Syrran har ju en liten pojke som är snart 6 månader gammal.
Pågarna är helt fascinerade av honom, och har alltid varit.
De pratar jämt om honom och när de ses så klappar de honom så försiktigt och pussar på honom.
E brukar säga att han heter R och är bebis ibland.
Konstigt nog alltid i samband med tandborstningen sista veckan!
När han heter R så gapar han stort och fint och jag kan utan problem borsta tänderna på honom.
När han är sig själv så biter han tag om tandborsten, vägrar gapa och suttar i sig tandkrämen på 3 sekunder.
Tandborstningen är en kamp som slutar i frustration, ilska och förtvivlan för oss bägge vareviga dag och har varit så länge han haft tänder.
Utom sista veckan när han bytt namn till R lagom till tandborstningen.
Det får en att börja undra...
Hmmm...
Jag kanske ska nöja mig med att vara tacksam över att vi kan borsta tänderna i lugn och ro numera?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar