12 år

12 år idag.
Sedan första gången vi träffades.
Sedan jag blev kär i Fredrik.
Jag visste redan då, den första kvällen, att den här killen var speciell.

Min allra bästaste vän i världen, A, och jag hade några veckor tidigare suttit en kväll över telefonen och halvt på skoj diktat ihop en kontaktannons.
Den handlade om dubbeldejt med massor av humor och öl.
Ja, på den tiden hade ju A lärt mig dricka öl, och jag hade inte hunnit sluta gilla det än.
Favoriten var Guinness, varför ska man lära sig gilla de lättdruckna sorterna? ;-)

Vi satte in annonsen i Sydsvenskan - ja, på den tiden använde man papperstidningar att annonsera i!
Vi fick svar från några knäppgökar och nån läskig gubbe, och så fick vi ett svar från vad som verkade vara två helt normala killar.
Där var ingen hemma när vi ringde så vi skickade dem ett vykort istället med våra telefonnummer så att de fick ringa oss istället.
Och det gjorde de!
J och jag pratades vid i telefonen med varsin bästa kompis lyssnandes i bakgrunden, och vi bestämde att vi skulle ses den 3 maj utanför Dubliners i Malmö.

A och jag blev lite tidiga så vi tog en promenad runt kvarteret och när vi har gått varvet runt ser vi dem.
Det kan inte vara någon annan än de två.
A får lite panik och säger att vi skiter i det, vi går förbi dem bara och nästan drar mig förbi dem.
Men jag vänder mig om och säger:
Det måste vara ni som är J och F?
Det var det.

Vi bytte några blyga ord och gick in för att hänga av oss.
F och jag blev färdiga först och stod vid baren och väntade på A och J.
Där, redan då, var jag säker.
Den här killen skulle jag inte ge upp.
Han hade de finaste ögon och så vacker mun.
Men jisses vilken skånska, jag förstod knappt vad han sa ibland!

Vi handlade våra öl och satte oss ned.
Redan innan första skålen spillde jag ut av min öl på bordet.
Glaset, bordet och glasunderlägget i kartong blev blött.
Varenda gång jag lyfte mitt glas för att dricka följde den jädrans kartongbiten med glaset upp...
Fredrik sa senare att han föll för min gulliga klumpighet.

Efter några timmars snackande och öldrickande fortsatte vi till Heartbreak.
Där blev det mer öl och snack, och en del dans.
Jag passade som handen i handsken i Fredriks famn.
Där skulle jag kunna stanna för alltid, och det sa jag till honom.
Senare sa han att den kommentaren kunde ju skrämt bort vilken kille som helst, men honom skrämde den inte bort!

När kvällen var slut var vi alla fyra överens om att vi skulle höras, och sen ses igen.
Jag gick och la mig med fjärilar i magen och en kudde av rosa moln.
Jag var redan kär.
Jag visste att det var Fredrik jag ville ha.
Och jag var ganska så säker på att han ville ha mig med!

Men här sitter jag nu, 12 år senare.
Ensam.
Utan honom.
Och jag älskar honom.

Hör du det, din drummel?
Jag älskar dig!
Hur fan kunde du lämna oss så här?
Utan förvarning, utan anledning.
Vi vill inte vara utan dig ju.
Det skulle ju vara vi mot världen resten av livet.
Inte så här.

Du fattas oss.
Vi älskar dig.
Vi saknar dig.