04.38 vaknade jag, tittade på klockan och insåg att jag fick sova 22 minuter till. Men 05.00 var det dags, enligt den envisa högljudda klockradion. E kom traskandes med ett ovanligt glatt morgonleende och ett: ”Hej mamma!” En stund senare kom den vanligtvis pigga A vacklandes, med håret på ända, gnuggandes i de kisande ögonen och sa surt: ”Mamma, A sover.” Han tyckte nog att vi skulle ha varit tystare så han fick sova!
På med kläder, packar det sista, inser att vi inte vill släpa på kylväskan, låter vår inköpta lunch ligga i kylen och tar bara med fika och dricka. Välling urdrucken, tänder borstade. 06.15 - lite senare än tänkt, ger vi oss iväg från ett redan ganska varmt Skåne. Det är motorväg, det är nästan inga andra bilar ute, bilen är pigg och glad. Pågarna snarkar där bak ända till Falkenberg. Där stannar vi och äter frukost på MacDonalds, de har öppet - till skillnad från MacDonalds på Eurostop i Halmstad där vi först tänkt äta frukost.
Efter Varberg är det inte lika rolig väg, liten trång väg med långsamma bilar och hastighet som pendlar mellan 50 och 70 för det mesta. Vi inser att vi planerat vår körtid efter stora fina vägar... Tack och lov öppnar vägen snart upp sig till en stor fin 90-väg ända fram till Borås och vi kan ta igen lite förlorad tid! Endast 7 minuter sena stannar vi på parkeringen, sen tar det nästan 10 minuter att ta sig ur bilen och få med sig alla saker.
Äntligen är det dags! Gamla vänner kramas om, nya hälsas på. Jag inser att vi INTE är sist! Så småningom har vi alla kommit in med alla våra vagnar och invaderar djurparken. Vi går först till närmsta toalett för klädbyte och blöjbyte, pågarnas och makens kläder var mer anpassade för kl. 6 på morgonen än kl. 10,30 i gassande sol. Pågarna får syn på tåget som kör runt i parken…Vi lyckas avstyra det med prat om elefanter och lejon!
Sen ger vi oss iväg mot djuren, E nästan springer upp för den branta backen för att så fort som möjligt komma till djuren. Han når upp över krönet och ser ut över savannen: ”ANT!” (Elefant) ”Mamma, ant!” Och sen sprang han i full karriär mot staketet o skrek av glädje ”ANT, ANT!” hela vägen fram till staketet! A var lite försiktigare och höll ett stadigt tag i vagnen, men sken som en sol när han fick syn på elefanterna!
Snart var det dags för lunch som intogs i skugga i en träddunge full av stenblock och uppstickande rötter, här var vi glada över tvillingjoggerns terrängegenskaper! Trevligt sällskap och god mat blev det. Vi hann knappt ge pågarna pommes förrän de sa: ”Vill ha mer ommes”!Min ”kumpan” J var sen pga att deras bil började brinna innan de kom fram till djurparken så frågesporten blev lite försenad. Men till slut kunde vi dra igång den! Trots att alla sa att det var svåra frågor så lyckades de flesta svara rätt på det mesta såg jag när jag kikade lite på svaren!Utom faktafrågorna om hur ”tvillinggenen” ärvs och frågan om hinnor i skiljevägg…Enäggingarna hade de dock bra koll på vekade det som, eller så gissade de hejvilt och hade tur!
Nu var pågarna (och i högsta grad maken) rejält uttråkade och vi gav oss av för att leta upp fler djur. Aporna var roliga att titta på, fast E var övertygad om att orangutangerna faktiskt var lejon och de andra små svarta aporna var hundar… När vi väl kom fram till lejonen sa de bägge i kör: ”Stor katt!” Men sen fick de syn på lejonhannen och då var det ingen tvekan: ”LEJO!” Resten av djuren var inte sådär jätteroliga att titta på enligt pågarna och de livades inte upp förrän det var glassdags! Mmm, va gott med mjukglass! Deras mor tyckte dock att det var mindre roligt med droppande glass över hela tröjan och byxorna… Våtservetter måste vara en av de bästa uppfinningarna!
Getterna nästa! Vi tvättade händerna och A rusade mot den stora grinden och slängde upp den, liten som han är. Väl inne fick jag hejda dem lite så att de inte skrämde slag på getterna med sina vilda tjut och sin vilda framfart! E var först framme vid en av getterna och snart stod de bägge två och njöt av att klappa geten, som verkade söka trygghet med nosen i mitt armveck.
Efter ännu mera handtvätt fick de syn på: ”RÖDA TRAKTORN!” Gravallvarliga och i full koncentration satt de så bredvid varann och styrde traktorn ut på äventyr! Länge, länge. Det var en fullkomligt förkrossad A som bars därifrån när det kom fler barn som ville köra traktor. Efter löfte om att få köra traktorn nästa gång vi gick förbi blev han lite gladare.
Nu var det snart dags för fika med de andra tvillingföräldrarna men maken passade på att gå in i souvenirbutiken först. Först frågade jag pågarna vad de ville ha för djur: ”Ant!”, sa E, ”Nej, lejo. Lejo!” ”A ant”, sa A. Lyckan var total när deras pappa kom ut med en elefant och ett lejon! De höll dem i famnen under hela fikan, släppte dem inte ens när de skulle äta sina Byggare Bob-kex!
Efter fikan passade jag på att prata med fler än de som satt vid samma bord och F stod och pratade med Js P om deras bildramatik – pågarna sitter kvar i sin vagn med sina nya djur i famnen och ögonen blir tyngre och tyngre. Snart sover de gott bägge två, helt slut efter en lång dag med många upplevelser! Så vi hoppade över lekplatsen, gick rakt förbi röda traktorn och ut i bilen, de vaknade inte ens när vi flyttade dem från vagnen till bilen! De sov ända till strax efter Varberg där vi stannade för lite vätskekontroll och lite gott i magen. Sen höll de låda i baksätet ända ner till Skåne och när vi kör in på parkeringen hör vi dem bägge i kör: ”HIMMA!” (E) ”HEMMA!” (A)
Nu börjas det, klockan är strax efter åtta på kvällen… Shit, pommes frites! Vilken sockerkick!
Särskilt A är alldeles speedad, jag har aldrig varit med om maken. Vi bad honom stå stilla en sekund, det var totalt omöjligt, han var tvungen att lyfta på ena benet och skaka det! De for hit och dit, hoppade och studsade, sprang fram och tillbaka alldeles vilda i blicken och skrek och tjoade och skrattade och rullade sig på golvet och hoppade jämfota och jag vet inte vad! Vi insåg att nästa gång tar vi med oss mer vatten och mindre juice, ger mer äpple och mindre kex och glass…
Klockan 22.30 har vi fått upp dem i sina sängar och de har lugnat sig lite. De får varsin flaska välling. ”Mamma, jag ont magen, där inne”, säger E och ställer sig upp. Sen kräks han över mig, sig själv, fåtöljen, sängen och mattan… Sekunden efteråt sätter sig A upp i sin säng och kräks han med, en prydlig pöl på lakanet mellan sina ben.
Sen tar det nog inte en minut förrän de somnar i sina nybäddade sängar! Själv är jag alldeles slut jag med! Jag är röd i ansiktet från solen, har bränt mig i benan vid luggen, har så ont i in arm/axel att jag inte kan använda vänster arm, har så ont i nacken på vänster sida att jag inte kan vrida på huvudet och har jätteont i ryggen på höger sida. Alldeles slut. Men det är det värt! Vilken bra dag! Det var så kul att träffa alla (igen) och få se alla barnen, tänk att man kan känna igen dem så väl fast man mest sett dem på kort! Vi ser redan fram emot en ny träff nästa år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar