fredag, november 06, 2009

1 år utan Fredrik

Så här dags för 1 år sedan så levde Fredrik fortfarande.
I ungefär 1 timme till.
Så här dags för 1 år sedan gick jag med en oro i magen och visste inte vad som var fel.

När han kom hem från jobbet på morgonen så pratade vi en stund i sängen.
Han visste inte om han skulle gå på julbordet med sitt jobb eller inte, och jag tyckte att det är väl trevligt att gå på, men ta det lugnt med spriten.
Pågarna kom in i rummet, av nån anledning pratade en av dem om mitt namn.
Mamma, du heter Lotta Fredrik Rosander!
Hade det varit förr hade du fått heta fru Fredrik Rosander, sa Fredrik och skrattade.
Nej, mamma, du heter Lotta Fis Rosander! sa Emil(eller Axel?).
Fredrik asgarvade och sa: Skyll dig själv! när jag klagade på detta namn.

Snart var det dags för oss att gå, och för Fredrik att sova.
På väg ut ur rummet stannade jag, fick en sån konstig känsla i kroppen och undrade: Fick han en puss egentligen?
Jag minns än idag inte om jag kröp upp i sängen igen eller inte och gav honom en puss, jag tror inte att jag gjorde det för jag hade ju så ont i ryggen som varenda morgon.
Däremot sa jag: Hejdå, älskling, jag älskar dig.
Sen gick vi, och rummet var ju mörkt så nån sista bild av honom har jag inte.

När jag gick ut ur huset tänkte jag: Skulle jag gå hem på min planering idag? Nej, varför skulle jag gå tidigare idag, jag har ju ingenting planerat.
Jag hade en tandläkartid på förmiddagen.
Jag låg i stolen och när klockan blev 11.30 började jag titta på klockan.
Jag ville bara komma därifrån.
Jag tittade på klockan, igen och igen.
Till slut sa tandläkaren: Har du en tid att passa?
(Det var ungefär då han dog, fick jag veta senare.)

En av mina tänder behövde mer tid än hon hade så jag fick en ny tid senare på eftermiddagen.
Jag tänkte att jag måste ringa hem sen och säga att jag kommer hem tidigare med pojkarna så att jag kan gå till tandläkaren igen.
Kom tillbaka till jobb och vid två ringer jag hem, han brukar ha vaknat då.
Ingen svarar.
Jag blir orolig, det känns inte bra, men jag tänker att han sover väl länge, det har han ju gjort förr.
Rusar iväg och hämtar pojkarna på förskolan, kör hem.
Klockan är snart tre, tror jag.

Öppnar dörren och rusar in: Älskling, vi är hemma!
Inget svar.
Tar några snabba steg till trappan, det suger i magen; Älskling?!
Inget svar, inget grymtande som tecken på att han hört men är för trött för att svara ordentligt.
Jag tar trappan i tre stora kliv och öppnar sovrumsdörren.
Han ligger i sängen.
Men älskling, sover du än?

Sen börjar mardrömmen.
Han sover inte.
Han andas inte.

Jag kontollerar andning.
Jag kontrollerar puls.
Jag startar hjärt- och lungräddning.
Jag ringer 112 samtidigt som jag fortsätter med HLR.

Jag ser fläckarna på hans kropp, de fula blålilaröda fläckarna som samlats på insidan av hans armar, på insidan av hans lår.
Han är kall.
Jag vet att han är död.
Men jag kan inte acceptera det.
Jag kämpar för hans liv, jag skriker i luren och undrar var ambulansen tar vägen.

Axel kommer upp för trappan och jag skriker åt honom att gå ner igen, att pappa är jättesjuk.
Sen kommer de.
De tar över HLR, de kopplar maskiner till honom.
Jag går ner till pojkarna, springer upp och ned i trappan mellan dem och Fredrik.
Han ser så liten ut där han ligger på golvet i bara kalsonger, så smal, så ynklig, inte min store starke man.
Jag hör maskinen säga att det inte finns någon puls eller va den nu säger, och att de ska fortsätta HLR.

Jag är så säker på att de snart tar ut honom till ambulansen, att vi ska åka iväg, att de ska göra honom frisk igen.
Men istället kommer bara läkaren ner.
Jag frågar hur det går.
"Det går inte" svarar han, "Han är död."

I den sekunden dog jag med.

Den enda anledningen till att jag fortfarande andas är våra barn.
Våra underbara, fina, älskade pojkar.
4 år gamla blev de faderlösa.
Var fan finns meningen med det?

Idag går vi till graven.
Och sen kör vi ut i skogen.
Det är vad pojkarna vill, de minns att vi så ofta var i skogen med Fredrik.

1 år har gått.
1 år utan Fredrik.
1 år levandes i en mardröm.

Vi saknar dig, Fredrik.
Vi älskar dig.

45 kommentarer:

Marie - Med mina händer... sa...

Jag tänker på er. Kram.

Anonym sa...

Lotta. Jag har tänkt så mycet på er den sista veckan. Nu sitter jag och gråter som ett barn./J

Asksvart sa...

Tänker på er... Kram

syster A sa...

Åh herregud....Tårarna rinner.

Kramar i massor/A

Tinisen sa...

Tänker på er idag.
Kram

Karin sa...

Åhh Lotta, gud så fint (och sorligt) skrivet. Jag sitter här och tårar rinner nerför mina kinder.

Jag kan inte i min vildaste fantasi ens försöka känna den smärta du måste ha känt och känner. Men jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt.

Jag tänker på dig och era fina pojkar.

Ta hand om varandra!

Kram till er

Anonym sa...

Äskade Lotta Emil och Axel, vad Jag önskar att ni hade er Fredrik med er, levandes. Det är inte rättvist att ni ska vara utan honom, inte alls.

Även mina tårar rinner... Och ett ljus är tänt för Fredrik just nu, och ofta när jag tänder ljus så tänker jag på er, på riktigt.

Varmka kramar till er.

Anonym sa...

Det finns inga ord... Önskar så att allt var en ond dröm för vad är meningen med det här?
Läser, gråter och lider med er. Men det hjälper inte. Inget blir som det ska vara för er. Men du har en obeskrivlig kraft inom dig. Att du kan skriva som du gör, att du kan möta stunden igen, att du vågar - det visar hur stark du är. Dina pojkar är lyckligt lottade som har dig.... Stora kramar från en som går någonstans bredvid dig på jorden.

Pernilla sa...

Jag känner inte dig och dina barn - jag hamnade på din blogg via en annan sida för bara någon vecka sedan. Men trots att jag inte känner er, känner jag med er, men jag kan aldrig föreställa mig vad ni går igenom.

Ta hand om varandra /Pernilla

Camilla sa...

Åhh Lotta, jag tänker på er och lider med er!! Mina tårar rinner när jag läser dina ord.
Ikväll ska vi tända ljus för Fredrik och tänka på er extra mycket!

Kramar i massor <3<3<3

Malin sa...

Tänker på er...blir ledsen av att läsa din blogg.
Kramar Malin

K8an sa...

En bamsekram!

á Yeliqa sa...

Sänder en stor och varm kram till er alla tre!

Nettan sa...

Finaste finaste Lotta, Emil och Axel, det är en tung dag i dag. Ett år har gått och lämnat spår hos er, spår som vi runt omkring kan ana med aldrig fullt ut förstå. Finns här i utkanten av din vänkrets, på dina villkor gumman!

Kram och vi tänker på dig och pojkarna idag!

Nettan m familj.

Unknown sa...

Tänker extra mycket på dig idag!
Kram, Sandra

Helena sa...

Stora kramar!

Carolina sa...

Lotta. Jag tänker på er ofta och önskar det fanns något jag kunde säga för att göra det lättare. Det vet jag att det inte finns, men jag skickar kramar till dig och dina söner. Kram Carolina med Alice och Olea

Laila sa...

Lilla gumman...
Jag torkar bort tåren sm rinner nerför min kind. Känner så med dig. Ett år sedan... Känner för pojkarna som inte så tidigt ska tappa sin pappa.

Fortsätt kämpa! Både för dig själv och framför allt för pojkarna och deras minne av pappa. ♥

Gitte sa...

Lotta , suck jag gråter o tänker på dig.. o åter igen du skriver såå intensivt o gripande så åter igen säger jag.....skriv en bok.
Tänk att ett år har gått, sen jag såg din uppdatering om denna dag, ett år i sorg o frågor, även ett år av stor förändring för dig med din operation, även ett år av saknad, även ett år av glädjeämnen som er resa till arguinegin, även ett år då du flyttat, även ett år då du trots svår sorg lyckats genomföra så mkt..... En stor kram till dig min kära fd kollega

Christina / Synål / Stina sa...

JAg tänker på dig dagligen och denna vecka extra mycket nu sitte rjag här med många tårar på min kind.
Hoppas ni får en fin stund vid graven och i skogen i dag.8 om du kan det )
Det är ju så bra att du orkar och kan skriva om detta, Kan säkert vara bra för dig.
Du verkar vara en toppen tjej och självklart så dimmper du med det skulle alla göra idenna sitts.
Hoppas det finns många goa vänner som kan finnas hos dig
så finns vi här
KRAM

Anki sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anki sa...

TÄNKER så på er dessa dagar speciellt Lotta! Tårarna rinner när jag läser din berättelse...det får bara inte hända...

Skickar lite cyberkramar till er!
Skönt att du fått lite space nu ta den tid du behöver...

Fick denna mailad idag och grät än mer o tänkte så på er. Texten och melodin är helt underbar tycker jag och du lär ju gråta än mer när du lyssnar på den antar och jag har varit kluven om jag skulle maila dig den eller ej, men du verkar gilla musik och texterna om än sorlig men jag tror det är bra att gråta ut också och lätta lite på trycket?

http://www.youtube.com/watch?v=wwjqr3G46EI&feature=related

Tänker massor på er!

Kramar Anki
ystad

Linda m E&A, O+M sa...

Finns inga ord, vill bara att du ska veta att jag ofta tänker på dig Emil och Axel, ett ljus brinner hos oss i kväll.
Kram

Smurfan73 sa...

Kikar in på din sida dagligen och här sitter jag nu och tårarna trillar i en flod nerför kinderna :-(

Fialia sa...

Stora kramar till er alla tre idag. Jag tänker på er, Lotta. Vi tänder ett ljus för Fredrik idag.

Sabina sa...

Önskar att jag kunde göra något för er för att lätta på sorgen *kram*

Anonym sa...

Sitter här och läser med tårarna rinnande nerför kinderna.

Vet inte vad jag ska skriva och jag vet att vad jag än skriver så hjälper det inte...

Många kramar från en för dig okänd läsare....

Helena sa...

Tänker på dig och dina killar...kramar från Helena (BoS), Emil och Pontus

Anonym sa...

Åh, jag läser och jag gråter!!!! Jag har inte förlorat min man på det viset men min syster! Tänker på dig och önskar att jag kunde skicka et STOR kram och en MASSSA styrka till dig!
Tänker mycket på dig och dina pågar!
Ta hand om dig och dina "guldklimpar"!
Kramar
Ulrika

Anonym sa...

Finner inga ord..... skickar styrkekramar till er!!!!

Anonym sa...

Jag sitter här också med tårarna rinnandes nerför kinderna!

Hittar inga tröstande ord!

Lotta, du är så stark och en fantastisk mamma till dina underbara barn. Ta hand om dem!

Jag tänker ofta på er! Denna vecka har jag tänkt extra mycket på dig!

Många kramar Linda

Jenny sa...

Tänker på er <3

Tesa/Therese sa...

Sänder dig ofantligt mycket kramar medans tårarna fullkommligt sprutar när jag läst din berättelse. Vad ska man säga i en sån här stund?? Ta hand om er. Kram

Johanna sa...

Tänker på er!

Sofia sa...

Kram

Pia sa...

Lotta! Jag tänker på er idag, på dig och dina fina pojkar. Ni har haft ett så tungt år, och den här dagen måste vara extra, extra tung.

Många kramar!

Johanna sa...

Varma tankar till dig och pojkarna idag...

MÅNGA KRAMAR

Marie sa...

Jag skulle bara vilja skicka en kram. Eller nej, det vill jag inte. Jag vill skicka massor med kramar.

Anonym sa...

Lottavännen! Jag tänker på er och skulle så gärna vilja vara med er och kramas. Sköt om er.
Kramar Lill-Anna, Krille och Li

Therese Siverbo sa...

Beklagar verkligen sorgen och tänker på er massor. Tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor, det påminner mig om hur viktigt det är att ta vara på varje dag med sina nära och kära. Ingen av oss har några som helst garantier för att vi lever i morgon. Kram till er alla.

AnnaB sa...

Väldigt många varma kramar från mig!

Anonym sa...

Många kramar till dig Lotta fast att jag inte känner dig så tänker jag på dig.. Läser ofta din blogg och tycker att du skriver så fint och att du är så stark!!! Kramar Marlen

Kapybaran sa...

ofattbart. att det hänt. att det gått ett år. att... ja, bara att.

kram till er.

bitte71 sa...

Många många kramar och tankar till dig och dina pojkar!

Anonym sa...

Hej, den 24 okt 2009 förlorade jag min man, och mina döttrar (4mån/5år) sin pappa/styvpappa:( Vet exakt vad du känner och det känns som att det är jag som skrivit det du skrivit..

Tiden läker inga sår, man lär sig hantera och leva med dom:(

Det är såå fruktansvärt hemskt, precis som du också säger: Vad fan e meningen med detta? Nu lever man ett inrutat ensamt liv med sina barn och kämpar varje dag med att fördela vardagssysslor med roliga aktiviteter så att barnens liv inte blir svart för detta har hänt...

Skickar över en kram till dig och pojkarna!