Igår var jag på en så kallad Ljuskväll med två medium och 6 andra förväntansfulla deltagare.
Först var det en föreläsning om energier, aura, reinkarnation mm och sedan fick vi en liten matpaus.
Sedan körde första mediumet igång sitt arbete.
Precis som förra gången var jag först ut...
Hon var mitt i prick, trots att jag suttit där och skämtat och spelat glad, var hennes första ord:
Du har nästan ingen energi, din energi har stagnerat.
Du isolerar dig, fast du behöver göra tvärtom.
Det är som att du kör en cd-skiva med negativa tankar, denna skiva behöver plockas ut och bytas ut mot en med mer glädje.
Min aura var mörk, kompakt och hård, istället för skimrande, stor och färgfull.
Jag måste ta tag i detta, jag måste hitta glädjen igen, lära mig skratta på riktigt igen.
Sen pratade honom min arbetssituation, men där kände jag inte alls igen mig.
Jag skulle i alla fall agera, inte reagera.
Och jag bör kolla min sköldkörtel igen, hon tror att den inte fungerar som den ska.
Det ska vara en bidragande orsak till min trötthet, till att jag fryser så.
Jag kan även känna "fladdret" i hjärtat ibland som hon pratade om.
Sedan fick jag gå in till det andra mediumet, som sa samma sak om min energi och mina känslor.
Men 2010 kommer att bli ett bra år.
Det blir året då jag börjar leva igen, då jag hittar glädjen igen.
Tydligen blir det även året då jag hittar kärleken igen, jag ska träffa en ny man att leva med.
Hon beskrev honom med vissa detaljer, men de håller jag för mig själv!
Det kommer inte att bli samma stora kärlek som med Fredrik, men man ska ju inte jämföra.
Min farmor finns med mig hela tiden.
Av henne skulle jag lära mig att be om hjälp, eftersom det är något som är väldigt svårt för mig.
Jag ber aldrig om hjälp, såvida jag inte kan lösa det på annat vis och så kan jag inte fortsätta mitt liv.
Farmor står bakom mig, med uppkavlade armar och kaveln i luften som om hon säger: Kom igen nu, sätt lite fart!
Hon kunde inte få kontakt med Fredrik den här gången.
"Han vilar sig" sa hon "på en grön plats."
Han älskade mig högt, verkligen älskade mig.
Men nu vill han inte störa mig, nu måste jag gå vidare.
Och ja, det är ju det jag försöker göra.
Fredrik finns för alltid i mitt hjärta, men han finns inte i mitt liv längre.
5 kommentarer:
Så mkt känslor det måste ha varit igenom dig när du är med på detta. Både jobbigt och spännande...
låter spännande att vara med om en Ljuskväll. Men jag förstår att det också är känslosamt.
Vi håller tummarna för att 2010 blir ett bra för oss alla :)
KRAM
Jag hoppas så att du kommer hitta glädjen igen under 2010! Såklart kommer Fredrik alltid finnas i ditt hjärta, för att inte tala om i dina fina pojkar. Men lite ny kärlek den dag du känner dig redo för det är ju inget fel ändå, men det är väl just det att DU ska känna dig redo!
Stor kram!
/Sandra
Ser med spänning fram med att följa dig på din väg även under 2010 (precis som jag nu gjort i 6 år(oj, ja det är redan 6 år sen vi lärde känna varandra!!!)!)
Kramar!!!
Gumman ( mm konstigt att skriva så då vinte känner varandra men det är det ordet som kommer när jag vill skriva till dig) det har bara gått ett år, sorgen måste få ta den tid den tar, aldrig glömmer du Fredrik, varför skulle du? Det är inte lätt att kämpa vidare när man bara känner sig trött, jag vet, kolla upp sköldkörteln, bättre att få ett positivt svar, vilket jag hoppas att det är, än att gå och fundera på vad som gör dig trött. De dagar du är ledig, vissa av dom ska du bara vila och inget göra mer än äta och va med pojkarna, måstena stannar kvar tills du orkar ta hand om dom. När pojkarna lagt sig, ring en vän å bara prata bort tiden, ta ett mysigt bad med tända ljus och nåt gott att dricka, smörj in dig med en lyxig lotion efteråt och sitt i soffan eller lägg dig vilket som är när,ast till. Vännen, du FÅR INTE GLÖMMA BORT DIG!!! Dig e de viktigaste, för att kunna ta hand om dina gossar. Hoppas du fårstår vad jag menar. Sköt om dig nu!!!
Kram Catarina
www.missfbk.blogg.se
www.scraptivarina.blogg.se
Skicka en kommentar