Som är viktiga för mig, och för mitt liv.
Men den som jag väljer att skriva om här idag är Fredrik.
(Här är Fredrik på vår bröllopsresa på Zakynthos 2002.)
Fredrik och jag älskade varandra och levde ihop i 11 år, vi kände varandra utan och innan.
Idag finns han med i alla de små besluten, till exempel när jag handlar: "Vad hade Fredrik tyckt om den här?"
Under julen blir det tydligare än annars.
Hans favorittomte får stå på sängbordet på "hans" sida där han brukade ha den, granen är klädd i bara rött och guld som han ville, hans mormors gamla spira sitter fortfarande i toppen på granen.
Julen var Fredriks högtid, han älskade att klä granen, att julpynta och spela julskivor på stereon.
4 kommentarer:
Åh du skriver alltid så fint om din älskade man. Jag blir alltid så rörd och tårögd när jag läser det. Det gör mig så ont att han inte längre finns där hos er (även fast jag tror han finns där ändå)
Men du, visst är dina fina pojkar väldigt lik sin pappa? =)
Kram Karin
Tack, Karin.
Ja, pågarna är väldigt lika sin pappa!
kram
Igår begravdes min kompis, hon dog av en långdragen sjukdom. Hon lämnade efter sig en ledsen man och dotter, det var sorgligt att se deras sorg och smärta, och ingenting kunna göra för att mildra den. Det är jobbigt när livskamraten dör när man är gammal, javisst, men när hon dör mitt i livet, och fortfarande har vård om barn osv, då är det tidvis överjävligt. De hade en bild av henne vid kistan, så livfull som hon var i livet, väldigt fint.
Kram
Också Tvillingmamma
Jag beklagar er sorg, jag blir lika ledsen varje gång jag hör att fler behöver gå igenom det här.
Bara att veta att vännerna finns där hjälper, visa att du tänker på dem, erbjud att komma med mat, att passa barnet etc.
Det är de små sakerna som betyder, och hjälper, så mycket.
kramar, Lotta
Skicka en kommentar