Sorgterapeut

Idag har jag varit på mitt första besök hos en sorgterapeut.
Ni minns kanske att jag och svärmor var på en föreläsning om sorg, och hur man tar sig igenom sorgen och hittar glädjen igen?
Det visade sig att kvinnan som höll i föreläsningen är kopplad till min kommun, och min chef fick veta detta förra veckan och frågade mig om jag ville gå till henne.
Självklart ville jag det.
Jobbet står för alla kostnader och jag får gå på arbetstid. vilket verkligen underlättar för mig.

Så idag var jag där.
Jag berättade att jag varit på föreläsningen och då kom hon ju på var hon hade sett mig förut!
Idag var ju som sagt var första besöket vilket innebar att jag var tvungen att berätta vad som hänt mig, varför jag är i sorg.
Det är konstigt, eller nej, det är det väl inte, men för bara några månader sen kunde jag berätta om vad som hänt utan att gråta, men nu går det inte längre, jag gråter floder, helt utan kontroll.
Men ja, nu har jag ju chocken släppt, nu börjar man ju på allvar inse vad som faktiskt hänt, nu börjar man kunna ta in vad som hänt - och då kommer ju smärtan och gråten.

Det är verkligen precis som hon sa:
Nu har det gått ett år och folk runtomkring börjar tycka att "nu har det gått ett år, nu ska det väl vara över, nu ska väl allt vara som vanligt igen?" men tvärtom så är det ju så att nu har ett år gått, nu har chocken och den berömda "bubblan" släppt - NU kommer sorgen på allvar, för nu är man inte bedövad längre, nu börjar den verkliga sorgen.

Så nu ska jag till henne en gång i veckan ett tag framöver, med hemläxa varje gång.
Vi får väl se vad det ger, är det bra så ska jag verkligen rekommendera att svärmor också träffar henne.

Och på tal om sorg så har jag en ny tid bokad för en ny ljuskväll med de två mediumen som jag och L träffade för snart ett år sedan.
Den 17 december är det dags.
Jag längtar!