Barnkardiologen

Veckan som gått har mest handlat om att orka.
Orka med vardagen och jobbet, försöka fungera.

I helgen hade vi lite Halloweenfest hemma, pågarna har tjatat om Halloween sen påsk ungefär...
Även om det krävs lite fixande så är det skönt att få hem vänner, få något annat att tänka på, få lite andrum, lite glädje.
Tre små söta läskiga typer fick även i mitt sällskap ge sig ut på lite "Bus eller godis?" hos våra närmsta grannar och andra vi känner på området.
Nöjda kom de hem med lite godis att äta upp framför barnprogrammen efter maten!

Jag har jobbat fram tills nu, och gråtit mer än en gång när ämnet kommit upp på jobb.
Men jag har hela tiden vetat att jag inte kommer att orka ända fram, och redan igår sa jag till om att jag tänkte försöka orka med även idag som var min korta dag, men sen blir jag hemma resten av veckan.
Jag kan ändå inte göra ett bra jobb just nu, jag fungerar inte.
Nu vill jag bara ta mig fram till lördag och sen ta mig genom dagen på bästa sätt.

Efter jobb idag dag bar det iväg till Lund och Barnhjärtmottagningen.
Äntligen var det dags för kontroll av pågarnas hjärtan.
Syrran följde med eftersom pågarna hade varsin tid på 45 minuter hos doktorn, men det visade sig att de valde att ta in bägge två samtidigt i rummet, men visst var det skönt att hon var med ändå eftersom jag då kunde koncentrera mig fullt ut på den som blev undersökt.
Först blev de vägda och mätta, sen gjordes EKG, pulsmätning, och blodtrycket togs.
Och sen var det dags för ultraljud av hjärtat.
De fick välja en film att titta på under tiden ultraljudet gjordes och valde Mr Bean eftersom de flesta andra filmer var för lite yngre barn.
Syrran som också tittade på Mr Bean hoppade till när läkaren plötsligt sa OJ! när han undersökte Axel, men det var bara Axel som skrattat lite mycket åt Mr Bean och rört sig så att bilden försvann för doktorn!

Allting var i alla fall helt normalt, inga hjärtfel i sikte.
Två friska hjärtan klappar i två fina pojkar!

Sen är det ju ingen garanti för framtiden som läkaren uttryckte sig, men han ville ändå anse dem som två fullt friska pojkar!
Det känns så skönt att ha fått svar i alla fall, jag hoppas att min oro ska bli lite mindre.