söndag, maj 03, 2009

12 år

12 år idag.
Sedan första gången vi träffades.
Sedan jag blev kär i Fredrik.
Jag visste redan då, den första kvällen, att den här killen var speciell.

Min allra bästaste vän i världen, A, och jag hade några veckor tidigare suttit en kväll över telefonen och halvt på skoj diktat ihop en kontaktannons.
Den handlade om dubbeldejt med massor av humor och öl.
Ja, på den tiden hade ju A lärt mig dricka öl, och jag hade inte hunnit sluta gilla det än.
Favoriten var Guinness, varför ska man lära sig gilla de lättdruckna sorterna? ;-)

Vi satte in annonsen i Sydsvenskan - ja, på den tiden använde man papperstidningar att annonsera i!
Vi fick svar från några knäppgökar och nån läskig gubbe, och så fick vi ett svar från vad som verkade vara två helt normala killar.
Där var ingen hemma när vi ringde så vi skickade dem ett vykort istället med våra telefonnummer så att de fick ringa oss istället.
Och det gjorde de!
J och jag pratades vid i telefonen med varsin bästa kompis lyssnandes i bakgrunden, och vi bestämde att vi skulle ses den 3 maj utanför Dubliners i Malmö.

A och jag blev lite tidiga så vi tog en promenad runt kvarteret och när vi har gått varvet runt ser vi dem.
Det kan inte vara någon annan än de två.
A får lite panik och säger att vi skiter i det, vi går förbi dem bara och nästan drar mig förbi dem.
Men jag vänder mig om och säger:
Det måste vara ni som är J och F?
Det var det.

Vi bytte några blyga ord och gick in för att hänga av oss.
F och jag blev färdiga först och stod vid baren och väntade på A och J.
Där, redan då, var jag säker.
Den här killen skulle jag inte ge upp.
Han hade de finaste ögon och så vacker mun.
Men jisses vilken skånska, jag förstod knappt vad han sa ibland!

Vi handlade våra öl och satte oss ned.
Redan innan första skålen spillde jag ut av min öl på bordet.
Glaset, bordet och glasunderlägget i kartong blev blött.
Varenda gång jag lyfte mitt glas för att dricka följde den jädrans kartongbiten med glaset upp...
Fredrik sa senare att han föll för min gulliga klumpighet.

Efter några timmars snackande och öldrickande fortsatte vi till Heartbreak.
Där blev det mer öl och snack, och en del dans.
Jag passade som handen i handsken i Fredriks famn.
Där skulle jag kunna stanna för alltid, och det sa jag till honom.
Senare sa han att den kommentaren kunde ju skrämt bort vilken kille som helst, men honom skrämde den inte bort!

När kvällen var slut var vi alla fyra överens om att vi skulle höras, och sen ses igen.
Jag gick och la mig med fjärilar i magen och en kudde av rosa moln.
Jag var redan kär.
Jag visste att det var Fredrik jag ville ha.
Och jag var ganska så säker på att han ville ha mig med!

Men här sitter jag nu, 12 år senare.
Ensam.
Utan honom.
Och jag älskar honom.

Hör du det, din drummel?
Jag älskar dig!
Hur fan kunde du lämna oss så här?
Utan förvarning, utan anledning.
Vi vill inte vara utan dig ju.
Det skulle ju vara vi mot världen resten av livet.
Inte så här.

Du fattas oss.
Vi älskar dig.
Vi saknar dig.

7 kommentarer:

Karin sa...

Åhh, så himla fint skrivet!

Kram

Kaatzi sa...

Men gumman..
Blir så ledsen när jag läser dina ord. Utan att veta att den här dagen var speciell för er. så har jag tänkt på er flera ggr..

Massa kramar
Katarina

Carina (62CarinaZ) sa...

Du ger mig så många tankeställare T.ex. varför gnäller jag på att man har det kämpigt med barnen, varför gnäller man om att jag plocka undan efter alla alltid och varför säger man till sin man du måste vända ut o in på dina strumpor.
Kram Carina
Tack för du ger oss dina tankar.

Hanna och Bemi sa...

Vilken härlig berättelse över hur ni träffades! Jag kan riktigt känna känslan och relatera till när jag träffade min sambo.

Men det är inte rättvist! Skickar många kramar till dig och hoppas att maj månad trots allt blir en bra månad för dig fast den innebär så många minnen för dig förknippade med Fredrik.

Anneli sa...

Ja, kärlek vid första ögonblicket kan verkligen vara sant och det är underbart!! Din kärlek blev besvarad, men ingen kunde ju ana att detta tragiska skulle inträffa. Han kommer alltid vara Din stora kärlek och han älskar dig säkert fortfarande!!
Massor av Kramar till Dig för att Du orkar dela med dig!

Nemi sa...

Så fint! och så orättvist!!!

Massor, massor och massor med kramar!!!

Laila sa...

Min pappa dog den 5 maj... för 12 år sedan.... :-\

Din maj 1997 så uppfylld av spänning och bubbel inombords. Min av sorg. En annan sorg än den du har idag. Helt annan osm inte går att jämföra!
Men jag vill tänka att dom finns där. Min pappa vakande över sitt första barnbarn han aldrig hann träffa.
Din man över de sina söta småttingar! Du vet att han finns och vakar över er!♥