fredag, december 04, 2009

Ännu en gång...

... har telefonen ringt och någon frågat efter Fredrik.

Svärmor passade pågarna igår kväll när jag höll kurs på ABF och Axel svarade när telefonen ringde.
Efter att han svarat hörde hon honom säga:
"Nej, Fredrik är min pappa, och han är död."

När hon tog luren hade vem det än var som ringde lagt på.
Varför?
Varför ringer de fortfarande och frågar efter honom?
Han har varit död i mer än ett år!
Finns det ingen uppdatering?

Och ännu en gång har jag järnbrist...
Mitt hb är lågt och mina reserver snart tömda var domen efter blodproverna.
Så nu ska jag tydligen få järn intravenöst, i dropp alltså.
Och skaffa mig preventivmedel, vill läkaren - inte för att skydda mig mot graviditeter utan för att minska mina kraftiga blödningar varje månad så att jag kan få behålla mitt järn i kroppen.
Men jag tror jag provar naturläkemedel först, det finns en sort vet jag som ska minska blödningarna.
Inte konstigt att jag är trött alltid, skönt att få en tydligare orsak än sorg.

Ja, nu har jag alltså varit på min 1-årskontroll efter operationen.
Jag har gått ner 86% av min övervikt, vilket tydligen är bättre än genomsnittet!
Förhoppningsvis kan jag tappa något kilo till under vintern och våren och sen kan jag ringa Akademikliniken senare på våren och förhoppningsvis få en bukplastik till nästa höst!

4 kommentarer:

Johanna sa...

Så det värker i hjärtat när jag läser om Axel. Jag kan inte på något vis föreställa mig hur det är för någon av er. Stor kram!

Leia sa...

Jag hittade hit när jag googlade efter bloggar om "sorg". Jag sitter själv "fast" i en sorgfas sedan en tid tillbaka, och jag ville hitta nya synvinklar, nya tankar..

Så hamnade jag hos dig, och här blev jag kvar en bra stund.. Jag har bläddrat bakåt i din blogg och tårana har runnit utmed mina kinder.

Jag slås över en sak; sorg ser nästan likadan ut oavsett vad den handlar om. Motivet är inte så viktigt, sorgen agerar nog lika med oss oavsett varför...

Jag hoppas att du tänker ljusare tankar numera, du har ju barn liksom jag, och jag antar att du också känner tröst och stöd i dem. Det är tack vare mina barn som jag orkar, helt klart. Och dina pojkar är jättefina, det ser jag ju på fotona. :)

Jag kände bara att jag ville lämna ett avtryck, och en adventskram.

Gitte sa...

Hemskt att det ska behöva vara så att bli uppringd .... o med förfrågan efter Fredrik.

Järnbrist, det finns ju även ngn receptfri tablett på apotek för att minska riklig blödn, hm glömt namnet.. men de är hjälpsamma.
Sen äter du väl broccoli, leverpastej osv....???
Ha det gott, o du bra jobbat.

Soulsister sa...

Så ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg. Vet knappt vad jag ska skriva....

Har också järnbrist efter min op och trots 2 påsar blod ligger det lågt. Nu käkar jag duroferon för glatta livet :)
86% av din övervikt, shit så bra! Är väldigt impad och längtar tills jag kan skriva samma sak :)

Kram från mig