Nytt från oss

Jaha, idag skulle jag ha börjat jobba igen efter min lilla sjukskrivning.
Igår hade Emil feber när jag hämtade pågarna på förskolan...
Ja, han har haft feber idag också för den delen, under natten var han över 39 för att vakna feberfri och sen kom den smygande under dagen så han kom över 38 runt lunch och nu ikväll hade han 38,8.
Så det blir till att vara hemma i morgon med.

I morgon bitti ska Emil till logopeden igen.
Det orkar han säkert, såvida han inte har upp mot 39 grader förstås.
Han är "under behandling" nu och ska gå dit en dag i veckan i 20 veckor.
Där får han öva på att tala "mjukt" så att inte orden stakar sig för honom.
Hemma fungerar det jättebra, men på förskolan stammar han väldigt mycket hela tiden.
Så himla tråkigt, jag ser och hör hur de andra barnen antingen påpekar det eller hur de vänder ryggen till honom för att de inte orkar stå kvar och lyssna tills han stammat klart.
Jag blir så ledsen, fast jag såklart förstår att det inte är lätt för dem heller, man tappar ju hela sammanhanget i meningen när han stammar på varenda ord.

Vi har förresten firat EMIL-dagen, i lördags.
Emil har ju namnsdag på sin pappas födelsedag.
Så det blev först en tur till blomsteraffären där vi valde blommor åt Fredrik och sen åkte vi till kyrkogården där vi sa grattis vid hans grav och släppte iväg våra ballonger, pågarnas med varsin teckning fastknuten.
De seglade så fint mot himlen.
Sen åkte vi hem igen och Emil fick sin present, en Lego Bionicle-gubbe som han hett önskat sig!
Han är superduktig på att bygga lego och fixade att bygga ihop den nästan själv, med lite stöd av Axel, Jullan och Jullans pappa.

Ja, de var här på Fredriks födelsedag, och A & J med.
Lika mysigt som alltid med dem här.
Under kvällen sa lilla T plötsligt:
"Där står Fredde ute och tittar på Lotta!"
Det är märkligt, hon pratar så mycket om Fredrik fortfarande trots att hon nog egentligen inte "borde" minnas honom, hon var ju bara 2 år när han dog och det var ett helt år sen...
Men hon hade nåt speciellt med Fredde, jag får fortfarande knappt röra henne medan hon var som ett plåster på Fredrik väldigt snart efter adoptionen.

I söndags var jag på mitt första Vimil-möte.
Vimil står för "Vi som mist någon mitt i livet".
Det var skönt att träffa andra i liknande sits, samtidigt som det var väldigt känslomässigt jobbigt.
Jag grät massor när jag skulle berätta "min historia", men det var jag ju inte ensam om.

Och ikväll ringde min chef.
Tydligen har en sorgterapeut blivit kopplad till vår kommun (jag jobbar ju inom kommunen) och då tänkte de genast på mig.
Det visade sig sedan att det är samma kvinna som höll den där föreläsningen om sorg som jag och svärmor gick på så det känns bra.
Hon kommer att kontakta mig så att vi kan börja så fort som möjligt.
Jag kommer att be henne kontakta min svärmor också sen, hon behöver också hjälp med att bearbeta sin sorg.

Nåja, idag har jag även hållt min första julkortskurs.
Det gick bra, vi fick stämplat en massa, provat embossing och gjort ett första julkort.
Nästa gång blir det fler julkort gjorda för då behöver vi inte lägga tid på att stämpla.

Och nu bör jag gå och lägga mig hos mina hostande söner, klockan ringer tidigt imorgon bitti.