söndag, mars 01, 2009

Uppdatering

Jaha, what's new?

Från och med i torsdags är jag sjukskriven 50%, och eftersom jag jobbar 75% så innebär det att jag nu jobbar 3 timmar om dagen, i en månad.
Redan första dagen var det en sån lättnad...
Jag fick tid att andas.

I fredags var det äntligen dags för Axels besök hos tandhygienisten, Emil var ju där för en månad sen...
Allra bästa var att eftersom jag jobbade så kom farfar och hämtade Axel på förskolan och tog med honom till folktandvården!
Axel var laddad i flera dagar och hoppades varenda morgon att det var just idag farfar skulle ta honom till "tandläkaren"!
Allt gick bra där, tänderna var jättefina och Axel var jätteduktig.

På tal om tänder så sitter de fortfarande kvar, men nu är det tre vääääldigt lösa tänder i deras munnar, och en lite lös!

Efter jobb hämtade jag Emil på förskolan, Axel följde ju med farfar hem efteråt.
Först körde vi upp till kyrkogården bara vi två som vi bestämt dagen innan och tände ljus och tittade på de fina blommorna vid Fredriks grav.
Sen körde vi och handlade på ICA och Emil njöt i stora drag av att vara ensam med mamma!
Han ville inte alls köra och hämta Axel, men efter muta om att vi skulle köpa MacDonaldsmat efteråt så gick det bra - det gäller att vara listig och spela ut sina trumfkort i rätt läge!

I lördags var det fullt upp.
Först lunch hos mamma och pappa, och mamma fick present eftersom hon fyller år i morgon. (GRATTIS MAMMA!)
Sen 3-årskalas hos kusin R.
Syrran hade bakat en jättefin Byggare Bob-tårta åt honom och han fick massor av presenter.
Bästa presenten var en cykel!
Av oss fick han en Blixten McQueen-mössa och ett riddarset så att han kan klä ut sig till riddare, med hjälm, sköld, bröstplåt och svärd!

Efter kalaset körde vi raka vägen till L & M som bjöd på middag och trevligt sällskap ihop med A & J.
Pågarna var trötta och bråkiga så det var inte så roligt tyvärr.
Kvart över nio satt Emil rakt upp och ned och somnade på golvet!
Så då var det dags att åka hem och det utlöste kaoset...
Två gallskrikandes pågar fick kläs på och tas ut i bilen och sen fortsatte de skrika så fort vi kom innanför dörren hemma igen.
Väl i säng skulle jag tvunget ligga kvar mellan dem tills de somnade, tyckte Emil, så visst - kvart i tio somnade vi alla tre!
Klockan två vaknade jag och fick gå runt och släcka i hela huset innan jag kröp ned i sängen igen.
Vi var nog ganska trötta alla tre! ;-)

I morgon är det dags för visning igen (om någon anmält sig) så idag har storstädning varit på schemat.
L var så gullig och frågade om en av pojkarna ville leka med J idag och sen kom de och hämtade Emil som var där hela dagen!
Axel hjälpte mig med städningen, han städade undan alla leksaker nere och städade hela deras rum själv!
Själv har jag fixat överallt så nu är det bara dammsugning och golvtvättning kvar, vilket jag gör innan visningen i morgon eftersom jag jobbar förmiddag.

Nu ska jag krascha i soffan.
Sköt om er.

6 kommentarer:

Kaatzi sa...

Ni verkar ha haft en händelserik helg. Mysigt att ni somnade tillsammans, det brukar jag också göra när jag nattar barnen.

Roligt att allt gick bra för Axel på Folktandvården :-) Han berättade ju om det när ni var här.

KRAMAR
Katarina

anneli sa...

Ni verkar ha haft en mysig helg och det Glädjer mig!!Trötta barn är ju lika med skrikande barn!
Oj, vad många lösa tänder de har Emil och Axel!! Då får vi väl snart se gossarna med små gluggar!!

Hoppas att det kommer någon på visningen imorgon och att det snart blir sålt!!

Lycka till imorgon!!

Christina / Synål / Stina sa...

Vilken schema belagd helg ni har haft.Det kan ju var skönt men man blir ju trött.
Hoppas det kommer många och tittar så du blir av med det.
Ha en skön vecka
KRAM

Nemi sa...

Skönt att du jobbar lite mindre nu om du tycker att det känns bättre för dig. Du måste vara försiktig med dig!

Hoppas att det gått bra på visningen.

Kramar, N

Anonym sa...

Hej!
Jag läser din blogg då och då och är så ledsen över er enorma förlust! Jag har inte skrivit här förut för jag vet att inga ord kan ta bort det onda, men jag tänker på dig och dina pojkar ofta och skickar styrketankar till er. När jag läste ditt förra inlägg om att du inte ens träffar Fredrik i drömmarna kände jag att jag måste skriva till dig nu. Jag har absolut inte gått igenom det du går igenom, men jag har förlorat min bästa vän. Hon dog för 9 år sedan, bara 30 år gammal, och det var och är hemskt. Sorgen och smärtan finns ständigt hos mig, men inte så nära ytan, jag har lärt mig leva med det. Jag drömmer om henne, inte ofta, men då och då, och i drömmen vet jag att hon egentligen är död, men att jag på något sätt fått en möjlighet att vara nära henne en gång till och är så glad över det! Drömmarna är ljusa och varma och hon är precis som jag minns henne och jag har en ljuvlig känsla i hela drömmen. Visst blir jag ledsen när jag vaknar och blir medveten om att det bara var en dröm, men det känns verkligen som om vi möts på något sätt och den känslan är stark. Jag hoppas och tror att du kommer att drömma om Fredrik, tyvärr kan ingen säga när. Någon sa till mig när jag var mitt i den djupaste sorgen att varje gång något särskilt hände, som fick mig att stanna upp en liten stund, var det min kompis som tog kontakt med mig. Det kunde vara en låt på radion, ett minne som poppade upp utan anledning eller något som jag kände att hon hade velat dela med mig. Jag vet inte om det stämmer, men för mig var det en tröst.
Kämpa på, du bär på otroliga styrkor även om det inte alltid känns så!
Massa kramar,
Helena

Anonym sa...

Hej... kände att jag bara ville skriva att jag är här inne å läser allt du skriver, och vill ge dig massa kramar... ni finns ofta i mina tankar...

Kram Lee (Leelo)