lördag, oktober 22, 2005

namnfunderingar - 22 okt 2005

Redan 1997 när vi bestämde oss för att vi ville ha barn visste vi att om vi fick en pojke skulle han heta E! Men fler pojknamn kunde vi inte komma på. Blev det en flicka skulle hon heta Agnes Bea eller Agnes Linnéa, o kallas Agnes.

Sen fick vi veta att det var två! Agnes o Bea blev våra val (efter min mormor o Fs mormor) om det skulle bli 2 flickor. En av varje var ju aldrig aktuellt för oss eftersom de redan från början sa att det var enäggs, de trodde ju tom att de låg i samma fostersäck först. 2 pojkar fick det inte lov att bli - för vi tyckte ju bara om E!

Men 2 pojkar var det! Vi fick panik! Vi bläddrade i böcker, i almanackor, vi funderade... De första förslagen var: Albin, Wilhelm, Carl, Edvin, Hugo, Anton. Albin o Anton var de vi tyckte passade bäst med E. Tidigt visste vi vem som var E - han var ju såklart den lille busen i magen! Han sparkades, snurrade rundor, tryckte på mina revben så jag skrek av smärta ibland, snurrade upp o ner hela tiden!

Vi kallade honom E tidigt o varje gång kändes det så hemskt eftersom vi inte hade nåt namn som kändes rätt för den andre lille bebisen den lille goe killen som låg så lugnt o stilla o krafsade mig på insidan av magen ibland. Sen en dag insåg jag att det fanns ju bara ett alternativ - han skulle ju såklart heta A! Det här var i typ v 32-33 nån gång, E hade hetat E i många långa veckor. På jobb, på den andra avdelningen med stora barn fanns en E o hans bästis som hette A! De var som ler o långhalm - du kallade aldrig på E eller A, du kallade på E o A! Var den ena inte där en dag var den andre dämpad o nästan deppig.

Jag föreslog det för F o efter lite smakande på det så kände han oxå att det var rätt! ÄNTLIGEN kunde jag klappa på magen nere till vänster o säga hej till A! Sen var vi väldigt oroliga för att de skulle ta "fel" bebis först vid ett eventuellt snitt - A skulle ju vara storebror, han låg ju som tvilling 1! Det kändes jätteviktigt för oss att E inte både skulle få namnet E o dessutom vara förstfödd. O byta namn kunde man ju inte göra i så fall! Men ut kom de - i rätt ordning - o visst var det en A o en E som kom! Inget tvivel om det! Vi hade prickat alldeles rätt!

söndag, oktober 16, 2005

Elda kök... - 16 okt 2005

Idag (igår) lyckades en av pågarna sätta fyr i brorsans kök på hans 30-årskalas!
De är makalösa med att sätta igång maskiner, pilla på allt, göra allt de inte får eller ska göra... Här hemma har vi inte längre några "knappar" på spisen eftersom de är på dem hela tiden...
Men brorsan har det...
Dessutom hade de ställt en plastskål på spisen, på just den plattan som en av dem (A?) satt på högsta värmen!
Köket var rökfyllt innan vi märkte något o hela huset stank av brinnande plast...

fredag, oktober 07, 2005

Ledsen - 7 okt 2005

Är så ledsen när jag tänker på min kollega o hennes dotter.
Jag vet inte hur många gånger idag jag fått stanna upp o tvinga tillbaka tårarna.
Min kollega ringde till jobb i morse o det var jag som tog samtalet.

Dottern hade igår blivit medvetslös o fått en hjärnblödning.
De hade opererat henne o höll nu henne sövd.
Nu är det ännu osäkrare om hon överlever.
Kunde det inte räcka med akut leukemi!
Fy fan!

Dottern har en dotter på 6 månader som hon längtat efter i 10 år o så blir det så här!
Hur jäkla orättvist får livet bli.
Den stackars flickan sen, att (troligen) mista sin mor vid 6 mån ålder...
O stackars B då!
Det är inte meningen att man ska behöva vara med om sina barns död!
Smärtan är ju lika stor även om dottern är vuxen.
Hon är ju ändå hennes lilla flicka.
Kan inte låta bli att tänka på dem alla hela tiden, stackars S, hennes lilla dotter, hennes mor o far, hennes man...
Nej, usch, jag bara gråter.
Var bara tvungen att få ur mig lite grann.