Usch, vad fort det kan gå!
Jag räddade livet på ett barn idag, som satte i halsen.
Det var tvärstopp, han fick ingen luft och blev rödare och rödare i ansiktet.
Jag handlade utan att tänka, vände upp och ned på honom och tryckte till hans rygg så att hans mage trycktes snabbt mot mitt ben.
Korvbiten lossnade som tur var - men jag trodde att den satt kvar och hivade över honom till en kollega för att hon oxå skulle försöka få loss den eftersom jag trodde att jag inte klarat det.
Men så fort han kommit över i hennes famn märkte vi att han andades igen!
Man blir så jäkla rädd!
Usch.
6 kommentarer:
Fy, så läskigt! Men så skönt att du lyckades få bort korvbiten!
Allt bra annars på jobb? Hur blev det med den lediga tjänsten på andra avdelningen?
Kram Camilla
Hej!
Det är fruktansvärt obehagligt när någon sätter i halsen. Jag är livrädd för sånt! Felicia satte en köttbit i halsen idag till lunch. Men hon lyckades få loss den själv.
Vid det laget så är man så himla uppjagad och rädd, det går ju så fort.
Skönt att allt gick bra illafall!
Kram, Katarina
Superpedagogen samt livräddare in action!!!! Förstår din panikkänsla blir själv svag i benen av bara tanken ,,, sån tur att det gick som det gick. Jag har oxå varit på småbarnsavd idag o fick inse att här skulle det vara mkt små bitar!!!
Läskigt. Vilken tur att du kunde hjälpa honom.
Kram
camilla: Nej, det blev inget med den tjänsten eftersom jag redan gick på en annan tjänst. Men den skulle varit tillsatt den 1/4 och jag jobbar fortfarande på de timmarna...
kram
Usch vad läskigt! Jag är så imponerad över hur du alltid gör allt rätt i såna situationer. Jag har (tack och lov) aldrig varit utsatt för en sån situation, så jag vet inte själv hur jag skulle reagera.
Men en sak är säkert, och det är att jag skulle lugnt och tryggt kunna lämna över mina barn till dig om du vore förskolelärare här...
Kramar!
Skicka en kommentar