tisdag, januari 27, 2009

obesvarade frågor

Jag kan fortfarande inte fatta att han är borta för alltid, jag sitter här ensam om kvällarna och väntar på att han ska komma hem, men det gör han ju inte.
Jag tänker på ögonblicket då jag insåg att han inte andades, på när jag fick beskedet att han var död, på att han dog utan att det var något fel på honom, jag gråter - men väntar fortfarande på honom.

Jag satt och scrappade igår, ett foto på Emil i skogen och insåg att jag inte visste vilken plats vi åkte till den gången, just den gången var vi någonstans vi inte brukar åka och jag tänkte: Det måste jag fråga Fredrik om!
Sen gjorde det så ont, för jag kan inte fråga honom, jag kan aldrig fråga honom om något igen.

Jag saknar honom så förbannat!
Jag vill bara ha honom tillbaka.

Varför han?
Varför jag?
Vad har vi gjort för ont för att förtjäna det här?

15 kommentarer:

Nemi sa...

KRAMAR I MASSOR!!!

Det är orättvist att detta har hänt er! Men ni har inte gjort något ont, ni förtjänar inte detta - glöm aldrig det!

N

Sandra sa...

Det kommer nog alltid finnas tillfällen när du tänker precis så, att det är något du vill dela med Fredrik eller fråga honom och det känns otroligt fel att du ska behöva uppleva det här.
Stor kram till dig och pojkarna!

Camilla sa...

Livet är orättvist, Jag förstår vad du menar. Min svägerska/väninna (jag vet det är inte det samma som make) dog för 1,5 år sedan. Tomheten efter en näras bortgång är fruktansvärd. Men du är nog på rätt spår. Det finns svåra dagar och mindre svåra dagar. Sorgen lättas av minnen, samtal och skratt..?? Jag vet det låter hemskt men skratt och tårar lättar i massor. Ha det bäst, jag tänder ett ljus för din älskade.

Helena sa...

Lotta, ni har bara dragit en nitlott. Jag önskar så att ni fått behålla Fredrik. Av hela mitt hjärta önskar jag detta. Du och dina fina killar förtjänar det bästa.

Christina / Synål / Stina sa...

Det är klart att det finns många Varför?? konstigt vore det annars. Men tyvärr vet vi inte vad livet ha rvalt för väg åt oss. Jag hoppas att dina dagar med positivitet och glödje blir fler och kommer oftare, än dom ledsamma. Det gäller bara att inte glöma att Man FÅR vara ledsen.
Goa kramar till er alla tre.
KRAM

anneli sa...

Vem får inte obesvarade frågor vid en sådan situation Du och pojkarna har råkat ut för. Det finns ingen av Er som gjort något fel,ibland är bara livet så fruktansvärt tragiskt,att någon man älskar bara går och dör och att man inte kunde hitta någon förklaring till varför han bara somnade in, är nog ännu svårare att förstå!!
Fredrik kommer inte tillbaka,men om du pratar till Fredrik som du gjort vid graven,kanske ditt hjärta kan bli lättare. Du och pojkarna finns hela tiden i mina tankar,undrar hur du mår och har det och hur det går för Axel och Emil. Jag gör det för att det som hänt berör mig så djupt,utan att jag känner någon av er!
Massor med varma kramar till dig och pojkarna!!

Veronica sa...

Jag kan faktiskt inte sluta tänka på er och det går sällan en dag utan att ni finns i mina tankar. Känns så orättvist att man ska förlora något man älskar så högt. Det är ofattbart och du gör ett jättejobb med killarna. Du ska vara stolt över dig själv

Gitte sa...

Kram kram, livet är orättvist..... o tyvärr måste livet gå vidare. Och det kommer nog många ggr då du vill fråga Fredrik ngt, eller diskutera med han o så kommer du på.... nej det går ju inte.. jo prata med han det kan ju hjälpa men svaren.......

Tack för dina ord hos mig... för det var väl du?? Kan inte tänka på ngn annan lotta i alla fall.

Cathrin sa...

Hej!! Det skär i mitt hjärta att läsa dina rader.......men jag tycker du är otroligt stark som delar med dej av din sorg och det är nog ett bra sätt att bearbeta på.Tänker på dej och dina pojkar fast jag inte känner er,Kram Cathrin

Kaatzi sa...

Det är så fruktansvärt alltihop. Livet rullar på dag för dag men ni tvingas leva med det faktumet att Fredrik är borta för alltid.
Frågorna är många om varför det hände och något svar kommer ni aldrig att få.. Jag förstår frustrationen och hopplösheten som du känner. Ensam är du inte, vi finns här och vi är många som bryr oss om er. Fredrik går aldrig att ersätta och hans tomrum kan ingen fylla. Det är något ni kommer att få lära er att leva med och vägen dit är lång och smärtsam. Jag hoppas att du genom glada minnen, med hjälp av era pojkar och släkt och vänner kan ta er framåt, dag för dag, små steg.

Vi finns här och tänker på er alltid!
Många kramar
Katarina

anneli sa...

Vill bara skriva ett par ord igen,tänker på Er och skickar er och varma hälsningar och kramar till er!
Du får fortsätta kämpa,vi andra finns runt om dig!! Jag hoppas verkligen Du har någon som du kan ringa när som helst om du skulle känna dig för ensam.Lider med Dig Lotta och De underbara gossar som Du och Fredrik fick. Där fick ni verkligen en dubbelvinst!Kram

Anonym sa...

Min vän!
Ja livet har gått hårt åt er alla och jag önskar så att jag kunde ta bort all smärta och sorg som ni känner...men jag kan bara vara här bredvid för att hjälpa till och stötta er när ni behöver!
Älskar er....

Kram Lina

Anonym sa...

Min vän!
Ja livet har gått hårt åt er alla och jag önskar så att jag kunde ta bort all smärta och sorg som ni känner...men jag kan bara vara här bredvid för att hjälpa till och stötta er när ni behöver!
Älskar er....

Kram Lina

Nettan sa...

Åh vännen önskar så att jag kunde hjälpa dig ur sorgen!

Tänker på dig och pojkarna!

Kram

Jonna sa...

KRAMAR!!!!