, jag ringde 112, jag kämpade för hans liv.
Beskedet som sedan kom: "Han är död."
Där och då dog jag med, det var i alla fall så det kändes.
Jag kommer aldrig att bli densamma igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar