lördag, december 20, 2008

Ensam

Jag känner mig så ensam.
Jag vet att familj och vänner finns här för mig - men Fredrik finns inte här.
Utan honom är jag ensam.

Vinden river i huset och träden utanför, jag sitter här lördag kväll, ensam, med två sjuka barn och 5 hål i magen.

Började titta på en film, men gick upp när Axel började yra.
Gick in till honom.
"Hej mamma, jag står på händer."
"Står du på händer?"
"Ja, och jag drömmer om pappa. Pappa finns ju i hjärtat, och i hjärnan och i hela kroppen."

Sen tog jag tempen på honom, 40,5 grader...
Ny Ipren.
Gick ner igen och bad Axel komma ner när han började kalla på mig.
Han satt hos mig i soffan en stund, drack lite vatten.
Sen kräktes han tills han var fullkomligt ut- och invänd - som tur var hann vi in på toaletten.
Fortfarande het som en kamin.
Gav honom Panodil istället.

"Mamma, får jag sova i din säng?"
"Klart du får, vännen."

Installerade oss i sängen, ville ligga hos honom tills han somnade.
Han var så orolig, kollade hela tiden att jag var där.
"Mamma, var är Emil?"
"Han sover i sin säng."
Två minuter senare.
"Mamma, var är Emil?"
"Han sover i sin säng."
Ytterligare en minut.
"Mamma, var är Emil?"
"Han sover i sin säng."
"Jag vill att han ska sova här hos oss."

Så jag gick in till Emil och väckte honom försiktigt.
"Kom älskling"
"Va ska jag?"
"In i mammas säng."
"Okej."
Han tog mig i handen (jag får ju inte lyfta efter op, annars hade jag burit honom) och vi gick in.
Ända framme vände han.
"Jag ska bara hämta nåt."

Sen kom han tillbaka med en hård liten gubbe som han hittade tidigare i kväll, som han innan dess varit av med i flera veckor - den skulle han ha i sängen!

Axel kollade så att Emil la sig ned, sen vände han sig om och började andas i lugn takt.
Nu sover de tryggt därinne, i vår stora säng.
Jag tror vi trivs bäst så, alla tre nu.
Förutom min natt på sjukhuset och de två nätter som gått nu så har vi sovit tillsammans sedan Fredrik dog - och jag tror vi alla tre behöver det ett tag till.

Tillsammans är vi inte riktigt lika ensamma och vilsna.

19 kommentarer:

Anonym sa...

Usch jag gråter när jag läser det du skriver. Så gulligt när de bryr sig så om varann... Ta hand om varann. Kram från oss.
(Helena, Emil och Pontus BoS)

Anonym sa...

Förstår att Du känner dig ensam, ni har en tung tid framför er!! Nyoperead som du är och med två små sjuklingar förstår jag att ni inte har det lätt!! Tänker på er, ofta!! Hoppas ni på något sätt tar er igenom den här tiden/julen!! När det Nya året börjar får ni börja på ny kula, minnas Fredrik för den han var och allt ni delat tillsammans!!
Vi är många som vill Er allt gott! Många vänner och familj, men också de som inte känner er, jag är en av dem!! Massor av kramar från en tvåbarnsmamma

kattiiiiss sa...

Skickar en STOR kram. Du vet vart jag finns. 24 timmar/dygn, du kan alltid ringa det vet du. Kramar, Katarina

Nemi sa...

Usch vad ledsen jag blir när jag läser hur ensam du är. Åh, vad jag önskar att Fredrik skulle komma tillbaka till er. Att allt skulle vara som vanligt igen.

Klart att ni ska sova tillsammans om ni mår bättre av det!

Tänker jätteofta på er! Sköt om er!

Massor med kramar!!!

Anonym sa...

Underbara Lotta...klart ni skall sova ihop tätt, tätt tillsammans du och pojkarna!
Förstår att du känner dig så ensam...och nyopererad...kan inte dina föräldrar sova hos er ett tag eller ni hos dom?
Stora varma decemberkramar från
Eva (Gbg-tjej)

Tin sa...

1000 Kramar till er alla tre!!!!

Anonym sa...

Många kramar till er! Självklart ska ni sova tillsammans alla tre, en tygghet som så väl behövs!

Anonym sa...

Åh vad ledsen jag blir när jag läser dina rader, klart ni skall sova tillsammans tills dess Ni känner er starkare. Krama om de små killarna från oss, hoppas de blir friska innan jul. Och att Ni får en bra jul trots allt!

Många Kramar till er ! Lotta o Zac

Nettan sa...

Åh vännen, dina ord gör ont ända in i själen. Det är tufft när de små är sjuka ovanpå allt det andra.

Många kramar

Anonym sa...

Skickar en stor kram, jag tänker så mycket på er.

Anonym sa...

Vi känner inte varandra, men jag vill ändå skicka en varm kram till dig och dina pojkar.

Anonym sa...

Det gör så ont i hjärtat när jag läser om din ensamhet. skickar massor av tankar och kramar till er tre. Håll om varandra och kramas och sov tillsammans.Närhet ger trygghet. Jag tycker du är STARK som klarat allt detta så här längt. Även om julen aldrig kan bli det samma så vill jag ändå önska er god jul!

Helena sa...

En julhälsning till er. Hoppas att ni trots all sorg hittar fina stunder med varandra också du och killarna och era närmaste nu i julhelgen. Stor kram till er!!

Anonym sa...

Tack för den fina kommentaren i min blogg. Du skriver så känslosamt och fint här i din blogg. Jag sitter här med tårar i ögonen. Stor kram till dig och dina fina pojkar!!

Anonym sa...

Hittade hit via min dotter Millas blogg. Känner med dig och hoppas att ni trots allt kan få en fin framtid tillsammans.
Skickar en stor varm kram till er!
Berith

Tvillingmamma Lotta sa...

Tack allihop.

Eva: Mamma har sovit här men var tvungen att åka hem igen då hennes rygg protesterade, hon är nämligen nyopererad i ryggen...
Och nu med bägge pojkarna sjuka så kan ingen vara här eller vi hos någon.
Men till jul åker vi hem till mina föräldrar och stannar några dagar.

kramar, Lotta

Anonym sa...

Skickar en stor kram!

Och klart ni ska sova tillsammans, det är ett bra sätt att hämta kraft och ork... jag sov inte ensam på omkring en månad efter min stora sorg, jag klarade det inte. Jag tror både du och pojkarna mår bättre av det, att få den närheten och tryggheten av varandra, när livet i övrigt är så tungt och så svårt.

Hoppas pojkarna kryar på sig snart och att ni kan få en skön jul trots allt.

Anonym sa...

Tårarna bara rinner. Såklart ni ska sova tillsammans.
KRAMAR!!
Emma, BoS

Anonym sa...

Det du skriver är så innerligt och så sorgligt och så.. orättvist.