Ibland är det svårt att hålla sig för skratt...

Till exempel som idag, vid frukosten.
A bar sig som vanligt (tyvärr) åt vid frukostbordet, kladdade mer än han åt osv och jag fick bara nog och han åkte från bordet.
Jag satte honom på golvet mot toadörren, precis utanför köket och sa åt honom att han kunde komma in igen när han hade tramsat färdigt.
15 sekunder senare kröp han och satte sig bredvid dörröppningen och pillade lite på min ryggsäck som låg på golvet där.

"Har du tramsat färdigt?" frågade jag vänligt.
Och fick ett snabbt svar:
"Snart!"

Eller som E, vår ena väluppfostrade unge.
Han har hört att om någon nyser så säger man "Prosit".
Så då säger han det varje gång någon nyser.
Eller hostar.
Eller rapar...

A är vår andra väluppfostrade unge.
Han fick en hostattack vid matbordet en dag och E sa i vanlig ordning "Prosit!".
A kämpade med sin hosta, ögonen tårades och till slut kunde han andas och prata igen, då tittar han på E och säger:
"Tack!"

Måhända att de är vidriga små trotsmonster titt som tätt, men mellan varven är de de ljuvligaste, roligaste, sötaste barn på denna jord!