lördag, mars 21, 2009

Namnet uppe...

Det har gått ungefär 4,5 månad nu.

Sorgen och smärtan är stor ännu, tomheten är där hela tiden.
Idag fick jag infallet att prova hans kofta och väst som hänger i hallen fortfarande och de passade perfekt på mig.
Så det hade jag på mig idag när vi var iväg till stan och det kändes skönt, jag kunde fortfarande ana hans doft i kläderna och kände mig nära honom.

Jag har varit hos ett medium för nån vecka sen, eller rättare sagt två medium som samarbetar - den ena arbetade i storgrupp och den andre enskilt.
Jag gick dit med stor skepsis och fast besluten att inte avslöja något om mig själv.
Det hade jag inget för, de visste det mesta redan...

Mediumet som jag satt med ensam påstod att Fredrik stod där bredvid mig i rummet.
Han pratade nästan poetiskt om mig enligt henne och hon sa att han alltid fanns där nära mig och pojkarna.
Jag grät ju som en tok men ville inte tro henne, men sen sa hon så många saker som stämde så, saker som hon inte kan veta.
Så idag vet jag varken ut eller in om det.

Det jag faktiskt vet är dock att jag känner ett lugn sen jag var där.
Och det är jag tacksam för.

Jag berättade att jag höll på att sälja mitt hus när hon undrade vad jag ville veta, och hon berättade att det var en sak jag måste göra innan jag fick sålt det annars skulle det bli väldigt svårt att sälja.
(Till saken hör att det gått en månad utan att en enda människa kommit på någon visning, de två som kom på första visningarna var inte intresserade)
Det tog emot, men jag gjorde som hon sa ändå.
En vecka senare fick jag två par på visning och ni vet hur det gick!

Det är verkligen en lättnad att få sålt.

Jag brukar gå ensam till graven om fredagar då jag har en liten stund mellan psykologen och jobbet.
Men jag gick inte igår, för nu har Fredriks namn kommit upp och jag vill inte se det sitta där på stenen.
Det blir alldeles för verkligt att se hans namn där, jag vill inte, jag VILL INTE!

---

J är fortfarande väldigt dålig.
Det är bekräftat att han har legionärssjuka, och han har blivit flyttad till ett större sjukhus.
Tydligen börjar febern gå ned i alla fall så jag hoppas att han är på bättringsvägen.

Lova att du ringer om det så är det minsta lilla jag kan göra, A!
Tänker på er.

10 kommentarer:

Christina / Synål / Stina sa...

detta kanske vad precus vad du behövde göra, att träffa medium.
Hoppas att du snart orkar gå och se namnaet på Gravstenen kan bara tänka mig att det är svårt,
Ibland när jag gå på kyrkogården läser jag på stenar försöker före ställa mig vad det är för en människa som inte läbgre får vara med oss.
Oj vad långt detta blev.
Vad spännnade att de kunde se vad det var du skulle göra för att få sålt huset.
Hoppas din vänn s nart bättrar på sig.

KRAM Christina

MissMian sa...

Jag läser här ganksa ofta och på något vis så sörjer jag med dig trots att jag inte egentligen har en aning om hur du har det, eftersom jag inte har varit med om samma sak. Det jag bär med mig från din blogg är att verkligen uppskatta min sambo. Han har ett jobb som kan vara farligt och jag uppskattar verkligen all tid vi har och jag har börjat fota honom mer. Dina ord och din sorg hjälper nog fler att se på det man har idag och hur konstigt det än låter så tackar jag för att du delar med dig av dina känslor.
Massor med kramar!

Nemi sa...

Förstår att du tycker att det är jobbigt att hans namn faktiskt står där. Ta din tid, gå tillbaka sen när du känner dig redo för det. Kan säkert vara extra jobbigt i början, men du känner bäst själv vad du klarar.

Kramar, N

Anne sa...

Jag ryser... Härligt!

Jobbigt med namnet (kramar om).

KRAM

Gitte sa...

Medium.... jag har själv gått ngn gång, det har alltid stämt, så säger dom att Fredrik stod där bredvid så är det säkert så.... det är en dubbel känsla att kunna få en möjlighet att " prata " med sin älskade, men ändå inte få tillbaka honom......
Tänker på dig o din nära kompis som nu drabbats av allvarlig infektion....
Vänta tills du har orken att gå till Fredrik o se hans namn

Kram Gitte

Angel sa...

Vad skönt att du känner det där inre lugnet efter besöket hos mediumet. Vad man sen ska tro eller ej om det är kanske inte det viktiga.
Förstår hur du menar med namnet på gravstenen, tyckte också det var otroligt svårt att besöka vår lillkille då hans sten kommit upp, och med tiden har jag fått ännu svårare för besök där.
Tiden läker inte alla sår, man lär sig helt enkelt att leva med dem.

Såg ditt vackra skuggfoto i en gammal scrapbooking-tidning häromdagen och läste om din sons krampanfall. Vi har varit med om nästan exakt samma sak, också den ena av tvillingpojkarna, som föll ihop, livlös och hela köret med ambulans, krampanfall och massa provtagningar. Hemsk upplevelse.
Vet inte varför jag berättar allt det här för dig. Känner bara att vi har så mycket gemensamt. Hoppas du inte tar illa vid dig.

Hoppas nu att din kompis bättrar på sig och att allt ordnar sig nu.

Kram / Angelica

Kaatzi sa...

Tänker på er.
Har slut på ord och finner inget som tröstar..
Hoppas att du snart orkar besöka Fredriks grav igen.
KRAMAR

ScräpEmma sa...

Kikar in, via forumet hos Magdas, och skickar många kramar.
Jag kan inte ens föreställa mig det du går igenom, men tycker det är starkt och stort att du delar med dig. Får mig verkligen att tänka efter och se det jag har nu. För jag kanske inte har det imorgon.

Många kramar!!
//Emma

krumeluran sa...

Hej Lotta!
Vi tänker på dig Alltid, hoppas att ditt deltagande på magdas scrapfeber får dig att focusera på annat en tid.. det ska bli så skoj att se vad du hittar på

KRAM
KAtarina/KRumeluran
Magdas DT

Annyt sa...

Känner inte dig..men vill ändå bara ge dig en kram.