Idag är det 6 månader sen.
Fattar ni?
SEX MÅNADER!
Ett halvår.
Jag kan inte fatta det, det kan inte ha gått så lång tid redan.
Det känns fortfarande så overkligt.
Även om jag vet om det så kan jag fortfarande på nåt plan inte ta in det, den biten av mig är fortfarande kvar i bubblan.
Visst gråter jag, jag gråter väldigt lätt för tillfället när jag pratar om det.
Men ändå, det är nog bubblan som på något vis är räddningen, som gör att jag kan gå vidare med allt som måste göras, allt som måste ordnas, livet som måste levas trots allt.
Jag är tacksam att jag är en flitig fotograf, jag har så många fina foton av honom.
Många av dem är nu inramade och fram till i helgen fanns han i varenda rum i huset, var vi än var så fanns han där nära och tittade på oss.
Nu finns han bara kvar här, på hyllan framför mig när jag sitter vid datorn, och på väggen i kalendern i köket.
Jag saknar att inte kunna titta på honom när jag tittar på tv, det har varit en liten tröst att åtminstone kunna se hans foto på väggen över soffan, nu när han inte ligger där i soffan bredvid längre.
Men på lördag går flyttlasset och sen kommer tavlorna fram igen, så att vi återigen kan se honom var vi än är.
Älskling, jag saknar dig så.
Pojkarna saknar dig så, de pratar om dig nästan varje dag.
Vi var till graven idag och satte nya fina blommor till dig, det finns alltid flest blommor hos dig, du är så saknad av så många.
Emil viskade saker till dig, jag undrar så vad han sa.
Axel viskade han med, men jag vet ju vad han brukar säga till dig:
"Pappa jag älskar dig och jag saknar dig. Jag önskar att du skulle leva."
13 kommentarer:
Magen knyter sig när jag läser ditt inlägg, och jag känner hur ögonen börjar tåras..
Det är ofattbart så fort tiden går. Jag har tänkt på er varje dag de senaste 6 månaderna. Och kommer förmodligen att göra det under de kommande 6 månaderna också.
Hoppas att Fredrik har det bra i sin himmel. Han finns hos er hela tiden.. det är jag övertygad om.
Massa Kramar, Katarina
Tänker på er ofta... KRAM
Åh, just bilden av en tom plats i soffan, en tom plats vid bordet... blir alldeles kall.
Så skönt att ni har honom med er på de sätt som står till buds.
Säkert vet han det.
Känner med dig.
Stor kram till dig vännen!
Ett halvår sen jag kom hem från en jobbkonferens och bara skrek rakt ut. Och jag säger som första kommentaren, det har inte gått en dag utan att jag tänkt på dig och er.
Tur att E och A har en sån fin mamma och du så fina barn!
Kram från Helena
Kram till dig och pojkarna. Jag tänker på er ofta. Kanske vi kan ses i sommar på Skånes djurpark. Vi kommer ner i slutet av juli:)/ Jessicka med M & T
Ord är överflödiga.
Kram till er.
Jag beundrar din styrka, att kunna skriva så fint om det som är det svåraste i livet - att mista någon man älskar. Jag tänker ofta på dig o er, och hoppas att livet ska komma att kännas OK för er.
Tur att du har många foton på din älskade.
Kramar!
Tårarna rinner och jag vill bara sitta där hos dig och ge dig en av de varmaste kramar jag någonsin gett.
Jättekramar till dig o de finaste pågarna.
Kram, Inger
Massor med kramar!!!
En bamsekram från mig med!!!
Eva (Gbg-tjej)
Nej, det är verkligen konstigt att det redan är 6 månader sedan, jag minns hur jag satt på jobbet och grät med dig när jag fick reda på vad som hänt, och fortfarande stiger tårarna ibland när jag tänker på er, vilket jag gör ofta. Ta hand om dig och pojkarna, och lycka till med flytten!
Kram, Sandra
Kom in på den här bloggen av en slump. När jag läste det här önskar man så innerligt att man kunde hjälpa på något sätt!
Jag skickar en kram i alla fall!!
Skicka en kommentar