Det går framåt i nya huset.
Sakta. ;-)
Men igår var underbara A & J här och hjälpte till.
A tog med sig barnen upp och satte igång att röja pojkarnas rum.
Innan såg där ut som ett bombnedslag i vardera rum, de har gått och rotat i flyttlådorna och bara tömt ut allt på golvet i sin jakt på en viss leksak...
Eftersom de ändå inte sover i sina rum än har jag inte orkat ta tag i det, men nu så är det fint där, tack vare A!
J installerade min nya diskmaskin - ja, det ÄR värt att förlora dyrbar skåpsplats!
Och sen satte han upp ännu en lampa åt mig, så nu har jag snart ordentligt med ljus här om kvällarna.
Tack A & J, jag vet inte vad jag gjort utan er!
På eftermiddagen var vi alla och fikade hos L & M, och sen åkte jag hem utan mina huliganer.
Axels flickvän Julia bjöd nämligen till pyjamasparty med övernattning!
Det var första gången de sov borta hos nån annan än mormor/farmor så det var vääääldigt spännande!
Själv hade jag en lugn kväll för mig själv, jag tänkte skriva "tyst kväll" men det var det ju INTE - oj som det åskade!
Nu sitter jag i lugn och ro och väntar på mamma och pappa - idag ska vi ta hand om det sista med gamla huset så att det är klart att lämna över nästa vecka.
2 kommentarer:
Sakta men säkert..... blir det ordning på torpet o även livet .....
Trots din stora sorg, så känns det i alla fall som du går vidare.. men visst saknaden finns ju där givetvis. Inatt hörde jag ingen åska alls... men sist nu i veckan. Sköt om dig kära du... kram gitte
Jag läser ifatt din blogg lite då och då och tårarna rinner varje gång. Jag blir så ledsen över sorgen som ni tvingar fenomleva och så glad över styrkan ni har. Vi har inte träffats många gånger IRL men det känns ju som att vi kännt varandra för alltid, för hade vi ett liv innan barnen kom? Det är så himla orättvist att Fredirk inte fick stanna hos er! Det är det enda jag kan tänka. Och hur himla lyckligt lottad jag är som har kvar min Ander. Vill inte att det ska låta fel, men jag vill tacka dig för att du har fått mig att öppna ögonen och vara lycklig över hur bra jag har det och uppskatta det varje sekund! Fast vi mest känner varandra över internet så vill jag att du ska veta att vi finns här för dig. Vil ni komma upp till Stockholm så har vi alltid rum för er! OCh det är en helt ärlig inbjudan, alltid öppen! Kram
Skicka en kommentar