Är så ledsen när jag tänker på min kollega o hennes dotter.
Jag vet inte hur många gånger idag jag fått stanna upp o tvinga tillbaka tårarna.
Min kollega ringde till jobb i morse o det var jag som tog samtalet.
Dottern hade igår blivit medvetslös o fått en hjärnblödning.
De hade opererat henne o höll nu henne sövd.
Nu är det ännu osäkrare om hon överlever.
Kunde det inte räcka med akut leukemi!
Fy fan!
Dottern har en dotter på 6 månader som hon längtat efter i 10 år o så blir det så här!
Hur jäkla orättvist får livet bli.
Den stackars flickan sen, att (troligen) mista sin mor vid 6 mån ålder...
O stackars B då!
Det är inte meningen att man ska behöva vara med om sina barns död!
Smärtan är ju lika stor även om dottern är vuxen.
Hon är ju ändå hennes lilla flicka.
Kan inte låta bli att tänka på dem alla hela tiden, stackars S, hennes lilla dotter, hennes mor o far, hennes man...
Nej, usch, jag bara gråter.
Var bara tvungen att få ur mig lite grann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar