E verkar vara en liten hatt-fetischist (heter det så?!).
På sin 1-årsdag fick bägge två varsin cowboyhatt, det är snart 2 år sen och hattarna används flitigt fortfarande, särskilt Es.
Den passar dock inte riktigt längre utan sitter uppe på toppen av hans huvud och det ser så jäkla roligt ut!
Flera gånger har han försökt få mig att gå med på att låta honom ha hatten på sig till dagis!
Finns inte hatten tillgänglig så tar han något annat, min solhatt brukar vara poppis, eller hans egen solhatt - både han och A kan springa en hel dag inomhus med solhatt på...
Kalsonger är oxå utmärkta hattar, särskilt boxerkalsonger - de är han extra söt i.
Mamma, jag har fin hatt! tycker han själv.
Up & Go blöjor funkar oxå, ibland kommer den på sne så att ansiktet sticker ut genom ett av benhålen, då ser han ut som om han är hjärnopererad eller något.
Idag efter ett lunchbad för oss 3, så lekte pågarna på sitt rum medan jag klädde på mig i vårt sovrum bredvid och plötsligt hörs en krasch!
Jag rusar in och ser E stå chockad och titta på en sönderslagen kruka (de har varsin som de fått av sin mormor och morfar efter en semesterresa - och jag trodde jag ställt dem på säker höjd i bokhyllan...).
Han tittar på mig med stora, skrämda ögon och säger:
Jag bara hade hatten!
För mitt inre flashar synen förbi, min käre son med en hög SMAL kruka (med Nalle Puh-mönster) upp och ned på sitt huvud utan att hålla i den...
*asg*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar