måndag, november 24, 2008

Glömmer

Idag har vi varit hela dagen hos A och lilla T.
De byter värmepanna här hemma så efter 3 veckor utan varmvatten och med minimal värme så kom den stora dagen då nya pannan skulle kopplas in - vilket betyder INGET vatten alls och INGEN värme alls.
Självklart samma dag som alla förskolor på orten är stängda och barnen måste va hemma...
Så vi tog vårt pick o pack och åkte ut på landet och blev omhändertagna.

Efter lunch tog vi bilarna ut till Mossby Strand.
Vi åkte ofta dit hela familjen innan, senast under semestern, och tänkte ofta köra in till A & J på hemvägen men vi var aldrig säkra på vilken liten väg vi skulle svänga in på för att komma till dem därifrån.
Så idag la jag ju på minnet var vi svängde ut på 101:an och tänkte för mig själv:
"Nu måste jag komma ihåg och berätta för Fredrik att jag vet vilken väg vi ska in på för att komma till A & J."
Sen slog det mig som ett slag i magen att det kan jag ju inte alls berätta, han finns ju inte mer.
Sen grät jag fram till Mossby.

Fan.
Undrar hur länge man kommer att råka ut för sånt?

11 kommentarer:

Anonym sa...

Hur länge man kommer råka ut för att man kommer på sig själv med att tänka: åååh det måste jag berätta för Fredrik och sen faaaan och en massa tårar. Jag vet inte, men det händer mig ofta, tyvärr. Jag försöker vänja mig men det går inte
Massor av kramar från Sara

Anonym sa...

Så fruktansvärt, det måste vara hemskt. Tänkte på dig när jag såg Design Simon & Tomas ikväll. De hjälpte en tjej (och hennes lille son) som förlorat sin man för fyra år sedan. Ingen ska behöva gå igenom något sådant. KRAM

Laila sa...

Tyvärr kommer det att komma över dig ofta och länge till. Jag vet att jag inte är till någon hjälp nu... Men låt det ta tid för dig och dina småttingar. Våga bara prata om det och ös kärlek över er själva.

Helena sa...

Kram till dig!!

Helena (BoS)

fialoppan sa...

Vill bara skicka en stor kram till dig!

Nemi sa...

Massor med kramar!!!

Carina sa...

Jag vet att nu kommer många att säga att det är väl inte samma sak men då känner dom inte mig. Jag var tvungen att låta min livskamrat, mitt allt, min älskade hund Jazz att somna in. Efter tio år. Nu rullar tunga tårar på min kind, måste pausa. Detta hände den 10 maj i år. Hon var så pigg i huvudet men kunde inte gå längre och en dobbermann som inte kan springa eller ens stå upp lider verkligen. Jag har lidit sedan den dagen. Jag sitter ibland och tittar ut genom fönstret och kan se henne komma lunkande. Jag hör henne komma när jag sitter på altanen och röker. Jag hör hennes tassar mot golvet. Jag vet att jag gjorde rätt men har ändå så dåligt samvete. Jag var tvungen att ta beslutet. Veterinären sa "det är inte fel att ta bort henne nu" men var det rätt? Detta gnager i mitt hjärta varje dag. Varje dag jag kommer hem går min blick till det fönstret där hon brukade stå och vänta. Jag har mist många släktingar och vänner men jag har aldrig känt en sån saknad. Det är ett hål i mitt hjärta som bara dunkar av saknad. Jag har aldrig innan skrivit något om henne, har inte klarat det. Har länge tänkt att jag ska scrappa en minnesbok om henne men inte heller det har jag klarat. Kanske har du i din sorg hjälpt mig genom att bara berätta om den.
Det är inte fel att ha ett proffs att prata med.
Det sägs att tiden läker alla så men det gör den inte. Man vänjer sig att bara leva med dom.
Många kramar från mig

Gitte sa...

Ja, du Lotta det är inte konstigt att du tänker så.... Fredrik har ju alltid varit din nära livskamrat,och att då lära sig att inte kunna berätta saker för honom helt plötsligt..... Kram kram till dig... tänker på dig, det vet du.

Anonym sa...

Tänker på er och ber till gud om att livet ska bli lättare snart.

Kram Carina(62Carinaz)

Resenären sa...

Det kommer nog tyvärr ta sin tid. Hoppas du fått tid att prata med någon!
Kram

lillis70 sa...

Miste min far när jag var fyra och mor blev ensam med oss fyra barn.
Hämtade (och hämtar fortfarande) kraft från stjärnorna på himlen, för pappa är ju en av dom.
Skickar all kärlek,ljus, styrka och omtanke till er.
Eran Fredrik finns runt om er, det vet du nog...
Kram