Våra dagar på Hanö

Nu är vi hemma igen efter några UNDERBARA dagar på vackra Hanö! Vilken fantastisk natur - helt otroligt vackert!

Resan började måndag morgon långt nere i Skåne. "Neeej, mamma - inte åka bil - E A åka BÅT!" "Nej, vi måste köra bil till båten..." "NEJ, åka BÅT A J uja (stuga)" Långt om länge gick de med på att vi var tvungna att köra bil för att komma till båten! Väl framme vid hamnen var de alldeles stissiga av upphetsning: "åka båt, åka båt, åka båt!!!" "Var båt? Båt borta!" Till slut kom båten in till hamnen: "JAAAAAA, mamma, titta, KOOOOR (stor) båt!!!" "Jaaa, ÅKA BÅT!!!"

Väl på båten satt de som små tända ljus och tittade sig storögt omkring. När båten började köra vinkade de och sa: "Hejdå bilen! Hejdå hamlamnlen (hamnen)!" Efter att de konstaterat att det var mycket vatten överallt runt båten upprepade de hela båtresan: "E A trilla att (vatten) nej - vi sitta båt inne" Lite nervösa trots upphetsningen!

På Hanö möttes vi av pågarnas favoriter, de fick syn på dem redan inne i båten innan den stannade och skrek i kör ända tills de kommit av: "Hej A J! HEEEEEEJ A J! Vi är här!!!" Lyckan var total!

Deras stuga var jättefin och vi fick överta stora sovrummet med "dubbelsängen" (2 enkelsängar med träram så det var hårda brädor i mitten). Pågarna fick sova i en säng och jag i den andra, deras far fick snällt ligga på madrass på golvet! Vagnen hade fått stanna hemma, vi var förvarnade om att det inte direkt var vagnterräng över hela ön. Det blev vi snart varse på våra promenader! Men vilken underbar natur! Stenar överallt, bergsklippor som stack upp mellan grästuvorna, platta ibland, höga och farliga ibland.

Första dagen tog vi en promenad på en timme mitt på dagen, pågarna gick själv nästan hela tiden! De är sååå duktiga på att gå! Och utan blöja dessutom! Det gick utmärkt att kissa på stenar och buskar längs med stigen! Mot eftermiddagen till ville vi gå och bada, och letade upp närmsta badplats. Det blev inget bad. Stranden var ockuperad av ett svanpar med ungar, pappa svan vaktade noga sin familj... Vi fick vara nöjda med en kvällspromenad!

Andra dagen gav vi oss iväg mot grottorna som jag sett en skylt till dagen innan. Stigen började lovande - tusentals stenar huller om buller, perfekta att snubbla på... Efter en stund öppnade landskapet upp sig, stora platta klippor som sträckte sig mot havet en bit bort - så vackert. Stigen vände dock åt ett annat håll... Eller stig och stig, snarare var vi endast vägledda av rödmålade pilar och streck på klipporna med jämna mellanrum, hur man skulle ta sig mellan dem fick man själv lista ut. Vi klättrade, hoppade, upp och ner mellan höga stenbumlingar, pågarna fick langas mellan oss, liksom hundarna som inte vågade hoppa när det var för högt!

På ett ställe trodde vi knappt att det var sant, vi skulle över en spricka i klippan som var säkert 7-8 meter djup! Sen hoppa en meter nedåt för att komma till nästa klippblock! Sen klättra en och en halv meter upp till nästa platå! Hela tiden var pågarna vid gott mod, de höll stadigt i varsin hand och försökte glatt klättra så gott de kunde, inte en antydan till gnäll en enda gång! "Jag foppa (hoppa) mamma!" sa E glatt och hoppade som en stenget mellan stenarna, med ett stadigt tag om mammas hand! Vi kom fram till slut, grottorna var små mellanrum under två stora stenbumlingar... Men jaja, vi hade ju fått spänning på vägen dit i alla fall!

Vi insåg dock att vi aldrig skulle klara av att ta oss tillbaka samma väg vi kom, det hade varit för många höga hopp nedåt, som vi aldrig skulle kunna ta oss uppför igen med både småbarn och hundar. Så vi fick leta andra vägar hemåt, utan "stig"! Efter en hel del klättrande och hoppande till kom vi fram till bättre terräng och kunde sen lätt ta oss upp mot stigen hemåt igen! Men vilket äventyr!

På eftermiddagen provade vi badplatsen igen och nu var svanfamiljen borta så vi kunde bada lite. Läs doppa fötterna! E stortjöt efter att en våg rullat över hans tår, så han gick och satte sig på en bänk och tittade på istället. Men A ville i vattnet, han sprang länge fram och tillbaka och kastade stenar i vattnet! Doppa sig ville han INTE, han tyckte tången var läskig!

Hela tiden har de varit blöjfria på dagarna (utom vid vilan) - de har blivit superduktiga! Oftast säger de själv ifrån att de behöver kissa, har de för roligt måste vi påminna. Bägge två föredrar att kissa utomhus numera, men A har gjort det till en konst. Skulle han kissa på pottan tog han den under armen, gick ut på den stora långa balkongen och satte sig allra längst bort i hörnan och tittade ut över "ägorna" medan han uträttade sina behov! Ville han kissa ute valde han en sten eller buske långt borta och sa till den som var med att gå bort, han ville vara ensam! Sen stod han där och filosoferade medan han väntade på strålen!

Sova middag i säng istället för vagn har oxå gått över förväntan, jag var beredd att skippa middagsvilan helt, men det funkade faktiskt helt okej. Antagligen för att de var helt slut av alla våra mödosamma promenader! Det gick alltså alldeles utmärkt att ge sig iväg några dagar utan vagn, det var med vissa tvivel vi bestämde oss för att prova. De börjar visst bli väldigt stora och duktiga pojkar, mina små busar!