Min underbara vän A hörde av sig igår med frågan/ordern om en skogspromenad på tu man hand för att prata, nu när hon fått veta att jag mådde dåligt igen.
Det slutade med att både hund och barn och män följde med, men vi tog hunden och gick ifrån de 4 små och stora männen.
Det var så skönt, så lättande, så lugnande, att få gå där och få ur sig allt som varit jobbigt på sistone, allt som fört mig tillbaka till depressionen igen.
Tack gumman, du är bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar