måndag, november 17, 2008

Vet du varför jag gråter?

"Mamma, vet du varför jag gråter?" hördes det från baksätet på väg hem från våra bästa vänner ikväll.
"Jag gråter för att jag saknar pappa" sa Axel.

Jag svarade att jag saknar honom, jag med, jättemycket, och började gråta jag med.
Vi pratade en stund och kom överens om att kramas när vi kom hem så att vi inte skulle behöva stanna mitt på vägen.
Jag bad honom försöka sova en stund tills vi var hemma.

"Men mamma, det går inte, för jag saknar honom ännu mer när jag försöker sova" svarade han.

Älskade vän, jag önskar att du aldrig behövt känna så.

33 kommentarer:

Helena sa...

Och vad jag önskar att du inte skulle behöva trösta dina barn för detta, gränsen borde ligga vid onda skrapade knän. Men nu när det är som det är, är det i alla fall tur att Axel och Emil har en sån jättebra mamma att gråta med, bra att ni har varandra.
Mina tankar är hos er.
Kram Helena (BoS)

kattiiiiss sa...

Älskade vän,.. vad jag önskar att han hade sluppit gråta
vad jag önskar att du sluppit gråta
det är så hemskt och tragiskt alltihop.

En stor tröst för pojkarna är att dom har sin underbara mamma kvar. Jag hoppas att ni kramades extra, extra länge och mycket när ni kom hem. Mailar dig senare.
Kramar i massor
Katarina

Anonym sa...

Fast jag inte ens känner er så sitter jag här och gråter. Ta hand om dej och dina barn och gråt och kramas tillsammans.

Anonym sa...

Det hugger i hjärtat.. Lilla killen! Vad skönt att han kan uttrycka sig så bra ändå, så att han inte håller det inom sig.. Tur att han har en så go' och klok mamma som du och att ni kan kramas när det är som jobbigast.
Stora bamsekramar till dig!!

VeronikaP sa...

Nej, så ska det inte vara! Jag önskar att jag kunde trolla...

Anonym sa...

Jag gråter jag med när jag tänker på vad du och pojkarna går igenom. Tur att ni har varandra och kan kramas mycket!
Stor kram till dig!
/Sandra

Anonym sa...

Åh lille Axel då, fina pojkar och deras fina mamma, ni har det inte lätt just nu! Som vanligt finns ni i våra tankar.

Kram
Nettan m familj

Pia sa...

Nej, detta skulle ingen liten pojke behöva vara med om. Ingen mamma eller fru heller.

Kramar till den bästa mamman en pojke kan ha när man saknar pappa så!
/Pia

Anonym sa...

Stora tunga tårar droppar ner på tangentbordet...varför, varför, varför behöver så här sorgliga saker hända i vår värld!
Det känns som att tiden är det enda som kan dämpa en sådanhär enorm förlust och smärta. Kanske även en tro på att man någon gång ses igen...att Fredrik är med er på ett annat sätt genom allt ni gör och allt ni minns.

Kramar i tusen Eva (Gbgtjej)

Malin sa...

Ni finns i mina tankar dagligen.
Vad jag önskar att du inte skulle behöva trösta dina barn.

Malin

Anonym sa...

Tårarna rinner när jag läser om lille Axel, ingen liten pojke skall behöva ha det så ! Tur att de har sin goa mamma. Ni är ständigt i mina tankar !

Många Kramar från Lotta och Zac

E sa...

Ååh! Du vet säkert inte att jag besöker din blogg då jag inte har komenterat(är en dålig komenterare).
Men usch vad man tycker synd om er!
Jag hoppas att allt kommer att lösa sig! Det är så olyckligt alltihop! Varför måste sådant hända?!
En stor kram till dig och pojkarna <333 Kicken

Anonym sa...

Tänker på er, ni får krama varandra jättemycket o komma igenom detta tragiska tillsammans.
Kram Malin o Casper

Anonym sa...

Åh så hemskt....
Min mans bror dog också nyligen (han var nästan i samma ålder som din man) och lämnade efter sig en stor familj.. så jag har på nära håll fått se dem gå igenom litegrann samma sak som ni går igenom nu och det är så hemskt. :P
Styrka till er

Resenären sa...

Jag förstår att killarna saknar sin pappa...
Kram

Anonym sa...

Lotta, min vän, jag gråter med er, och jag önskar att ni slapp genomleva detta helvete, det gör jag verkligen.

Jag hade din blogg öppen i går, och Amanda sa "mamma, titta, där är Axel och Emil". Sedan var hon tyst en kort stund, sedan sa hon med tårar i ögonen, "mamma, Emil och Axels pappa, Fredrik har dött". Hon som alltid annars pratar non-stop från det att hon vaknar tills det att hon somnar, var tyst ett bra tag. Sedan så sa hon att hennes farmor och farfar tar säkert hand om Fredrik. Hon kan läsa, men det är både på gott och ont faktiskt, för att bara för att man kan läsa så betyder det ju inte att man vet hur man ska handskas med informationen man får när man läser, och bara är 5 år. Nu blev det väldigt svamligt det här, hoppas att det inte gör något.

Jag skickar världens alla kramar till dig och pågarna. Ett ljus är tänt för Fredrik, precis som alltid när det börjar bli mörkt.

Kram
/Anne

Jessica sa...

gud vad mina tankar går till dig! Jag kan inte annat än beklaga och hoppas att ni klarar er ur detta bra! Jag tänker på er!
Kram

Gitte sa...

Kära goa Lotta, så ont det gör i mig.... att du ska behöva genomlida detta..
Och lilla söta sonen, det är så svårt detta, men det är bra att han pratar om det... och att ni kramas o kramas hela tiden. Tillsammans blir ni starka. Hur går det för Emil?
Tänker på dig o barnen var dag...kramar från mej

Nemi sa...

Men lille vännen!!! *gråter och vill krama om*

Vilken tur att ni har varandra i denna tragedi (en tragedi som är allt annat än rättvis)!!!

Tänker på er!

Massor med varma kramar!

Anonym sa...

Underbare lille kille, så många tanakr. Vad skönt att han kan klä dem i ord. Sköt om er så gott det går och kramas mycket! Kram Aase

Anonym sa...

Tänker så mycket på dig och dina pojkar. Det är så sorgligt. Och jag undrar, Varför??
Varför han, varför ni?

Anonym sa...

Jag ska inte vara anonym...varför blev det så?

Anonym sa...

Känns som om mitt mamma-hjärta gick rakt itu när jag läste om lilla Axel. Fäller en liten tår. Tur att ni har varandra du och pojkarna så att ni kan kramas när saknaden blir för stor.
(((Kram)))

Anonym sa...

Vad jag önskar att dina barn inte behövde gråta efter sin pappa. Att du inte behövde gråta efter din man.
Många kramar Annika

MissMian sa...

Hej Lotta...jag känner inte dig. Jag har tassat på din blogg och jag läste allt fint du skrev till fototävlingen på Scrabooking mm. (om jag inte helt virrat ihop det men visst är det du? )
Jag har flera gånger nu funderat på om jag ska lämna en kommentar.. om det finns något jag kan säga..om ord på något sätt kan lindra smärtan och speciellt då ord från en främling? Tror inte det men jag tänker på er och mina ögon tåras varje dag när jag tänker på vad som hänt er, hur du måste känna varje dag och hur dina pojkar upplever allt. Vill bara ge mängder med kramar till dig och din familj...

Annika sa...

Jag tänker ofattbart mycket på dig och din familj. Jag känner med hela hjärtat för dig och dina älskade barn och kan inte förstå meningen ......
Mina varmaste kramar och deltagande i din ofattbart stora sorg - min lilla ellen sänder massor av styrkekramar till dina ljuvliga barn. Tänker på dig Lotta!
Kram Annika Knober

Sanna F sa...

Jag känner inte heller dig men när jag läser här gråter jag också! Det är så sorgligt!
STORA KRAMAR

Laila sa...

Vad jag förstår din maktlöshet! Det är inte meningen att så små barn ska vara med om nått sånt här...
Jag är glad ändå för att du har familj och vänner runt omkring dig som kan ge dig både skratt och gråt. Det behöver man!

Var rädda om er

kattiiiiss sa...

Hej Vännen

Hur har du det idag?
Tack för fikan igår, det var fint att få träffa er. Tänker så på er.
Massa massa kramar
Katarina

Helena sa...

Hej

Jag tänker på er ofta.

Många kramar
Helena (BoS)

Anonym sa...

Jag gråter med er, jag vill inte att pojkarna ska känna den där känslan när man har förlorat någon.
Jag tänker så på er varje dag, lider med er varje dag önskar så att ni inte skulle få genomlida något sånt här fruktansvärt.
Jättekramen,
Inger m VEF, karlskoga(BoS)

Jonna sa...

Älskade barn. Ni får kramas ofta!
Kram

Madd1sh sa...

Jag kan inte på något vis tänka mig hur det känns för er. Bara tanken att dem blivit av med sin pappa i så tidig ålder, får det att blöda själen på mig...

Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om detsamma hände min familj, kan man verkligen fortsätta leva? Man måste väl det, helt enkelt..? För barnens skull...

Jag tycker att du verkar vara en helt underbar mamma, som tar hand om dina barn på ett helt underbart sätt. Och att du klarat situationen så pass bra ändå. Du är en otrolig människa! Du är stark, starkare än vad du själv kanske känner. Och du förtjänar alla goda ord du får från alla goda människor.

Jag fann din sida för att jag letade efter andra tvillingmammor, hoppas att saker och ting börjar kännas ljusare. Mvh/Madelene