Ett sista ögonblick.
Ett ögonblick jag minns lite extra.
Jag minns en biltur genom ett kallt Skåne i soluppgång en tidig, tidig morgon i mars/april 2004.
Inga andra bilar var ute.
Vi körde Skåne runt.
Två små bebisar sov i baksätet.
För första gången på 24 timmar sov de.
Istället för att skrika av koliksmärtor och trötthet.
Fredrik och jag fick visserligen inte sova nu heller.
Men vi fick tystnad, lugn och ro.
Frid, samhörighet.
Bara vi två vakna i Skånes vackra landskap.
Det var första gången vi använde bilen som sömnmedel.
Men inte sista.
Än idag är det ett säkert kort, snart 7 år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar