Jag har varit vid graven nu, och sett namnet stå där.
Axel ville så gärna dit så vi körde dit och tände ljus.
Det kändes alldeles overkligt att se namnet, jag kan inte ta in det, att det är så.
Siffrorna var nästan det värsta att se, 1973-2008 - fan, man ska inte dö så ung med hela livet framför sig.
8 kommentarer:
Skönt att höra att du tog steget så snabbt och besökte graven/stenen. Hade bara blivit jobbigare av att vänta misstänker jag.
tröstekram
Nej man ska inte behöva dö så ung men tyvärr gör några detta. Kan bara tänka mig att detta var jobbigt men det ä ju et bra steg i ditt sorg arbete att kunna gå dit och se namn och datum. Hoppas att det går bättre nästa gång.
Hoppas det blir en bra dag från nu och framåt.
Lite styrka kan vi kanske bidra med här i från.
KRAM
Kraaaaaam!
Ja tyvärr dör många innan livet ens börjar. Som bara få leva några få år. Som en tröst i ditt elände har han i alla fall hunnit bli pappa till 2 små barn i vilka han på sätt och vis lever vidare.
Finner inga ord.
KRAMAS
Jag vet hur den känslan är..på min mammas grav står det 1961-1997, och jag kan än idag inte förstå hur en så ung människas liv kan tas ifrån jordelivet. Du är stark som orkar kämpa på som du gör, vill bara komma förbi och säga att om du vill ha någon att prata med så finns jag här. Kram
Det är så fruktansvärt orättvist..
Orden räcker inte till.
Kram
Hej! Hittade hit genom magda's scrapfeber forum..fastnade...läste...log...fascinerades...och grät. Vill bara ge dig en stor kram till dig o dina fina pojkar! Du är duktig på att fota du, kikade på alla fina bilder från året. Kämpa på!
Kram Nenne
Skicka en kommentar