tisdag, december 07, 2010

Dag 08 - Min dag

Ja, de sista veckorna har ju inte varit vanliga dagar, men en vanlig dag brukar se ut ungefär så här:

6.00 ringer klockan.
Jag snoozar till 6.09.
Oftast har pågarna kommit in till mig under natten/tidiga morgonen så vi vaknar av klockan alla tre.
Vi myser lite, säger godmorgon, och sen går vi upp ur sängen och tar våra kläder som hänger på trappräcket med oss ner.

Väl därnere sätter pågarna på tv:n direkt, Cartoon Network.
Själv sätter jag på datorn och Facebook.
Samtidigt som de tittar på tv klär pågarna på sig, i lugn och ro.
Jag sväljer mina tabletter vid datorn och klär sen på mig.

Sen borstar vi tänderna och klär på oss ytterkläderna och lämnar huset kl 7.00.
7.10 lämnar jag pågarna på fritids och de äter frukost där 7.30.
Jag börjar jobba 7.30 enligt schema, men i verkligheten så börjar jag jobba ca 7.17 när jag och cykeln kommit fram till jobb.
7.30 lämnar jag, min kollega och barnen förskolan för att promerera till vår lilla avdelning på skolans gård.
8.00 äter jag frukost med barnen, eftersom vi själva tar med vår frukost är det alltid samma sak: 2 Ryvita-knäckebröd med Port Salut och en kopp te.

Sen är det jobb några timmar, hur många beror på vilken dag i veckan det är.

Jag hämtar pågarna och vi går hem och pratar om deras dag i skolan på vägen.
Väl hemma slänger de sig i soffan en stund och varvar ner framför teven innan de leker en stund inne eller ute.
Sedan är det middagsdags, vid fyra, halv fem brukar jag kalla på pågarna och så hjälps vi åt att laga middag.
De älskar att få hjälpa till med maten.

Efter maten brukar pågarna leka, titta lite mer på tv, eller så spelar vi något spel tillsammans.
Vid halv sju tappar jag upp ett bad åt dem och sen har jag en lång stund då jag brukar scrappa i rummet utanför badrummet.
Efter badet plockar vi fram vilka kläder vi ska ha på oss nästa dag och hänger på trappräcket.
Vid halv åtta, åtta lägger jag pågarna och jag brukar läsa ur en högläsningsbok för dem innan de somnar.
Sen är det min tid, bara min!

Nu kan jag sitta vid datorn i lugn och ro eller scrappa en stund, njuta av tystnaden!
Klockan nio tittar jag alltid på tv, det brukar oftast vara något bra på femman eller trean då.
Sen blir klockan tio och jag ska egentligen gå och lägga mig.
Men nej, oftast så "ska jag bara" och fastnar vid datorn istället till klockan elva ungefär innan jag går och lägger mig.
Men sen är det gonatt, för klockan ringer tidigt nästa dag igen!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag beundrar dig! Jag hittar inte riktigt orden för hur jag känner när jag läser din blogg, jag hittade hit bara dagar innan Fredrik dog, och det har hela tiden känts som om jag råkade "se" något som inte var menat för mina ögon. Jag hittade hit via något pysselställe där du var i dt-teamet, men jag har följt dig för att jag vill se att du mår bra, att du tar dig framåt och för att se dina fina pojkar växa. Jag tycker givetvis det är roligt att se dina alster också, det är en härlig hobby vi har!
Jag förlorade min bästa/äldsta vän för 10 år sedan, hon hade just fyllt 30, det gör fortfarande ont, det är konstigt att hon inte får vara med om allt som hänt, mitt bröllop och mina barn, men jag tror hon finns med mig på något sätt, jag drömmer fina drömmar med henne med jämna mellanrum, och de glädjer mig. Jag har ännu inte klarat av att scrappa något med henne på, även om jag vill. Hon skulle ha älskat scrapbooking!
Hur som helst, jag ville bara säga att du berör mig, du inspirerar mig och du visar en enorm styrka!
Massa kramar, Helena i Hägersten

Tvillingmamma Lotta sa...

Tack för dina ord, Helena!
Ja, din vän finns alldeles säkert med dig, och i dina drömmar kan hon säga det hon vill säga dig.
Jag önskar så att jag fick drömma oftare om Fredrik, men jag gör det nästan aldrig.
Jag började scrappa ett foto av Fredrik nästan med en gång, på något vis kände jag att jag måste göra det nu annars kommer jag inte att klara av det.
Det är jobbigt att bläddra bland alla foton på honom, att sätta sig och scrappa ett foto med honom på, men samtidigt så ger det mig ro, jag minns så tydligt och på ett sätt får jag vara nära honom.
Och det är okej att gråta samtidigt, jag vet inte hur många LOs som jag droppat tårar på när jag scrappat dem.
Kramar, Lotta