Pågarna har ju lärt sig för ganska så länge sen vad de heter i andranamn, och vad jag och F heter i andranamn. Men nu börjar de röra ihop det för sig själva helt plötsligt, eller om de bara tramsar, jag vet inte. Som idag på bvc. (Jag glömde berätta det när jag skrev om 2,5-årskontrollen.)
Sköterskan sa: "Jaha, vem är vem nu då?" Och så frågade hon E: "Vad heter du? "J!"
Hon tittade undrande på mig... Jag förklarade att han heter J i andranamn och hon kikade ner på sina papper, men där stod bara deras tilltalsnamn! Så då frågade hon A istället. "F!" säger han... Ja, han heter F i andranamn sa jag och började rodna lite! "Men vad heter du mer" försökte hon med A. "F R! " sa han nu med ett flin! Ja, du heter R i efternamn, översatte jag åt L. Jag försökte med: "Är det du som är E?" "Nä!" svarar han bara!
Annars brukar han (och E om det är honom vi säger "fel" till) svara: "Jag heter inte E, jag är A!" Så här har de hållt på nu i en vecka eller nåt, trots att de ju såklart är alldeles säkra på vad de heter... Hur är det med era andras barn? Gör de likadant?
Jag har förresten 6 namn numera istället för de 2 jag är döpt till... Inte illa! Jag är ju inte döpt till L, men de hör ju att alla kallar mig det. Så frågar man pågarna vad jag heter så heter jag: "Mamma L A-F Ien inte Sen (Irene, inte Sven)" "Inte Sven" kommer sig av att de innan uttalade Irene och Sven likadant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar