Smalare än mamma!

Förlåt mamma, men jag bara måste!

Igår när vi var och hämtade hem Emil så stack mamma och jag iväg till en liten klädaffär med nytt & begagnat i gamla lilla hemorten.
Jag såg genast en snygg jeanskjol, men den var i stl 42 och såg tajt ut, men jag tänkte att jag provar den i alla fall - och den passade!
Det blev en liten bilring ovanför kanten, men helt okej...
Hittade en supersöt blåvitrutig kortärmad skjorta oxå, stl 44 satt perfekt och var supersyggt till kjolen.

Sen hittade jag ett par supersnygga vita capribyxor, precis såna jag behövde, och insåg att de inte fanns i min storlek (stl 44), det fanns bara stl 46 kvar, plus ett par stl 42 som mamma provade.
Byxorna var för små för mamma och jag letade upp ett par likadana fast beiga i stl 44till henne, som satt perfekt.
Men sen tänkte jag: "Nej, jag ska fan i mig prova dem ändå!", 42:orna alltså - och minsann om de inte satt som en smäck på mig!
Jag blev överlycklig och kunde inte låta bli att säga: "Mamma, nu får du nog ta och banta lite!" ;-)

Även om mamma kanske inte tycker det själv så ser jag ju henne som smal, och pågarna har, sedan operationen och allt prat om vikt, satt henne som sin måttstock på smal, är man som mormor så är man smal helt enkelt!
I morse sa Emil: "Mamma, nu har du blivit ganska smal, nu är du nästan lika smal som mormor!"
När jag då äntligen kunde svara: "Jag är faktiskt smalare än mormor!" så blev han alldeles paff, munnen gapade och han sa; "VAAAA?!"

Och jag är så glad över det, min kropp mår så bra nu!

Jag önskar bara att jag varit lika snygg utan kläder som med kläder...
Jag måste komma igång med motionen på allvar nu och tappa de sista 10 kilona, och få lite muskler.
Jag var ju jätteduktig med vibrationsträningen, men nu har det inte blivit på länge trots att jag har ett 10-kort med många gånger kvar på.
Och här hemma står på en Orbitrec och Wii Fit oanvända - skäms på mig!

Men redan i september ska jag ringa Akademikliniken i storstan och kolla läget.
Jag kommer ju säkert att få bukplastik betald av landstinget, eventuellt måste jag betala till lite för att få den cirkumferent (runt hela kroppen, inte bara framtill).
Troligtvis får jag inte betalt ett bröstlyft, det är mest förminskningar man får betalt - och det är jag inte i behov av! - utan det får jag väl betala själv.
Tvekar väldigt om jag ska göra bara ett lyft eller ta med inlägg också.
Upprullade i behån så fyller de ju en 80 C idag, och blir det en C-kupa även efter lyft är jag ju jättenöjd, jag är ju egentligen väldigt emot att stoppa in främmande föremål i kroppen.
Sedan kommer jag att behöva lårplastik också, mina lår är egentligen det jag känner störst behov av att fixa nu, magöverflödet och den sorgliga bysten går att dölja i behå och trosor, men låren syns ju på ett annat vis.
Mina armar däremot verkar ha klarat sig bra, med lite mer muskler kommer de att se jättefina ut tror jag, jag känner mig helt bekväm med att gå i linnen och kortärmade tröjor redan nu!

Så ja, det finns ju stora nackdelar med min viktnedgång med, men det går ju att lösa!
Jag lever hellre med stora ärr här och där och en tajtare kropp, än med överflödigt skinn som hänger och ser äckligt ut.