Som yngre hade jag fler smeknamn, idag finns bara ett kvar:
Lotta.
Fast Lotta känns ju inte som ett smeknamn, det är ju jag liksom - Ann-Charlotte, vem är det?!
I skolan var vi två Lotta i klassen, Lotta Lj och så jag då, Lotta W.
Så ofta blev vi kallade för våra efternamn istället.
W (jag skriver inte ut hela efternamnet alltså) blev Wiener, som ibland blev Wienerkorven - men aldrig elakt.
Så ja, Lotta, Lotta W eller Wiener var väl det vanligaste.
Lottis har jag oxå blivit kallad för, men mest av en enda vän.
Älskling förstås, det var väldigt sällan Fredrik använde mitt namn.
Mammi kallar Emil mig ofta numera, sedan han fick höra syrrans förklaring på varför lillkusin R kallar henne för Mammi ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar