Nu gäller det!
Nu har jag nyss lagt mina 2 små stora pågar i sina nya sängar! De var alldeles uppskruvade när vi satt ihop sängarna o satt dem på plats, de klättrade upp i dem, de hoppade i dem, de sprang i dem o skrattade o tyckte allt var toppen! Vi försökte förgäves få dem att lugna ner sig, men det gick inte förrän A tjongat hakan i kanten o slagit upp läppen så han blödde en massa… Han har sån otur, den lille killen. Sen tog de det lite lugnare o efter ett bad var de alldeles slut o fick för ovanlighetens skull flaskan i sängen. Vi ville att de skulle va så trötta o gosiga som möjligt, så det blev tandborstning o baddning av As tänder i sängen ikväll!
Efter puss o kram o gonatt så gick vi ut o på vägen satte jag på stereon med lite barnvisor, de sista dagarna utan nappen har jag märkt att de kommer snabbare till ro med lite musik på. Det har gått 15 minuter sen dess nu o jag har inte hört ett knyst på hela tiden! Det verkar som att de slocknat med en gång i nya sängarna!De är så himla duktiga med allt nytt nu, mina godingar!
Först flytten o nytt hus o sen ingen napp längre o nu nya stora sängar! Det måste ju va värt extra många julklappar! Nu ska jag gå in o kolla hur det ser ut i sängarna!
måndag, november 28, 2005
måndag, november 21, 2005
Slut med nappen – eller: Så går det med 4 lösa tänder…
Jaha, nu håller pågarna på att slumra in i sina sängar utan napp för första gången. Det var full kalabalik med vrålandes sparkandes pojkar med tårarna sprutandes ur ögonen. Men jag satte mig i fåtöljen mellan deras sängar o sjöng för dem. A lugnade sig snabbt men E illvrålade så jag fick ta honom i famnen. Där blev han genast lugn o bägge två tystnade. Efter ett tag kunde jag lämna rummet, de sover inte än, men de är lugna o skriker inte - E ligger o ropar: ”Ackelelle” (=A!) o A suttar på sin röda hund.
De har varit jätteduktiga med nappen den sista veckan, har bara använt den när de skulle sova, inget gnäll utan de har accepterat det bra. Men vi hade verkligen inte tänkt sluta helt med den än. Det såg de själva till att de fick göra. A tog en bok för E o sprang iväg, E sprang efter o innan jag var ifatt dem in i köket så har E antagligen puttat A så han for med munnen först in i väggen. Jag var där lagom till att illvrålet startade…
Blodet sprutade o A skrek o grät! Jag såg med en gång att det kom från tänderna så det var bara att ringa till folktandvården. De bad oss komma in med en gång fast de inte hade några lediga tider o vi fick komma till nästan med en gång, mellan 2 bokade patienter. De 4 tänderna mitt fram där uppe är lösa, 2 av dem intryckta en bit! De 2 yttersta är bara lite lösa men de 2 i mitten är intryckta o jättelösa! Men rötterna är hela såg tandläkaren på röntgenbilden så vi hoppas på att de ska växa fast igen.
I 2 veckor ska jag badda runt dem med nån bakteriedödande vätska morgon o kväll o bara borsta de andra tänderna, han får bara äta mjuka saker o HAN FÅR INTE HA NAPP!!!
A var jätteduktig hos tandläkaren o klarade alla undersökningar trots att han var jätteledsen o hade jätteont. Som han skrek när tandläkaren ruckade på tänderna! Stackarn! O att ta röntgenbilden var jätteläskigt, men han låg så still, så still även om han grät o försökte skrika.
Efter besöket åkte vi hem o hämtade E o F o sen tog vi en promenad ner till Apoteket o till farmor i Brio-butiken. (Det är så jäkla skönt att kunna promenera till allt numera! Aldrig mera landet för vår del!) Ska man sluta med nappen får man ju ha en ”Sluta-med-nappen-present”! Vi föreslog djur o E valde en häst o en tjur o A valde en gris o ett får. Nu har de snart alla bondgårdsdjuren, hemma hade de redan en ko, en katt o en hund!
Nu sover de nog bägge två därinne. A snarkar o E snackar inte längre en massa strunt!
De har varit jätteduktiga med nappen den sista veckan, har bara använt den när de skulle sova, inget gnäll utan de har accepterat det bra. Men vi hade verkligen inte tänkt sluta helt med den än. Det såg de själva till att de fick göra. A tog en bok för E o sprang iväg, E sprang efter o innan jag var ifatt dem in i köket så har E antagligen puttat A så han for med munnen först in i väggen. Jag var där lagom till att illvrålet startade…
Blodet sprutade o A skrek o grät! Jag såg med en gång att det kom från tänderna så det var bara att ringa till folktandvården. De bad oss komma in med en gång fast de inte hade några lediga tider o vi fick komma till nästan med en gång, mellan 2 bokade patienter. De 4 tänderna mitt fram där uppe är lösa, 2 av dem intryckta en bit! De 2 yttersta är bara lite lösa men de 2 i mitten är intryckta o jättelösa! Men rötterna är hela såg tandläkaren på röntgenbilden så vi hoppas på att de ska växa fast igen.
I 2 veckor ska jag badda runt dem med nån bakteriedödande vätska morgon o kväll o bara borsta de andra tänderna, han får bara äta mjuka saker o HAN FÅR INTE HA NAPP!!!
A var jätteduktig hos tandläkaren o klarade alla undersökningar trots att han var jätteledsen o hade jätteont. Som han skrek när tandläkaren ruckade på tänderna! Stackarn! O att ta röntgenbilden var jätteläskigt, men han låg så still, så still även om han grät o försökte skrika.
Efter besöket åkte vi hem o hämtade E o F o sen tog vi en promenad ner till Apoteket o till farmor i Brio-butiken. (Det är så jäkla skönt att kunna promenera till allt numera! Aldrig mera landet för vår del!) Ska man sluta med nappen får man ju ha en ”Sluta-med-nappen-present”! Vi föreslog djur o E valde en häst o en tjur o A valde en gris o ett får. Nu har de snart alla bondgårdsdjuren, hemma hade de redan en ko, en katt o en hund!
Nu sover de nog bägge två därinne. A snarkar o E snackar inte längre en massa strunt!
fredag, november 11, 2005
Flyttlasset går
Nu tjejer - nu är det dags! I morgon flyttar vi! Vi var o skrev alla papper på radhuset idag så just nu äger vi både ett radhus i samhället o en villa i byn! Men på måndag överlämnar vi villan till nya ägaren.
Vi var dit o tittade med en gång såklart, vi har ju bara varit i huset en enda gång - när vi var på visning i september! Man kom knappt ihåg hur det såg ut! Det kändes pyttelitet o vi har världens ångest för att alla våra grejer inte kommer att få plats! Men, men, det är bara att vänja sig... Kommer man direkt från nästan 170 kvadrat så är det ju klart att 113,5 känns litet innan man vant sig! Men det är ju fullt tillräckligt för 2 vuxna o 2 barn!
Vardagsrummet o köket ska vi måla redan nästa vecka, det måste göras med en gång. Så pågarnas rum får vänta nån vecka - de får stå ut med att bo i ett rosa rum! Men mitt bad väntar inte, jag tror jag slänger mig i badkaret redan i morgon kväll! HÄRLIGT!!! Vi var inne hos farmor i BRIO-butiken oxå så pågarna utrustades med roliga badleksaker - gissa vad de kommer att göra halva söndan! :D Jag tror vi kommer att trivas jättebra när vi vant oss vid huset!
Igår var de sista dan på dagis. De fick va där 3 timmar längre än vanligt - personalen blev överlyckliga när jag frågade om de fick stanna längre! :D De mös hela dagen, kramades o gosade hela långa dagen! Det var med tårar i ögonen vi vuxna sa adjö, de små är ju för små för att förstå. För dem var det bara som att säga hejdå, vilken torsdag som helst.
Vi kommer att sakna dem jättemycket! De är så gulliga, hade gjort varsin bok till pågarna om deras tid på Jätten, med digitalfoton o teckningar o berättelser! Jättefint!
Nästa vecka ska vi gå o hälsa på på den nya förskolan! Ska bli spännande att se hur det ser ut o vad det är för barn o personal där!
Vi ska även hämta hem vårt nya hemmabiosystem med LCD-vägg-tv - F är lycklig som ett barn på julafton! Precis som vår kompis M som sålt det till oss (jobbar i hifi-butik) o ska installera allt till oss! Han är nästan lika lycklig som F!
Sen blir det seriös möbelshopping! Vi ska ha ny soffa, nytt soffbord, ny säng, nya bokhyllor, nytt köksmöblemang, tv-möbel, nya sängar till pågarna, nya matstolar till pågarna o nån matta o kanske lite till! :D Bredband ska jag oxå ordna så fort som möjligt! Tills dess får jag smita in på modem när vi väl fått upp datorn - så tyvärr kommer jag att vara ganska så tyst här ett tag! Så... SKÖT OM ER! Jag lär ha fullt upp ett tag, men ni känner mig - jag kan nog inte hålla mig borta länge!
Vi var dit o tittade med en gång såklart, vi har ju bara varit i huset en enda gång - när vi var på visning i september! Man kom knappt ihåg hur det såg ut! Det kändes pyttelitet o vi har världens ångest för att alla våra grejer inte kommer att få plats! Men, men, det är bara att vänja sig... Kommer man direkt från nästan 170 kvadrat så är det ju klart att 113,5 känns litet innan man vant sig! Men det är ju fullt tillräckligt för 2 vuxna o 2 barn!
Vardagsrummet o köket ska vi måla redan nästa vecka, det måste göras med en gång. Så pågarnas rum får vänta nån vecka - de får stå ut med att bo i ett rosa rum! Men mitt bad väntar inte, jag tror jag slänger mig i badkaret redan i morgon kväll! HÄRLIGT!!! Vi var inne hos farmor i BRIO-butiken oxå så pågarna utrustades med roliga badleksaker - gissa vad de kommer att göra halva söndan! :D Jag tror vi kommer att trivas jättebra när vi vant oss vid huset!
Igår var de sista dan på dagis. De fick va där 3 timmar längre än vanligt - personalen blev överlyckliga när jag frågade om de fick stanna längre! :D De mös hela dagen, kramades o gosade hela långa dagen! Det var med tårar i ögonen vi vuxna sa adjö, de små är ju för små för att förstå. För dem var det bara som att säga hejdå, vilken torsdag som helst.
Vi kommer att sakna dem jättemycket! De är så gulliga, hade gjort varsin bok till pågarna om deras tid på Jätten, med digitalfoton o teckningar o berättelser! Jättefint!
Nästa vecka ska vi gå o hälsa på på den nya förskolan! Ska bli spännande att se hur det ser ut o vad det är för barn o personal där!
Vi ska även hämta hem vårt nya hemmabiosystem med LCD-vägg-tv - F är lycklig som ett barn på julafton! Precis som vår kompis M som sålt det till oss (jobbar i hifi-butik) o ska installera allt till oss! Han är nästan lika lycklig som F!
Sen blir det seriös möbelshopping! Vi ska ha ny soffa, nytt soffbord, ny säng, nya bokhyllor, nytt köksmöblemang, tv-möbel, nya sängar till pågarna, nya matstolar till pågarna o nån matta o kanske lite till! :D Bredband ska jag oxå ordna så fort som möjligt! Tills dess får jag smita in på modem när vi väl fått upp datorn - så tyvärr kommer jag att vara ganska så tyst här ett tag! Så... SKÖT OM ER! Jag lär ha fullt upp ett tag, men ni känner mig - jag kan nog inte hålla mig borta länge!
fredag, november 04, 2005
Bortbjudna med Duracellkaniner
Förra helgen var vi hemma hos några vänner från förr...
Just att åka hem till andra tycker jag är sk*tjobbigt...
Grejer överallt o man får va på helspänn precis hela tiden!
På 4 timmar hade jag räddat en lampa 7 ggr,
sagt nej till att röra i skålen med 1000 småsaker på soffbordet 97 ggr,
beslagtagit 5 fjärrkontroller (som de kom med en efter en),
räddat värmeljusstaken 6 ggr,
sagt åt dem att inte jaga hunden 17 ggr
o att klappa den fint 34 ggr,
sagt åt dem att inte krypa efter katten under bordet 7 ggr,
sagt nej till att röra kaminen 4 ggr,
Sagt nej till att använda sofforna som hoppborg 42 ggr,
sagt till dem att låta bli alla sladdar 53 ggr,
bett dem sluta tända o släcka lamporna i fönsterkarmen 14 ggr,
tagit ifrån dem papper, kort o kataloger från hyllan under soffbordet 12 ggr,
bett dem sluta kasta mat på golvet 8 ggr
o sluta lägga över all mat i brorsans knä 22 ggr,
bett dem låta bli storkillens leksaker som han envisades med att plocka fram 46 ggr
o slutligen tittat på dem när de sprang i raketfart fram o tillbaka,
fram o tillbaka,
som värsta Duracellkaninerna genom vardagsrummet...
Just att åka hem till andra tycker jag är sk*tjobbigt...
Grejer överallt o man får va på helspänn precis hela tiden!
På 4 timmar hade jag räddat en lampa 7 ggr,
sagt nej till att röra i skålen med 1000 småsaker på soffbordet 97 ggr,
beslagtagit 5 fjärrkontroller (som de kom med en efter en),
räddat värmeljusstaken 6 ggr,
sagt åt dem att inte jaga hunden 17 ggr
o att klappa den fint 34 ggr,
sagt åt dem att inte krypa efter katten under bordet 7 ggr,
sagt nej till att röra kaminen 4 ggr,
Sagt nej till att använda sofforna som hoppborg 42 ggr,
sagt till dem att låta bli alla sladdar 53 ggr,
bett dem sluta tända o släcka lamporna i fönsterkarmen 14 ggr,
tagit ifrån dem papper, kort o kataloger från hyllan under soffbordet 12 ggr,
bett dem sluta kasta mat på golvet 8 ggr
o sluta lägga över all mat i brorsans knä 22 ggr,
bett dem låta bli storkillens leksaker som han envisades med att plocka fram 46 ggr
o slutligen tittat på dem när de sprang i raketfart fram o tillbaka,
fram o tillbaka,
som värsta Duracellkaninerna genom vardagsrummet...
lördag, oktober 22, 2005
namnfunderingar - 22 okt 2005
Redan 1997 när vi bestämde oss för att vi ville ha barn visste vi att om vi fick en pojke skulle han heta E! Men fler pojknamn kunde vi inte komma på. Blev det en flicka skulle hon heta Agnes Bea eller Agnes Linnéa, o kallas Agnes.
Sen fick vi veta att det var två! Agnes o Bea blev våra val (efter min mormor o Fs mormor) om det skulle bli 2 flickor. En av varje var ju aldrig aktuellt för oss eftersom de redan från början sa att det var enäggs, de trodde ju tom att de låg i samma fostersäck först. 2 pojkar fick det inte lov att bli - för vi tyckte ju bara om E!
Men 2 pojkar var det! Vi fick panik! Vi bläddrade i böcker, i almanackor, vi funderade... De första förslagen var: Albin, Wilhelm, Carl, Edvin, Hugo, Anton. Albin o Anton var de vi tyckte passade bäst med E. Tidigt visste vi vem som var E - han var ju såklart den lille busen i magen! Han sparkades, snurrade rundor, tryckte på mina revben så jag skrek av smärta ibland, snurrade upp o ner hela tiden!
Vi kallade honom E tidigt o varje gång kändes det så hemskt eftersom vi inte hade nåt namn som kändes rätt för den andre lille bebisen den lille goe killen som låg så lugnt o stilla o krafsade mig på insidan av magen ibland. Sen en dag insåg jag att det fanns ju bara ett alternativ - han skulle ju såklart heta A! Det här var i typ v 32-33 nån gång, E hade hetat E i många långa veckor. På jobb, på den andra avdelningen med stora barn fanns en E o hans bästis som hette A! De var som ler o långhalm - du kallade aldrig på E eller A, du kallade på E o A! Var den ena inte där en dag var den andre dämpad o nästan deppig.
Jag föreslog det för F o efter lite smakande på det så kände han oxå att det var rätt! ÄNTLIGEN kunde jag klappa på magen nere till vänster o säga hej till A! Sen var vi väldigt oroliga för att de skulle ta "fel" bebis först vid ett eventuellt snitt - A skulle ju vara storebror, han låg ju som tvilling 1! Det kändes jätteviktigt för oss att E inte både skulle få namnet E o dessutom vara förstfödd. O byta namn kunde man ju inte göra i så fall! Men ut kom de - i rätt ordning - o visst var det en A o en E som kom! Inget tvivel om det! Vi hade prickat alldeles rätt!
Sen fick vi veta att det var två! Agnes o Bea blev våra val (efter min mormor o Fs mormor) om det skulle bli 2 flickor. En av varje var ju aldrig aktuellt för oss eftersom de redan från början sa att det var enäggs, de trodde ju tom att de låg i samma fostersäck först. 2 pojkar fick det inte lov att bli - för vi tyckte ju bara om E!
Men 2 pojkar var det! Vi fick panik! Vi bläddrade i böcker, i almanackor, vi funderade... De första förslagen var: Albin, Wilhelm, Carl, Edvin, Hugo, Anton. Albin o Anton var de vi tyckte passade bäst med E. Tidigt visste vi vem som var E - han var ju såklart den lille busen i magen! Han sparkades, snurrade rundor, tryckte på mina revben så jag skrek av smärta ibland, snurrade upp o ner hela tiden!
Vi kallade honom E tidigt o varje gång kändes det så hemskt eftersom vi inte hade nåt namn som kändes rätt för den andre lille bebisen den lille goe killen som låg så lugnt o stilla o krafsade mig på insidan av magen ibland. Sen en dag insåg jag att det fanns ju bara ett alternativ - han skulle ju såklart heta A! Det här var i typ v 32-33 nån gång, E hade hetat E i många långa veckor. På jobb, på den andra avdelningen med stora barn fanns en E o hans bästis som hette A! De var som ler o långhalm - du kallade aldrig på E eller A, du kallade på E o A! Var den ena inte där en dag var den andre dämpad o nästan deppig.
Jag föreslog det för F o efter lite smakande på det så kände han oxå att det var rätt! ÄNTLIGEN kunde jag klappa på magen nere till vänster o säga hej till A! Sen var vi väldigt oroliga för att de skulle ta "fel" bebis först vid ett eventuellt snitt - A skulle ju vara storebror, han låg ju som tvilling 1! Det kändes jätteviktigt för oss att E inte både skulle få namnet E o dessutom vara förstfödd. O byta namn kunde man ju inte göra i så fall! Men ut kom de - i rätt ordning - o visst var det en A o en E som kom! Inget tvivel om det! Vi hade prickat alldeles rätt!
söndag, oktober 16, 2005
Elda kök... - 16 okt 2005
Idag (igår) lyckades en av pågarna sätta fyr i brorsans kök på hans 30-årskalas!
De är makalösa med att sätta igång maskiner, pilla på allt, göra allt de inte får eller ska göra... Här hemma har vi inte längre några "knappar" på spisen eftersom de är på dem hela tiden...
Men brorsan har det...
Dessutom hade de ställt en plastskål på spisen, på just den plattan som en av dem (A?) satt på högsta värmen!
Köket var rökfyllt innan vi märkte något o hela huset stank av brinnande plast...
De är makalösa med att sätta igång maskiner, pilla på allt, göra allt de inte får eller ska göra... Här hemma har vi inte längre några "knappar" på spisen eftersom de är på dem hela tiden...
Men brorsan har det...
Dessutom hade de ställt en plastskål på spisen, på just den plattan som en av dem (A?) satt på högsta värmen!
Köket var rökfyllt innan vi märkte något o hela huset stank av brinnande plast...
fredag, oktober 07, 2005
Ledsen - 7 okt 2005
Är så ledsen när jag tänker på min kollega o hennes dotter.
Jag vet inte hur många gånger idag jag fått stanna upp o tvinga tillbaka tårarna.
Min kollega ringde till jobb i morse o det var jag som tog samtalet.
Dottern hade igår blivit medvetslös o fått en hjärnblödning.
De hade opererat henne o höll nu henne sövd.
Nu är det ännu osäkrare om hon överlever.
Kunde det inte räcka med akut leukemi!
Fy fan!
Dottern har en dotter på 6 månader som hon längtat efter i 10 år o så blir det så här!
Hur jäkla orättvist får livet bli.
Den stackars flickan sen, att (troligen) mista sin mor vid 6 mån ålder...
O stackars B då!
Det är inte meningen att man ska behöva vara med om sina barns död!
Smärtan är ju lika stor även om dottern är vuxen.
Hon är ju ändå hennes lilla flicka.
Kan inte låta bli att tänka på dem alla hela tiden, stackars S, hennes lilla dotter, hennes mor o far, hennes man...
Nej, usch, jag bara gråter.
Var bara tvungen att få ur mig lite grann.
Jag vet inte hur många gånger idag jag fått stanna upp o tvinga tillbaka tårarna.
Min kollega ringde till jobb i morse o det var jag som tog samtalet.
Dottern hade igår blivit medvetslös o fått en hjärnblödning.
De hade opererat henne o höll nu henne sövd.
Nu är det ännu osäkrare om hon överlever.
Kunde det inte räcka med akut leukemi!
Fy fan!
Dottern har en dotter på 6 månader som hon längtat efter i 10 år o så blir det så här!
Hur jäkla orättvist får livet bli.
Den stackars flickan sen, att (troligen) mista sin mor vid 6 mån ålder...
O stackars B då!
Det är inte meningen att man ska behöva vara med om sina barns död!
Smärtan är ju lika stor även om dottern är vuxen.
Hon är ju ändå hennes lilla flicka.
Kan inte låta bli att tänka på dem alla hela tiden, stackars S, hennes lilla dotter, hennes mor o far, hennes man...
Nej, usch, jag bara gråter.
Var bara tvungen att få ur mig lite grann.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)